"En annan stressfaktor när det gäller barnkalas är andra barns kalas. Det går inte att komma ifrån, men det känns lite obehagligt i magen när barnen varit bjudna på temakalas i en hyrd lokal där både clown och trollkarl gjort entré. Då känner jag mig väldigt otillräcklig när mina barn bjuder på lite hemmagjord tårta här i köket."
Detta läser jag på networking-bloggen (som jag tipsat om tidigare). Ja, oj, vad jag känner igen mig! Vi har faktiskt ett helt kapitel om detta i boken. Bilden av det perfekta barnkalaset... Och det blir ju så extremt många kalas. Jag har tre barn (den yngsta är tack och lov för liten...), men de två äldsta går ju säkert på 15-20 kalas var på ett år... Det blir stressigt, det blir dyrt och det ställer ännu mer krav på vilka man ska bjuda (för man vill ju bjuda tillbaka!).
Men det finns ju en annan aspekt på det här. Min äldsta fyller fem dagar innan jul. Han har dessutom världens minsta rum (riktigt litet i alla fall). När han fyllde 6 bjöd vi hela hans klass. Vi var precis nyinflyttade och han kände ju inte så många - så hur väljer man? Det betydde alltså att vi hade 22 barn här hemma + de tre vi redan har... Och det betydde också 22 leksaker á 70-150 kr/styck. VAD SKA MAN GÖRA AV ALLA SAKER? Och sen fem dagar senare är det jul... Rummet svämmar över! Jag vill verkligen inte vara otacksam, men vad ska han med så mycket saker till? Och för 70-150 kr får man ju inget direkt rejält, det blir mycket plastgrejer.
Det måste ju vara så att andra känner det här också. Om jag bara vågade skulle jag föreslå att man la 20–30 spänn var som förälder och så gick man ihop och köpte EN lite finare sak. För säg 30 spänn gånger 20 barn = 300 kronor, kan man ju få något fint! Och föräldrarna behöver inte bli utblottade OCH rummen blir inte överfulla.
Men jag vet inte om jag törs. Är så rädd att verka otacksam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Nu är vår son bara 8 månader, så barnkalas känns långt bort, men jag tänker så här: Det är lättare för dem som _har_ råd, att säga att "hörni, nu kör vi inte med så dyra presenter, det spelar ju ingen roll för barnen, jag föreslår att vi gör så här...". Jag inbillar mig att det är svårare för den som faktiskt inte har råd, att resa sig upp och ta initiativet.
Själv hoppas jag att jag vågar när det blir dags.
Så roligt att du tipsar om oss (igen) förresten!! Tack tack.
Hallå! Våga bjuda färre barn! Barnen träffas ju varje dag i skola och dagis ändå. Och föräldrar tycker väl att det är skönt om inte varje helg är uppbokad av presentköp och lämning/hämtning på kalas. OCH, vilket var min stora ursäkt: Det blir roligare för födelsedagsbarnet. 6-7 presenter uppskattas mer än 17. Man hinner ägna sig åt lek och kompisar. Och man slipper det där okontrollerade våldsamma kaoset.
OM någon förälder skulle bli sur så är det antagligen för att de inte var hundra på varför de valde att göra som de gjorde. Och det är ju inte ditt/ert fel.
S.
Skicka en kommentar