Vecka 36, Maria Sveland och Zlatan

Har faktiskt hunnit tänka på några andra saker än föräldraförsäkringen och bröstpumpar...

Måste passa på att gratta min journalistvän Sofie Sarenbrant som precis kommer ut med sin första deckare, Vecka 36! Jag har läst den, om än på ett tidigt stadium. Men jag kan ändå lova att det är spännande och Sofie skriver väldigt bra och drivet.

Tydligen var jag lite väl hård mot henne... Förlåt! Även om det lönade sig på sikt. Jo, jag sa faktiskt att deckarintrigen inte håller när jag läste hennes tidiga manus. Men Sofie, du har väl inte glömt att jag också sa att du skrev väldigt bra och att jag verkligen gillade dina karaktärer? Eller är jag för evigt ihågkommen som den som sågade dig i ett känsligt läge?

Hur som helst: Ett stort grattis! Fantastiskt bra gjort - ni anar inte vad jobbigt det är att skriva bok! Så lätt att läsa och såga, så svårt att göra själv.

Sedan träffade jag Maria Sveland i dag och berättade så klart att jag precis håller på att läsa hennes bok Att springa. Riktigt bra! Har inte läst ut än, men Maria Svelands engagemang är verkligen äkta och det lyser igenom. Det är en svart och otäck bok - och den behövs!

Det blir alltid lite lustigt när man möter författare vars böcker man precis läser. Man vill inte recensera för tidigt, samtidigt vill man inte vara tyst. Jag vet ju hur det känns när folk man möter säger: Jag har läst din bok. Och sedan inget mer. Ibland är det så jobbigt så jag bara tittar bort och börjar prata om annat. För jag vill inte sätta den andra i en jobbig sits. De har ju rätt att tycka vad de vill om boken, och behöver inte berätta det för mig! Jag skyndade mig i alla fall att säga att jag tyckte att hennes bok var jättebra och att hon inte behövde oroa sig.

Och så måste jag bara kommentera Zlatan... Jag är ingen fotbollsmänniska. Är egentligen helt ointresserad. Men jag blev så rörd i går så att jag nästan började gråta. När de filmade från svenska landslagets träning och så många människor hade kommit för att titta på Zlatan. Det var så fint! Och så säger en man på frågan varför han är där: Zlatan, utan honom inget Sverige. Och då började jag nästan gråta. Känner att landslaget i fotboll borde vara skäl nog att inte lägga en röst på SD. Och att det är en jävla tur att EM-kval nu. För varje gång de spelar så borde det vara som ett hårt slag i Jimmie och de andra töntarna i SD:s mage.

Sverige när det är som vackrast! Och Zlatan - du betyder så oerhört mycket för Sverige!