Då och då dyker det upp artiklar som egentligen inte säger så mycket. Mest bekräftar hur det ligger till och som inte gör mycket ansats till att förklara varför. Som den här: Kvinnor bestämmer när det är dags att flytta i Expressen.
Ett litet halvhjärtat försök till förklaring görs dock av forskningsledaren bakom studien i slutet av artikeln:
- Min (gissning) är att det beror på vem som tillbringar mest tid i hemmet och i grannskapet. I genomsnitt är det kvinnan som är mest hemma.
Det intressanta med sådana här artiklar är inte själva artikeln, det är kommentarerna under:
"PRECIS! kan ni feminister nu ÄNTLIGEN inse att könsmakt inte behöver betyda orättvisa! Könen har sina områden där de dominera och alltid kommer att dominera..." skriver en arg man till exempel.
Om jag får välja väljer jag hellre att ha makt ute i samhället än över var vi ska bo (och allra helst delar jag på både makten ute i samhället och beslutet om var vi ska bo). Och då vore det väldigt trist om mannen här ovan har rätt, att könen har sina områden där de dominerar och alltid kommer att dominera... Det kallar jag visst orättvisa. Varför dyker det alltid upp en massa antifeministiska män varje gång det står något om att kvinnor har makten i hemmet och säger "AHA, precis! Ni har ingen rätt att klaga! Ni har ju makt i hemmet! Titta här!"
Vad de inte har förstått är att feminister gärna delar med sig av sin makt i hemmet...
Ett litet halvhjärtat försök till förklaring görs dock av forskningsledaren bakom studien i slutet av artikeln:
- Min (gissning) är att det beror på vem som tillbringar mest tid i hemmet och i grannskapet. I genomsnitt är det kvinnan som är mest hemma.
Det intressanta med sådana här artiklar är inte själva artikeln, det är kommentarerna under:
"PRECIS! kan ni feminister nu ÄNTLIGEN inse att könsmakt inte behöver betyda orättvisa! Könen har sina områden där de dominera och alltid kommer att dominera..." skriver en arg man till exempel.
Om jag får välja väljer jag hellre att ha makt ute i samhället än över var vi ska bo (och allra helst delar jag på både makten ute i samhället och beslutet om var vi ska bo). Och då vore det väldigt trist om mannen här ovan har rätt, att könen har sina områden där de dominerar och alltid kommer att dominera... Det kallar jag visst orättvisa. Varför dyker det alltid upp en massa antifeministiska män varje gång det står något om att kvinnor har makten i hemmet och säger "AHA, precis! Ni har ingen rätt att klaga! Ni har ju makt i hemmet! Titta här!"
Vad de inte har förstått är att feminister gärna delar med sig av sin makt i hemmet...
Inlägg
25 kommentarer:
En av anledningarna till varför många män eller så kallade antifeminister är så pass negativt inställda till feminister och feminism tror jag är att den feminism som tar plats i media är allt annat än diplomatisk.
Den feminismen som får utrymme i media framstår ofta som att den bryr sig långt mycket mer om kvinnor än om män. Att män som individer ofta betraktas som skyldiga för att de är en del av det manliga kolektivet hjälper knappast det heller.
Den feminism som får utrymme i media har också ett stort trovärdighetsproblem eftersom det ofta framstår som att den gör allt för att:
1) överdriva kvinnors problem och nackdelar och underordning
2) underdriva kvinnors fördelar
3) överdriva mäns fördelar och överordning
4) underdriva mäns problem och nackdelar
Att feminismen som får utrymme i media i själva verket skulle göra motsatsen till ovanstående 4 punkter (dvs tex underdriva kvinnors problem och överdriva mäns problem) är inte troligt för en sekund.
Att feminismen som får utrymme i media skulle ge en korrekt verklighetsbeskrivning är inte heller troligt.
Jag tror att ovanstående är en delförklaring till varför feminismen får så mycket kritik av män.
Men det där är ju bara dåliga bortförklaringar, tycker jag. Antingen läser man på och ser att kvinnor har betydligt mindre makt i samhället än män, mindre pengar, mindre egendomar. Det är ju bara att titta sig om i världen! Eller så sticker man huvudet i sanden och säger att "nä, vissa av de där som tycker att kvinnor och män ska vara lika mycket värda, ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter uttrycker sig på ett sätt som inte JAG gillar så då tänker jag inte tycka som dem..." Ska man avfärda hela miljörörelsen för att vissa där överdriver eller inte formulerar sig exakt som du vill? Ska man inte kämpa mot rasister bara för att någon antirasist kastat sten? Är inte olika etniska grupper lika mycket värda bara för att en antirasist beter sig dåligt? Jag har varit med så länge i den här feminist- och antifeministvärlden att jag vet - det spelar ingen roll vad NÅGON feminist säger. Antifeminister lägger ner hela sin skäl på att hitta luckor hos feminister. Och lägger inte ett enda hårstrå i kors för att försöka överbrygga orättvisorna. De VILL feltolka och de vägrar se ens några orättvisor. Utan klagar bara på att det är "fel" sorts feminister som får utrymme i media. Men ta upp rätt saker själv då!
Word!
Heja Rebecka! Vilket bra svar! Jag håller med, visst finns det en och annan skogstokig feminist som uttalar sig men de flesta är inte sådana. Och varför döma en hel grupp efter vad några gör?
Jag tror ungefär som anonym. Oavsett hur du som enskild feminist argumenterar så blir det i slutändan mainstream-medias (tidningar, tv, radio) behandling av jämställdhetsfrågor som kommer att definiera vad feminism innebär för människor i praktiken.
Oavsett hur mycket du hävdar att feminism bara innebär att "alla ska vara lika mycket värda" och sådana saker, så är det inte vad begreppet laddas med i mediala sammanhang. Där är det kvinnokamp och konfliktperspektiv som gäller.
Varför ogillar då så många män feminismen? Och då menar jag som sagt inte "ordboksfeminism", utan den feminism som i praktiken serveras till folket i tidningar och från talarstolar. Ja, jag kan bara gå till mig själv, men jag tror ungefär såhär.
1. Den upplevs som ett överhetsprojekt, med stark förankring hos media, politik och kulturkretsar, men väldigt låg återkoppling till människors vardag.
2. Den upplevs som partisk och dubbelmoralistisk. Endast intresserad av kvinnors problem.
Om män har problem förtigs det antingen eller betraktas som "ok, efter alla tusen år av förtryck".
3. Jämställdhetsfrågor behandlas i tidningar och tv närmast i propagandistiska ordalag. Män upplever sig nog ofta som utsedda till propagandans "bad guy", med kollektivt ansvar för det ena och det andra.
4. Den frontas ofta av personer med tydlig vänsterradikal stämpel, t ex Gudrun Schyman, vilket automatiskt stöter bort halva befolkningen.
Lägger man då ihop alla som är anti-överhet, anti-dubbelmoral, anti-pk och anti-vänster så får man nog hyggligt många anti-feminister.
Varför ogillar så många män feminister?
Inte ett dugg konstigt. Om vi ska nå rättvisa mellan män och kvinnor så måste ju vissa män flytta på sig. Det är klart att det är hotfullt! Och det är klart att de som känner sig hotade försöker hitta alla möjliga skäl för att inte skriva under på kravet om alla människors lika värde, rättigheter, skyldigheter, möjligheter.
Jätteintressant kommentar Stefan, tack för den! Delvis förklarar du det för mig obegripliga motståndet mot feminism. Jag kan inte låta bli att lämna några kommentarer
"väldigt låg återkoppling till människors vardag" Detta är för mig obegripligt. Är det något som jämställdhet handlar om så är det väl vardagen. Vem tjänar mest, vem vabbar med barnen, vem är primärförälder etc.
"Endast intresserad av kvinnors problem." Detta är en av mina käpphästar - att feminism INTE är. Män har lika mycket att vinna på jämställdhet och slippa unkna könsroller! Fler och fler pappor börjar gudskelov begripa detta och kräva att anses som lika goda föräldrar som mammorna. Min bestämda åsikt är att könsrollerna begränsar män lika mycket som kvinnor.
"propagandistiska ordalag" - tjaa? Jag känner inte riktigt igen mig. Vad tänker du på då? Den här bloggen? Känns inte särskilt propagandistisk eller för den delen vänsterradikal.
Allvarligt talat så tycker jag att det du för fram är ett typiskt retoriskt trick från anti-feministers sida, att hävda att feminism är en "sanning" som serveras från talarstolar etc. Kanske det, men i vardagen är vi många som tycker så här. Det kanske finns gott om smygfeminister nära dig, du kanske rentav är gift med en ;-)
Rebecka. Det här "ni är rädda"-argumentet är faktiskt kontraproduktivt. Jag är inte rädd, men inser att djävulen bor i detaljerna, dvs när den
"fina" ordboksdefinitionen ska översättas till praktiska förslag och politik. Då har feminister hittills mest framstått som förespråkare för fler förbud, tvång, kvoteringar och regleringar. Jämför med kommunismen (ok, orättvis jämförelse i övrigt) som också låter så fin i sin ordbok med ett jämlikt samhälle etc, men som är ogenomförbar i praktiken, och aldrig borde lämnat ritbordet.
Helga. Jag kan se att det finns en fördjupad diskussion om jämställdhet som är värd att ta, både i stort och smått. Jag vet också att det finns olika sorters feminister. Men det hjälper inte det faktum att det som i gemene mans ögon är "feminism" i det offentliga rummet inte är liktydigt med jämställdhet.
Propaganda? Tja, de flesta program på SVT eller SR som specifikt behandlar ämnet jämställdhet tycker jag brukar urarta i propaganda för den "gängse uppfattningen" inom kultur, politik och media. Likadant alla undersökningar som refereras i dags- och kvällspress där man jämför män och kvinnor och alltid (nästan) mynnar ut i att kvinnor är bättre, smartare, mer lönsamma eller dylikt. Dessa närmast obligatoriska könsspecifika jämförelser måste väl ha ett syfte, och att dessa sedan tolkas och rubriksätts på det vis de görs i tidningarna? Exempel. Tjejer har bättre betyg än killar. Tolkning blir "tjejer är smartare", alternativt "killar är latare". Däremot har killar bättre resultat på högskoleprovet. Tolkning blir "det finns något i högskoleprovets utformning som gynnar killar".
Kvinnofokus? Rebeckas kommentar här ovan om "män som är rädda att förlora makt" tycker jag är ganska talande.
Stefan - har du läst några inlägg här på sidan? Tycker du att de bara talar om kvinnor? Är inte det vi tar upp rätt konkret? Och vardagligt? Och - jag lovar - de män som inser vad de själva har att vinna på att luckra upp även sin könsroll, de är inte ett dugg rädda. Men det är klart att en viss makt och ekonomiska resurser måste föras över från män till kvinnor om vi ska nå ett jämställt samhälle (rätt mycket globalt sätt, minst sagt). Men å andra sidan har männen oändligt många andra saker att vinna. Förmånen att bli respekterade som primärförälder, till exempel.
Rebecka, kul att du svarar :)
Har jag fel när jag tror att din upprördhet lyser igenom i inlägget den 3 november 2009 23:10?
Det var hursomhelst ett mycket defensivt inlägg, vars buskap jag tycker kan sammanfattas i stil med: det är dom andra som är dumma och korkade och outbildade! Det är ju vi som har rätt och vill väl!
Är det otänkbart att feminismen och det svenska samhället i stort skulle kunna tjäna markant på att feminismen som får utrymme i media ändrar på sin framtoning och verklighetsbeskrivning?
Du gör ju själv samma grova generaliseringar kring de så kallade anti-feminister som det ofta påstås att anti-feminister gör om feminister, eller som så kallade främlingsfientliga anses göra om invandrare.
Och jag tycker det Stefan skriver är mycket tänkvärt och viktigt.
Jag tycker att alla människor ska behandlas som om de är lika mycket värda, oavsätt vilket land de kommer från eller vilket kön de har. Jag tycker det är extremt viktigt med hållbar utveckling.
Men samtidigt är jag också, som Stefan uttrycker det, "anti-överhet, anti-dubbelmoral, anti-pk" och anti-alla-renläriga-ideologer (oavsätt om de är socialister eller liberala etc.).
Av denna anledning argumenterar jag emot många feminister. Av denna anledningen argumenterar jag emot många så kallade anti-rasister - trots att majoriteten av mina vänner genom livet har varit utlänska eller haft utlänsk bakgrund och att även jag själv har det.
Jag har själv läst hållbar utveckling på högskolan för att jag tycker det är roligt och viktigt. Men den medialt förvridna verklighetsbilden om våra miljöproblem och hur vi kan och bör lösa dessa jämfört med den verklighetsbilden som forskarna och lärarna på min högskola målar upp, väcker en stor frustration och ilska inom mig. Vilket i sin tur gör att jag väljer att argumentera emot många (långt ifrån alla) av dem som i media säger vad som måste göras och hur kring miljöproblemen. Och forskarna i miljö och hållbarutveckling jag pratat med tycker själva att den mediala hanteringen av klimatfrågan är skrämmande och ger en felaktig bild. En del av dem avstår nästan helt från att delta i media för de vet av erfarenhet att det ofta blir så att det spelar ingen roll vad de säger, journalisten eller programledaren har ofta redan bestämt sig i förväg för vilket budskap som ska förmedlas.
Och detta är inget unikt för miljöfrågan. Det är media, journalisterna och politikerna som är de som påverkar verklighetsbeskrivningen mest överlag. Och när människor inte känner igen sig eller inte tycker att det stämmer kommer det leda till att motståndet växer.
Att beskylla den här typen av människor för att vara rädda eller okunniga eller rent av dumma/onda/elaka/egoistiska kommer inte hjälpa i längden. För det är inte vad det handlar om. Vill man minska den här typen av motstånd behöver man ändra sättet på vilket den mediala verklighetsbilden konstrueras. (anledningen till att 18 procent av svenskarna tycker att det vore bra om SD kom in i riksdagen är inte att dessa 18 procent går runt och är rädda. snarare känner de att något är fel.)
Ni kan tycka att mitt resonemang eller mina slutsatser är absurda eller irrationella. Men det kommer inte hjälpa er själva ett dugg. Förstår ni hur och varför den som kommer med motargument tänker som den gör har ni vunnit mycket.
Ha det gött :)
Jag kommer att tänka på en sak till när jag läser en av Stefans kommentarer igen.
Vem kan inte hålla med om att budskapet som förmedlats av journalister och politiker när man lägger ihop allt sammans lyder: alla är lika mycket värda och lika bra på allt, fast kvinnor och invandrare är lite bättre.
Man kan tycka att det är en absurd uppfattning, men om det är den uppfattningen många har bör man ändå förhålla sig till och bekata detta. Och jag är helt övertygad om att många anti-feminister känner igen sig ovan.
Hm, sakta i backarna, Rebecka med flera. Sk. antifeminister behövs för att feminister ska få kritik. En oemotsagd "ism" blir lätt totalitär, det finns gott om historiska exempel på det.
Kritik är ingenting att förklara bort eller sucka över, det ska alla debattörer få. Och det bästa och mest hedervärdiga sättet att bemöta kritik är att besvara innehållet, inte att säga att kritikerna "vill" hitta fel. Det klart att de vill! Men besvara dem istället, annars vinns inga nya själar.
Jag tycker feministisk analys ofta blir för dålig eftersom den enbart uppmärksammar ett enda mönster och en enda patriarkal struktur. Det är inte trovärdigt. Makt formeras på mer än ett sätt, och även understryckta har taktiker och praktiker för att utöva makt. Det är i det vardagliga motståndet och de vardagliga alternativen -- t ex pappor som inte är konventionellt maskulina -- som förändringspotentialen finns.
Men somliga feminister vill nog inte se det, eftersom det komplicerar agendan. Det kan vilken feminist som helst erkänna utan att fördenskull göra avkall på sitt ärende. Att som feminist försvara alla andra feminister speglar bara en kontraproduktiv lojalitet för kollektivet och stimulerar inte intelligenta argument.
Anna och David. Mycket bra och tänkvärda inlägg från er båda två.
Rebecka. Nu har flera personer som kommentarer på detta inlägg argumenterat för att det finns brister i det feministiska perspektiv som förs fram i svensk mainstreammedia. Menar du att vi alla är "rädda" och att våra invändningar bara är dåliga bortförklaringar? Eller kan du se några poänger alls i våra argument?
Jag ser inte några av inläggen som kritik av din blogg, utan som försök att problematisera frågan om varför feminism som företeelse möter sån misstro. Jag tror alltså inte på din "ni är rädda"-argumentation, utan kritiken har att göra med vad feminism har kommit att innebära rent praktiskt i svensk samhällsdebatt, och vad som föreslås i dess namn.
vi har en professor som är som Anna på vår avdelning, om majoriteten av forskarna har dragit en slutsats hittar han alltid en liten sak som tyder på motsättningen. Bara för att... Men jag tänker inte debattera miljöforskning och klimat här även om Annas inlägg gör att det rycker i fingrarna. Men hennes erfarenhet är inget allmänrådande bland miljö och klimatforskare på de instutioner jag varit vid.
Det jag ville säga är att när jag läser debatten här är det en sak som förbryllar mig med de som förstår fenomenet att skriva arga anti-feminist inlägg på en artikel som handlar om att kvinnorna bestämmer när man flyttar. Har man ingen urskiljning?? De verkar ju bara ösa ur sin bitterhet oavsett om det är relaterat eller inte, skulle de kunna verkligen känna igen rätt feminist?
Jag köper inte det, det måste vara nåt annat...
Malin. Förklara gärna vad som är "urskiljningslöst" respektive "argt och bittert" i
de inlägg som publicerats på denna bloggpost.
Men det känns tyvärr lite symptomatiskt för svensk debatt. När feminismen blir ifrågasatt på någon punkt så är ryggmärgsreflexen
hos vissa att ifrågasätta de bakomliggande motiven till att någon överhuvudtaget tycker till i en diskussion, och inte att bemöta argumenten i sak. Att försöka få till en "debatt om debatten" är en typisk teknik för att förstöra diskussioner. Ungefär som om jag skulle skriva något om att "jäklar vad arg och bitter man måste vara för att lägga ner tid och energi på att dagligen sitta och uppdatera en hel blogg om familjeliv och jämställdhet".
Tycker såna resonemang är extremt meningslösa och ointressanta.
Stefan har rätt. Det är inte hållbart att hela tiden leta efter bakomliggande skäl till "antifeministiska" argument, som om argumenten inte skulle bemötas, i sig. Därmed inte sagt att jag är antifeminist, men jag försvarar behovet av och rätten att invända.
När en agitator slutar bemöta invändningar och istället suckat och säger "du måste vara X" (X kan vara bitter, sjuk, rik, moderat, kommunist, vad som helst), ja det är då argumentationen tar slut. Sen är det en annan sak att ett blogginlägg får kommentarer som leder åt märkliga håll. Men det är väl lite kul?
"PRECIS! kan ni feminister nu ÄNTLIGEN inse att könsmakt inte behöver betyda orättvisa! Könen har sina områden där de dominera och alltid kommer att dominera..."
typiskt exempel på argt och bittert inlägg till ARTIKELN. blogginlägget. Sen frågar författaren till blogginlägget var alla dessa anti-feministiska män kommer ifrån. Det är där jag inte tror att vad denna man (som alltså skriver en kommentar till artikeln som bygger på en undersökning i England att kvinnor bestämmer när man flyttar, alltså inget direkt feministiskt innehåll dvs i min mening urskiljningslöst) skriver beror på de analyserande skäl ni (som jag syftar på i "ni som förstår" i förra inlägget) anger. Ilskan och vreden känns för stor.
Fast det här låter nog också lite argt
--> "Tycker såna resonemang är extremt meningslösa och ointressanta." och helt onödigt.
nu blev det en rest från en mening som omformulerades kvar, dvs ".blogginlägget." Tänk bort detta för att undvika missförstånd!
jag frågar mig alltså själv vilka som är de bakomliggande skälen till arga "anti-feministiska" insändare och har inte hoppat på nåns argument mer än att jag inte tycker det förklarar, jag undrar bara var ilskan/bitterheten/hatet(?) kommer från i kommentarerna på aftonbladet/expressen?
Efter att ha läst era argumenterande inlägg som jag tycker har en del poänger och går att bemöta utgår jag från att ni inte skriver den typ av kommentarer som var exemplifierad i blogginlägget och ni behöver alltså inte ta åt er.
Malin. Bra. Jag tolkade dig först som att du syftade på kommentarerna till det här inlägget.
Jag tycker nog ändå att man ganska ofta på bloggar, i debatter etc ser försök att argumentera på ett seriöst sätt med feminister. Det är inte bara hatiska utfall. Nu läser jag i och för sig nästan aldrig kommentarer hos AB eller Expressen.
Min upplevelse (och nu generaliserar jag en aning) är att det hos vissa feminister finns en känsla av förvåning över att det överhuvudtaget ska vara nödvändigt att gå in i en argumentation om byggstenarna i sin ideologi och försvara den med empiriska bevis eller logiska slutsatser. Folk ska på något sätt bara förstå att feminismen är "sann" per definition. Gör man inte det söks förklaringen ofta i någon personlig egenskap, som "bitterhet" eller "rädsla".
Det här tycker jag känns mycket märkligt. Samma krav på empiriska bevis och logiska slutledningar gäller ju feminismen på samma sätt som vilken ideologi som helst, må det vara liberalism eller socialism. "Se dig runt i världen" räcker liksom inte som argument, lika lite som det skulle fungera för att 100% av världens befolkning helt plötsligt skulle bli liberaler.
Nu har jag läst alla kommentarer och visst, ni har vissa poänger!
Varför jag snabbt avfärdar antifeminister är för att jag har diskuterat med dem i ja, vad blir det nu? 12 år? Min erfarenhet från den tiden är att det inte spelar så stor roll vad man säger. Det finns ingen önskan att debattera. Efter flera år med vissa lyckades jag få dem att erkänna att JAG var en "snäll feminist", men alla andra (ordlösa, namnlösa, den stora massan av "elitfeminister") var onda... Det var vad jag lyckades åstadkomma på flera års chattande och diskuterande med antifeminister. Är det någon som kan antifeminister så är det jag! Ofta är det samma argument som kommer tillbaka: Den ordlösa massan, "elitfeministerna" tycker så här och så här... tycker att kvinnor är bättre än män, tycker att kvinnor ska ha mer makt än man... blablablabla. Inga citat, inga fakta, inga siffror, bara en allmän känsla av att "feminister" visst tycker så här!
Min tes som jag alltid har drivit är att ANTIFEMINISTER och BIOLOGISTER är de med sämst människosyn - det är de som tycker att män är djur! jag har aldrig i hela mitt liv träffat en feminist som har sagt att män är djur. Däremot träffar jag dagligen kvinnliga antifeminister som tycker att män är svin, att män inte kan se dammtussar, att män är egoister, att män inte klarar ditten och datten, att de bara tänker med kuken, att de ständigt är otrogna, att de "aldrig hjälper till". Jag FATTAR inte varför män över huvud taget finner sig i en sådan syn! Helt ärligt. Har inte jag en mer positiv och snäll manssyn än till exempel Anna Anka?
Okej, nu drog jag iväg. Men jag är bara trött på den här diskussionen. Snälla, om ni vill diskutera, diskutera en fråga i taget då. Kritisera inte feminismen i allmänna ordalag. Jag tar gärna diskussionen! Så ofta jag hinner!
Och så måste jag svara på påstående som jämnt kommer upp: Tycker ni att ni är bättre än andra?
Ja, men om man tror på något så kämpar man väl för det? Tror man till exempel på att vi sakta men säkert håller på att förstöra miljön och att det enda som hjälper är om människor hjälps åt att förändra sättet de lever på - ja, är man då överlägsen om man tycker att man är bättre som tar bussen till jobbet än någon som åker i ensam i sin SUV?
Vad jag menar är att man alltid hamnar i det där. "Är du bättre än andra?"
Jag TROR på ett jämställt samhälle. Jag TROR på ett jämställt föräldraskap och på ett arbetsliv där människor ses som människor och inte män och riskarbetskraft. Jag TROR på att försöka ge våra barn samma framtidsmöjligheter oavsett om de är pojkar eller flickor.
Detta är målet. Vägen dit är precis det vi diskuterar här på bloggen. Och vi är VERKLIGEN inte alltid överens eller säkra på vår sak att det vi tror är rätt väg att gå. Så nej, vi tror inte att vi är bättre än någon annan (tvärtom brottas vid med de här frågorna varje dag!). Men vi gör vad vi kan för att styra samhället åt det håll VI tror på.
Det gör alla som tror på något. Är det fel att tro på något? Nej, jag tycker inte det. Man får tro på något och man får kämpa för det - med demokratiska medel. Även om man inte är hundra på att det är rätt.
Rebecka: "Snälla, om ni vill diskutera, diskutera en fråga i taget då. Kritisera inte feminismen i allmänna ordalag."
Jag tror inte du förstår oss. Vi är för att alla ska behandlas lika och att alla ska betraktas som lika värda och få lika möjligheter och förutsättningar.
Poängen med den kritiken som vi lyfter fram här ovan mot feminismen är att vi anser att det är konstruktiv kritik. Vi tror att vi skulle få ett jämnställt samhälle snabbare och på ett bättre sätt om den svenska feministiska rörelsen tog till sig av kritiken och förbättrade sig. Det är inte kritik bara för att.
Vi tror att det här är viktigare än enskilda frågor.
Din önskan är som om Fredrik Reinfeldt skulle be sossarna att inte kritisera moderaterna eller alliansen i allmänna ordalag utan bara i enskilda sakfrågor. Och absolut inte kritisera svenska liberaler överlag.
Det funkar inte så och det är inte ens önskvärt.
Tänk om någon vädjade att man bara skulle kritisera SD i sakfrågorna och inte kritisera SD eller "främlingsfientlighet" överlag. De svenska dagstidningarna skulle ju knappast hålla med.
Vidare...
Jag tycker det verkar som att malin (utifrån hennes kommentar) har en mycket märklig syn på forskning och vetenskap. Hon verkar tycka att kritik är något dåligt i vetenskapliga sammanhang. I själva verket är det kritiken som driver forskningen och vetenskapen framåt mot nya upptäckter och ny och utökad kunskap. Dessto mer kritik en teori kan stå pall för, dessto större trovärdighet har teorin. malin och hennes kollegor bör i själva verket tacka den här professorn för att han ger dem en möjlighet att nå högre i sina vetenskapliga ansträgningar.
Jag tror dessutom att malin missuppfattar mig. Forskarna jag pratar om ovan tycker det är viktigt att minska CO2 koncentrationen i atmosfören. Min poäng var att den verklighetsbilden dessa forskare ger kring vad forskarsamhället vet och hur världen kan göra för att tackla problemen skiljer sig avsevärt från den mediala bilden av frågan.
Om malin i själva verkhet befinner sig på en institution/avdelning där den rådande verklighetsbilden överrenstämmer med den mediala verklighetsbilden måste det vara en mycket unik avdelning oavsätt ämnesområde.
åh nej, jag älskar befogad kritik från andra forskare, mitt inlägg om miljön blev inte så bra för att jag ville fatta mig kort om en svår, lång och komplicerad fråga eftersom forumet är fel.
Jag kan inte tacka Dr EKPEN TEMPEL tillräckligt för att hjälpa mig återställa glädje och sinnesfrid i mitt äktenskap efter många frågor som nästan leder till skilsmässa, tack gud för att jag menade Dr EKPEN TEMPEL vid rätt tidpunkt. Idag kan jag säga till dig att Dr EKPEN TEMPLE är lösningen på det problemet i ditt äktenskap / förhållande, med Dr EKPEN TEMPLE kärleksförtryck kommer du säkert att le mer i din relation. Kontakta honom på (ekpentemple@gmail.com)
Skicka en kommentar