tisdag 29 mars 2011

Föräldrapodden om föräldraledighet


I fredags blev jag intervjuad av Minnia som gör föräldrapodden - om föräldraledighet. Lyssna här!


I en av kommentarerna hade Thomas kommenterat det jag säger om att pappan faktiskt kan ta hänsyn till mammans kunskap. Ja, jag förstår att han reagerar. Eftersom det var lite otydligt ska jag utveckla mina tankar här. Jag tror förstås inte på några medfödda "manliga" eller "kvinnliga" sysslor. Jag tror att man lär sig av erfarenhet, framför allt. Sedan finns det säkert individuella fallenheter för vissa saker också. Varför jag tog upp det här var för frågan om mamman ska låta pappan göra det på sitt sätt. Och den frågan får jag ofta. Ofta ligger en viss kritik av mammorna i den frågan, att om de bara slutade övervakade pappan och slutade lägga sig i, så skulle papporna älska att ta hand om barnet. Och jo, visst finns det mammor som säkert kväver pappornas entusiasm. Men jag tycker att det är en dålig ursäkt. Jag försöker se det från ett annat håll. Om nu mamman varit hemma ett år, då är det ju hon som har blivit experten på barnet. Då tycker jag att pappan kan lyssna på hennes expertis. Om han är hemma sedan ett år - är det hans tur att bli expert! Däckbytet som exempel drog jag för att det oftast är mannen i familjen som byter däck. Och om han brukar göra det, så skulle väl han inte bara köpa hennes sätt att göra det. Han kan ju något, och hon vet ju det. Det kanske var ett stereotypt exempel. Men världen är ju nu rätt stereotyp. Männen byter däck, kvinnorna är hemma betydligt längre med barnen. Så min poäng är att jag inte tycker att det räcker att skylla på att mamman "vill ha det på sitt sätt". Pappan får väl gå in och ta sin plats, vara där tillräckligt länge så att även han blir expert! Man kan ju inte välja bort att vara med sitt barn, bara för att mamman påpekar något.


PS. Och sedan måste jag ju bara länka till den fantastiska uträkningen som Minnia hänvisar till i inslaget. Hur mycket förlorar man på att dela föräldraledigheten? Vi hade ju några räkneexempel i boken som var hämtade från SOU:n om föräldraförsäkringen som gjorde för några år sedan. För de som inte orkar läsa boken eller SOU:n - läs här! Och glöm inte att mammor som delar föräldraledigheten har betydligt bättre löneutveckling efteråt (med 7 procent för varje månad pappan är hemma). Pappans löneutveckling påverkas inte nämnvärt, oavsett om han är föräldraledig eller inte.


Alltså, en familj tjänar på att dela föräldraledigheten lika - även om han tjänar 60 000 kronor i månaden och hon 25 000 kr. (En person som tjänar 60 000 kronor i månaden borde ha råd att vara hemma i alla fall...)


Kan vi skippa argumentet "min man tjänar för mycket" nu?

5 kommentarer:

Den förvånade pappan sa...

Tyvärr är det en icke matematisk kunnig person som räknat ut de 7 % per månad. Det är ett horriblet räknefel som man inte behöver vara Einstein för att såga längs fotknölarna.

Om en pappa är hemma i ett år skulle alltså mamman få en löneökning på drygt 100%. Sannolikt. Nej, det där är tyvärr inte fakta utan bara HELT HELT fel.

Jag skrev lite om det här: http://denforvanadepappan.blogspot.com/2010/04/kan-inte-folk-lara-sig-rakna-innan-de.html

Jag håller faktiskt inte med dig om att man ska lyssna på hennes "expertis". Eller snarare, de stora dragen kan man lyssna på, men ganska ofta handlar det om att ALLT ska vara på mammans sätt även obetydlig detaljer. Att hela tiden få påpekanden på att man gör fel gör att man hellre låter bli. Så har jag i alla fall upplevt det bland mina pappabekanta. "Äh, jag gör ju ändå bara fel så hon kan lika gärna göra det"

(Och nej, så har det inte varit i vår familj. Om det beror på att jag gär rätt eller om hon vet att jag skulle bli förbannad om hon kom dragandes med detaljer vet jag inte) :-)

Systeryster sa...

jag är så trött på ursäkten att HAN tjänar så mycket så att de inte har råd. Och särskilt när den kommer från familjer som tjänar riktigt bra och lägger pengarna på annat (t.ex. Thailandsresor, dyra hus) än att dela på föräldraledigheten. Alla har rätt att göra det valet, men stå för det i så fall.

Anonym sa...

I vårt fall tjänade jag (kvinnan) mer än mannen men det var ändå jag som var hemma längst. Vi valde att hålla utgifterna låga och anpassa oss efter hur vi ville göra i stället för efter plånboken.

Eftersom det vanligaste i ett par är att mannen tjänar mer tror jag att penga-argumentet är tacksamt att ta till för den som inte vill stå för att man faktiskt VILL att mamman ska vara hemma längre än pappan. För även om det argumentet är kritiserat så godtas det lättare än det väldigt politiskt inkorrekta argumentet att man inte vill dela 50/50. Det blir bekvämt helt enkelt om man inte vill/kan/klarar att ta den diskussion som ofta följer om man avviker från normen. Och enligt min uppfattning är normen att man ska FÖRESPRÅKA 50/50-ledighet även om man sedan inte lever efter det själv.

Eftersom jag tjänade mer har vi inte kunnat gömma oss bakom det utan helt enkelt fått vara öppna och ärliga med vår politiska inkorrekthet :-) Det känns befriande!

(Som med allt annat gäller detta förstås inte alla, men jag tror absolut att det bakom vissa penga-argument döljer sig något annat.)

KaosJenny sa...

Hm, jag har hört alla möjliga argument, det enda som är gemensamt är att det blir mamman som är hemma längst. Hon har inget jobb=hon är hemma så att han som har jobb kan jobba. Han har inget jobb= hon är hemma för då måste han ju skaffa ett jobb...
Men jag vidhåller ändå att vi går framåt eftersom pappor nästan inte befattat sig med barn när jag var liten (och det är inte 100 år sedan, ungefär 40 bara). Kram

Annika sa...

Brutal förenkling, baserad på att alla har en anständig löneutveckling.
Välkommen till den offentliga sektorn, säger jag bara.