fredag 17 september 2010

Till Underbara Clara!


Underbara Clara - jag har märkt i dina bloggar (här och här) att du har varit upprörd över dina äldre feministsystrar. Du tycker att de (vi?) kritiserar dig och det du står för. Jag kan erkänna att jag till en början mest stod rätt förvånad inför hela den här trenden. Du förstår, när jag var ung, var det helt otänkbart att man som 20+ skulle gilla att baka, duka, inreda, sylta, safta...

Jag håller fast vid att det går en konservativ våg genom Sverige, och också resten av världen. Det är borgligt, det är konservativt, och den vågen speglas också i estetiken och hobbiesarna.

MEN! Och detta är viktigt. Det är klart att man kan vara feminist fast man gillar inredning! En av mina bästa vänner, Tinni, som jag skrev boken Skriet från kärnfamiljen med, är en obotlig estet - hon älskar att renovera och göra det fint och är fantastiskt duktig på det (vi lärde känna varandra på en inredningstidning, herre gud). Hon är en av de största feministerna jag vet! Och jag vet att du står för massa fina saker - att du är feminist och att du skriver väldigt många bra, kloka, tänkvärda inlägg. Vill inte att du ska ge upp, kasta feminismen över ända bara för att några äldre feminister uttalar sig slarvigt om hela den här 50-talstrenden!

Så Underbara Clara - ge inte upp! Jag vet att massor av bloggläsare älskar dig. Och att många av dem är feminister och älskar dig för att du både är feminist och estet.

Här uttalade jag mig om Underbara Clara bland annat (minns inte om det har varit fler gånger utanför bloggen). Och där var jag noga med att påpeka att det framför allt är en estetisk trend:


"En opinionsundersökning nyligen visade att många 80-talistkvinnor säger sig gärna vilja bli hemmafruar.

– Men undersökningen visade också att det inte handlade så mycket om politiska idéer som om estetiska drömmar, ett slags mode som vi kan se i teveprogram som i ”Desperate housewives” och i bloggar som Underbara Clara."

Och du - jag har också blivit hårt åtgången av feminister... Många gånger. Jag har varit "fel" feminist. För ljushårig, för kommersiell, för gift, för ytlig, skrivit för "fel" målgrupp - heterosexuella kärnfamiljer är inte så sexigt i feministkretsar (radhusfeminism, som Tinni döpt det till). Men aldrig att jag ger upp feminist-stämpeln! Ingen ska ta ifrån mig den.


Kram!


Rebecka.

4 kommentarer:

underbaraclara sa...

Tack och kram storasyster!

Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan sa...

Jag hamnar i dilemma när det kommer till de här punkten med saftandet och syltandet. Jag älskar har nämligen ungefär samma intressen som UnderbaraClara och jag är feminist.
Men jag tycker det går väl ihop. Det gör det för att ajg syltar och saftar för det är roligt. Det är inegn som ställer krav på mig att göra det.

P sa...

Läs detta: http://lopptorget.ratata.fi/post/182230/

Man tänker sitt: /Tove sa...

Oj då... det var en lite annorlunda tolkning av det hela. Jag antar att gröna-vågarna på 70-talet också var borgerliga typer med hemmafrudrömmar enligt din uppfattning?

Jag vill kunna sylta och safta för att kunna räcka lång näsa till dig och alla hårt arbetande innerstadskarriärister när det gått åt helvete med oljan, miljön, och världen i allmänhet och ni sitter i betongen och svälter.

Eller för att kunna räcka lång näsa till ert hårt arbetande innerstadskarriärister just NU när ni sitter hemma utpumpade framför tv:n och käkar vaniljglass gjord av typ... plast. Det tycker jag också är förbannat roligt.

Man kan väl BÅDE vara feminist, och tro att en annan värld är möjligt. En där folk faktiskt gör sin egen saft.