tisdag 29 mars 2011

Föräldrapodden om föräldraledighet


I fredags blev jag intervjuad av Minnia som gör föräldrapodden - om föräldraledighet. Lyssna här!


I en av kommentarerna hade Thomas kommenterat det jag säger om att pappan faktiskt kan ta hänsyn till mammans kunskap. Ja, jag förstår att han reagerar. Eftersom det var lite otydligt ska jag utveckla mina tankar här. Jag tror förstås inte på några medfödda "manliga" eller "kvinnliga" sysslor. Jag tror att man lär sig av erfarenhet, framför allt. Sedan finns det säkert individuella fallenheter för vissa saker också. Varför jag tog upp det här var för frågan om mamman ska låta pappan göra det på sitt sätt. Och den frågan får jag ofta. Ofta ligger en viss kritik av mammorna i den frågan, att om de bara slutade övervakade pappan och slutade lägga sig i, så skulle papporna älska att ta hand om barnet. Och jo, visst finns det mammor som säkert kväver pappornas entusiasm. Men jag tycker att det är en dålig ursäkt. Jag försöker se det från ett annat håll. Om nu mamman varit hemma ett år, då är det ju hon som har blivit experten på barnet. Då tycker jag att pappan kan lyssna på hennes expertis. Om han är hemma sedan ett år - är det hans tur att bli expert! Däckbytet som exempel drog jag för att det oftast är mannen i familjen som byter däck. Och om han brukar göra det, så skulle väl han inte bara köpa hennes sätt att göra det. Han kan ju något, och hon vet ju det. Det kanske var ett stereotypt exempel. Men världen är ju nu rätt stereotyp. Männen byter däck, kvinnorna är hemma betydligt längre med barnen. Så min poäng är att jag inte tycker att det räcker att skylla på att mamman "vill ha det på sitt sätt". Pappan får väl gå in och ta sin plats, vara där tillräckligt länge så att även han blir expert! Man kan ju inte välja bort att vara med sitt barn, bara för att mamman påpekar något.


PS. Och sedan måste jag ju bara länka till den fantastiska uträkningen som Minnia hänvisar till i inslaget. Hur mycket förlorar man på att dela föräldraledigheten? Vi hade ju några räkneexempel i boken som var hämtade från SOU:n om föräldraförsäkringen som gjorde för några år sedan. För de som inte orkar läsa boken eller SOU:n - läs här! Och glöm inte att mammor som delar föräldraledigheten har betydligt bättre löneutveckling efteråt (med 7 procent för varje månad pappan är hemma). Pappans löneutveckling påverkas inte nämnvärt, oavsett om han är föräldraledig eller inte.


Alltså, en familj tjänar på att dela föräldraledigheten lika - även om han tjänar 60 000 kronor i månaden och hon 25 000 kr. (En person som tjänar 60 000 kronor i månaden borde ha råd att vara hemma i alla fall...)


Kan vi skippa argumentet "min man tjänar för mycket" nu?

fredag 25 mars 2011

Hellre barnflicka än utbildad pedagog


Som ni säkert vet har SvD granskat nannyverksamheten ett tag nu. Enligt branschen är just hämtning på förskolan den vanligaste barnvaktstjänsten. Och jag tycker att det är ett väldigt intressant fenomen. Det visar ju väldigt tydligt vilka ideal som i dag råder. Man ska inte ha barnen kvar sent på förskolan (och att inte lyckas leva upp till det ger en ökad stress bland de föräldrar som inte kan leva upp till normen och hämta tidigt, som Kommunals rapport visade för några veckor sedan).

Det handlar inte bara om att man vill vara med sina barn mer - för många anlitar i stället en barnflicka som hämtar barnen. Man väljer alltså hellre en outbildad yngre person att ta hand om sina barn, än utbildade pedagoger på förskolan. Och ja, jag kan förstå argumentet att man vill ge barnen en chans att varva ner. Men samtidigt är det ett privilegium för de som har råd. Man subventionerar de som redan har, i stället för att bygga ut och satsa på den allmänna barnomsorgen - som alla har tillgång till. Samtidigt ökar man kraven på föräldrar, genom att spä på normen att hämta tidigt. Och det blir ännu jobbigare för de som inte har råd. Varken att gå ner i tid, eller har råd med en barnflicka. Jag kan inte annat än att tycka att utvecklingen inte är helt lyckad.

Så här säger Kommunals ordförande Annelie Nordström i SvD i dag:

"Rut-avdraget är ett svar på de välsituerade kvinnornas rop på hjälp. Det infördes i stället för att lägga de resurserna på en bra bemannad förskola, så att man lyfter bort skammen från kvinnornas axlar – för det är där den vilar."

Ja, man accepterar det omöjliga pussel och de ouppnåeliga krav vi har ställt på oss själva i dag. I stället för att ifrågasätta dem. Och så hjälper vi de som har råd att köpa sig ifrån skuldkänslorna. Vi glömmer totalt klassperspektivet och lämnar som så ofta männen utanför. (För det handlar framför allt om mammornas skuldkänslor.)
Lär gärna vad jag tidigare har skrivit om klassperspektivet i den här frågan. Här och här och här och här!

Nalin Pekgul skrev i en debattartikel efter min debattartikel i Aftonbladet förra året så här:

"Alltså: Sopa undan alla spår av 70-talets optimism och de vuxnas stolthet över daghemmen. In med det dåliga samvetet över att barn ska behöva vara kvar på förskolan för att deras mammor behöver arbeta. Det är nödvändigt för balansen i familjen. Medelklassen sätter normerna som präglar samhällsutvecklingen."

Det här är i allra högsta grad en klassfråga. Och vi löser inte livspusslet eller jämställdheten genom att subventionera medelklassen! Måste citera Nalin Pekgul igen:

"Hämta tidigt-stressen ger kommuner en möjlighet att hålla nere kostnaderna för barnomsorgen. Om barnen hämtas redan klockan fyra kan barngrupperna vara stora och personaltätheten låg. Om barnen för allt i världen inte är på förskolan för att mammorna ska kunna arbeta utan endast för få ta del av den stimulerande pedagogiken behövs inte någon barnomsorg på obekväm arbetstid.

Alliansregeringen går medelklassfamiljerna till mötes. Med barnomsorgspengen, som också ska kunna betala så kallad pedagogisk omsorg, drivs förskolan mot en deltidsverksamhet som starkt påminner om de gamla lekskolorna. Rutavdraget kompletterar den pedagogiska omsorgen. I förlängningen kommer en marknad att växa fram som erbjuder enklare tillsyn av barn.

Av politiker som tar jämställdheten på allvar krävs dock en överblick som ser längre än till medelklassfamiljernas behov att få balans i sina liv.

Till det mest akuta hör bristen på barnomsorg på kvällar nätter och helger. Inom LO-grupperna arbetar drygt hälften av kvinnorna med små barn på obekväm eller oregelbunden arbetstid. Mot detta ska ställas att endast cirka 4 000 barn är inskrivna i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg på kvällar, nätter eller helger. Under dessa förutsättningar blir det inte lätt att arbeta heltid vilket också avspeglas i statistiken. Andelen kvinnor med små barn som arbetar heltid är endast 58 procent för sammanboende och 65 procent för ensamstående kvinnor.

Riksdagen har antagit jämställdhetsmålen och en fungerade barnomsorg är en förutsättning för kvinnors ekonomiska självständighet. Men det faktum att ett mål antagits av riksdagen är inte någon garanti för att politiken på nationell och kommunal nivå inriktas mot att uppfylla detta mål. Barnomsorgen är dessutom en kommunal uppgift. Det finns mycket som kan komma emellan, inte minst när kommuner ska fastställa sin budget."

Annelie Nordström fortsätter i SvD i dag så här:

"Vi vill se frikostigare öppettider och att det är okej att barnen är där, genom att det är bra bemannat. Föräldern ska inte behöva möta en barnskötare eller förskolelärare med tio snoriga, trötta ungar i hallen. I stället ska barnet kunna krypa upp i knät och få lugn en stund."

Mitt förslag: Se till att det finns bra och pedagogisk verksamhet för barnen på förskolorna de tider då föräldrarna arbetar! Och dra in männen i detta - dela på hämtningar och lämningar. Gör så att ALLA småbarnsföräldrar blir obekväm arbetskraft. Gör så att arbetsmarknaden tvingas räkna med att arbetare i en viss ålder kommer att ha andra saker att prioritera några år (och kanske kan det bidra med att göra andra åldersgrupper än just 30+ och 40+ attraktiva på arbetsmarknaden - 20+ (den grupp som är allra mest utanför arbetsmarknaden) eller 50-60+ (som ofta får klamra sig fast, trots lång erfarenhet, gedigen kunskap och massor av tid).

måndag 21 mars 2011

Fler viktiga jämställdsfrågor

Tack! Det är ni läsare som håller igång den här bloggen ibland. Ja, ni vet väl hur det är när man har heltidsjobb och tre barn, ibland rusar tiden bara iväg. Jag lovade att lägga upp fler bidrag och det gör jag så gärna.

Här kommer de:

Therese skriver så här:


"iktigaste jämställdhetsfrågan just nu:
Insnöad som jag är på familjeliv så är den viktigaste jämställdhetsfrågan för mig barnen och de konservativa könsroller som de bombarderas med under sin uppväxt: Leksaker är bland det värsta, barnkläder och mycket barnfilm och barn-TV kommer strax efteråt. Och hur de bemöts av omgivningen.

Jag har två söner på 5 och 7 och stör mig på hur man behandlar pojkar, både när de är små och sen i skolan. Man behandlar, klär och uppmuntrar de små till att vara tuffa och coola, och sen klagar man på de brötiga killarna i skolan! Men behandla dem inte som små tuffa grabbar när de är små, då! Jag har också en dotter, men hon är bara 1,5 ännu, så jag har inte hunnit reta upp mig så mycket på tjejrollerna ännu, men jag vet att det kommer..."


Ja, Therese, jag håller med. Särskilt jobbigt tyckte jag det var när barnen var små. Nu bombarderas de också, men på något sätt känns de som mer komplexa och individuella nu. Min son som när han var fyra fem vägrade allt som var rosa och rött och "tjejigt" har i dag nästan bara röda kläder och superlångt hår. Min äldsta dotter som bytte om till rosa prinsessklänningar varje dag efter förskolan, har i dag svart som sin älsklingsfärg. Visst ser jag hur de påverkas av förväntningar, men jag ser också två starka barn som kan göra aktivt motstånd! Och det glädjer mig så mycket.

Kristina skriver så här:

"Som svar på din fråga måste jag nog svara att lönefrågan är den viktigaste jämställdhetsfrågan idag, det är ju helt absurt att kvinnor är strukturellt lönediskriminerade i Sverige år 2011. Och i praktiken anser jag att en måste indivudualisera föräldraförsäkringen för att någonsin få en förändring av situationen. Roten till problemet ligger i den traditionella arbetsfördelningen som förekommer i de flesta familjer, där kvinnan förväntas sköta hem och barn medan mannen tjänar pengarna."

Ja, lönefrågan gör att kvinnors arbete inte räknas som lika viktigt. Och att hans arbete går före. Och att familjerna upplever att de förlorar mer på att låta honom vara föräldraledig, jobba deltid, vabba och så vidare. Och så förs idealet att mannen är den som tjänar pengarna och kvinnan hon som tar hand om hem och barn vidare.

Christina Sjöström tycker också att lönefrågan är den viktigaste, hon skriver så här:

"Jag har funderat i ett par dagar på vilken jag tycker är det viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige 2011, och det var inte helt enkelt att bestämma sig. Men nu har jag kommit fram till att det måste vara lika lön för lika arbete, och att klassiska kvinnoyrken värderas lika högt som klassiska mansyrken, i reda pengar (ord räcker inte). Jag tror att det är viktigt att samhället går i bräschen och visar att jämlikhet är något viktigt, och att man visar detta genom lagstiftning och lönesättningen inom den offentliga sektorn. Då skulle dessutom argumentet angående ekonomin när det gäller vem av föräldrarna som är föräldraledig, helt försvinna. Därmed skulle det också bli lättare att få folkligt stöd för att föräldraförsäkringen ska bli helt individuell."

Signaturen Mård skriver så här:


"Den viktigaste jämställdhetsfrågan 2011 tror jag är att ett genusmedvetande och aktiva strategier för att motverka könsstereotypt tänkande och handlande, får en obligatorisk roll i lärarnas uppdrag - på samtliga utbildningsnivåer. Det behövs sannolikt lika mycket i förskolan som i högstadiet som på universitetsutbildningarna där könuppdelningen är lite mindre tydliga än rosa-blått, bilar-pärlor, marsvin-hockey. Fördomar som i och med att de levereras från en föreläsare/lärare tas för vetenskap. Åsikter som tolkas som evidens. Direkta konsekvenser (exempel ur min egen jobbverklighet) kan bli så tydliga som ökad dödlighet, sämre mediciner, längre väntetider, färre utredningar och så vidare i all oändlighet känns det nästan som. Detta, tätt följt av individualiserad föräldraförsäkring tror och hoppas jag är up and coming 2011!"

Ja, vi landar i föräldraförsäkringen igen. Den ÄR en knutfråga. Löser man den, löser man mycket. Vi skulle absolut få mer jämställda löner. Kanske skulle vi också förändra synen på manliga och kvinnliga jobb då. För i dag är ju arbetsmarknaden otroligt könssegregerad. De flesta arbetsplatser är inte blandade. Det är bara att gå in på vilken förskola som helst och titta. Eller kolla vilka som kör sopbilarna. Vi vuxna måste ju också "walk the talk" som någon skrev tidigare. Vara goda förebilder.

Kajsa Grusell är också inne på hur vi bemöter elever inom skolan:

"Då jag arbetar i skolan (på gymnasiet) som gymnasielärare så är den viktigaste jämställdhetsfrågan, enligt mig, hur vi bemöter och förhåller oss till våra elever i den svenska skolan, idag (och då kanske främst i förskolan).


Barn och ungdomar tillbringar allt mer tid i förskolan/skolan/på fritids idag och där möter de oss, vi som är (i alla fall skall vara...) utbildade pedagoger och lärare, och under vardagarna tillbringar de nästan mer tid med oss än med sina föräldrar och just på grund av detta ser jag det som otroligt viktigt att vi som arbetar i skolans värld kontinuerligt vidarutbildas i genus-, jämlikhets- och jämställdhetsfrågor. Vi vill gärna tro att den svenska skolan, idag 2011, är jämställd och att vi behandlar pojkar och flickor med samma öppna armar, trots det kommer det alltför ofta nya rapporter som bevisar motsatsen.


Det är hos våra barn och ungdomar som vi lägger grunden inför framtiden, så var skall vi börja om inte i skolan och med oss själva?"

Jo, med barnen - och med oss själva. Vilket är betydligt svårare än vad man tror. Men även om vi inte kan förändra våra yrkesliv och intressen helt, så kan vi alltid göra småsaker. Börja hemma, gör de flesta sysslor könsneutrala, dela på dem, så att inte de "ärvs" av barnen.

Tusen tack för alla bidrag! Mejla gärna fler förslag! Eller kommentera här i bloggen.

måndag 14 mars 2011

Viktigaste jämställdhetsfrågorna 2011?

Innan jag stack iväg på långresa i januari frågade jag er bloggläsare om den viktigaste jämställdhetsfrågan 2011. Jag vet att det inte är en lätt fråga. Det finns ju otroligt många. Men jag fick flera mycket kloka svar.

Erik Wallsten skriver så här:

"När det kommer till kritan är ett jämnare uttag av föräldraledigheten ändå roten till allt gott, och därmed den viktigaste jämställdhetsfrågan, anser jag. Kortsiktigt går det så klart att komma på en massa mer eller mindre hycklande ursäkter för att inte dela, men långsiktigt känns det självklart att det leder till enorma vinster både familjeinternt och i ett större samhällsperspektiv. Det kommer så mycket på köpet: båda föräldrarna tvingas både ta och släppa på ansvar för barn och hem, vilket leder till fortsatt jämställdhet även efter föräldaledigheten och i förlängningen till ett mer harmoniskt förhållande och mer jämställda barn med föräldrar som håller ihop. Och framför allt verkar det ojämställda ledighetsuttaget vara den främsta boven i dramat om den till synes olösliga frågan om kvinnors löne- och karriäreftersläpning i förhållande till männen. Statistiken säger att vi faktiskt har hyfsat lika löner fram till 30-årsåldern, men att det sen skenar i väg till männens fördel och man behöver inte vara ekonomiprofessor för att fatta sambandet där. Särskilt inte som statistiken också säger att småbarnspappor är de som arbetar allra mest och hårdast av alla samhällsgrupper.

I den bästa av världar skulle ju folk inse sitt och andras eget bästa och därför dela lika självmant och med glädje. Tyvärr verkar det vara en fullständigt utopisk framtidsförhoppning och då är en individualiserad föräldraförsäkring det minst värsta alternativet."

Läs hans serie: De fem sämsta ursäkterna för män att inte vara med sina barn (här börja med nummer fem och gå bakåt!).

Jag håller med. Föräldraförsäkringen är en superviktig fråga. Löser man den knuten är det mycket i trasslet som skulle lösa sig.

Ann-Britt
skriver:

"Teoretiskt skulle det vara fantastiskt om man kunde bli av med Det Naturliga™. Få saker irriterar mig så mycket i jämställdhetsdebatten som det argumentet.
Sen är det ju inget man kan lagstifta om, precis... Däremot borde man kunna inskärpa vikten av genusperspektivet i skola och utbildning."


Ja, blev vi av med alla föreställningar om vad som är naturligt kvinnligt och naturligt manligt så skulle vi komma långt. Visst kan det finnas skillnader mellan män och kvinnor, men vilka är de? Vem bestämmer vilka som är naturliga? Och hur vet vi det? Bättre att möta människor som individer. Jag tror att det finns andra gemensamma nämnare som gör oss mer lika, oavsett kön, till exempel klass eller om vi bor i storstad eller landsbyggd, eller ålder och så vidare. Jag kanske har mer gemensamt med en man i samma ålder, som också bor i Stockholm och jobbar med media, än vad jag har med en kvinna i 70-årsåldern som bor i Etiopien för att ta ett extremexempel.

Carola skriver så här:

"Det jag spontant nu kom på som den viktigaste jämställdhetsfrågan är lönerna. Visserligen finns det många områden som man kan förbättra, men jämställda löner skulle medföra många fördelar och då skulle det vara lättare att ta tag i andra saker senare.

· Jämställda löner borde vara en självklarhet eftersom man gör lika jobb.

· Jämställda löner skulle ge kvinnor möjlighet att bli mer självständiga eftersom man då också höjer sin SGI, A-kassa och pension.

· Jämställda löner skulle underlätta inför mer jämlik föräldraledighet, för då minskar man möjligheterna att kunna använda ett av de vanligaste argumenten för att pappan inte ska vara föräldraledig ”han tjänar så mycket mer, om han ska vara hemma så förlorar vi så mycket inkomst”.

· Om man börjar jobba mer mot jämställda löner skulle detta aktualisera en annan kvinnofälla och det är den här med kvinnodominerade branscher som så ofta innebär (förutom lägre lön) också mer otrygga anställningsvillkor, fler deltidstjänster och högre arbetsrelaterad ohälsa."


Håller förstås med om att jämställda löner är superviktigt. Men jag tror att det är svårt att få jämställda löner om vi inte får jämställdhet på hemmaplan, i familjerna. Vi kommer aldrig att bli jämställda i arbetslivet om vi inte får ett jämställt familjeliv.

Eva från bloggen En full bokhylla, skriver så här:

"Jag tror - tyvärr - att årets viktigaste fråga är en som varit på tapeten länge och nog kommer att fortsätta att vara det: Föräldraledigheten. Den är viktig idag och i framtiden, för den är avgörande för vilket samhälle våra barn växer upp i!

Jag har själv en snart 2-åring hemma och ett småsyskon på väg och jag träffar så många i min närhet med barn i samma åldrar som kommer med argument efter argument för att mamman ska vara hemma större delen av tiden.

En pappa på mitt jobb sa häromdagen att han trodde det skulle vara en bra tid för honom att vara hemma när det var dags för inskolning på dagis. En mamma förklarade hur oumbärlig hennes man är på sitt jobb, när det egentligen är hon som tagit jobbsamtal nästan sedan dag ett på BB för att hon är en av få i supporten på sitt jobb som kan och vet allt...

Jag tror själv på att dela upp föräldraledigheten 50/50 eller åtminstone 33/33/33 (med en valfri tredjedel för familjens flexibilitet), kanske kombinerat med ett system för att jämna ut ekonomiska snedvridningar. HUR det ska lösas kan diskuteras, men tyvärr verkar det fortfarande som att vi måste debattera ATT det behöver lösas. För barnens, mammornas och pappornas skull."


Ja, så länge vi har olika förväntningar på en mamma och på en pappa så kommer varken vara jämställda hemma eller ute i arbetslivet.

Så! Nu har jag redovisat fyra bidrag med viktigaste jämställdhetsfrågan! I morgon eller nästa gång jag bloggar, lägger jag ut fler!

Och ni som var med och tävla - misströsta inte, jag har inte hunnit skicka ut böckerna än. Men jag lovar, gör det i morgon. Sannolikheten att just du har vunnit är rätt stor ;-)

Skicka gärna in fler bidrag, eller kommentera här: Vilken är den viktigaste jämställdhetsfrågan 2011?

tisdag 8 mars 2011

Klassperspektivet i Kommunals rapport

Tack A.M.O som skickade mig en direktlänk till inslaget! Här:




Blev intervjuad av TT i går också apropå Kommunals rapport. Här kan man läsa den intervjun i DN;

Ett utdrag:

"Var tredje i undersökningen uppger också att man inte kan jobba heltid med de öppettider förskolorna har.

- Nästan en miljon människor arbetar på tider utanför kontorstid. Om vi förväntar oss service dygnets alla timmar måste vi också vara beredda att utöka barnomsorgen på kvällar, nätter och helger, säger Kommunals ordförande Annelie Nordström.

Hon varnar för stora samhällsekonomiska konsekvenser. Den genomsnittliga förvärvsfrekvensen bland Kommunals medlemmar är ungefär 84 procent. Hälften av alla medlemmar — 250 000 — jobbar deltid.

- Alla dessa personer tjänar väldigt mycket mindre pengar och betalar mindre i skatt än vad de skulle kunna göra.

Det dåliga samvetet över att hämta sent kan också vara en konsekvens av att bemanningen minskat och barngrupperna ökat. Fortfarande är det lite skamligt att använda barnomsorgen i för stor utsträckning, säger Annelie Nordström.

- Det har nästan blivit finare att ha en outbildad barnflicka hemma.

Rebecka Edgren Aldén framhåller att det har blivit en klassmarkör att hämta tidigt.

- I dag är det status att ha fria tider och kunna styra över sitt eget liv. Men det sker ofta på bekostnad av jämställdheten, de flesta har inte så fria tider. I stället går kvinnorna ner i arbetstid.

Det hårt lanserade hemmafruidealet väger också tungt.

- Våra mammor stod på barrikaderna och slogs för dagis och såg det som en frihetsrevolution. Jag tror att min generation gör uppror mot det här och lever väldigt konservativt i stället, vi gifter oss i kyrkan, ska baka vårt eget bröd, inreda, pyssla, sticka och odla. Och hämta tidigt på förskolan, säger Rebecka Edgren Aldén."



Det som var bra i intervjun var att de tryckte på klassperspektivet. För visst är det ett problem att högutbildade, välutbildade södermammor får ont i magen av pressen de känner att vara först på förskolan (eller i alla fall inte sist) - jag är inte ironisk nu - men det är framför allt ett problem att så många kvinnor i Kommunals undersökning inte KAN jobba heltid för att öppettiderna på förskolan inte passar (30 procent). Vi medelklassfamiljer har satt normen, och kommunerna har satt öppettiderna efter den normen.

Och så måste jag bara kommentera detta med den fria viljan och att de vill vara med sina barn. Ja, men självklart! Vem vill inte vara med sina barn?

Det är klart att det finns massor av föräldrar som väljer att hämta tidigt. Och som bara gör det av helt fri vilja. Jag anklagar inte enskilda föräldrar! Men studien visar att 50 procent känner en press. Visst kan man vara hård och säga att de inte borde bry sig, att de väljer själva. (Ungefär som DN:s ledarsida så lämpligt i dag, på internationella kvinnodagen, väljer att göra...) Det kan man ju säga om unga tjejer som känner pressen att leva upp till size zero-storlekar också, som svälter och späker sig. Det är deras egen fria vilja, det är deras val. Och man kan ju också säga att kvinnor som blir misshandlade av sina män får skylla sig själva, de har ju själva valt att vara ihop med de här männen. Och vi kan säga att invandrarkillar som inte sköter sig i skolan och som sedan hamnar utanför samhället också får skylla sig själva. Man måste kunna diskutera normer och strukturer utan att alltid hamna i diskussionen att de får skylla sig själva, de har ju själva valt det.

Det finns en norm, det finns ideal, det finns en struktur. Och den tycker jag är intressant att diskutera och ifrågasätta. Normen att hämta tidigt på förskolan finns ju redan, jag försöker väga upp, ifrågasätta den. Det betyder inte att jag tycker att föräldrar som till exempel båda satsat på att downshifta i sina liv, valt bort dyra utlandsresor och stora lägenheter/villor för att kunna jobba deltid och hämta sina barn tidigare på dagarna gör fel! Tvärtom! Jag tycker att det är väldigt inspirerande!

Det är en skillnad. Jag hoppas att de flesta förstår det.

Jag på TV4-nyheterna

Här är jag i går på TV4-nyheterna. Jag ska kommentera lite senare, hinner inte nu (inslaget är rätt långt in i programmet).


TV4Nyheterna%2019:00

måndag 7 mars 2011

Hämta tidigt-hetsen bekräftad


I dag släppte Kommunal en rapport om att många föräldrar känner en press att hämta sina barn tidigt på förskolan.

Ett kärt gammal ämne jag har skrivit om många gånger: Hämta tidigt-hetsen.

30 procent av medlemmarna med förskolebarn kan inte jobba heltid med de öppettider förskolorna har och 67 procent av föräldrarna har inte blivit tillfrågade om behoven de har.

Hälften av föräldrarna i undersökningen känner sig pressade att hämta tidigt från förskolan. Var fjärde känner press att hämta senast klockan fyra och över hälften före halv fem.

Det är ju lätt att räkna ut att ett heltidsjobb är uteslutet om man ska hämta klockan fyra varje dag. Om man inte delar på hämtningarna förstås, eller har ett flexibelt akademikerarbete där man kan komma och gå lite som man vill på jobbet (och jobba igen hemifrån på kvällarna).

De flesta mammor jobbar också deltid. 70 procent av småbarnsmammorna ungefär jobbar deltid. Vissa frivilligt, andra ofrivilligt (kvinnor har betydligt många fler ofrivilliga deltider än män). Och det är framför allt mammorna som fortfarande hämtar barnen på förskolan.

"Normen om att hämta tidigt är problematisk för den försvårar för föräldrar att förvärvsarbeta och att få ihop sin vardag", skriver Kommunal i rapporten.

Ja, den där normen är satt av medelklassföräldrarna som gärna manifesterar sin kärlek till barnen genom att ha barnen så korta dagar på förskolan som möjligt, ha långa lov, lediga klämdagar. Nu vill jag förtydliga att jag inte tror att de hämtar tidigt bara för att visa att de är bra föräldrar och älskar sina barn. Men att det finns en norm och ett ideal att hämta tidigt - det måste väl de flesta hålla med om. Och många föräldrar har säkert hört andra föräldrar retoriskt fråga: "Men varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?" Kommunpolitikerna har säkert ingenting emot denna norm - det blir ju mycket billigare för kommunen om föräldrar hämtar tidigt.

Samma föräldrar vill dock kunna handla mat och kläder sent i stora shoppingcenter. Och vi är förstås beroende av en fungerande sjukvård dygnet runt. Och att vår lokaltrafik går på de flesta tider. Och förstås på våra scener. De som jobbar i vården, inom handeln, i industrin, i lokaltrafiken, på teatrarna och många, många andra – de har däremot svårt att leva upp till normen att hämta runt fyra fem. Då blir det problematiskt när medelklassnormen styr förskolornas öppettider, och det är det vi ser i Kommunals rapport: 30 procent av medlemmarna med förskolebarn kan inte jobba heltid med de öppettider förskolorna har.

Att hämta tidigt blir därför också en klassmarkör. Vi som kan hämtar tidigt. Så här skrev jag i en debattartikel i Aftonbladet för en tid sedan:

"Är hämtningshetsen vår nya klassmarkör? Ett sätt att visa att vi har råd, att vi är bra föräldrar? För det är ju framför allt medelklassen som kan flexa och hämta tidigt. Medelklassmamman som har det så bra ställt att hon borde kunna hämta tidigt.

Det är nämligen en större synd att tjäna mycket pengar och låta barnen gå långa dagar på dagis, än att tjäna lite pengar och låta dem gå långa dagar. För då är man en karriärist. Och det är det värsta man kan vara. Om man är mamma, vill säga. För det verkar fortfarande vara tillåtet för pappor att jobba mycket, tjäna mycket pengar och inte hämta tidigt på dagis."


Läs gärna hela min debattartikel i Aftonbladet om hämta tidigt-hetsen.

Det underliga med hämta tidigt-hetsen är att föräldrar ofta är så nöjda med förskolan. Förskolepedagogerna/personalen får nästan alltid toppbetyg i förtroende när man jämför med andra yrkesgrupper. Trots det är det tydligt mycket viktigt att skynda sig att ta de där ifrån så tidigt som möjligt.

Förskolan är bra, men bara fram till ett visst klockslag - därefter är det tydligen direkt skadligt. Enligt Kommunals rapport var det också kvaliteten på verksamheten som bidrog till hämta tidigt-hetsen.

Nu citerar jag mig själv igen:

"Dagis är väl till för barnen? Nej, faktiskt inte. Det är den krassa verkligheten. Men den insikten kan den som har råd köpa sig fri ifrån genom att flexa och hämta klockan tre.

Vi måste våga diskutera vem förskolan egentligen är till för. Och vilka förväntningar vi har på mammor, som vi inte har på pappor.

Så länge förskolan på ett underliggande plan är kopplad till mammornas möjlighet till försörjning kommer vi inte undan hämta tidigt-hetsen. Eller mammaskulden.

Det är först när vi får ett jämställt föräldraskap som vi på allvar kan förändra samhället så att vi får ihop både ett bra arbetsklimat, bra verksamhet för barnen och lagom tid för familjen. Och inte som i dag låta barnens korta dagar betalas av mammornas ökade stress, sämre pension och tunga mammaskuld."

Jag har tidigare skrivit om hämta tidigt-hetsen här och här och här.

Ps. Har precis blivit intervjuad av TV4 - kommer på nyheterna i kväll. Svårt att prata kort och kärnfullt, lättare med text där man kan radera, ta om och skriva nytt. Men bara för att det är svårt och man blir nervös får man ju inte tacka nej. Så, kolla i kväll klockan 19! Ds,

tisdag 1 mars 2011

I dag slog Axel mig

Här ett tänkvärt blogginlägg om hur vi "accepterar pojkars våld mot flickor som ett uttryck för klumpig kommunikation". Skrivet av Marie Tomicic som skrev Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2:

- Idag slog Axel mig.

- Vad menar du?

- Han slog mig på rasten.

- Men varför gjorde han det?

- Jag vet inte. Fröken sa att det var för att han var kär i mig.

En av de viktigaste genusfällorna handlar om hur vi vuxna accepterar pojkars våld mot flickor som ett uttryck för klumpig kommunikation. Vuxna ursäktar: ”Man vet ju hur pojkar är” och tillåter därmed att andra barns gränser och rättigheter överskrids. Ofta sägs detta med ett leende. Men vad säger det om vår tilltro till pojkars förmåga? Och inser vi att vi kommunicerar att det är ok att inte respektera andra människors, och framförallt flickors gränser? Och hur kan vi överhuvudtaget sätta likhetstecken mellan våld och kärlek?

Och när man läser detta så är det ju inte så konstigt att det blir som det blir senare (då och då). Så här fortsätter Marie lite senare i inlägget:

"Det som utspelar sig på förskolans lilla gård fortsätter dock i det stora livet. Det ser vi nu. En 14-årig flicka, känslomässigt sent utvecklad, rymmer från sitt familjehem. En man på 18 år träffar på henne där hon går runt i ett centrum. Mannen och en kompis har sen sex med henne på en toalett. De använder henne, liksom de skulle använda toaletten de är på. Med undantaget att de inte spolar emellan. Därefter körs flickan till en annan man, denna 35 år, i vars lägenhet flera män har sex med henne. Sen körs hon vidare till ytterligare en lägenhet där flera män har sex med henne och så tillbaka till 35-åringens hem där han har sex med henne mot att hon får sova över. Hon förs dagen efter till sjukhuset med skador i underlivet.

Det alla frågar sig är: Vad är det för fel på de här männen? Sammanlagt nio män är inblandade. Nio män! Ingen av dem försökte ta hand om flickan, ingen försökte vara snäll och ta henne därifrån. De tog vad de ville ha. Inför varandra. Med en ensam flicka. Men frågan som också måste ställas är: Vad är det för fel på vårt samhälle? För 2007 anmäldes nästan 5000 våldtäkter, majoriteten av dem begångna i det egna hemmet eller hos en bekant. Det är inte några få män det här handlar om, det är ett systemfel."

Jag har också funderat mycket på den här 14-åriga flickan. Det spelar ju egentligen ingen roll om hon var med på det, eller sa att hon var med på det, eller tog betalt. Borde inte någon av männen reagerat: "Vad är det egentligen vi håller på med?" Och vad är det som gör att nio män tycker att det överhuvudtaget tycker att det är attraktivt att ligga med en lätt förståndshandikappad 14-årig flicka i utbyte mot pengar, samtidigt som hon tar droger och spyr? Vad är deras syn på sex? Det är så långt ifrån vad jag förknippar med sex som man kan komma! Inget ömsesidigt utbyte, alldeles för ung, alldeles för destruktiv, alldeles för många andra män som gör samma sak med henne (och nej, jag är ingen moralist, jag har inget emot gruppsex - men då är det väl en grupp som har sex, inte nio män som turas om att ha sex med en flicka?), alldeles för drogpåverkat.

Jag är övertygad om att de här männen visste att de gjorde fel. De visste att de utnyttjade henne och det handlar inte bara om åldern. De hade inte velat att andra män hade betett sig så om det var deras syster.

Kammaråklagare Ulrika Rogland skriver i dag på SvD:

Hovrätten gör inte heller någon analys av varför just denna flickan valdes ut för att unyttjas sexuellt under många timmar och säljas. Kan det möjligen vara för att de inblandade förstod att det var något annorlunda med flickan, att de förstod att de därför kunde utnyttja henne på ett hänsynslöst sätt? Jag menar att det är uppenbart att det var därför.

Jag tror tyvärr att männen passar på. För att de kan. Precis som killarna på rasterna i skolan. De vet att de inte får bete sig så mot en annan människa, men de gör det ändå. För de är killar och de gör det mot tjejer och få säger stopp. De flesta män växer ändå upp och lär sig att man inte får bete sig så här mot någon, inte ens kvinnor... Men vissa växer aldrig upp, utan blir än mer förslagna. Man ger sig inte på vilka kvinnor som helst. Man ger sig på de svagaste, de mest utsatta. En 14-årig tjej på rymmen, är övergiven, en som tar droger och är allmänt förvirrad här i livet. I dag i DN skriver man om hur stor del av barnen på ungdomshem som har prostituerat sig. Det är hela 12 procent av flickorna, och 4 procent av pojkarna. Fler än vad tionde flicka, alltså. Och att de prostituerar sig betyder att det finns en massa män som är där och utnyttjar deras läge.

Missa inte heller Anna Larsson Laestadius krönika i SvD om fallet med 14-åringen:

"Av tio åtalade frikändes sex för övergrepp i tingsrätten. Efter hovrättsdomen kvarstår domar mot två – pimpen döms för koppleri, ej grovt, till tre månaders fängelse och en av sexkunderna på toaletten till 40 dagsböter för köp av sexuell tjänst. Bilden av en sönderknullad, drogad, förståndshandikappad 14-årig tjej bland en massa män varav ingen, ingen, svepte om henne sin jacka och sa: Kom lilla vän så hjälper jag dig härifrån, ringer socialen och ser till att du får hjälp. Och känslan av ett totalt misslyckande."