ED här nedan i en av kommentarerna delar med sig av intressant statistik:
"Enligt socialstyrelsen hel-ammades endast 20% av 6 månaders spädbarn i Sverige 2004. Läser man vidare och tittar på andelen som helammas vid 9 mån och 1 år så är det ännu färre, 1% respektive 0,1% (114 mammor). Så man kan ju verkligen undra var alla dessa bröst är som dessa stackars barn kommer att slitas från vid delad föräldraledighet? ;-) De är ju uppenbarligen inte så många som man kan tro i debatten."
Nej, det vore skönt att en gång för alla slippa amningsargumenten mot en jämställd föräldraledighet. Tack ED!
Läs mer här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
16 kommentarer:
Där satt den! Amningsargumentet suger. Dessutom var det väl tom så att barn till fäder som var mer hemma ammades längre.
Heja Ohly! Säger jag. Eller egentligen heja Gudrun Schyman ännu mer.
Å heja dej! Å din medförfattare till den fantastiska boken. Jag har precis läst ut den och knåpar på en bokrecension. Ett som är säkert är att den får 5 plus av 5 möjliga. URBRA!!!
Jag fick så många tankeställare att jag har redan glömt de förta. Kommer läsa den snart igen.
Men tack! Vilken fantastisk kommentar! Jag blir jätteglad! Tusen tack!
en sak jag tänkte på i debatten är hur många som tar ut ersättning för alla dagar. Det är möjligt en klassfråga men på mitt jobb tog ingen 7 dagars ersättning i veckan för att kunna spara dagar till t ex sommarlov när barnen var äldre men inte sätta barnen tidigt på dagis. Även om man då delar 50/50 undrar jag hur många barn som "lämnas över" vid 6 månader? Kanske är jag oinsatt då jag inte ens visste att man kunde ta färre ersättningsdagardagar än man var hemma men som sagt på mitt jobb var det "standard".
Exakt - det är (vanligtvis) bara ett skenargument!
Hmm. Varför inte tolka statistiken som att det ammas alldeles förlite? Och anledningen till att det ammas så pass lite som det görs enligt statistiken kanske beror just på att föräldraledigheten redan är delvis delad.
Och att det redan ammas lite pga föräldraledigheten är delad är inget gilltigt argument till varför ytterligare delad föräldraledighet inte skulle gå ut över ammningen - och barnen.
Det blir typ som att argumentera för aga av barn med argumentet att det redan förekommer en del aga.
Eller att fattiga barn lika gärna kan få bli fattigare eftersom de redan är så fattiga.
Anita: Exakt! Det är precis den invändning jag också brukar framföra - jag vet ingen som tar ut sju dagar av sju utan man drar ut på dagarna och därmed faller också argumentet att "barn skulle tvingas lämnas över efter ett halvår".
Anonym: Men hur länge ska man amma då? Är det någontig som det ska lagstiftas om eller? Det om något vore skumt, men i bland undrar man ju om amningsmullorna vill ha det så med tanke på hur mycket det gnälls om att det ammas för lite.
Ska barn ammas i all evighet trots att de bevisligen behöver annan näring än bara bröstmjölk efter sex månaders ålder för att växa och utvecklas bra.
De som ammar längre än det där halvåret, eller vad det nu är, kan ju bevisligen fixa det utanför arbetstid, dvs på mornar och kvällar till exempel.
Gaaah, vad less jag är på amningsgrejen. Vi mammor ammar så gott vi kan och ändå är allt bara fel känns det som. Det känns som om hur vi än gör så gör vi fel. Ammar vi så är vi äckliga - gör vi det inte är vi hemska.
Hej Anonym! Visst kan man fundera på om det ammas för lite, men låt oss titta på statistiken först:
Enligt SCB (http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE0701_2007A01_BR_BE51ST0703.pdf)
"Av de mammor och pappor som fick barn 1997 hade pappor i snitt använt 57 dagar och mammor i snitt 351 dagar när barnet fyllt 8 år."
Dvs om vi räknar med att föräldrarna tar ut 7/7 dagar så blir det nästan 1 år för mamman och 2 månader för pappan. Alltså är mammorna hemma en så pass lång tid att helamningen borde vara en avslutat kapitel för de flesta (endast 1% helammar ju vid 9 månaders ålder).
Vidare enligt SCB...
(http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE0701_2007A01_BR_BE51ST0703.pdf)
"Skillnaderna i när barn börjar förskola hänger nära samman med
hur föräldrarna använt föräldrapenningen och det är exempelvis ofta barn till mammor med låg inkomst som börjar senare i förskola."
Låg inkomsttagare är alltså hemma längst med sina barn.
Man kan också läsa i UNT (http://www.unt.se/nyheter/valbetalda-ammar-langre-310665-Default.aspx) att just höginkomsttagare (dvs de som är hemma kortast tid med sina barn) är de som ammar längst.
SUMMA= Lägger man ihop detta så har i alla fall jag svårt att se en koppling mellan en mer delad försäkring och mindre ammning. Eller tolkar du siffrorna annorlunda?
Har även för mig att det finns en studie som visar att barn till stöttande och jämställda fäder ammas längst, men det hittar jag inga siffror på just nu.
Tack för mig!
/Ellenor
Eh... Men alltså, som någon skrev i en kommentar här ovan, barn behöver näring utöver bröstmjölken efter sex månaders ålder. Helamning = barnet får ingenting, inte ens smakportioner, annat än bröstmjölk, D-droppar och eventuella mediciner. Hört talas om delamning?
Är för övrigt en mamma som delammar min son och som delar lika på föräldrapenningsdagarna med min man, men som har varit hemma med min son i nio månader...
Ni är många som fått en del om bakfoten här. Tillåt mig upplysa en smula:
Amningsargumentet mot 50/50-tvång innebär inte att barnen måste helammas efter 6 månader. Precis som ni skriver är det ytterst få som gör det. Men ofta sker delamning dygnet runt ändå, PARALLELLT med annan föda. Ofta inte lika frekvent som för ett nyfött spädbarn, men likväl betydligt oftare än morgon/kväll. Jag själv och många av mina bekanta ammade kanske 4-5 gånger under dagen, PLUS kvälls- och morgonamning-upp till barnet var en bit över året. Parallellt med att barnet fick 4-5 mål annan mat.
Amning är inte enbart föda, utan trygghet, närhet med mera. Och sorry, pappan kan inte amma. Om barnet, mammmanoch pappan trivs med situationen mår barnet bra av att ammas (ofta) längre än 6 månader, kombinerat med annan mat FÖRSTÅS.
Även om NI inte anser/uppfattar att ERA barn har ett sådant behov, så är vi väldigt många som gör det. Människor-barn och föräldrar-är olika. Föräldraförsäkringen R jämställd idag-för att dela på något annat sätt än 50/50 måste den ena föräldern aktivt skriva på et papper där han/hon överlåter dagar till förälder nummer två. INGEN kan tvingas att dela annorlunda, det NI står för är däremot tvång.
Gillar det du skriver om amning! Har också bloggat lite om allas fria rätt att välja eller välja bort amning och jag fick direkt amningshjälpen efter mig. Vansinnigt!
http://snovas.blogspot.com/2009/08/vill-du-att-jag-ska-amma-dig-ocksa.html
Ni är nominerade:
http://fullbokhylla.wordpress.com/2010/09/15/sa-vackert/
Hej igen!
Eftersom det var jag som tog fram siffrorna på helamning så tyckte jag att jag nog borde motivera varför jag inte nämnde delamning. Som "Anonym" sa så är det många som delammar vilket såklart man också måste ta hänsyn till. Tyvärr är det dock väldigt svårt att tolka de siffrorna. Delamning räknas ju allt där man ger både mat och ammar, oavsett hur ofta man gör det. Det går alltså inte att se skillnad på en mamma som ammar 10 gånger per dag med mammor som ammar varannan dag. Därför valde jag att inte ta med det, det blir helt enkelt för svårt att tolka.
Som ett exempel kan jag ta min egen vänskapskrets som verkar se annorlunda ut än "anonyms" (vilket visar på hur svårt det är att tolka omvärlden endast utifrån sina vänner). Bland mina bekanta så delammades det också men här var det många som ammade endast morgon och kväll. Hos mina vänner var delad försäkring det vanligast där bytet skedde mellan 6-12 månader. Den som ammade längst var också en av dem som byte först. Det blir därför svårt att titta på delamning och använda det som ett argument för att man inte kan dela försäkring. Siffrorna innehåller ju också alla oss som har delammat men utan problem delat försäkringen 50/50.
/Ellenor
ED: Bara för att det- precis som du skriver- är väldigt svårt att få fram vettig statistik över delamningens omfattning, så kan man inte avfärda delamningen som ett argument. Verkligheten är ju vad den är oavsett vad som går och inte går att visa med statistik.
Apropå våra respektive vänkretsar så känner jag förstås en hel del personer som gjort som "din" vänkrets också! Det finns alla sorter! Jag känner vidare minst tre familjer där pappan tagit fler föräldradagar än mamman. Jag känner en familj där pappan tagit vårdnadsbidrag i ett år. Osv osv.
Genom att notera alla varianter i "min" bekantskapskrets tänker jag precis som du att man bör vara MYCKET försiktig med att dra generella slutsatser utifrån personliga erfarenheter. ALLA är olika. Men det betyder inte automatiskt att statistik är frälsningen. Statistik visar bara en sammanvägning och säger inte mycket om enskilda människors liv. Statistik kan vara användbart till mycket men har även den sina inneboende begränsningar. Det finns ju en minoritet också, oavsett vad majoriteten står för. Med dagens system kan alla individuella familjer välja det som passar just deras situation bäst.
Jag vet att många här talar om att våra val är styrda av diverse kulturella och samhälleliga mönster och därmed inte fria i egentlig mening, men rent konkret och rent formellt finns valet idag. Lagstadgar man om delad föräldraförsäkring försvinner till och med den formella valfriheten.
Enligt statestiken är det få som helammar efter sex månader. Jag tror dock det är långt i från alla spädbarn som livnär sig på fast föda utom morgon och kväll vid sex månader eller ens vid tolv. De flesta har nog flaskan aktivt med under dagen många under natten också under spädbarnsåret. Så är ju också rekommendationen att fast föda ska intoduceras.
Jag är så trött på myten om att amning försvårar jämställdhet och delad föräldraledighet! Jämställdhet GYNNAR amning.
et är inget bakåtsträvande att amma som man skulle kunna tro. Det hämmar inte pappans möjligheter att knyta an.
Ja, om man vill amma fritt och enligt rekommendationerna, är det svårt att börja jobba efter sex månader men är det så viktigt då att göra det om man priroriterar amningen? Jag är för en föräldraförskring som föräldrarna styr över själva. Jag tror man kan nå längre i jämställdhetssträvan på andra sätt än kvotering. Det kräver djupgående ändrade tankesätt och VILJA att vara hemma. Att två föräldrar i karriären är hemma sex månader var är ju rätt lite tid från arbetslivet så det är ju inte särskilt revolutionerande med en sådan uppdelning.
Många är ju hemma betydligt längre med sina barn än ett år. Min man har varit hemma sex månader resp tre och ska vara hemma fyra nu på heltid. Jag har varit hemma över året alla gångerna. Han tar ut annan deltidledighet med barnen. Vi är också hemma samtidigt då och då. Vi priroriterar tid i familjen och amning i förhållande till lön och karriär. På vilket sätt är detta mindre jämställt än de familjer som delar sex/sex månader och sen har heltid på förskolan? Är makens hemmatid på heltid mindre värd för att jag varit hemma längre än honom, än en pappas hemmatid i en familj där mamman heller inte är hemma länge? Att vara hemma ett år med sitt barn är inte jättelänge om man vill amma. Har man lite ekonomiska möjligheter så kan en pappa vara hemma ändå. Då inte alla har det, önskar jag vi hade en utökad föräldraförsäkring så de som önskar kunde fortsätta amma i lugn och ro ett år och ändå ha dagar kvar till pappan där efter eller till att vara hemma samtidigt.
Och barn kan helammas bra mycket längre än sex månader för den delen! Att delamma betyder för många som avser upprätthålla den en längre tid att man ammar rätt fritt och inte bara morgon och kväll under det första året.
Skicka en kommentar