Varje gång jag skriver om att någon undersökning visar att en massa kvinnor vill bli hemmafruar och jag varnar för den utvecklingen får jag en massa kommentarer om att jag bara borde acceptera att de vill det, låta dem va, stiga ner från mina höga hästar, sluta tro att jag vet bäst...
För det första. Jag har aldrig förespråkat en lag som förbjuder någon att vara hemmafru! Var det om ni vill! Jag är jämställdhetsdebattör, det är min roll att lyfta upp frågor som rör jämställdhet och visa på konsekvenserna av ojämställda val.
Det intressanta här är inte att 70 procent kvinnor säger sig vilja vara hemmafruar. Det intressanta är att det alltid är kvinnor man frågar. Och man frågar aldrig följdfrågan: Vill du fortfarande vara hemmafru om det innebär att du kommer att vara beroende av en man, ha svårt att sen komma ut på arbetsmarknaden, om du ändå kommer ut, få sämre löneutveckling och en riktigt pissig pension. Den frågan ställer man aldrig. Man frågar heller aldrig män om de skulle vilja bli försörjda. Jag vet rätt många män som blir försörjda av sina fruar/sambos/flickvänner. Men de tar inte automatiskt på sig ansvaret för hemmet för det... De är konstnärer, musiker, eller deprimerade. Där jobbar kvinnorna dubbelt, både i arbetslivet och hemma. Varför frågar man aldrig män? Och varför utgår man alltid från att det är kvinnors rätt att välja om de "vill jobba eller vara hemma"?
Sedan är det en ännu intressantare fråga man inte heller ställer. VARFÖR vill de vara hemma? Jo, visst, vara med barnen. Men helt ärligt, hur många vill vara på heltid med sina barn, i många, många år? Ett fåtal. Jag tror tvärtom att de flesta kvinnor (och många män) känner att dagens arbetsliv är alldeles för hårt. De träffar inte sina barn så mycket de skulle vilja. De hinner inte vara de föräldrar de vill vara, de hinner inte ta hand om sitt hem så som de skulle vilja hinna. DET tror jag är den främsta anledningen till varför så många drömmer om en hemmafrutillvaro.
Man frågar inte heller: Vill du att din man försörjer dig så att du hinner umgås med era barn, på bekostnad av HANS tid med barnen?
Jag tycker att i stället för att ge upp och drömma om en hemmafrutillvaro så bör vi kämpa för att göra samhället mer barnvänligt. Ett mänskligare arbetsklimat, det SKA gå att förena jobb och familjeliv!
Men så länge kvinnor och män lever så ojämställt så behöver inte företagen/arbetslivet ta hänsyn till barnen. Jag träffar ofta kvinnor som säger att deras män inte kan hämta på dagis/gå ner i tid/vara pappalediga för att de har sådana jobb att det inte går. Tänker ni inte då på att era män konkurrerar ut ALLA kvinnor som försöker ha sådana jobb? Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Att vissa yrken inte GÅR att förena med familjeliv? Ska kvinnor och män tvingas ta olika sorters jobb? Ska era barn inte få välja vad de vill bli när de blir stora?
Den här frågan är så mycket större än några drömmar om att få gå hemma och pyssla och umgås med sina barn. Det handlar om vilker sorts samhälle vi vill ha! Och det är vi som skapar det, tillsammans, varje dag.
/Tillägg/
Varje dag kämpar folk för att få ihop det! Läs bara här, på networkingbloggn om jakten på de där 40 timmarna... Kanske är det dags att vi tar ett helhetsgrepp på hela situationen? Om vi inser att det nästan omöjligt att få ihop det. Oavsett om man jobbar heltid eller deltid. Lösningen kan väl ändå inte vara att kvinnor ger upp sina jobb, sin försörjning och blir hemmafruar! Kom igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
"Jag har aldrig förespråkat en lag som förbjuder någon att vara hemmafru!"
Det är helt omöjligt att driva ett sådant förslag. Det strider mot alla möjliga lagar, västerländska värderingar och internationella avtal. Inte många kan ha trott att detta är vad du gör.
Däremot är det så att många upplever att den rådande samhällsordningen - bestående av så väl formella strukturer och system som socio-kulturella normer och värderingar och attityder med mera - i praktiken gör att stanna hemma inte är någon valmöjlighet. Och om man upplever att det är någon valmöjlighet så upplevs den som mycket kostam både vad gäller monetära som social kostnader.
Om det är så här människor upplever verkligheten gör det nog varken till eller från att de enligt lagen får vara hemma om de vill.
Mitt eget intryck är att du är en Debattör som försvarar stora delar av den rådande samhällsordningen och speciellt då de delar som gör det svårt för människor att välja hur de ska leva sitt liv, förutom när det handlar om val som du tycker att de borde göra eftersom det enligt din mening bidrar till ökad jämnställdhet.
Jag upplever dig som någon som vill ha en samhällsordning som styr folk till att leva på ett visst sätt. Sen att du tycker att individerna INOM ramen för den här samhällsordningen ska få vara "fria" "jämnställda" individer oavsätt kön eller etnicitet med mera motsäger inte mitt nyss nämnda intryck.
Till exempel tror jag att förkortad arbetstid till ca 30 timmar skulle vara ett första steg till att göra människor mer fria, att göra dem mer jämnställda enligt ditt perspektiv, samt att förändra den rådande samhällsordningen. Med 10 timmar arbete mindre per vecka för varje arbetande individ frigörs mycket tid och energi till positiva förändringar både på individ- och samhällsnivå.
Jag gillar inte den rådande samhällsordningen. Fast de som gynnas av den är främst de med makt och pengar - som de får pga den rådande samhällsordningen - så den lär ju bestå ett tag till.
Jag tror också på arbetstidsförkortning. Det skulle göra att många skulle få umgås mycket mer med sina barn. Att ge upp och låta mannen betala med sina pengar och sin tid när något är fel i samhället - det tycker jag är tråkigt. Då har vi ju inte kommit åt det som är fel i samhället. Då har bara de som har råd att låta mamma vara hemma, vara det. Och sedan tänker man inte ett dugg på vad som händer sen.
Jag måste erkänna att jag föraktar hemmafruar. Jag förstår inte hur man kan vara så ickeambitiös och välja den enklaste vägen. För att sedan få tack som aldrig kommer? Nej, för fasiken. Skräp er kvinnor och ta tag i era liv!
Jag skulle kunna tänka mig att vara hemmafru. MIn man och jag har komit överrens om att jag ska jobba mindre för att barnet ska vara mindre på dagis. Klassiska kvinnofällan - jag vet. Dessutom har jag startat eget för att kunna vara hemma mer - kvinnofällan igen.
Jag fick grymt många aha-uplevelser när jag läste din bok.
Jag har otroligt många intressen, jag har ett rik socialt liv. Och jag vill vara mkt med mitt barn.
Om jag skulle jobba heltid skulle jag naturligtvis få välja bort massor av det andra.
Dock håller jag med dej Rebecka fullständigt om att vara hemma med barnen i många fall leder till dubbelarbete, sämre pension och mindre utveckling för kvinnan.
Men jag tar nämligen inte på mig alla hushållssysslor. Jag vägrar göra allt det tråkiga. VI delar på det. Dessutom går en viss del av min mans lön in på ett pensionssparkonto för mig.
På så sätt känner jag mig både trygg och otroligt priviligerad som kan leva mitt liv så här.
För mig innebär feminism och jämlikhet att alla ska få göra som de själva vill. I vårt fall har vi hittat en lösning som gör alla i vår familj lyckliga.
Tack för en kanonbra bok och blogg! Ge inte upp! De andra komer också till insikt så småningom.
Litet varnande pekfinger: Jämställdhet är inget begrepp som kan fyllas med vad som helst och till exempel innebära "nöjd med att ha det som vi har det". Kalla en spade en spade! Var ojämställda, men own up to it.
Jag ser inget problem i att man får betala med sänkt standard om man väljer att jobba mindre. Det stora flertalet familjer med en hemarbetande kvinna under den gyllene eran under 40-60-talen vände på slantarna på ett sätt som få är beredda att göra i dag.
Nina - det är bra att du drar gränser! Håller också med Cruella, helt okej att välja något annat. Men kalla det för vad det är. Jag lever inte heller helt jämställt. Tror få gör det. Men jag strävar dit. Det är inget man fixar en gång så är det klart. Jag tycker att det är jättebra om man kan gå ner i tid båda två, och se till att man får ihop sitt liv. För det är svårt att få ihop det, det ska gudarna veta ;-) Och OM man nu låter kvinnan går ner i tid så ska mannen betala henne. Hennes pension, hennes förlorade löneökning osv - så att hon inte blir förloraren den dagen de skiljer sig (om en sådan dag kommer).
ett tio-poängs inlägg! jag är mållös, läste det flera gånger. mest tänkvärt är det här om att det försvårar för kvinnor att slå sig in i vissa brancher eftersom många män prioriterar bort familj. det slog mig som ett slag i magen då jag jobbar i en mansdominerad branch, det ser man hela tiden men jag har inte tänkt på det på det sättet.
Jag växte upp med 2 bröder, när jag var liten ville jag så gärna vara kille, det verkade så mycket enklare, nånstans i tonåren vände det och mellan ~18 och ~28 älskade jag att vara tjej (ja, förutom i den delen med nattbussar som du har ett inlägg om) men nu, nu muttrar jag igen om att man borde varit man. trist :(
Du har helt rätt, Rebecka! Heja heja! Det är, enligt min mening, aningslöst att drömma om en hemmafrutillvaro utan att se "hela bilden", som det brukar heta, och du är bra på att visa hela bilden. Sen är det aningslöst av männen också att gå upp så mycket i sina jobb, "för mammans skull". Man suckar. Mannen förlorar, också.
Själv har jag svårt för lyxgnällande heltidsarbetande småbarnsföräldrar, oavsett kön. Dvs de som skulle kunna prioritera barnen om de bara tyckte det var värt sänkt pension, sänkt status och lite mindre "materiell guldkant" (alltså inte de som heltidsarbetar för att få livet att gå ihop!)
/Linda
Skaffa högre lön så du kan få matkassarna hemskickade, beställa fönsterputsare och trädgårdsmästare, någon som servar bilen och boka städare etc etc. Nu för tiden kan man köpa det mesta för pengar, det gäller bara att ta till sig det. Fråga Amelia - hon har väl råd att ge dig högre lön? Jag har hört att hon är mycket för jämställdhet. Här har hon chansen.
Jag tycker du har helt rätt. Kanonbra skrivet.
Så bra skrivet. Håller med till 100%.
Fick för övrigt något att tänka på, eftersom jag ständigt känner mig misslyckad som försöker tävla med de där männen med full markservice på jobbet. Jag förlorar ständigt, och inte pga att jag är mindre bra på mitt jobb.
Du är toppen!
Skicka en kommentar