torsdag 5 november 2009

Pappor som bloggar


Läste en rätt träffande men också lite föraktfull statusuppdatering på facebook: "...undrar om det finns några pappor som delar föräldraledigheten som inte skriver om det..."

Nä, det kanske det inte gör. Och ja, jag kan förstå att folk kan bli trötta på att pappor som tar hälften blir så hyllade.

MEN. Så länge det är så få pappor som faktiskt tar så stor del av föräldraledigheten (och oavsett alla tidigare kommentarer här, troligen då också kommer att fortsätta dela lika - för så är det oftast, de som delar i början, fortsätter med det, de som inte delar i början fortsätter att inte dela) så är det bara bra ju fler av dem som gör sin röst hörd!

Jag älskar att läsa krönikor av pappor, bloggar av pappor, debattartiklar av pappor, böcker av pappor. Visst, mycket av det de säger har många mammor/kvinnor redan sagt (och ibland bättre), men det är ändå oerhört viktigt att en ny sorts pappor visar upp sig, gör sin röst hörda.

Så länge barn ses som en kvinnofråga, och bara diskuteras av mammor i olika forum kommer inget hända. Man kan som sagt inte vara jämställd på egen hand - det handlar om ett samspel. Därför är det så viktigt att också män definierar sig som föräldrar, pappor.

Så därför vill jag tipsa om dessa fina pappabloggar: Den förvånade pappan, Att vara Charlie Schulmans pappa, Korvasbloggen.

Har ni fler pappabloggar som ni kan tipsa om?

11 kommentarer:

Den förvånade pappan sa...

Tack så mycket, alltid kul att höra :-)

Och som svar på kommentaren på facebook. Det beror på att vi (föräldralediga pappor) är så fruktansvärt självgoda. Man är ju nämligen det när man själv tycker att man hittat något viktigt här i livet! :-)

En läsare sa...

Denna blogg har visserligen avsomnat nu och handlar egentligen inte om en pappablogg utan ett tillfälligt "farfardagis". Men den är väldigt fin ändå.

http://blogg.aftonbladet.se/farfardagis

KaosJenny sa...

Jepp, jag träffar många pappor som är föräldralediga som inte skriver en rad om det och dessutom träffar jag massor med pappor som diskuterar papparollen och som känner att pappaskapet är otrolilgt viktigt för dom och barnen. Och att pappor bloggar, skriver och diskuterar gör att vi kommer framåt ännu mer. Och om en mamma dör behöver pappan inte skaffa en hemvårdarinna (som faktiskt fanns på 60-talet).
Sköter vi våra kort rätt kommer våra söner att bli hejdundrande pappor och döttrarna lär vägra att föröka sig med killar som inte ser föräldraskapet som en viktig del av livet...

Rebecka Edgren Aldén sa...

KaosJenny - håller med! Det är det jag hoppas på också!

Anonym sa...

http://pappaperspektiv.blogspot.com/

Anonym sa...

Ur Pappaperspektiv:
tisdag, februari 20, 2007
Ny definition av pappaledighet

Sitter på tåget till huvudstaden, för några minuter sedan i Linköping, och provar surfmöjligheterna på X2000.

Det är lite vemodigt att åka ifrån AT och barnen, speciellt som jag inte varit ifrån barnen mer än några enstaka timmar på ett halvår. Det dystra vinterlandskapet utanför hjälper förstås till att spä på alla tendenser till svårmod. Vårkänslorna från gårdagen lämnade jag hemma med familjen.

Jag fick ett SMS från AT för en stund sedan om att barnen hade gått och letat efter mig hemma. När de upptäckte att jag inte var där, eller rättare sagt blev påminda om att jag berättat för dem att jag inte skulle vara där när de vaknade, hade de (Yra förmodar jag) sagt att "Milla är ledig från pappa" idag. Och så är det kanske. Kanske är det rentav så att Milla och barnen behöver ett break från mig, inte tvärtom.

I alla fall, jag ska njuta av att luncha ute idag. Utan barn och kladd och i goda vänners sällskap. Sen får jag väl gå till en leksaksaffär och köpa bort lite av mitt vemod. Barnen behöver eller förväntar sig inget, men jag behöver något som påminner mig att jag snart kommer hem till dem igen.


onsdag, februari 14, 2007
Lite statistik ger perspektiv

När min föräldraledighet med Milla är slut till hösten har jag varit hemma med respektive barn i nedanstående andelar av deras liv:

1. Milla 69,7%
2. Elliot 35,2%
3. Yra 28,5%

Om man istället räknar på hur många månader jag varit hemma blir bilden något annorlunda:

1. Yra 20,5 månader
2. Elliot 15,5 månader
3. Milla 12,5 månader

Det paradoxala är att Milla, trots att jag är hemma med henne längst av alla tre barn, kommer få minst av min tid räknat i månader. Yra drar däremot högvinsten (eller nitlotten beroende på hur hon ser på att ha mig hemma). Elliots placering är väl symptomatisk för mellanbarn.

Not: pappadagarna är medräknade i statistiken, semester borträknad.

Anonym sa...

Jag skulle tro att majoriteten av föräldrarna i min närhet delar föräldraledigheten 50/50 eller åtminstone 40/60. Jag och min man delade förra ledigheten 50/50 och kommer göra samma sak med vårt kommande barn. Och ingen av dessa skriver om det. Stan kryllar ju också av barnvagnspappor - tänkte på senast igår hur mycket jag älskar de svenska papporna.

/Anna Maria

Rebecka Edgren Aldén sa...

Anna Maria - enligt statistiken är det bara 0,6 procent av dagens föräldrar som delar 50-50. I 0,1 procent av fallen tar mamman färre dagar än mannen. Självklart syns inte all jämställdhet i statistiken. Men så här snett borde det inte slå om de flesta delade lika i praktiken.

Rebecka Edgren Aldén sa...

Ska tillägga att det ändå är glädjande att så många i din bekantskapskrets delar!

mellanbarnet sa...

Bland föräldrabloggarna läser jag gärna Kängurupojkens pappa:
http://www.viforaldrar.se/bloggar/kangurupojkens-pappa/

mymlan sa...

Bästa pappabloggen ever: Heja Abbe.

http://www.hejaabbe.com