Läser om Josef Fritzl i dag i tidningen igen. Han tyckte att han var en bra pappa till sina "källarbarn" och att de levde ett "normalt familjeliv".
Det finns förstås inget normalt alls med Josef Fritzl. Men det är något som har slagit mig under all rapportering av den här fruktansvärda historien. Och det är hur omgivningen har reagerat, hur de har sett på Josef och hans hustru och alla barnen i alla år. I flera artiklar har jag läst omdömen om Josef och hans familj som just "normala". De beskrivs som lite tillbakadragna, men rätt vanliga och normala. Och visst, han verkade vara väldigt dominant, säger omgivningen, barnen var rädda för honom och hans hustru var underdånig, men det är ju "fullt normalt".
Okej, så detta är en vild tanke, men jag har funderat på den ett tag: Hade denna historia överhuvudtaget kunnat inträffa om Josef och hans fru levde jämställt? Om de båda hade haft lika mycket att säga till om? Om han inte hade varit en sådan patriark? Någonstans möjliggörs ju hela hans förehavande (fatta vad mycket tid det måste ha gått åt för honom att bygga, inreda källaren och också ta ner mat dit, våldta henne, vara där nere...). Hans fru kan inte ha haft för vana att fråga honom om hans förehavanden. Det kan inte ha varit ett särskilt demokratiskt, transparant, rättvist förhållande? Och att folket runt omkring, i det konservativa Österrike tycker att det är fullkomligt normalt att frun och barnen verkade lite rädda för Josef - är inte det sjukt?
Detta borde också vara ett argument för den demokratiska, jämställda familjen där ingen är till för någon annan, där alla är lika mycket värda!
Att leva jämställt, att som föräldrar sitta ner kring köksbordet och förhandla fram ett rättvist system för båda föräldrar, där ingens jobb, ingens vänner, ingens fritidsintressen är mer värda än någon annans. Det är ju värsta demokratiskolan! Att "bråka" om det där som kallas milimeterrättvisa kan vara en demokratiskolning för era barn!
I en jämställd familj har jag svårt att tänka mig att det ens är möjligt för den ena att gömma undan en vuxen dotter. Eller vad tror ni?
Inlägg
3 kommentarer:
Jag tycker det känns väldigt märkligt att ens fundera på tanken om "hade de levt jämställt". Han var en fullständig galning, psykopat, ond djävul som styrde sin familj som en diktator. Ingen anledning att ens fundera på jämställdhet i det här fallet.
Intressant tycker jag. Vad som är hönan och ägget i frågan om jämställdhet är möjlig i en psykopats hem, eller om de psykopatiska beteendena utvecklas pga bristande jämställdhet är kanske lite svårt att reda ut på en blogg. Men himla viktig poäng inlägget lyfter med detta.
Att famijen uppfattades som "normal" med en dominant man är kanske inte helt oväntat... tyvärr.
Detta var kanske lite för långt tänkt... Men hon har rätt i princip. Jag tänker på galningen som dödade Caroline Stenwall. Läste att han hade tre barn och var gift, yngste sonen var bara 13 år... Men ändå så kunde pappan vara ute och supa i sin jaktstuga i en hel vecka innan dådet + tänk vad mycket tid och energi det måste ha gott åt till att försöka dölja brottet... Han byggde ju om hela bakluckan, köpte nya bilmattor osv osv. Inte kan han ha hand om den dagliga ruljansen där hemma med hämtningar och lämningar, handla, laga mat, tvätta, städa...
/Mia
Skicka en kommentar