fredag 26 mars 2010

Mammor, sluta tävla till dagis!

Så blev rubriken till min krönika. Fast den är det inte jag som har skrivit. Och egentligen vill jag inte att detta ska vara en grej mellan mammor. Fast tyvärr är det så. Läs min debattartikel i Aftonbladet.

Och säg sen gärna vad ni tycker. Har jag rätt? Har jag fel? Är det hets, är det inte hets? Är det rätt att det är hets? Minns barnmorskan Louise Hallin som tyckte att det var bra att mammor kände skuld...

Ps. Glöm inte heller att svara på min enkät om när ni hämtar era barn på dagis! Här intill. Ds.

55 kommentarer:

Anonym sa...

Det är ju lite vad man gör det till själv. Jag instämmer dock i din artikel och tyckte den belyste mammans roll bra. Jag förstår inte heller hur alla kan jobba heltid men det är ändå inte ett barn kvar vid 16.30 tiden. På vårt dagis är det dock personalen som skuldbelägger och talar om att det inte är bra med långa dagar för barnen. Ibland skuldbelägger jag mig själv också för att jag tycker jag träffar barnen för lite om vardagarna. Tycker inte alla det?

Helga sa...

Jag tycker artikeln var mycket bra och jag tror att du är något på spåret om att vi balanserar vår jämställdhet med att istället hämta tidigt.

Men jag blir oerhört irriterad på rubriken, liksom på att du kallas för mammabloggare! Det är ju ett utslag av exakt den mentalitet du kritiserar. Att en kvinna som har barn alltid är MAMMA, medan samma sak inte gäller för en man.

Grr!

Rebecka Edgren Aldén sa...

Helga, bra spaning! Jag tänkte inte ens på att jag blev presenterad som mammabloggare... det är en etikett jag aldrig skulle sätta på mig själv...

Catarina sa...

Hej Rebecka,
Jag håller med Helga, och gillar din artikel skarpt. Tyvärr läser nog inte hämtartävlingsmammorna AB, och det som ligger i ansiktet varje dag är svårare att hålla ifrån sig. Jag tror man ska göra på sitt sätt och sedan inte vara blyg om det. Du är en jättebra roll-modell för dina barn, glöm inte det. Kram!

Elin sa...

Jag arbetar på förskola och ser barn som går mellan 6-18 och det är INTE bra! Man ska se det lite som om att förskolan är gämförbart med den vuxnes arbete. Ett heltidsarbete pågår 8h/dag. Jag känner mig trött efter 8h på arbetet och då har jag rast under dagen. Barn blir trötta precis som vi vuxna och ska då inte behöva vara på förskolan upp över 10h på en dag det är inte rättvist mot barnet! Sedan är det inte nödvändigt att sluta tidigare varje dag för att hämta sitt barn tidigast av alla men har man lämnat sitt barn runt 7.30 så kan det ju vara rimligt att hämta vi 16 eller strax där efter. Sedan tycker jag att det ibland kan vara kul om barnet får komma hem innan stressen med kvällsmat redan är igång, för visst skaffade vi inte barn för att endast laga mat och natta dem för att på morgonen väcka, klä på och skjuts iväg?

Anonym sa...

Vi lämnar 7.30 och hämtar 16.45 (om pendeln går som den ska:-)) Vi turas om med tiderna. jag vill däremot inte hämta tidigare av två skäl. dels för att jag vill jobba heltid och sedan för att de gånger jag kommit tidigare, vid 16 då de flesta hämtar så är det FULLT KAOS i kapprummet av föräldrar som helt har abdikerat från rollen som ledare och låter barnen kräla runt och kasta kläder om kring sig omvartannat. Det känns absurt att gå in, se eländet, hämta dottern, gå ut, se henne klä på sig på 5 min och gå därifrån och då är samma uppsättning barn och föräldrar fortfarande kvar..... Om det tar 30 min att hämta sitt barn förstår jag att man måste komma tidigt till dagis....

Johanna sa...

Hej! Vilken urbota dum artikel! Självklart är man en mer ansvarsfull förälder om man hämtar hem sitt barn tidigare på em; det betyder att man sätter dem i centrum, att man vill VARA med dem! Ska ett litet barn ha längre dagar än en vuxen?? Helt galet. Jag vet genom dagispersonal att de barn som har långa dagar ofta inte mår bra och blir trötta; prova själv att vistas i en dagismiljö en hel dag...phu...En poäng med artiklen är ju att papporna lika gärna kan jobba deltid som mammorna...Blir så trött på att det alltid tjatas om hur jobbigt alla föräldrar har det, men barnen då?? Det är ju de det handlar om! Att ge sina barn TID är det som gäller som förälder, annars kan man lika gärna strunta i att skaffa barn.

Fru Cupcake sa...

Ohhh gud vad skönt att fler föräldrar känner så här. Jag pustade ut när jag läste din artikel för jag och mina man och även vänner pratar ofta om den här stressen. Likaså hur kan föräldrar vara lediga med sina barn så mycket?? Förstår inte hur man hat råd eller möjlighet för detta. Mina barn lämnas 7.30 och hämtas 16.30 och då är det inte mycket barn kvar alls. Även dagis där min minsta går stänger en avdelning och då är han själv kvar från den och får följa med in på andra avdelningen. Ibland är han heeelt själv och alla dagisbarn har gått hem. Gud vad skönt att du tar upp det här. Kram till dig

Pernilla sa...

Hej, jag är en mamma som lämnar sent och hämtar tidigt. Men jag har ingen aning om att jag tävlar? Jag har inte ens tänkt tanken att de andra föräldrarna skulle ha sådana tankar om mig! Och varför skulle de lägga energi på att tänka så? Livet består ju av att vi gör val, som vi också måste ta ansvar för.

Anders sa...

Jag är ingen tävlingsmänniska utan försöker fundera på vad som är bra nog för mig/oss.
Vi har löst det hela med att gå ner lika mycket i tid båda två, vi jobbar nu 75%. Den ena lämnar och den andra hämtar och så turas vi om varannan dag.
Givetvis är det inte alla förunnat att ha arbeten som tillåter det lönemässigt eller schemamässigt det är vi medvetna om. En del är ju dessutom ensamma med sitt barn, det här funkar ju bara om man är flera.
Ingen av oss är karriärsmänniskor och vi jobbar för att leva, inte tvärtom.
Jag tror knappast barnen far illa av att hämtas efter kl 16 men som Elin säger är väl inte 6 - 18 så eftersträvansvärt. Att ha nåt slags distriktsmästerskap i "Få timmar på dagis" känns väl ganska omotiverat, det måste ju vara upp till vad varje familj och barn klarar av.

Helena W sa...

Jag tror att det finns en viss stress. Men hos oss är de allra flesta som hämtar kl 15 eller tidigare föräldralediga med ett syskon.

Jag jobbar antingen 7-15 eller em/kväll och vi turas då om att lämna vid 9 och hämta 15.30-16. Någon enstaka gång blir det dagis fram till 16.30. Min partner kan bestämma sina arbetstider själv.

Jag tror att allt fler går tidigare från jobbet för att sedan arbeta hemma ett par timmar på kvällen. Det är väl på gott och ont. Man blir mer flexibel men kan också hamna i att "aldrig vara ledig"...

Vårt system innebär ju att dagis/fritidstiderna blir korta men å andra sidan är det nästan alltid bara en förälder hemma vid middagen och läggningen. Det känns ju också trist ibland men vi har ändå valt att göra så här. Antagligen ser det helt annorlunda ut när barnen är större.

Sedan vill jag säga att jag inte "skaffat barn" med någon perfekt plan för hur vårt liv ska se ut i 18 år framöver. För många är det så att barnen kommer när de kommer i livet - om de öht kommer. Ibland behöver man byta jobb eller studera vidare eller vad det nu kan vara och har då andra förutsättningar för tex semester osv. Det kan vara bra att ha i minnet innan man slår sig för bröstet och dömer andra.

Cecilia sa...

Superbra skrivet! Förskolan ska vara ett komplement till hemmet. När du arbetar finns den till för ditt barns skull. Jag är i grund och botten en ganska stressad person. Men jag älskar min son och mitt jobb, känner mig alltid stressad när jag inser att jag kanske inte fixar jobbet så bra som jag skulle vilja bara för att hämta det lilla monstret tidigare. Jag sitter på jobbet tills jag är klar, om maken slutat tidigt har han hämtat sonen, annars gör jag det. Oftast kommer jag runt fyratiden och hämtar en alltid lika glad och sprallig unge som absolut inte vill gå hem från dagis.

Att vara vuxen innebär att göra uppoffringar, arbeta och få ihop livet. Vi skulle aldrig fixa det utan dagis, och det faktum att jag hämtar honom senare än 14.30 innebär inte att jag älskar honom mindre eller inte vill vara med honom...

Johan sa...

Intressant artikel. När jag var pappaledig så reflekterade jag ofta över att det var så många som hämtade på dagiset vi ofta gick förbi så tidigt. Vid 2-3-tiden så var det full aktivitet.

Fast jag tycker faktiskt det finns något bra i att ens barn inte behöver ha så långa dagisdagar.

Det är väl bara att se på sig själv. Det är nog få som gillat långa skoldagar eller långa arbetsdagar istället för att få komma hem till hemmahuset eller vara ute och göra egna saker.

Varför skulle ens småttingar vara annorlunda?

Det handlar ju om att försöka se barnets bästa. Jag tror kombinationen av dagis/dagmamma och mycket tid hemma är det bästa. Jag märker tydligt att vår dotter snabbt blir uttråkad att bara vara hemma med oss, men hon får också seperationsångest och säger att hon inte vill gå till dagis när det blir för mycket. Och som förälder tycker jag det är mer värdefullt att umgås med mina två döttrar än att jobba.

Hos oss är min fru mammaledig med vår nya dotter och jag har gått ned lite i tid för att kunna ta hand om dagislämningen så min fru kan få sovmorgon nu när det är mycket amning på nätterna, men ändå komma hem i tid för middag och nattning. Det blir mindre pengar, men mer livskvalitet.


Slutligen är jag så innerligt trött på att pappor/män alltid ska skuldbeläggas för att mammor/kvinnor väljer att jobba deltid. Som Rebecca skrev så får männen jobba för att kompensera inkomstbortfallet då kvinnan jobbar mindre. Jag tror knappast män vill jobba mer än de behöver.

Om man å ena sidan tycker det suger att jobba deltid eller suger att jobba för mycket så får man väl PRATA med varandra istället för att gnälla över osynliga strukturer hit och dit.

Grovt generaliserat tycker jag kvinnor på tok för mycket skuldbelägger både sig själv och andra istället för att bara ta ansvar för sina val och acceptera att inte alla vill och bör göra på exakt samma sätt, ha samma livsmål, midjemått eller vad det nu är man tycker att man "booooooorde" göra på ett visst sätt.

// Johan

Béatrice Karjalainen sa...

Vi hämtar sist av alla 17:20 de allra flesta dagar så har det varit både på förskolan och på fritids. Vi lämnar 7:40. Skolan är mellan 8:30 och 13:30. Så halva deras dag är obligatorisk.

Ett tag gick min sambo ner till 80% så att han kunde hämta barnen kl 16:45 men även då var de sist. De flesta verkar gå hem senast kl 16. Men vi vägrar känna någon skuld eller hets. Vi vet att våra barn trivs, en sista timmen när de är ensamma brukar de få plocka fram roliga saker som inte funkar i stora grupper mm. Vi har tack och lov aldrig hört något från personalen på förskolorna/fritids. Vi jobbar båda två i grannstaden och har valt att arbeta heltid och har ca 30 minuters resväg till/från jobbet vilket inte är så mycket men ändå gör att det bli ca 1 timme längre än om vi hade jobbat i hemstaden.

Visst hade det varit trevligt att hinna vara mer med barnen, det kan jag däremot känna emellanåt men som sagt jag vet att de trivs på sitt fritids och att de gånger vi slutar lite tidigare och hämtar tidigt brukar frågan ofta vara "mamma kan jag åka till kompisen X". Ofta så följer barnen med någon kompis hem som slutar tidigare och så hämtar jag dem där sen sent på kvällen då får man inte många minuter tillsammans.

Anonym sa...

Den här typen av inlägg gör mig bekymrad. Både okunnig och schablonartad samtidigt. "Det finns en feministisk teori som kallas balansering som jag tar upp i boken ”Skriet från kärnfamiljen”. Män och kvinnor som lever ihop kämpar undermedvetet för att behålla könsstrukturerna. Om kvinnan gör karriär balanserar hon det genom att till exempel förstärka sin mammaroll." EFTERSOM detta uttrycks som en vetenskapsteori blir ju frågan om den är evidensbaserad? JAG har inte sett detta! ..... VIDARE: "Dagis skapades för att frigöra kvinnorna." Detta påstående år felaktigt. "Dagis" uppstod ut de "barnkrubbor som skapades av Alva Myrdahl som starkt nazistiskt influerad öppnade för dessa upplägg för att de "friska barnen" skulle kunna påverkas "positivt" som goda samhällsmedborgare. (man arbetade frenetiskt under denna tid för att kastrera kvinnor men dåliga anlag, det slutade först under 50-talet)Att dagis då inte skulle vara till för barnen blir då en obehaglig sanning för oss som alltid verkar för "barnens bästa".

Anonym sa...

bor på liten ort med ca 5000 inv och här är det inte så som tur är

har kompisar som bor i västerås och det är inte så stor "hämta 15:00 stress" där heller

är inte detta ett storstadsproblem??

har själv alltid hämtat mina barn 14:00 tills dagis sa till
- kan barnen få vara kvar lite längre några dagar för som det är nu är barnen elaka mot varandra och kommentarer som -vi behöver inte leka med dig för du går snart hem har förekommit...

så nu hämtas barnen 14:00 3 dagar i veckan och 15:00 2 dagar

ja, jag kan arbeta på detta sätt för min man arbetar borta hela veckorna och tjänar dom stora pengarna
men vi har verkligen fungerat över detta och jag känner att jag VILL inte jobba mer

och det är en ynnest att få stå där när skolan slutar för dagen och hämta sitt barn
ta hem barnen, äta mellis o tala om dagen och sedan förbereda sig för kvällens träningar och komma iväg till träningen utan man måste stressa

men här omkring är ju normal dagistid ca 07:00 - 16:30
frukost serveras 07:30, lunch 11:30 och mellis 15:00
vad jag förstår så ser det ju inte ut så i stockholm och andra storstäder och då blir det ju en annan stess över hämtningarna.

tack för att du finns och driver dessa diskussioner för mammasamvetet är det störsa dåliga samvetet vi har och alltid skall man tyvärr vara bättre än andra

så tack gode gud jag inte bor i storstan och slipper tävla med er
utan istället anses "udda" som hämtar tidigt och inte 16:30 som alla andra...

/lantisen

Anonym sa...

Mycket träffande artikel.Har två barn, 5 och 9 år.
Jag lämnar kl.8.30 och hämtar vid tre. När de var mindre var min maxgräns 14.
För att det skulle fungera över huvudtaget, höll jag på att trilla ihop av stress och sa upp mig som följd av att jag inte fick ihop det.
Maken jobbar på som vanligt med 60 timmarsveckor..Försökte väl kompensera hans icke-närvaro. Men efter två år som hemmafru, börjar självkänslan lakas ur, och jag önskar att jag aldrig hade haft denna evinnerliga stress till dagiset.
Då hade vårt familjeliv sett annorlunda ut, och jag hade kanske också kunnat göra karriär, eller ha ett stimulerande arbete.
Att sköta hemmet i all ära. Men få blir lyckliga av att bara gå hemma och sköta mark-tjänsten.

Lisa sa...

När mina barn började på dagis gick jag ner i arbetstid (min sambo ännu lite mer). Jag hämtar min yngsta strax efter tre, och då kan vi promenera hem långsamt eller gå förbi en lekplats innan det är dags för middagsrejset. För mig känns det rätt. Vi har inte skaffat något dyrt boende och känner ingen karriärstress (inte än), och snart nog är den här småbarnstiden över. Så känner jag.

Anonym sa...

Nu är mina barn inte på dagis längre, men de går på fritids. De har samma tider som då de gick på dagis. De hämtas sist av alla nästan. kanske är det fyra barn kavar när vi hämtar. Men inte känner jag eller pappan att vi är dåliga föräldrar. jag stressar inte, då jag vet att hämta före 17.00 det går inte. Vill de inte vara där så länge kan de följa med en kompis hem. Vi brukar se till att ägna tid åt dem de timmar som är kvar innan sängdags. men inte har jag dåligt samvete för att mina är kvar längst. De har det så bra och har väldigt roligt. Vi måste sluta ha dåligt samvete för allt. Antingen jobbar vi, eller så är vi hemma. För vilken syn får våra barn på oss föräldrar om mamman alltid hämtar tidigt och pappan kommer hem sent, om överhuvudtaget?. Dagis och fritids är till för barnen och föräldrarna. De ska avlasta förälsrarna så att de kan göra det som måstes. De ska vara barnens trygga hamn medan föräldrarna jobbar, eller pluggar.

North Goth

Anonym sa...

Hej!

Mycket bra och befriande blogg.
Vänder mig till Elin som påstår sig arbeta på förskola.
Hur kan DU sitta och säga det du säger, skall folk sluta jobba menar du? Eller alla kanske skall börja jobba deltid? Alla måste få sin ekonomi att gå runt. De barn som går länge på dagis har i allafall föräldrar som sannolikt slipper tjafsa om vem som skall smita från jobbet var och varannan dag, förmodligen blir det mindre bråk hemma tack vare detta.
Blir så förbannad på denna hysteri, ungar trivs oftast på dagis, de har sina kompisar där. En dagis fröken sade till mig att det inte alls är dumt att vara bland de sista att gå hem, de barnen har en alldeles egen dagisfröken under någon timme, brukar vara kanon.

Så Elin, skärp till dig nu. Du är inte så gammal antar jag.

Anonym sa...

Att fröknarna "pedagogerna" säger detta är enbart av egenintresse, de vill stänga och gå hem tidigt!

Kajsa Bergman Fällén sa...

Jo, det är nog ett storstadsfenomen. Jag jobbar i Stockholm men bor 7,5 mil ute "på landet". Känns som om det är stor skillnad! Hos oss i spenaten känns inte alls den här stressen av, många pendlar och jobbar skift-tider och många barn kommer redan vid 6-tiden på morgonen.

Jag kan tycka att det är skönt att hämta relativt tidigt, för egen del vill jag kunna gå hem med en unge som inte är superhungrig och trött. Det blir liksom mycket enklare så. Men att jämföra mig med andra skulle jag aldrig drömma om. Jag upplever inte alls att hetsen finns här ute, man lämnar helt enkelt när man måste jobba. Det innebär att en del barn börjar tidigt och andra slutar sent.

För egen del innebär mina relativt tidiga hämtningsdagar att jag jobbar senare andra dagar (pappan jobbar skift) och vi jobbar båda heltid. Det funkar superbra för oss med lite fix och trix.

Anonym sa...

Fully agree... skrev om den idag: http://jobbmamman.wordpress.com/

You go girl...

Gustaf sa...

Jag tycker at detta är en fruktansvärt oansvarig artikel! Det är inget nytt att barn far illa av att vara för länge på dagis.

Jag har jobbat på dagis och jag fick ofta frågan av de barnen som hämtades sist varför dem alltid blev just hämtade sist och det tycker jag tyder ju på att barnen inte känner sig lite älskade. All personal var också rörande överrens om att de som systematiskt hämtade sina barn sist var klart sämre föräldrar. Men det hade nog vem som hellst tyckt.

Är det så att man inte får jobb och barn att gå ihop, kanske man skall byta jobb eller inte skaffa barn från början. Det är ingen rättighet eller skyldighet att bli förälder utan en biologisk möjlighet.

Sen förstår jag inte varför man överhuvudtaget blandar in jämställdhet i denna fråga. Är man så dum och omdömeslös att man skaffar barn med en man som inte tar ansvar för sina egna barn, så hade jag velat säga att man får skylla sig själv. Tyvärr kan jag inte det då den som drabbast värst då barnet.

Det är skönt att se att så många tycker att denn artikel är horribel, men jag kan ändå inte förstå hur man tänker på aftonbladet när man tar med en sådan här artikel. Fruktansvärt!

Mia sa...

Jag blir så trött på dagispersonal som skuldbelägger föräldrar. Att likställa dagis med 8 timmars arbetsdag är befängt. De sover, äter leker-inte jobbar. Om man jobbar inom vården så jobbar man ofta 07-17 och då har man inget val. Har man valt att bo i hus så kostar det och då kan man inte jobba 75 procent. Alltså kan man inte ha sitt barn på dagis mellan 9-14. Och återigen, det funkar i andra länder- tom från att barnet är tre månader. Men inte i Sverige? Om man har möjlighet och vill så är det super att hämta tidigt men man kan inte som personal på dagis tro att alla har den möjligheten. Menar inte att alla skuldbelägger föräldrar men ganska många tyvärr.

Pappa som värderar förskolärarna högt sa...

Håller med i stort i artikeln men blir aningens bestört över att man konstant nervärderar förskolans (INTE dagis.. det är en skola och personalen är/ska vara lärarutbildade!) roll för barnen.
Visst... i grunden kanske förskolan är till för att föräldrar ska kunna jobba MEN fundera en stund på det jobb förskolelärarna gör! Utan bra förskolelärare skulle barn utvecklas avsevärt mycket sämre och få betydligt mindre förutsättningar att senare klara resten av sin skoltid.
Det finns dom föräldrar som säkert skulle göra ett lika bra jobb hemma men med tanke på att en del barn kommer till förskolan med feber, haft magsjuka under natten, inte ätit frukost, har inte ordentliga kläder etc etc så synar jag starkt hur den övriga biten fungera.... när inte ens det basala är med. Jag menar hur f-n kan man skicka sin 3 åring till en förskola när denna har spytt halva natten?!? Vad har man för respekt för sitt eget barn då? Och tragiskt nog är det många som gör så här... senast igår hämtade jag från förskolan när ytterligare en välutbildad, högbetald "person" gort just detta....
Nå... som sagt.. i sin helhet håller jag med men undervärdera INTE förskolans roll i barnens liv! Dom gör ett enormt arbete!

Anonym sa...

Jag tycker att artikeln tar fram en bra poäng. Jag tycker det är oacceptabelt och oetiskt att pedagoger går in och tycker privata åsikter som om det är en vetenskaplig förankring. och ett allmänt tyckande hos förskolepersonal. En pedagog/ förskolärare/ lärare inom förskolan/ barnskötare etc kan uttrycka sig inom ramen styrdokument och läroplan i sitt arbete. Men blanda inte in din personliga åsikt som person eller förälder i din professionella roll. Då handlar det helt plötsligt inom ramen jämställdhet och jämställdhetslagen som kom 2006 och gäller på Förskolan. Vem är du som personal som kan diskriminera föräldrar som är yrkessamma och har inte valet att välja tider eller flexa och arbeta hemma på kvällen när barnen sover.Nästa gång kan ni väl bara skriva eran åsikt och tycka. Men blanda inte in din pedagogiska roll. Du låter inte mer trovärdig i ditt resonemang.

Att mina barn ska gå på förskolan är en självklarhet. Det är ett komplemment för hemmet och lärarna på förskolan har en god kompetens och kan ge mina barn en god start pedagogiskt samt lärorik start. Visst kan jag ge mina barn det själv. Men barn behöver förskolan och vad den kan ge. Även om man hämtar sent eller tidigt :) bra ämne och bra att ni tar upp jämställdhetens aspekt i det hela.

Anonym sa...

Jag och min man (!) hämtar så tidigt vi bara kan från förskolan av EN enkel anledning. Förskolorna i Göteborg där vi bor har alldeles för stora barngrupper - därav är det inte mycket pedagogik att tala, barnen blir inte sedda på det sätt man önskar, fler olyckor etcetc. Hade förskolan hållt en *god* nivå så hade vi utan problem haft vårt barn längre på förskolan om dagarna. Som läget är just nu så känner vi oss INTE TRYGGA med förskolan.

FiaLisa sa...

Det där med dagistider är nog ett medelklassproblem som du nämnde i artikeln. De som har lågavlönade yrken och/eller osäkra anställningsförhållanden har fullt upp med att överleva och hinner inte fundera så mycket på vad andra gör och inte gör.

Visst skaffar man barn för att umgås med dem, men det ingår också i föräldrarnas ansvar att försörja barnen och se till att de har tak över huvudet, mat och kläder. För många är det tufft nu efter lågkonjunkturen och man måste ta de jobb som bjuds och barnen får anpassa sig därefter. Därmed skickar jag en känga till Gustaf som behöver lyfta blicken lite och inse att livet är hårt för många idag.

Generellt kan jag tycka att allt för många lägger ner mycket tid på att ha åsikter om vad andra gör istället för att se sin egen situation, hitta den lösning som passar bäst för den egna familjen och vara nöjd med det. Jag ser inte att det skulle vara ett problem för barnen att vara långa dagar på dagis om de bara har en bra kontakt med föräldrarna när de är tillsammans. På samma sätt som korta dagisdagar inte kan kompensera ett dåligt föräldraskap.

Helena sa...

Idag när jag hämtade vid halv 4 var det bara mitt barn och två till kvar. I och för sig är det fredag idag och jag tror att många hämtar extra tidigt på fredagar, men visst känns det trist att vara nästan sist att hämta.

Och jag tror inte riktigt på att barnen tycker att det är roligt att vara sist kvar.

Jag känner inte alls någon hets från andra föräldrar, jag upplever ingen tävling, men trots det har jag lite dåligt samvete för att jag inte hämtar tidigare och/eller lämnar senare. Helt enkelt för att små barn blir väldigt trötta av att gå långa dagar på dagis, även om de sover där, äter, leker etc.

Jag minns hur trött jag var efter skolan när jag gick på högstadiet/gymnasiet och då var jag ju tonåring. Klart då att en 2-3-åring också är trött efter en heldag. Och personligen tycker jag att det är värt en del att inte bara umgås när man strssar med middagen etc.

Jag tror alltså inte att barn "far illa" av dagis, inte alls, men trots det tror jag att det inte är så jättebra med långa dagar. Det är väl såklart skillnad på en 2-åring och en 5-åring, men än så länge är mitt mål att ha så korta dagisdagar som möjligt. Jag och barnets pappa har ungefär lika långa arbetsdagar och varvar hämtandet och lämnandet och med visst pusslande går det, men då krävs att jag jobbar hemma ett par timmar i veckan på kvällen. Det är ju inte så kul, men det är det värt.

Anonym sa...

Jag tyckte att artikeln i grund och botten var bra och värd att fundera kring. Dock heter det inte dagis utan förskola. Dags att ändra begreppet i alla offentliga sammanhang.

En sak som jag dock undrar över efter att ha läst inläggen här är; varifrån kommer föreställningen att barn inte mår bra av långa dagar på förskolan? Jag blir bekymrad när personal i förskolan dessutom för fram denna åsikt, har man inte skapat en verksamhet man är stolt över och som gör att barnen orkar med dagarna där? Och bor man med pendlingsavstånd och arbetar heltid så blir ju barnens tid i förskolan runt 10 timmar per dag. Jag lämnar själv mina barn först på morgonen och hämtar dem bland de sista (mannnen och jag delar detta kära besvär) och jag har släppt skulden kring detta. Jag vet att de har det bra på förskolan och att verksamheten utvecklar dem. För mig är det ett högt betyg att låta dem ha mina barn under den tiden. Skulle jag uppleva förskolan dålig skulle jag hämta tidigt och lämna sent.

Jojje i Arboga sa...

Självklart är man en mer ansvarsfull förälder om man hämtar hem sitt barn tidigare på från dagiset. Man skaffar väl inte barn för att dom skall vistas på ett dagis på dagarna? Hämtar man sina barn tidigt så betyder det att man bryr sig om barnet/barnen och sätter dom i centrum av livet. Det är ju bara att gå ned i arbetstider så slipper du stressen. Du behöver ju inte jobba under de små barnens uppväxt. Jag som pappa har ju minskat min arbetstid bara för att kunna umgås med mina barn och njuta av livet tillsammans. Det gäller ju bara 6-7 år av ens liv eller hur? Ska ett litet barn ha längre dagar än en vuxen?? Helt galet. Nä tänk till innan ni skaffar barn egoister.

Anonym sa...

Hej!

Vilket hemskt samhälle det har blivit av vårt land! Att de föräldrar som pusslar med sin tid och prioriterar sina barn högst ska bli anklagade för att "tävla" till dagis! Vad är detta? Det enda vi som arbetar deltid under småbarnsåren vill, är att få vara med våra barn. Jag vill inte att mitt barn ska bli uppfostrad och tillbringa större delen av sin vakna tid m förskollärare. Jag och min man ska vara dem som får uppleva vårt barns framsteg och utveckling. Det är också en fråga om ekonomiska val man gör. Inget annat. Det finns ett val. Man behöver inte skaffa barn. Inget barn mår bra av separationer. De flesta som arbetar i barnomsorgen kan vittna om detta. Men ska barnen betala för att vi till varje pris ska arbeta heltid? Fråga vilken äldre människa som helst som levt sitt liv vad som var den bästa tiden. Då blir nog svaret, när barnen var små. Ingen svarar, shit jag skulle jobbat mer och varit borta från mitt barn mer...Vad är viktigast i livet? Våra relationer till nära och kära? Eller kanske karriär, pengar och matralism?

Ulrika sa...

Hela ämnet är absurt. Första gången jag inte håller med dig Rebecka.
De enda som "tävlar" är de föräldrar som faktiskt HAR, långa dagar för barnen. Ert dåliga samvete, skapar hjärnspöken och ni förskjuter problemet ifrån er själva. De föräldrar som lämnar först och hämtar sist varje dag, mår ju uppenbarligen dåligt.
De som gör aktiva val,och prioriterar familj och korta dagar har ingen sådan här ångest. De är trygga och harmoniska. Väldigt enkelt. Ingen mår bra av att vistas på institution 10 tim/dag, det gäller alla

Anonym sa...

Ulrika sa: "De föräldrar som lämnar först och hämtar sist varje dag, mår ju uppenbarligen dåligt.
De som gör aktiva val,och prioriterar familj och korta dagar har ingen sådan här ångest. De är trygga och harmoniska. Väldigt enkelt. Ingen mår bra av att vistas på institution 10 tim/dag, det gäller alla"

Jag tycker att denna koppling är helt absurd. Jag lämnar först och hämtar sist och jag mår inte dåligt av det. Dessutom - hör och häpna - har jag gjort ett aktivt val i att göra så. Och jag är trygg och harmonisk med mitt val. Och mina barn mår inte dåligt.

Vi har i vårt familjesystem provat så många varianter av hel- och deltid sedan äldsta började på förskolan för snart fyra år sedan. Och äntligen funnit en modell som fungerar bra för alla inblandade. Jag och min man jobbar båda heltid eller nästan heltid. Vi har kontorstider och viss möljighet att flexa. Innan jag tog ett aktivt val att faktiskt stå för att mina barn är tio timmar om dagen på förskolan fyra dagar i veckan (ja- vi knixar och tar en dag ledigt var varannan vecka) så mådde jag konstant dåligt. Det var stressigt. Jag prioriterade bort min egen lunch. Jag kom jättetidigt och var alltid trött av sömnbrist, jag var inte klar när jag kom hem utan fortsatte ringa och maila för att "bara göra färdigt". Nu har jag bestämt mig för att jag, liksom min man, hämtar och lämnar regelbundet. Alltså kan vi ibland jobba över och då ta ut den tiden annan tid. Jag äter ordentlig lunch och när jag väl hämtat dem så är jag tillsammans med dem. Odelat.

Så kategoriseringar av ovan slag tycker jag bara tyder på att man inte tänker att alla har olika förutsättningar jobbmässigt. Och personlighetsmässigt. Jag inser att jag och min man är priviligierade. Vi har båda arbeten vi gillar. Vi kan båda flexa och försöka pussla lite. Vi är oftast friska och har förstående chefer. Samt bor på mindre ort och har därför inte så långa pendlingstider. Våra barn har en fantastisk förskola med nära relationer till sin personal. De är verkligen ett komplement till vårt lilla, sköra, system och jag älskar att just de ansvarar för mina barn dagtid. De fyller den tiden med lärande för livet och för det är jag lycklig.

barnens bästa sa...

Hela artikeln känns väldigt ensidig. Låt inte barnen bli slagträn i jämställdhetsdebatten.
Barnets bästa i främsta rummet, kommer aldrig gynna karriär och heltid. De som hämtar tidigt har ingen skuld, de är hjältar. På vårt dagis på landet jobbar många skift eller är lärare.
Få är högutbildade utan är vanliga arbetare. Men är man två föräldrar som delar på hämtning/ lämningar och jobbar skift så blir det korta dagar. Många jobbar deltid förstås, en del pluggar, osv. Det dåliga samvetet kommer om man jobbar 8-17, månd-fred.
Ingen tid över för barn,familj, egna intressen. Jag hade ett sådant arbete med bra lön och intressanta uppgifter. Då kände jag konstant dåligt samvete. Nu har jag ett skiftjobb, lägre lön men sååå mycket enklare och roligare liv.

Ulrika sa...

svar till Anonym:
Min generalisering var riktad mot artikeln och det dåliga samvetet med långa dagar som många brottas med.
Min definition av långa dagar är att varje dag börja kl 7 och gå till 17. Inte mycket tid över till annat efter förskola, bara middag och sova. Givetvis kan man göra ett aktivt val, precis som ni gjort och prioritera era jobb.Det blir säkert mindre stressigt för er och ni mår bra. Hur många minuter/dag umgås ni med era barn?
Studier visar att vi i genomsnitt pratar 12 min/dag med våra barn.
De föräldrar som inte kan jobba deltid/är ensamstående och har skift med konstiga tider har inget val. Men det är ändå alltid barnen som betalar priset,oavsett.

Anonym sa...

Jag är lärare på FÖRSKOLA. Det slutade heta dagis för 12 år sedan, kanske dags att uppdatera er?
Barnen far INTE illa av att vara på en BRA förskola, dock upplever jag som pedagog att vid tillkomst av nytt syskon är det viktigt för storasyskonet att få känna sig som en del av familjen, alltså få vara hemma den första tiden då båda föräldrarna är hemma. Är man ensamstående förälder blir det långa dagar, dock tycker jag att ALLA barn ska ha rätt till semester, vilket inte är verklighet tyvärr. Det finns barn som går på förskola på alla lov och även när föräldrarna är lediga...

Anonym sa...

Som lärare på förskola kan jag säga att det är vad man gör det till, det barn som alltid är sist kvar ger jag lite extra åt, passar på att göra saker som man inte alltid hinner med i en grupp på 16-20 barn, blir ju LYX för barnet! Inga föräldrar ska ha dåligt samvete för att de måste jobba!
Och till alla pedagoger som ger föräldrar dåligt samvete: ni måste vara usla på ert jobb om ni inte kan göra tillvaron meningsfull för barnen!!!

Anonym sa...

Till Anonym från Göteborg: Hur stor barngrupper har ni? På min förskola har vi 14-16 på småbarns (1-3 år) och 20 på storbarn (3-5 år). Är det stor skillnad? Hur många pedagoger per avdelning och hur många timmar utslaget per avdelning? Här i sthlm är det 2,75 heltider per avdelning som regel.

Stå för dina prioriteringar! sa...

Vem skapade tävlingen?
"Den som nämnde't han klämde't"- känsla får jag!
Var kommer denna hets ifrån? Oavsett om man hämtar tidigt eller sent så hoppas jag man är nöjd med sitt val och sina prioriteringar! Om man tvunget måste bo i 200kvms villan och resa på utlandssemestrar OCH fjällsemestrar varje år, inte att förglömma den "egna tiden" så har man gjort det valet och måste jobba därefter! Att skaffa barn är ett stort ansvar som jag tror många inte inser. Förskolan finns inte till för att vi föräldrar ska förverkliga våra egon. Jag blir så trött på alla som inte fattar att man måste välja. Man kan inte ha kakan OCH äta den! Karriär innan/efter varsågod men låt barnen få "sin" tid!
Jag gör mina val och hämtar så tidigt jag kan. Jag hetsar ingen annan. Men om vissa blir hetsade av att jag hämtar tidigt, följer med på utflykter, stannar i skolan och lär känna klasskompisarna så är det ett problem de själva måste jobba med!
Hade de som känner sig "hetsade" av mig känt sig nöjda med sin situation skulle ej debatten uppstå!
Alla har ett val!
Skyll på skoskav eller vad du vill, det är dina prioriteringar!
(För att förekomma så arbetar jag och är ensamstående, ingen sugerdaddy/rik pappa har jag heller!tyvärr;) Lev väl!

Anna sa...

Bra skrivet!
Jag retar mig på att få män/pappor har dåligt samvete när de hämtar sent, medan kvinnor/mammor tar på sig detta. Jag har slutat ha dåligt samvete och stressa för att hämta tidigt. Precis som min man vill jag hinna klart på jobbet innan jag hämtar och inte slå knut på mig själv. Jag är medveten om att det är ett val jag gör, men det står jag för.

Anonym sa...

Ulrika: det är ju just det. Att du, med många andra, direkt gör slutsatsen att vi prioriterat våra jobb. Och att vi genom detta inte prioriterar våra barn. Eller spenderar speciellt mycket tid med dem eller inte pratar med dem.

För mig finns det inget motsatsförhållande i detta. Jag har hittat ett förhållningssätt till mitt yrke som gör att jag är mer närvarande i min relation till mina barn. Så faktiskt - trots att de har långa dagar på förskolan när de är där - har jag mer närvarande tid till mina barn nu jämfört med när jag hade kortare dagar.

I mitt liv kommer mina barn först. De prioriteras alltid. Andra saker får istället stryka på foten. Vi har ingen "egen tid" utöver vår arbetstid, jag ser till att få vardagsmotion istället för att träna kvällstid osv.

Avslutningsvis skulle jag vilja veta var den där studien som säger att vi genomsnittligt pratar 12 minuter med våra barn dagtid finns någonstans? Skulle vara instressant att få ta del av den, eftersom den så ofta nämns - framförallt i sammanhang som dessa.

marie sa...

Ur ett ungdomsperspektiv, och om man ska se till barnens bästa ur ett längre perspektiv, måste jag säga att artikeln och många av reaktionerna därtill är rätt nedslående, i alla fall om man har lite förkunskaper i den statistik du nämnde. Såvitt jag minns, har andelen heltidsarbetande kvinnor inte ändrats ett dugg de senaste trettio åren, och de utför fortfarande dubbelt så mycket obetalt arbete som männen, vilket betyder att vi fortfarande fostrar barn i en (något moderniserad) hemmafrumodell. Om man slår ihop den här statistikenmed det du har sagt, är det dessutom inte så långdraget att säga att det är mammorna som hämtar - alltså är hemmafrumodellen uppmuntrad snarare än påväg bort.

Sedan är det uppenbart att man, i sin iver att inte trötta ut barnen, gör sig blind för långsiktiga, och allvarliga konsekvenser vad gäller deras liv i stort. För pojkarna betyder det en mycket stor sannorlikhet att få dålig kontakt ed sina egna barn, då de lär sig att familjen ska komma i handra hand för pappor, och för flickor innebär det ett enormt strukturellt hinder mot att göra karriär, långt innan de ens vet vad de ska bli, och en vetskap om att de inte kan räkna med att få någon hjälp med föräldrarollen.

Alla hara vi koplex för våra föräldrar och tycker att de gjorde fel någonstans, men det går att leva ett välmående liv i alla fall. Att inte ha konrtoll över sitt liv, å andra sidan - känslan av att vara ofrånkomligt fastkedjad vid nåt öde som kanske är det sista man vill ha, och att inte vilja det är något man demoniseras för, snarare än något som tolereras - påverkar hela ens framtid och framkallar en vansinnig ångest.

mcsarcne sa...

Louise Hallin har sagt många bra saker, men det där är stenkorkat!

http://mcsarcne.wordpress.com/2010/03/22/dadi/ <-- Ett inlägg om dagis, och hämtning...

Anonym sa...

Jag tycker artikeln var bra men till alla er som förfasar sig över långa dagar i förskolan så undrar jag om ni kan hjälpa oss som jobbar sent med att åtminstone inte kräva långa öppettider inom handeln. Jag jobbar butikstider, 9,30-18 och eftersom vi bor utanför centralorten är det pendling med bil eller buss.

För att stå emot konkurrensen kommer min butik säkerligen inom 2 år att ha öppet till 20 eller 21.

Min man arbetar som lärare på universitetet i sta´n och har oftast dagkurser 8-16 eller 9-17, periodvis kvällskurser som är mellan 18 och 21 eller 22
Ibland blir det schemakrockar eftersom varken min man eller jag kan styra våra scheman och vi får definitivt aldrig chansen att ens försöka då de läggs av respektive arbetsgivare. De värsta veckorna är det 4 dagar i rad 8.30-18.45 i barnomsorgen, (en dag till 19 för då räknas kassan på kvällen inför morgonmötet dagen efter).
Veckan efter kan det som kompensation i mitt schema vara 3 dagar till 16 och 2 till 18.

Önskeschema, flexibilitet, ja, för arbetsgivaren.....

Varför hörs ni inte mer kära medsystrar och medbröder som jobbar utanför kontorstiderna 7-16 eller 8-17, det vore rimligt att det var lagstadgat att alla kommuner är skyldiga att erbjuda barnomsorg på obekväm tid, jobben ska ju göras av någon! Jag undrar också om det finns statistik på hur många arbetslösa som tvingas tacka nej till jobb på obekväma tider för att de inte får den barnomsorg som de behöver för sina barn.

Tack och lov har vi dagbarnvårdare, en utdöende men välbehövlig barnomsorgsform numera, flexiblare än förskolorna vad gäller föräldrarnas arbetstider, åtminstone i vår kommun.

Lina sa...

Så himla bra artikel och känner igen det såväl. Hämtar barnen oftast runt kl.16 och då är de alltid bland de sista barnen kvar på förskolan. Jag tycker det är så tråkigt att man ska behöva känna sig som en sämre föräldrer för att man hämtar barnen "sent" (anser inte att kl.16 är sent).Självklart så ligger väl mycket av känslan hos en själv, det är väl bara att strunta i vad alla andra tycker... men nånstans så tar man åt sig från små kommentarer som: - vi har skaffat barn för att vara med dom och barn mår inte bra av långa dagar på dagis. Vi har ingen annan möjlighet, varken ekonomiskt el praktiskt att få ihop det. Jag är student och min sambo pendlar. Det här handlar inte om att man inte vill vara med sina barn och inte sätter dom främst, men för att kunna vara en bra föräldrar behöver man ha ett jobba man trivs med och känna att man utvecklas, men framförallt måste man ha ett arbete för att kunna få en inkomst så att livet fungerar för hela familjen. I bland är livet så att man inte kan få ihop alla bitar efter den perfekta mallen och just den här perioden i våra liv så får det bli så att våra barn är kvar efter kl.16 på dagis. Men jag tror inte att dom mår så dåligt av det, snarare är det jag som stressar och få skuldkänslor av föräldrar runt omkring mig!

Anonym sa...

Och så finns de ju de som, inte helt ovanligt i vissa miljöer, anlitar barnflickor som ser till att hämta tidigt. Verkar knas tycker jag. Förskolan är superbra, föräldrarna viktiga - men var är vinsten med att bli hämtad av en barnvakt som styr upp eftermiddag/kväll, fixar middag etc. Ett sätt att försöka få allt. Hem från dagis tidigt, men mamma och pappa jobbar lugnt vidare och droppar in vid 18-19-tiden, eller?

Therese sa...

En mycket träffande artikel! Jag skulle här kunna argumentara för mina åsikter och varför de skulle var "bättre" än vissa andras. Men jag vill bara nämna för er som inte håller med, eller som tycker att kvalitén på föräldraskapet kan mätas i tid att det är utifrån möjligheter och livssituationer de allra flesta människor väljer (eller tvingas) ha sina barn kortare eller längre tid på förskolan. Dvs lever man i tvåsamhet och kanske har nära till jobb och förskola blir kostnaderna inte så stora som för andra. Utan exempelvis bil och långa körvägar, med två inkomster (även om själv tycker att man lever snålt och har bortpriorieterat pengar för barnens skull)är det då inte ett rimligt antagande att exempelvis en ensamstående mamma inte har samma förmåner och ekonomiska möjligheter? Det som jag reagerar på är att man är väldigt snabb på att värdera utan att kanske se till hela bilden. Har man möjlighet att ha barnen kortare tid på dagis är det ju jättebra att man lyckats lösa vardagspusslet! Tyvärr saknar jag den möjligheten och jag känner definitivt av pressen, både från andra föräldrar och förskolepersonal. Jag skulle vara tacksam om föräldrarna jag träffar ibland och om personalen kunde komma med någon mirakel lösning. Giftemål? Arv? Helt plötsligt vinna på triss eller få ett mycket välbetalt jobb så jag kan gå ner i tid? Någonstans måste jag ju gjort fel enligt somligas värderingar. Jag valde i alla fall fel man att skaffa barn med eftersom han avsagt sig ansvaret helt, det kan jag erkänna. Jag gick inte "rätt" utbildning. Jag bor inte granne med förskolan och jag kan inte cykla till skolan/jobbet. Men ändra på det då kanske man kan tycka! Ja visst, nu utbildar jag mig för att få ett bättre, mer välbetalt arbete. Tyvärr bidrar min "quest for a better life" till att jag måste arbeta alla lov. Vilken paradox! Kvarstår gör dock möjligheten att bli sambo/gifta mig...Vad jämställd jag kände mig helt plötsligt! Missförstå mig rätt. Jag är inte en bitter. Jag är mycket nöjd med mitt liv. Jag är trygg i min föräldraroll och jag kan helt säkert säga att mitt barn trivs och mår bra på dagis. Trots klumpiga kommentarer från personal ibland är jag supernöjd med deras insats och pedagogiska verksamhet. Jag ville bara helt krasst förmedla en mångfacetterad bild av ett sådant kontroversiellt ämne. Allt är tyvärr inte svart eller vitt. Människor är unika och de gör egna val. Var vänlig respektera mina val så som jag gör med dina.

Cecilia sa...

LYSANDE artikel om prestationsprinsessor idag. Äntligen formulerar någon exakt vad jag har funderat på sen jag hörde den termen första gången. Ni är fantastiska!

Anna sa...

Den enkla lösning är att inte bry sig om vad andra tycker och strunta i den menlösa statusen. Våga leva sitt eget liv som man vill.

I det större perspektivet undrar jag om folk som är så osäkra i sig själva att de måste hämta barnen på dagis vid vissa normerade tider kanske inte överhuvudtaget är lämpliga som föräldrar. Hur ska dessa individer kunna ge sina barn självkänsla och visa att det är ok att vara sig själv?

Pappa sa...

Intressant debatt kring skuldkänslor hos mammor. Tror det alltid finns skuldkänslor oavsett hur man gör,så länge man jämför sig med andra. MEN tror att även Pappor känner skuldkänslor. Det visar sig nog bara på andra sätt. Inte tror jag någon Pappa som arbetar övertid och
knappt träffar sina barn, inte har dåligt samvete. Det dåliga samvetet hos Papporna kanske tar sig en annan utväg.
Förresten så hämtar många Pappor också tidigt om man har delat upp det så i familjen.

Anonym sa...

ja kan förstå din frustration, men samtidigt känns det lite som att du vill flytta över skulden på dom som inte har det som du, Min familj bestående av barn i ålder mellan 3 och 6 år, vi har MÖJLIGHETEN att ha korta dar på dagis, då ja jobbar ca 80 % och min sambo går 2 skift. dvs att varannan vecka lämnar min sambo barnen efter lunch och ja hämtar vid 4 som senast,och andra veckan lämnar ja 20 i 7 och sambon hämtar 14.30 Vi FÅR inte ha barnen på dagis om vi inte jobbar! har ca 30 min på oss från slutedags till att hämta barnen. och dom får komma tidigast 30 min innan, den yngstas farmor har även barnen varje onsdag för att hon ERBJÖD det, och vem tackar nej till sånt? För mig handlar det inte om prestation, några välbetalda jobb elle annat , utan att kunna utnyttja dom tillfällena vi har att träffa våra barn! barnflicka har vi inte heller utan den tiden barnen är hemma från dagis är dom med oss, eller sin farmor, som ser detta som ett ypperligt tillfälle att träffa barn-barnen då hon jobbar mkt sena kvällar och relativt varje helg. Att det finns ensamstående och heltidsarbetande som inte har dessa möjligheter förstår jag men det är ju inte min sak att lägga mig i hur andra väljer att göra eller som inte har något val? Jag har tillsammans med min chef kommit överens om att jag jobbar 80% tills barnen är stora nog att ta sig hem, göra läxor m.m och på såsätt klarar sig lite bättre själva, DÅ går ja upp fulltid.
Denna lösningen har jag och min sambo diskuterat fram ihop och anstränger oss för att det ska funka, sen har inte vi råd med div
solsemestrar och annan lyx, men vi har förmiddagar i trädgården med barnen och eftermiddagar i djurparken eller besök hos kompisar! Varför skulle vi som familj tacka nej till alla dessa möjligheter för att jobba? när vi inte behöver det?? Att folk inte kan förstår jag, hur många VILL jobba bort småbarnsåren? men kasta inte skit på oss som har möjligheterna bara för du /ni inte har det!

Anonym sa...

Förskola. Inte dagis - dagis är smeknamn på daghem. Något HELT annat. Jag har inte läst 3½ år på universitet för att bli dagisfröken. Respektlöst.
Varför kan inte ni föräldrar säga förskola när en 2-åring kan? Dagis är förvaring, förskola är en pedagogisk verksamhet som är styrd av en läroplan. Sedan 1998 heter det förskola. 12 år!!! Lär er!

Specialpedagog sa...

Tyckte din krönika var väldigt smal. Det är tydligt att det är ditt egna perspektiv som genomsyrar hela texten. Ändå skriver du "dom flesta" och "alla" som att du vet hur det är för alla mammor och pappor.

Du missar helt att vi har en underklass med invandrarbakgrund som inte har sina barn på förskolan speciellt mycket.

Du missar helt att vi har en underklass med arbetssökande som inte heller har barn på förskolan speciellt mycket.

Du missar helt att medelklasspappor känner den press att lämna/hämta tidigt, och går t ex ner i arbetstid pga detta.

Men framför allt missar du att det finns insiktsfulla föräldrar som placerar sina barn på förskolan för barnens skull! Vem är du att säga att du är bäst för ditt barns utveckling? På landets förskolor arbetar pedagoger med hög kompetens att både vårda och lära. Barn utvecklar även barn, att isolera ett barn från andra barn främjar knappast dess lärande.

Alltså. Läs gärna på och tala med erfarna pedagoger och hör vad de tycker innan du talar för hela medelklassen.