Nja, Katerina Janouch, detta var inte helt genomtänkt. Vad menar du med att en treåring styrde din amning? Min treåring vill ibland inte gå till dagis... Och min 7-åring vill inte gå till skolan och min 8-åring vill inte göra läxorna. Och jag vill ha mer semester... Nej, det argumentet håller inte. Amningsargumenten mot en jämställd föräldraförsäkring håller över huvud taget inte. Och hur kan en rättvis föräldraförsäkring, att staten kräver några villkor för att betala ut en förmån, vara totalitärt?
En kvinna kan välja att sluta amma. Hon kan välja att fortsätta och ändå dela. Men hon kan inte välja att inte bli diskriminerad på arbetsmarknaden.
Det minsta krav man kan ställa på en offentlig förmån är att den inte ska förstärka eller skapa ojämställdhet! Därför måste vi individualisera föräldraförsäkringen nu! För mammorna, för papporna och framför allt för barnen!
Om vi har principen att vi ska ha delad vårdnad efter skilsmässan och vi då förutsätter att mammor och pappor är likvärdiga, med samma rättigheter och skyldigheter gentemot barnen efter skilsmässan, så måste samhället stå upp för att det är det man förväntar sig och kräver även innan skilsmässan.
Amning efter 6 månader är enbart lyxamning (jag lyxammade en hel del). Även om det var så att det inte gick att förena amning med ett jämställt föräldrauttag så måste pappans rätt gå före.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
22 kommentarer:
På vad grundar du påståendet att amning efter 6 månader är "lyxamning"? Är det för att WHO och Socialstyrelsen rekommenderar helamning till 6 månader? Hur menar du? Att amning vid 5 månader är "vanlig" amning och vid 7 är det plötsligt "lyxamning"?
Jag blir också förbluffad när du jämställer ett litet barn som vill bli ammat med en 7-åring som vill äta obegränsat med godis. Hallå?
För mig går amningen och anknytningen mellan mamman och det lilla barnet före det du kallar pappans rätt. Många barn, inklusive mina egna, blir ammade många gånger om dagen långt efter att de fyllt 6 månader. Mina barn var INTE redo att trappa ner så mycket vid 6 månader att vi hade kunnat skifta föräldraledigheten då. De har aldrig haft vare sig napp eller nappflaska, däremot var de väldigt beroende av amningen för att må bra.
Du har blandat ihop korten känns det som. Det stämmer ju att de flesta (inte alla) barn klarar sig näringsmässigt utan att ammas dygnet runt i den åldern. Men för många är amningen otroligt viktig för trygghet, lugn, nedvarvning etc. Amning är mer än mat, mer än närhet, och därför är det tyvärr så att pappan inte kan ge samma sak. Han kan ge närhet, han kan ge mat, men han kan inte ge amningen.
Det är inte samma sak för det lilla barnet att äta bröstmjölk ur flaska som från bröstet. Det kommer du aldrig kunna ändra på och jag tror det är det de rödgröna vet men inte vågar säga högt. De vet att majoriteten av befolkningen inte vill ha en delad föräldraförsäkring och lägger således inget förslag. Jämför med hur länge kraavet på republik vvarit inskrivet i partiprogrammen utan att drivas aktivt. Det finns helt enkelt ingen förnkring i människors hjärtan.
Ursäkta, men hur många barn helammas när de är 6 månader? Hur många är det nödvändigt för? Så pass nödvändigt att man tycker att pappans rätt, eller barnets rätt att knyta an till sin pappa inte ska gälla? Jag älskade amningen. Ammade hur länge som helst! Men inte var det för att mitt barn verkligen behövde det efter 6 månader!! Tvärtom finns det massa studier som visar att det INTE är så bra att amma för länge. Till exempel så ökar risken för allergier om man ammar länge. Även vissa cancerformer kan öka. Dock inte bröstcancer - där är en anledning att amma länge. För barnets skull behöver man inte amma längre än 6 månader och då pratar jag helamning. Deltidsamma kan man ju göra hur länge som helst! Men då får man inte vara så fräck att man använder det som ett argument mot en individualiserad föräldraförsäkring!
Ps. Jag har ammat drygt 5 år av mitt liv, så jag är ingen amningshatare. Tycker fortfarande att pappan och hans relationen med barnen är viktigare än min amning. Ds.
Det där med amning. När jag sa att jag valt bort det helt med min andra så trodde inte folk på mig. Men jag tror helt enkelt inte att det spelar nån roll om man ger ersättning eller flaska. Det är väl inte genom maten vi knyter an? Man kan ge närhet och kärlek till sina älskade precis lika bra ändå!!!
Detta tycker jag känns som en otroligt löjlig debatt. Alla familjers rätt att välja själva hur de ska leva sina liv väger väl över andra personers rätt att säga vad som är rätt eller fel?
Vissa vill amma länge, andra inte. Som du vet är jag för att dela ledigheten lika, men inte att staten eller övriga ska vara inne och peta i hur varje svensk familj ska leva och lägga upp sina liv.
Sedan tycker jag faktiskt att begreppet "lyxamning" är tämligen nedlåtande. I en familj är väl alla individer, att då börja betrakta ALLA familjer som kollektiv känns väldigt...ja, nästan, kommunistiskt...
Det här argumentet om att varje familj själv måste få välja vad som passar just dem gör mig galen! Det är ju så långt ifrån någon slags sanning som det kan bli. Tror någon verkligen att familjer väljer "fritt"? När resultatet är att de flesta familjer (som har visats på den här bloggen både en och två och fler gånger) då "helt fritt" väljer att göra precis som staten säger till oss, dvs att mamman är hemma nästa alla dagar och pappan tar i bästa fall två månader. Vilken slump...
Och amningsargumentet... Vad säger vi idag till de mammor som i så fall vill amma längre än de 12 månader som de kan göra idag? Det kommer alltid att finnas någon som upplever att de inte kan göra precis som de vill och önskar oavsett vilket system vi har. Jag blir så trött på att alla verkar tro att det system vi har idag är det enda möjliga, och dessutom att det alltid sett ut så. Och titta lite på andra länder, det är ju i så fall väldigt konstigt att barn i andra länder är redo att sluta helamma precis just då föräldarförsäkringen tar slut...
Jag kommer av andra skäl inte att rösta på ett parti som driver denna fråga, så egentligen borde jag kanske inte bli så engagerad i detta. Jag blir bara så trött på att folk inte ens kan vara ärliga i debatten och stå för att de helt enkelt själva vill välja. Inte för att det är bättre så, utan bara för att fler kvinnor förmodligen tycker att det är trist att jobba och därför vill vara hemma längre, och för att fler män tycker att det är lite jobbigt att gå in till chefen och säga att han ska vara hemma i 10 månader. Låtsas inte att det handlar om amning, eller nån slags tro att man väljer fritt. För det stora flertalet handlar det inte alls om det.
Jag använde ordet lyxamning för att jag är så trött på amningsargumentet mot ett jämställt föräldraskap. Jag tycker också att man får amma hur länge man vill. Jag valde att amma länge. Älskade amningen. Men kom inte och använd amningen som ett argument mot en individualiserad föräldraförsäkring!
Bra Rebecka!!
I föräldraledighetslagen finns en paragraf som säger att mamman har rätt att vara ledig för att amma sitt barn.
Paragraf 4 närmare bestämt
"§ Arbetstagaren har också rätt att vara ledig för att amma barnet."
Om ammningen är viktig för familjen kan pappan komma med barnet till mammans arbetsplats de gånger som barnet behöver ammas.
Bloggen Argbuggen kollade upp:
"0,5% av barnen som helammades efter 9 månaders ålder. Vid 12 månader var det 0,1% av barnen som fick bröstmjölk som enda föda."
http://argbuggen.wordpress.com/2010/09/06/det-mest-idiotiska-argumentet-mot-delad-foraldraledighet/#comments
Vill man, så går det!
Hej igen Rebecka. Samma anonym här som skrev det första inlägget.
Låt mig förtydliga: Mycket få barn helammas efter 6 månader, det har du helt rätt i. Mina egna barn började med smakportioner vid 4-5 månaders ålder. Vad jag menade var att många barn (om de ges möjlighet) vill bli ammade flera gånger om dygnet även efter att de börjat med annan föda. Det är inte alls så att alla barn nöjer sig med morgon-och kvällsamning bara för att de fyllt 6 månader. Visst accepterar de det så småningom om man som förälder bestämmer att det ska vara så. Men alla barn är olika och vi valde att lyssna på våra. Barnens behov kom i första hand, inte mina eller min mans.
Även om jag tyckte att amningen var jättemysig så hade det absolut varit skönt för MIG om barnen nöjt sig med morgon-och kvällsamning. Till skillnad från det du beskriver så var det inget jag gjorde främst för att JAG tyckte det var lyxigt. Men DE visade så tydligt att de ville ammas ofta ända upp till 11-12 månaders ålder. Inte lika ofta som nyfödda spädbarn förstås, men kanske 3-4 gånger under den tid jag skulle ha varit borta om jag haft ett heltidsjobb. När barnen var en bit över året kände jag själv att det var nog och bestämde att det fick vara slut, efter nedtrappning förstås. Det kändes okej att dra den gränsen då, men hade jag gjort det redan vid 6 månader hade MINA barn inte varit redo, det är både jag och min man överens om.
Därmed inte sagt att dina eller någon annans barn skulle ha samma behov som mina. Jag hävdar inte att människor per definition gör fel om de skiftar föräldraledighet tidigt eller ger barnen ersättning från dag 1. Men är det så svårt att förstå att vi alla är olika, alla barn och alla vuxna? Inget ekonomiskt incitament i världen skulle ha fått mig att dela föräldraförsäkringen på det sätt som du, Ohly och era meningsfränder förespråkar. Vi är så lyckligt lottade att vi hade kunnat välja som vi själva vill i vilket fall- även om det blivit tajtare ekonomiskt så hade det gått. Det är alltså inte främst för egen del jag blir så upprörd, jag för inget plånboksresonemang här, tittar faktiskt längre än den egna radhushäcken. Främst blir jag upprörd å alla de människors vägnar som faktiskt kommer bli TVUNGNA att lägga ner amningen vid 6 månader även om de och deras barn inte vill.
Det är ALLT annat än jämställt och ni gör ALLT annat än att värna kvinnor och barns fri- och rättigheter.
Åh vad trött jag blir på allt personligt tyckande och felaktig presentation av forskning när det gäller den viktiga frågan om vilka villkor vi ger de allra minsta!
Hur vore det om man gjorde en faktisk populationsstudie och tog reda på hur många ammande barn som behövde tillgång till bröstmjölk över 7 månader, och hur länge? Istället för att bara anta och gissa utifrån egna personliga erfarenheter? Så kan politikerna använda den siffran när de bestämmer om hur föräldraförsäkringen ska läggas upp, var man ska dra gränsen för när tillräckligt många bebisar delammar tillräckligt lite.
BVCs s.k. statistik är djupt bristfällig, de frågar bara om man helammar eller delammar, inte hur mycket man delammar och hur mycket mat barnet äter. Plus att vissa BVC-sköterskor är uttalat negativa mot långtidsamning och därmed ljuger en del föräldrar om att barnet fortfarande ammar mycket vid, säg 9 eller 10 månader. Gör en ordentlig studie med neutrala undersökningsledare istället säger jag, så kan vi snacka åtgärder sen när vi vet.
I det uppprop i AB som du länkar till krävde ni en förlängning av föräldraförsäkringen. Var tog det kravet vägen? Är vi så fega att vi inte vågar föreslå något sådant längre, "för vi har ju det redan bäst i världen..." - OCH? Kan det verkligen inte bli bättre?
Tänk om man kom fram till att en tillräckligt stor andel (säg 95%) av alla ammande bebisar börjat äta mat i tillräcklig mängd vid 9 månader. Om man då förlänger med 4 månader och individualiserar täcker det in behovet hos de flesta. För övriga barn kanske man kunde tänka sig en möjlighet att söka dispens ytterligare ett par månader, efter läkarundersökning. Jag vet att dessa barn finns, men jag vet inte hur många de är.
Åh men då kommer vissa familjer att missbruka systemet och begära dispens trots att barnet äter massor av mat, säger ni. Jamen säg EN försäkring som aldrig missbrukas av någon? Det går inte att skydda sig mot! Men vi måste ställa oss frågan vems rättigheter som går först, vem samhället ska skydda. För mig är det barnet. Inte pappan, inte mamman. Barnet. Och det finns barn vars utveckling och behov ser lite annorlunda ut än normen. Det måste få vara OK. Visst är bebisar väldigt anpassningsbara, men det betyder inte att det är BÄST för dem att anpassas till vuxnas önskemål och rättigheter.
Eller bestäm helt sonika att de vuxnas rättigheter går före barnets, och var öppen med det. Eller att behoven hos majoritetsgruppen av bebisar ska appliceras på alla, och att "avvikande" behov inte har någon plats i vårt samhälle. Sådan tydlighet är ärligare, och lättare att argumentera mot om man har andra värderingar.
F.ö. så är det inte klarlagt vilken effekt, om ens någon, som amning har på allergier. Det finns inga starka bevis på att det skyddar. Det finns inga tydliga bevis på att det ökar risken, även om några studier sett en korrelation. Många av studierna inom detta område dras med omfattande metodologiska problem som gör att resultaten är osäkra.
Den studie som slagits upp i media hade inte kontrollerat för utbildningsnivå och socialgrupp. Det är välkänt att högre utbildningsnivå och socialgrupp innebär högre frekvens av genetiska anlag för allergier av olika slag. Det är också välkänt att längre helamning och delamning är mycket vanligare i samma grupper. Korrelation är INTE samma sak som kausalitet, något även flera vetenskapsjournalister antingen inte förstått, eller struntar i av rubrikhunger. Mitt tips till alla intresserade är att söka efter meta-analyser istället för att blint tro på det som står i tidningen.
Åh vad trött jag blir på allt personligt tyckande och felaktig presentation av forskning när det gäller den viktiga frågan om vilka villkor vi ger de allra minsta!
Hur vore det om man gjorde en faktisk populationsstudie och tog reda på hur många ammande barn som behövde tillgång till bröstmjölk över 7 månader, och hur länge? Istället för att bara anta och gissa utifrån egna personliga erfarenheter? Så kan politikerna använda den siffran när de bestämmer om hur föräldraförsäkringen ska läggas upp, var man ska dra gränsen för när tillräckligt många bebisar delammar tillräckligt lite.
BVCs s.k. statistik är djupt bristfällig, de frågar bara om man helammar eller delammar, inte hur mycket man delammar och hur mycket mat barnet äter. Plus att vissa BVC-sköterskor är uttalat negativa mot långtidsamning och därmed ljuger en del föräldrar om att barnet fortfarande ammar mycket vid, säg 9 eller 10 månader. Gör en ordentlig studie med neutrala undersökningsledare istället säger jag, så kan vi snacka åtgärder sen när vi vet.
I det uppprop i AB som du länkar till krävde ni en förlängning av föräldraförsäkringen. Var tog det kravet vägen? Är vi så fega att vi inte vågar föreslå något sådant längre, "för vi har ju det redan bäst i världen..." - OCH? Kan det verkligen inte bli bättre?
Tänk om man kom fram till att en tillräckligt stor andel (säg 95%) av alla ammande bebisar börjat äta mat i tillräcklig mängd vid 9 månader. Om man då förlänger med 4 månader och individualiserar täcker det in behovet hos de flesta. För övriga barn kanske man kunde tänka sig en möjlighet att söka dispens ytterligare ett par månader, efter läkarundersökning. Jag vet att dessa barn finns, men jag vet inte hur många de är.
Åh men då kommer vissa familjer att missbruka systemet och begära dispens trots att barnet äter massor av mat, säger ni. Jamen säg EN försäkring som aldrig missbrukas av någon? Det går inte att skydda sig mot! Men vi måste ställa oss frågan vems rättigheter som går först, vem samhället ska skydda. För mig är det barnet. Inte pappan, inte mamman. Barnet. Och det finns barn vars utveckling och behov ser lite annorlunda ut än normen. Det måste få vara OK. Visst är bebisar väldigt anpassningsbara, men det betyder inte att det är BÄST för dem att anpassas till vuxnas önskemål och rättigheter.
Eller bestäm helt sonika att de vuxnas rättigheter går före barnets, och var öppen med det. Eller att behoven hos majoritetsgruppen av bebisar ska appliceras på alla, och att "avvikande" behov inte har någon plats i vårt samhälle. Sådan tydlighet är ärligare, och lättare att argumentera mot om man har andra värderingar.
Åh vad trött jag blir på allt personligt tyckande och felaktig presentation av forskning när det gäller den viktiga frågan om vilka villkor vi ger de allra minsta!
Hur vore det om man gjorde en faktisk populationsstudie och tog reda på hur många ammande barn som behövde tillgång till bröstmjölk över 7 månader, och hur länge? Istället för att bara anta och gissa utifrån egna personliga erfarenheter? Så kan politikerna använda den siffran när de bestämmer om hur föräldraförsäkringen ska läggas upp, var man ska dra gränsen för när tillräckligt många bebisar delammar tillräckligt lite.
BVCs s.k. statistik är djupt bristfällig, de frågar bara om man helammar eller delammar, inte hur mycket man delammar och hur mycket mat barnet äter. Plus att vissa BVC-sköterskor är uttalat negativa mot långtidsamning och därmed ljuger en del föräldrar om att barnet fortfarande ammar mycket vid, säg 9 eller 10 månader. Gör en ordentlig studie med neutrala undersökningsledare istället säger jag, så kan vi snacka åtgärder sen när vi vet.
Tänk om man kom fram till att en tillräckligt stor andel (säg 95%) av alla ammande bebisar börjat äta mat i tillräcklig mängd vid 9 månader. Om man då förlänger med 4 månader och individualiserar täcker det in behovet hos de flesta. För övriga barn kanske man kunde tänka sig en möjlighet att söka dispens ytterligare ett par månader, efter läkarundersökning. Jag vet att dessa barn finns, men jag vet inte hur många de är.
Åh men då kommer vissa familjer att missbruka systemet och begära dispens trots att barnet äter massor av mat, säger ni. Jamen säg EN försäkring som aldrig missbrukas av någon? Det går inte att skydda sig mot! Men vi måste ställa oss frågan vems rättigheter som går först, vem samhället ska skydda. För mig är det barnet. Inte pappan, inte mamman. Barnet. Och det finns barn vars utveckling och behov ser lite annorlunda ut än normen. Det måste få vara OK. Visst är bebisar väldigt anpassningsbara, men det betyder inte att det är BÄST för dem att anpassas till vuxnas önskemål och rättigheter.
Eller bestäm helt sonika att de vuxnas rättigheter går före barnets, och var öppen med det. Eller att behoven hos majoritetsgruppen av bebisar ska appliceras på alla, och att "avvikande" behov inte har någon plats i vårt samhälle. Sådan tydlighet är ärligare, och lättare att argumentera mot om man har andra värderingar.
Åh vad trött jag blir på allt personligt tyckande och felaktig presentation av forskning när det gäller den viktiga frågan om vilka villkor vi ger de allra minsta! Hur vore det om man gjorde en faktisk populationsstudie och tog reda på hur många ammande barn som behövde amma över 7 månader, och hur länge? Istället för att bara anta och gissa utifrån egna personliga erfarenheter? Så kan politikerna använda den siffran när de bestämmer om hur föräldraförsäkringen ska läggas upp, var man ska dra gränsen för när tillräckligt många bebisar delammar tillräckligt lite.
Tänk om man kom fram till att en tillräckligt stor andel (säg 95%) av alla ammande bebisar börjat äta mat i tillräcklig mängd vid 9 månader. Om man då förlänger med 4 månader och individualiserar täcker det in behovet hos de flesta. För övriga barn kanske man kunde tänka sig en möjlighet att söka dispens ytterligare ett par månader, efter läkarundersökning. Jag vet att dessa barn finns, men jag vet inte hur många de är.
Åh men då kommer vissa familjer att missbruka systemet och begära dispens trots att barnet äter massor av mat, säger ni. Jamen säg EN försäkring som aldrig missbrukas av någon? Det går inte att skydda sig mot! Men vi måste ställa oss frågan vems rättigheter som går först, vem samhället ska skydda. För mig är det barnet. Inte pappan, inte mamman. Barnet. Och det finns barn vars utveckling och behov ser lite annorlunda ut än normen. Det måste få vara OK. Visst är bebisar väldigt anpassningsbara, men det betyder inte att det är BÄST för dem att anpassas till vuxnas önskemål och rättigheter.
Eller bestäm helt sonika att de vuxnas rättigheter går före barnets, och var öppen med det. Eller att behoven hos majoritetsgruppen av bebisar ska appliceras på alla, och att "avvikande" behov inte har någon plats i vårt samhälle. Sådan tydlighet är ärligare, och lättare att argumentera mot om man har andra värderingar.
OJ, jag får be om ursäkt för mitt multikommenterande. Jag fick felmeddelande om att kommentaren var för lång flera gånger i rad, så jag skar och skar i texten... därav flera versioner.
Att ett barn vill amma många gånger per dag behöver inte nödvändigtvis innebära att det barnet har ett "behov" av amning. En vana och ett behov är inte samma sak.
Och återigen, Lotta som skriver om hur "avvikande behov inte har nån plats i vårt samhälle" - så är det ju i så fall redan idag. Man kan inte vara hemma med full ersättning hur länge som helst idag heller, så varför är det just gränsen vid 7 månader som är upprörande? Och inte dagens gräns vid 12 månader? (Som förstås inte alls är en gräns, man får vara hemma och amma precis hur länge man vill redan idag, egentligen.)
Helena - helt rätt. Det är klart att det finns massor av människor som kommer i kläm mellan alla försäkringar, bidrag, offentliga system. Vi har en gemensam pott skattepengar som vi ska fördela på något sätt. Jag tycker att vi har en väldigt generös föräldraförsäkring i dag i Sverige. Det är bra! Men den ska vara individuell, förstås. Pappa och mamma är likvärdiga föräldrar i samhällets ögon, och likvärdiga arbetstagare ute på arbetsmarknaden i samhällets ögon. Sedan kan man ju alltid trixa och fixa och gå utanför systemen. Den friheten finns ju alltid! Frågan här gäller hur mycket staten ska betala. Jag lovar att det finns massa tonåringar som tycker att de kommer i kläm när deras fritidsgårdar stängs ner, eller att gamla på våra äldreboende gärna skulle se mer resurser. Det finns massor att göra med våra skattepengar. Att betala för att mammor ska kunna amma längre än 7 månader på heltid tycker jag inte hör dit. Och det är därför jag kallar det för lyxamning. Hur mysigt och bra det än är!
Och en sak till: Skattepengen blir ju mindre om fler är hemma med sina barn.
Helena
"Det här argumentet om att varje familj själv måste få välja vad som passar just dem gör mig galen! Det är ju så långt ifrån någon slags sanning som det kan bli. Tror någon verkligen att familjer väljer "fritt"? När resultatet är att de flesta familjer (som har visats på den här bloggen både en och två och fler gånger) då "helt fritt" väljer att göra precis som staten säger till oss, dvs att mamman är hemma nästa alla dagar och pappan tar i bästa fall två månader."
I så fall har du och jag olika "staten" för i den jag lever i så säger staten: varsågod här är 480 dagar, av dessa får ni dela upp 360 dagar precis som ni vill och 60 dagar är reserverade till respektive förälder.
Inte någonstans står det att bara mammor ska ta ut dagar. Punkt.
Ni tycker att människor väljer fel när de gör sina val. Det är en helt annan sak. Er åsikt är att man ska köra över föräldrar. Mycket tråkig inställning tycker jag.
Det är riktigt sorgligt att se denna väldigt konstiga fokus på barnets första levnadsår. Vi är föräldrar hela livet och barnen behöver oss bra mycket längre tid än de få månader vi pratar om här. Men i feministernas förlovade värld så har barnen inga rättigheter och kan offras på likadelningens altare.
Sen har du fel som påstår att skattepengen blir mindre om fler är hemma med barnen. Ett par eller en ensamstående måste komma upp i en lön på 1,4 MSEK om det ska generera mer skattepengar än vad det kostar med barnomsorg. Ta reda på fakta innan du uttalar dig.
haha jag höll på att skrämma slag på mina medresenärer på bussen när jag läste det där om treåringen som tvingade till sig amning.
i övrigt är det ju mest förvirrande att hon verkar hålla med, och vara emot, allt och alla. synnerligen förvirrande.
Javisst kommer folk i kläm ofta när det gäller att bestämma hur välfärden ska fördelas. Så är det. Jättebra bara om man är öppen med vilka värderingar som styr det man förespråkar. Säg rätt ut att värderingen att två föräldrar ska vara hemma lika länge är viktigare än värderingen att barnets behov är viktigare, om det är vad du anser.
Dribbla inte med argument om att det inte är ett behov hos något barn att amma fritt längre än 7 månader, bara för att det var så för dig, eller för att du inte känner någon som haft och varit lyhörd för ett sådant barn.
Anekdotiska data som detta har ingen plats i en seriös debatt, tycker jag. Allvarligt, vad är det för nivå på debatten om man ska slå varandra i huvudet med argument som "jag pumpade ur/ammade bara morgon och kväll/, så det borde du också kunna"? Är inte det lika dumt som att säga "Mitt barn kunde minsann gå vid 11 månader, så det borde ditt också kunna"?
Jag skulle önska en frigörelse från det starkt normativa kulturtrycket och en rörelse mot större tillåtelse för variationer (som faktiskt är normalvariationer trots att de ses som avvikelser). Och framför allt att väl framforskad kunskap får större plats i politiska beslut, istället för tyckande och tro.
Rebecka-varför tycker du att det är så förkastligt om vissa upplever att pappors och mammors föräldraskap skiljer sig åt?
Män och kvinnor är inte föräldrar på samma villkor så länge kvinnor är gravida, föder och ammar barnen.
Eftersom en hel del människor anser att mödrar och fäder är föräldrar på olika villkor just på grund av den lilla detaljen ovan, varför är det fel att lyssna på dem då? Jag tror att vi är ganska många som mycket hellre tar en taskig löneutveckling och diskriminering i arbetslivet än separerar ut oss för tidigt från våra bebisar. Även om idelet förstås skulle vara att man inte behövde göra någondera.
Sedan bestämmer vi ju faktiskt själva om just denna socialförsäkring ska vara individuell eller ej. Bara för att till exempel sjukförsäkringen är individuell behöver väl inte föräldraförsäkringen vara det? Förstår inte logiken. Många av oss anser ju faktiskt att just denna socialförsäkring är speciell, och eftersom vi lever i en demokrati kan vi ju låta den vara det då när det är vad majoriteten vill. Samhället blir vad vi-dess medborgare-gör det till.
Lyckligtvis utgår makten från folket i Sverige, och folket vill ha rätt att välja själva. Åtminstone cirka 80 procent av oss och det lär du inte kunna ändra på i första taget.
http://blogg.skanskan.se/matofamilj/2010/09/07/jamstalldhet-utan-brostpump/
Skicka en kommentar