tisdag 21 september 2010
Svart måndag
I går orkade jag inte skriva något. Det var en svart måndag. Jag var deppig hela dagen över att SD tagit sig in i riksdagen. Inte för att jag inte visste eller anade att de skulle göra det. Men när man stod inför fullbordat faktum så blev det så konkret: Vi har ett rasistiskt parti med sitt förflutna i naziströrelsen i vårt parlament! Det är ofattbart! Och inte alls som när NyD kom in. Detta känns mycket värre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Jag var också deppig hela dagen. Blir inte av med den där kletiga känslan idag heller. Det är så otroligt sorgligt.
Usch ja. Det känns helt punkterat på något sätt.
Ja, det har blivit kallare i Sverige. Man har en klump i magen av oro. Förhoppningsvis tar de andra partierna SD:s frågor på allvar nu, tar debatten och visar handlingskraft på ett sånt sätt att folk ser skillnaden på den grundvärdering som SD står för och den vi andra står för. Jag är nämligen så naiv att jag tror att väldigt många röstat på SD av allmänt missnöje snarare än av att de delar människosynen.
Låt oss inte glömma att det är 6 % som röstat på SD och 94 % som inte gjort det...
Jag brukar ofta argumentera emot det du skriver här angående individualiserad föräldraförsäkring och vårdnadsbidraget.
Den här gången instämmer jag dock till 110 procent. Det är tungt, skrämmande. Jag försöker också tänka som pappzkallen; att 94procent trots allt INTE röstade på sd. Men risken finns att de växer och blir alltmer legitima med åren. De har dessvärre en betydligt fastare grund än ny demokrati hade, och har ju växt sakta men säkert de senaste valen.
Jag tror att alla vi som inte är rasister måste förena oss i detta- oavsett våra övriga politiska meningsskiljaktigheter- och protestera, demonstrera, protestera. Igen och igen och igen och igen. Med demokratiska och civiliserade medel, självklart.
Vi måste akta oss för att bli blasé och trötta så att sd successivt normaliseras och blir ett parti bland andra.
Jag blev riktigt skärrad idag då jag hörde ett samtal mellan tre män i 50 års åldern på ett kafé. de var alla tre rörande eniga om att "den där jimmie" var jävligt vettig, nu när de hört honom prata om sitt partis ståndpunkter. en av männen sa att "alla försöker göra honom till rasist, men han har ju rätt i det han säger". detta var så skrämmande för det visade just på vad anonym här ovan sa; att sd riskerar att normaliseras. vit makt har satt på sig kostym och flyttat in i det legitima politiken och kan nu hävda att de vågar säga det alla tänker. hua.
Fruktansvärt! Nu kommer de att få ännu mer legitimitet när de sitter i riksdagen. Nu måste alla de andra partierna visa handlingskraft och bemöta SD:s stolligheter.
Jag tror också att det finns många samverkande faktorer som gjort att så många röstar på SD och då särskilt på vissa ställen i landet. Så det gäller att bemöta det här på rätt sätt.
Jag hoppas verkligen att det här är en parentes i svensk historia.
Jag är också alldeles tung av bedrövelse.
Satt idag på mitt jobb i lunchrummet på sjukhuset.
Där diskuterades just detta och skrämmande nog var det många som sa just detta: "De säger bara vad alla tänker men ingen vågar säga"
Är det så här vårt land är nu?
Vad kan vi göra för att vända detta?
Jag tror rätt svar på "De säger bara vad alla tänker men ingen vågar säga" är 'Jag tänker inte så. Jag tänker helt annorlunda. Hur tänker du?"
Skicka en kommentar