Så här i julklappstider får man syn på en hel del saker. Jag har ju, som jag tidigare berättat, både pojkar och flickor (1 pojke och 2 flickor).
Vad får de i julklapp? Under alla år har jag sett några mönster. Flickorna får mycket, mycket mer kläder. Söta små klänningar, gulliga strumpor, små kappor. Ofta av äldre släktingar. Min pojke får nästan aldrig kläder. Han har genom åren fått mängder av bilar, legobyggen, robotar, spel och så vidare. Vidare får mina flickor ofta prinsessklänningar, tiaror, guldskor, hårspännen, hårtofsar, speglar (!), gulliga borstar. Min son får cyklop, simfötter, garage, trollerilådor...
När min son får en ask med lego är det massor av bitar som ska byggas ihop till ett skepp, en bil eller en u-båt. När min dotter får lego av samma person, samma gång är det totalt 4 bitar, de är rosa och det är en blomma, en prinsessa, en rosa kloss och en liten katt... Inte så mycket att bygga ihop.
Visst, mina flickor har också fått gosedjur, babiedockor med tillhörande kläder, tågbana, dockservis och sånt också. Och de har miljoner leksaker som de leker med (jag har förstås öst över henne verktygslåda, doktorsgrejor, bilar, robotar också). Men det är ändå tydligt. När det kommer till presenter så slås i alla fall jag av att det så ofta handlar om att göra och att vara. Pojkar gör, flickor är. Ofta.
Ps. Det skulle kunna ha varit min ena flicka, men det är det inte. Ds.
Inlägg
13 kommentarer:
Det här tänker jag mig måste vara en väldigt svår fråga att tackla som förälder - hur man aktivt kan arbeta för att ens barn själva ska få skapa sina individuella identiteter, så frikopplat från samhälleliga förväntningar som möjligt. Helt frikopplat är omöjligt och kanske inte ens önskvärt, det ligger ju mer i fostran in i en kulturell kontext än bara genusaspekter.
Men jag hade blivit helt galen om mitt barn (jag har inga, ett aktivt val från min sida) hade överösts med könsnormerande leksaker från välvilliga släktingar. Jag hade gått under, blivit ledsen, arg - allt på en och samma gång! Att barnen själva genom influenser från andra barn vill bli prinsessor, grävmaskinister och annat könsstereotypt är väl knappast möjligt att undvika. Men att vuxna i barnens närhet matar dessa influenser, det borde man i alla fall kunna resonera om.
Pratar du om det med dina släktingar? Låter du dem förstå hur du ser på att vissa leksaker faktiskt kan bidra till att dina barn får olika förutsättningar i livet?
En uppriktig undran alltså, hur hanterar ni det?
Det är så det oftast ser ut. Kanske inte bara på grund av kön utan också för att inte sticka ut från mängden, inte bryta normen eller förväntningar. Som förälder får (alternativt ska) man delge sina tankar om barnuppfostran till de personer som omgäldar barnen. Jag tror att det, nu för tiden, är ok...
lilling,
Jag tror man bör tackla frågan ungefär som följer. Jag tror det är mindre viktigt att lägga upp en plan eller ett Excel-dokument där man bokför antalet pojk- resp flickleksaker man ger sitt barn. Jag tror det är mindre viktigt att reglera vilka presenter andra människor får ge till ens barn.
Samtidigt är det förstås mycket viktigt vilket beteende man uppmuntrar hos barnen och vilka värderingar de får. Men jag tror inte att detta står och faller med vilka leksaker och kläder de får. Då tror jag det är viktigare vilka sporter eller andra lekar man uppmuntrar dem till.
Sen tror jag på att man ger dem kunskap, förståelse och lämpliga värderingar. Och att man är en bra förebild.
Tex. inte säga att detta är manligt och detta är kvinnligt/omanligt.
I vår familj har vi inte det här problemet längre. Vi har helt enkelt slutat att fira jul av den enkla anledningen att julen är en extremt patriarkalisk högtid (tänk Jesus, lärjungarna, ja tänk hela kristendomen). Vi firar Genus Neutrum i stället där vi gör något tillsammans helt könsbefriat. Vi kallar inte varandra med namn utan använder siffror, 1 för äldst 2 för näst äldst och så vidare. Vi har dessutom likadana kläder som döljer formen på kroppen (ser ut som en stor säck ungefär)
Vi får bara viska till varann så att rösterna inte skiljer sig åt. Låter det inte kul? Prova själva, ni kan testa en dag bara och sen öka på vartefter.
Hej lilla troll nr 1 - vad får dig att komma hit till den här bloggen?
Trodde du att du var rolig?
1 Stort gäsp på det
Nej, jag försökte inte vara rolig. Men, som svar på din första fråga, så går jag in här för att få ett gott skratt. Så nu vet du det.
1 - Det bjuder jag på ;-)
Faktum är att det där med att sluta fira jul eftersom det är en patriarkalisk högtid låter inte så himla dumt. För att inte tala om hur konsumtionshysterisk den är.
Tänkte jag, och först när jag kom till nästa mening anade jag nåt lurt. Så kära 1, du hamnade ganska nära sanningen ändå åtminstone vad gäller mig.
1 - jag måste säga vilken bra idé. ÄNTLIGEN någon som tar detta på allvar.
Tomten är manlig. Nissarna är manliga. Jesus är manlig. Kalle Anka är manlig. Benjamin Syrssa är manlig. Arne Weise är manlig. Rudolf med röda mulen är manlig. De tre vise männen är manliga. Julbocken är manlig. Karl-Bertil Jonsson är manlig.
Julen är manlig.
Håller nog med 1 om att julen är en patriarkal högtid som mest symboliserar kvinnans underordning och gynnar det manliga kapitalet genom sin dyrkan av konsumtion, materalism och matorgier.
För att komma tillbaka till ämnet så har vi alltid önskelistor till barnen. Dels för att inte folk ska köpa samma saker och dels för att ungarna har så mycket leksaker att det kan vara svårt att köpa eller veta vad de vill ha.
Jag har försökt att lite försynt påpeka min syn på vissa typer av leksaker (barnbikinis, barnsmink och vapen är inte ok) men i övrigt ser vi till att önskelistorna speglar saker som barnen gillar och som vi tror att de leker med, utan att försöka styra dem åt nåt håll.
Ja, visst är det tråkigt att se hur tillverkarna bakom leksaker verkar resonera kring hur tjejer och killar leker. Fast ännu värre kan jag tycka det är med hur otroligt mycket leksaker man överöser barnen med. Det tror jag egentligen är hämmande för deras utveckling. Barnen själva kan nog välja ganska bra vilka grejer de leker med i fall vi vuxna inte kommer med för mycket åsikter om hur och med vad de ska leka.
Jag har tre barn, den äldsta (en tjej) blir snart 6 år och sedan kommer en till tjej och sen en kille. Vi har sällan "styrt upp" barnens lek här hemma. Med intresse har jag noterat att de självmant förhållt sig väldigt olika till leksakerna. Första tjejen tittade knappt åt BRIOjärnvägen och bilarna hon hade pratade med varandra och sorterades upp i färger. När Lillebror inte ens fyllt ett år hade han upptäckt bilarna och satt i timmar och brummade medan han körde dem runt. Var han fick det ifrån vet jag faktiskt inte.
Nog tror jag - efter att ha sett mina egna barn - att det faktiskt finns en hel del skillnader mellan tjejer och killar och att de har olika sätt att leka. Men det är väl okej? Det vi absolut inte ska göra är att förutsätta att barnet, bara för att de har ett visst kön, vill leka på det ena eller andra sättet. Ge dem ett mindre urval av olika leksaker så tror jag att barnen fixar mycket av leken och lekkoderna själva.
Diskussionen är intressant!
Skicka en kommentar