Jag vet vem jag tror på. Mycket mer kan jag tyvärr inte säga i den här riktigt tragiska historien.
Det har varit alldeles för många liknande historier på sistone. Det tar aldrig slut.
Papa Dees ex vittnar om hur han slog även henne - så klart antyds det att hon gör det för att hon är BITTER. (Han dömdes för ringa misshandel för att, med vittnen, ha kastat sin fru in i en stenvägg. Han dömdes INTE för att ha dragit henne genom trapphuset i håret - trots vittnen. Och han dömdes INTE för det 7 cm långa jack hon hade i bakhuvudet - i stället kunde de inte utesluta att det var hon själv som slog sig med blockljuset i bakhuvudet - det kan inte ha varit lätt!)
Unni Drougges man blev till och med DÖMD för misshandel av henne (med dokumenterade skador och allt) och det snackades ändå om att hon bara ville jävlas med honom. Läs föresten Unnis kommentar om den här händelsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
Man läser ditt inlägg som att han redan är dömd, det är polisen som gjort anmälan vad jag förstår, inte ståuperskan. Jag tycker att ditt inlägg stinker. Vänta tills en fällande dom kommer, eller faktiskt i detta fall på en anmälan från målsägaren själv.
Jag önskar att jag kunde skriva mer, men det kan jag inte. Så, jag lovar, jag har verkligen hållit tillbaka när jag skrev det här. Men jag vägrar att hålla denna man om ryggen. Den här historien innehåller så mycket mer än vad som står i tidningarna.
Hej Rebecka!
Jättebra att ni skriver.
Och ännu kletigare blir det när barnen kommer in bilden och används av fäderna som verktyg att fortsätta misshandeln och kontrollen över Ex-kvinnorna. Jag har samlat case på case med förtvivlade mammor som förlorar sina barn i rättsprocesser till vilka männen driver mammorna till. Även t o m fäder som blivit dömda för grov kvinnofridskränkning får enskild vårdnad om barnen från ett patriarkaiskt och partiskt rättssystem med domare som slår på nytt. Tyvärr är dessa pappor uppsatta inom näringslivet bor i bättre områden osv. och mammorna - ja de blir dubbelt utsatta i ett rättsvidrigt system. Skriv om dessa mödrar och barn. De är alltför många och de mår mycket illa.
I know...
Åt båda håll faktiskt...
Svårt svårt svårt. Det kan faktiskt vara så som båda säger. Det kan vara så. Och hur VET man? I alla fall jag vill nog gärna vänta på domen. Det finns ju faktiskt de som döms oskyldiga också. Visst hade det varit bra om allt var bara svart eller vitt och om det alltid fanns ett färdigt svar och det var lätt att få alla fakta på bordet, men riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte.
Nej, man kan aldrig veta. Men jag vet betydligt mer än vad som står i tidningen. Och jag har hållit tyst så länge, nu vill jag åtminstone säga någonting! För framtida flickvänners skull (eftersom det är stor risk att det inte blir något rättsligt fall). Jag får riskera att kliva över en gräns här. Men jag vill inte vara en sån som folk i efterhand säger "ni som visste, varför sa ni inget". Jag vet att det är jävligt känsligt. Och jag har inte sagt mycket.
Nämen Rebecka, det är ju efterhand nu, och vad har gjorts av ev. tråkig information? Antingen så är man HELT insatt och har HELA bilden, då gör man nog något.
Ja det gäller verkligen att välja rätt man här i livet, apropå ditt inlägg nedan.
Fast det här är inte i efterhand. Det är mitt i. Ibland är det jävligt svårt att vara journalist och veta en massa saker - men ändå inte kunna skriva dem.
Johan - jag har lyssnat på dig nu, jag har tagit bort några saker. Kanske raderar jag hela inlägget snart också. Är bara så jävla frustrerad över att sånt här får fortgå så länge, och så många vet om det... Tyvärr kan man inte alltid räkna med och vänta in domen - för oftast når det aldrig dit. Men det är inte mindre sant för det.
Frustration.....att ingen kliver fram och träder fram och en gång för alla tar detta......och varför tar inte media upp detta ens....inte ens skvallerpressen följer ju upp!?
Så tråkigt:-(
Skicka en kommentar