Innan jag stack iväg på långresa i januari frågade jag er bloggläsare om den viktigaste jämställdhetsfrågan 2011. Jag vet att det inte är en lätt fråga. Det finns ju otroligt många. Men jag fick flera mycket kloka svar.
Erik Wallsten skriver så här:
"När det kommer till kritan är ett jämnare uttag av föräldraledigheten ändå roten till allt gott, och därmed den viktigaste jämställdhetsfrågan, anser jag. Kortsiktigt går det så klart att komma på en massa mer eller mindre hycklande ursäkter för att inte dela, men långsiktigt känns det självklart att det leder till enorma vinster både familjeinternt och i ett större samhällsperspektiv. Det kommer så mycket på köpet: båda föräldrarna tvingas både ta och släppa på ansvar för barn och hem, vilket leder till fortsatt jämställdhet även efter föräldaledigheten och i förlängningen till ett mer harmoniskt förhållande och mer jämställda barn med föräldrar som håller ihop. Och framför allt verkar det ojämställda ledighetsuttaget vara den främsta boven i dramat om den till synes olösliga frågan om kvinnors löne- och karriäreftersläpning i förhållande till männen. Statistiken säger att vi faktiskt har hyfsat lika löner fram till 30-årsåldern, men att det sen skenar i väg till männens fördel och man behöver inte vara ekonomiprofessor för att fatta sambandet där. Särskilt inte som statistiken också säger att småbarnspappor är de som arbetar allra mest och hårdast av alla samhällsgrupper.
I den bästa av världar skulle ju folk inse sitt och andras eget bästa och därför dela lika självmant och med glädje. Tyvärr verkar det vara en fullständigt utopisk framtidsförhoppning och då är en individualiserad föräldraförsäkring det minst värsta alternativet."
Läs hans serie: De fem sämsta ursäkterna för män att inte vara med sina barn (här börja med nummer fem och gå bakåt!).
Jag håller med. Föräldraförsäkringen är en superviktig fråga. Löser man den knuten är det mycket i trasslet som skulle lösa sig.
Ann-Britt skriver:
"Teoretiskt skulle det vara fantastiskt om man kunde bli av med Det Naturliga™. Få saker irriterar mig så mycket i jämställdhetsdebatten som det argumentet.
Sen är det ju inget man kan lagstifta om, precis... Däremot borde man kunna inskärpa vikten av genusperspektivet i skola och utbildning."
Ja, blev vi av med alla föreställningar om vad som är naturligt kvinnligt och naturligt manligt så skulle vi komma långt. Visst kan det finnas skillnader mellan män och kvinnor, men vilka är de? Vem bestämmer vilka som är naturliga? Och hur vet vi det? Bättre att möta människor som individer. Jag tror att det finns andra gemensamma nämnare som gör oss mer lika, oavsett kön, till exempel klass eller om vi bor i storstad eller landsbyggd, eller ålder och så vidare. Jag kanske har mer gemensamt med en man i samma ålder, som också bor i Stockholm och jobbar med media, än vad jag har med en kvinna i 70-årsåldern som bor i Etiopien för att ta ett extremexempel.
Carola skriver så här:
"Det jag spontant nu kom på som den viktigaste jämställdhetsfrågan är lönerna. Visserligen finns det många områden som man kan förbättra, men jämställda löner skulle medföra många fördelar och då skulle det vara lättare att ta tag i andra saker senare.
· Jämställda löner borde vara en självklarhet eftersom man gör lika jobb.
· Jämställda löner skulle ge kvinnor möjlighet att bli mer självständiga eftersom man då också höjer sin SGI, A-kassa och pension.
· Jämställda löner skulle underlätta inför mer jämlik föräldraledighet, för då minskar man möjligheterna att kunna använda ett av de vanligaste argumenten för att pappan inte ska vara föräldraledig ”han tjänar så mycket mer, om han ska vara hemma så förlorar vi så mycket inkomst”.
· Om man börjar jobba mer mot jämställda löner skulle detta aktualisera en annan kvinnofälla och det är den här med kvinnodominerade branscher som så ofta innebär (förutom lägre lön) också mer otrygga anställningsvillkor, fler deltidstjänster och högre arbetsrelaterad ohälsa."
Håller förstås med om att jämställda löner är superviktigt. Men jag tror att det är svårt att få jämställda löner om vi inte får jämställdhet på hemmaplan, i familjerna. Vi kommer aldrig att bli jämställda i arbetslivet om vi inte får ett jämställt familjeliv.
Eva från bloggen En full bokhylla, skriver så här:
"Jag tror - tyvärr - att årets viktigaste fråga är en som varit på tapeten länge och nog kommer att fortsätta att vara det: Föräldraledigheten. Den är viktig idag och i framtiden, för den är avgörande för vilket samhälle våra barn växer upp i!
Jag har själv en snart 2-åring hemma och ett småsyskon på väg och jag träffar så många i min närhet med barn i samma åldrar som kommer med argument efter argument för att mamman ska vara hemma större delen av tiden.
En pappa på mitt jobb sa häromdagen att han trodde det skulle vara en bra tid för honom att vara hemma när det var dags för inskolning på dagis. En mamma förklarade hur oumbärlig hennes man är på sitt jobb, när det egentligen är hon som tagit jobbsamtal nästan sedan dag ett på BB för att hon är en av få i supporten på sitt jobb som kan och vet allt...
Jag tror själv på att dela upp föräldraledigheten 50/50 eller åtminstone 33/33/33 (med en valfri tredjedel för familjens flexibilitet), kanske kombinerat med ett system för att jämna ut ekonomiska snedvridningar. HUR det ska lösas kan diskuteras, men tyvärr verkar det fortfarande som att vi måste debattera ATT det behöver lösas. För barnens, mammornas och pappornas skull."
Ja, så länge vi har olika förväntningar på en mamma och på en pappa så kommer varken vara jämställda hemma eller ute i arbetslivet.
Så! Nu har jag redovisat fyra bidrag med viktigaste jämställdhetsfrågan! I morgon eller nästa gång jag bloggar, lägger jag ut fler!
Och ni som var med och tävla - misströsta inte, jag har inte hunnit skicka ut böckerna än. Men jag lovar, gör det i morgon. Sannolikheten att just du har vunnit är rätt stor ;-)
Skicka gärna in fler bidrag, eller kommentera här: Vilken är den viktigaste jämställdhetsfrågan 2011?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Jag håller med om att föräldraledigheten är en av de viktigaste frågorna. Detta trots att jag själv inte har barn.
Jag tror nämligen att hur vi delar upp denna sak ger oerhört stora verkningar på HELA samhället:
-Hur vi ser på manligt/kvinnligt
-Vilken lön vi får
-Hur vi blir uppfostrade som barn
-Vilka förväntningar mammor/pappor känner att samhället har på dom
-Vilka som blir rekryterade till vilka jobb
-Hur pensionerna blir
-Hur vi blir behandlade på arbetsplatsen
Jag är för en individuell föräldraförsäkring, men jag kan förstå om en del familjer kan få svårt att klara sig på kvinnans kanske lägre lön. Det måste lösas på något sätt, kanske genom något extra bidrag under en omställningstid, tills kvinnolönerna hunnit ikapp?
Vilka kloka bidrag!
Mitt bästa tips är att spara före barnet kommer så det går bra att leva på mammans kanske lägre lön, som ju bara gäller en kortare tid (6-7 månader). Försök att leva ett liv med så lite bidrag som möjligt - det ger självständighet.
Föräldraledigheten är viktig, inte bara den tid barnen är små utan kanske ännu mer när de börjar på förskola och blir sjuka i tid och otid. Jag talar om det eviga vabandet, där kvinnor tar ut väldigt många fler dagar och därför blir osäkra anställda länge, länge.
Hej!
Instämmer med alla som pekar på föräldraledighetn som "viktigast 2011". Rent hypotetiskt skulle det ju kunna hända nåt avgörande just 2011, under ett speciellt år, med lagar och regler (är själv för en 33-33-33-lösning).
Och kanske en "inspirationsbroschyr" eller liknande, om tips och tricks mot alla "svåra fall", så som egenföretagare (t.ex. föräldraledighet på deltid,!)
Nån som känner sig manad att skapa i cyber-version? (I förlängningen borde det komma från t.ex. vår kära försäkringskassa!)
Viktigast generellt, i år och för all framtid - hur vi bemöter andra! Hur vi "skapar kön". Inte minst med barn, men också hur vi bemöter andra vuxna.
Hade senast igår en diskussion med en kompis som testat att "svara med samma mynt" mot en kille som alltid avbryter andra, och inga killar brukade reagera, men alla tjejer. När hon avbröt reagerade alla. Socialt accepterat manligt beteende, men inte kvinnligt... Provocera mera, få fler att ifrågasätta sånt!
Hur vi könar i vårt sätt gentemot andra, från spädbarn, avgör personliga egenskaper. Förutom att det begränsar oss generellt påverkar det också våra yrkesval. Det leder till att fler flickor är vårdande, och jobbar inom omsorg, män - teknik. Kvinnor hamnar i yrken där deltider och låga löner härskar. Och då "kan" pappor inte vara hemma med små barn, av ekonomiska skäl, och då är vi tillbaka till f-ledighetsdiskussionen.
På sikt måste vi ju bryta detta redan i hur vi uppfostrar våra barn till könade varelser!
För framtidens f-ledigheter, men framför allt för framtidens individer, fria att vara sig själva och inte främst sitt kön!
(Att vård- och andra "kvinno-yrken" också förtjänar bättre lön och rätt till heltid är självklart, men är lite utanför min poäng här.)
Jag tycker att alla människor som "talk the talk" ska börja "walk the walk". I medelkassen är det för mycket snackande om jämlikhet och för lite görande. Vi delar lika på allt och nej, det blev inga flashiga Thailandsresor under föräldraledighet (inte nu heller) och nej, det är inte glamoröst och nej, båda är lika trötta och inga otroliga uppvaktningsorgier men det är delad börda. Man kan inte få allt och då får man börja prioritera.
Sen tror jag generellt att kvinnor måste börja vara lite sjysstare mot varandra."Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälpre varandra"
Lisa: Poäng där.
Alla familjer vill inte dela rakt av på föräldraledigheten. Vi ville inte. Trots att den förälder som var hemma längst hade den högsta lönen.
För mig är verklig jämställdhet att vi som samhälle bemöter varje individ som den han/hon är, oavsett könstillhörighet. Om enda sättet det går att uppnå är att alla måste bete sig exakt likadant är det ett gigantiskt nederlag. Vilken frihet har vi då egentligen?
Anonym 20/3, visst är individens val viktigt, men så länge kvinnor tjänar sämre än män fungerar det sådär att mammor är hemma så enormt mycket mer än kvinnor. Vidhåller också att vabandet är minst lika viktigt att dela.
Enligt O:
Men en del-anledning till att kvinnor tjänar sämre kan ju vara att de i högre utsträckning valt att vara hemma mer och därmed inte satsat fullt ut på karriären. Den delen är ju väldigt svår att ändra på om man inte ska "tvinga" människor att göra val som de inte vill göra. Som sagt, jag var hemma betydligt längre än min man trots att jag hade den högsta lönen. Det sägs ofta att folk "ursäktar" ett ojämnt föräldraledighetsuttag med att mannen tjänar mer, men tänk om människor kommer med de här så kallade "ursäkterna" för att det är bekvämare att säga så än att man faktiskt inte VILL vara hemma lika länge? Jag menar, det är ju extremt politiskt inkorrekt att säga något sådant. Lättare då att dra till med det ekonomiska argumentet.
Den andra del-anledningen, att kvinnor faktiskt blir diskriminerade på arbetsmarknaden, kan vi göra desto mer åt. Men det är att börja i fel ände att tro att den delen någonsin kommer lösa sig genom exakt lika uttag av föräldraledighet. Du kanske kommer en bit på vägen, men aldrig att du når målet. Varför? Jo, för att kvinnor fortfarande är gravida och föder barnen, vilket ÄNDÅ och ALLTID kommer leda till att kvinnor är borta mer från arbetsmarknaden, hur lika föräldraledighetsuttag vi än får. Väldigt många kvinnor blir sjukskrivna/går ner i arbetstid på grund av graviditet-enda sättet att väga upp för det är ju att pappan i så fall får FLER föräldradagar än mamman. En annan grej som kommer hända är att personer utan barn-oavsett könstillhörighet-får fördelar eftersom de är mindre borta från arbetsmarknaden än gruppen föräldrar-oavsett könstillhörighet. Vi får ny diskriminering men i delvis nya skepnader tror jag.
Nej, det enda sättet att få ett i verklig mening jämställt samhälle är att vi slutar katalogisera varandra utifrån könstillhörighet, sexuell läggning eller andra grupptillhörigheter och i verklig mening ser varandra som individer. Och det är ingenting som görs i en handvändning, det tar betydligt längre tid och kräver betydligt mer arbete än en förändrad föräldraförsäkring.
Jag brinner-verkligen brinner- för jämställdhet, men jämställdhet för mig är inte att alla människor blir likadana och beter sig likadant. Det enda man åstadkommer då är att man ersätter en norm och ett förtryck med en ny norm och ett annat förtryck.
Skicka en kommentar