Jag är så ledsen att jag inte hinner blogga mer. Det finns så mycket roligt att skriva om. Men nu sitter jag på mitt heltidsjobb och ska försöka klämma ur mig en debattartikel till Aftonbladet på lunchen. Den kan ni läsa där i morgon.
Men först måste jag bara länka lite till hela hemmafrudebatten:
I dag börjar SvD sin serie om hemmafruar. Malin berättar om sitt hemmafruliv.
På svtdebatt.se skriver Underbara Clara om husmorsidealen som faktiskt är bättre för Moder Jord. Och ja, jag håller med henne till viss del. Problemet är bara att det är kvinnorna som går in i hemmafrulivet - inte männen. Downshifting är annars något jag verkligen tror på. Ni får höra vad jag tycker senare – jag är intervjuad i SvD-serien, vet dock inte vilken dag det kommer in.
Så länge får ni läsa Marina Nilssons tankar om dagens romantiserade hemmafruvåg:
"Med min bok Hemmafru 2.0 ville jag uppmärksamma att kvinnor ändå har kämpat ganska hårt för sin frihet från hushållsbojor, och så ironiskt att man då ägnar sin hårt tillkämpade kvinnofritid åt att trä på sig de där bojorna igen, nästan som ett slags dekorativa armband, trots att det är ett riskbeteende som i förlängningen kan leda till bland annat kraftigt försämrad pension.
Jag tror att många gånger handlar hobbyhemmafruns fantasier inte bara om en längtan till något, exempelvis hemmet, utan om en flykt ifrån något, som exempelvis en sjuk arbetsmarknad."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
jag har funderat mycket på den här trenden också. Jag tror som hon du länkat till att det beror på en flykt från en ganska tuff och lite "sjuk" arbetsmarknad. Men jag har funderat på den andra sy-sticka-surdegs-kanelbulle-trenden som jag faktiskt är en del av. Det som förändrats är ju att innan var det lite "fult" att ha dessa intressen medans det har förändrats sista åren, vilket jag tycker är kul då jag är uppfostrad rätt "traditionellt" att jag hjälpte mamma i köket och vi sydde ihop vilket hon lärt sig hemma och lärde mig. Så det är inte konstigt att jag har dessa intressen är inte konstigt och det är skönt nu att inte behöva skämmas för att man syr och bakar. Men jag ska även lära mina söner sy och baka! :)
Malin - jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att alla sådana där intressen har fått ett uppsving! Dels är det en reaktion mot vår föräldrageneration (70-talsmammorna som gjorde uppror mot sina mammor, 50-talsmammorna), dels är det en sund reaktion på en komplicerad värld där saker och ting inte är så svartvita som de kanske var förut. Dessutom ett väldigt tufft arbetsliv och svåra utmaningar för framtiden (miljön, terrorhot och så vidare). På många sätt en sund reaktion. Både sund, men också farlig - eftersom det är kvinnorna som plockar upp alla gamla hushållssysslor och riskerar att inte "hinna" lönearbeta. Jag skrev väldigt mycket om det här i boken Skriet från kärnfamiljen.
Kvinnor som plockar upp alla gamla hushållssysslor? Hur många DINK-par känner du egentligen?
I min bekantskapskrets av folk runt 30 utan barn är det i hälften av fallen männen, hälften kvinnorna som bakar surdegsbröd. Männen lagar oftare vardagsmaten, jag känner få kvinnor som gillar/kan laga mat. Klä sig efter äldre ideal gör både män och kvinnor, gå på valfri lindy hop-kväll bara.
Sy/sticka/virka - varför skulle detta vara annat än en hobby? En som dessutom skejtare/snowboardare sysslat med sen iaf 90-talet.
Ffa är det snarast övre/vanliga medelklassen som ägnar sig åt "gammaldags" aktiviteter - som avkoppling från en ofta väldigt ambitiös och driven vardag på jobbet.
Men men, detta baseras på par utan barn. Jag får be att återkomma om några år när de skaffat ungar.
Oavsett tycker jag dock att du gör det för lätt för dig i den här debatten. Läs gärna Underbara Claras inlägg från idag, 8 september.
Hej Annika,
jag har inget emot Underbara Clara. Beundrar henne mycket! Hon är en väldigt produktiv, smart människa. Jag kritiserar inte att man bär 50-, 60-talskläder. Jag har bara påvisat att det finns en sådan trend. För alla som Clara som är inne i det är det inget nytt, men när jag skrev min bok, som kom ut mars 2009 så var det faktiskt ett stort trendbrott. Något hände. Och jag har sedan dess försökt sätta fingret på det. Jag tror inte en sekund att Clara kommer att kasta alla sina projekt på tippen när hon blir mamma för att bli "hemmaförälder", men jag vet att det finns rätt många som i dag, 2010, gör det. Och det är det jag är orolig för. Går man tillbaka till 90-talet så fanns inte de här sylta-, safta-, baka-, virka-, gräva- och så vidare (och samtidigt) -drömmarna på samma sätt. Någonting hände på 00-talet. Och det är det jag försöker beskriva i min bok. Vad var det som hände? Och varför? Och hur påvkerade det jämställdheten? Jag har ingenting emot estetiken! Men när jag ser att vi har gått bakåt när det gäller jämställdheten, då blir jag oroad. Då tycker jag att årtioende av kvinnokamp känns lite bortkastat. Men jag har inget emot Clara! Jag hoppas att folk förstår att det hon gör, det är också hennes levebröd! Att väldigt få kan leva ett sånt liv som hon gör, så vackert, så förföriskt, så estetetiskt. Det är omöjligt att hinna om du också ska ha ett heltidsjobb och några barn.
Tack för ditt svar!
Jag förstår dock inte kopplingen till att ha gått tillbaka i jämställdhet?
Jag har läst din bok Skriet från kärnfamiljen och tycker den är jättebra (försöker putta den mot alla vänner och bekanta), men jag känner inte igen något om "hemmafrutrenden" däri.
Framförallt tror jag, som också Clara säger i inlägget jag hänvisar till, att de som vill bli hemmafruar och de som gillar att sylta och safta inte är samma personer. Har du data som motsäger detta är jag förstås villig att ändra mig, men så länge ingen av oss har data utgår jag från vad jag sett och läst.
Något som däremot är lite mer skrämmande än sy/virka/sylta/baka är detta med att "ta hand om baaarnen", cf. "Fotbollsfrun" som skräckexempel. Du har alltså två hemmafrutrender - den ena är den amerikanska lyxhemmafrun som gör ALLT för sina barn (Linda Skugge hamnar också där, även om hon också jobbar, då hon inte kan tänka sig att vara utan barnen en sekund ens om hon vore skiljd), den andra är den som anammar estetiken från 50-talet, inklusive vissa hemmasysslor.
Den första, amerikanska lyxhemmafrun, vill ta bort föräldraskapet från mannen, har inget grepp om att hennes äktenskap kan gå åt h-vete och saknar antagligen all insikt om pensionspoäng. Den andra - why not? Trender kommer, trender går. Hellre detta än det anorektiska grunge-modet på 90-talet. Den här trenden uppmanar iaf folk till att äta kakor, inte till att använda heroin. ;)
Jo, men det finns där. Jag skrev om den onda Martha Stewart och även tidningen som jag själv jobbade på, Family Living, som hetsade på kraven på hur mycket man egentligen skulle hinna med att pyssla, inreda, baka, odla och så vidare.
Men ja - jag håller helt med dig. Det är två skilda grupper! Och det skriver jag också i boken. Att vara intresserad av inredning är till exempel inte lika med att vilja eller vara hemmafru! Tvärtom tycker jag kvinnor ska tillåta sig att nörda in lite mer på sina intressen!
Min syster, eller egentligen båda mina systrar, är riktiga esteter som älskar inredning. Den ena är också småbarnsmamma, men en av de mest jämställda jag känner. Hennes inredningsintresse är en hobby och har inget med ojämställdhet att göra.
Och ja, jag kan vara mer rädd för den andra gruppen, de som hela tiden invänder: Men varför skaffar du barn om du inte ska VARA med dem... de som tycker att man ska ställa upp på allt för sina barn, där barnen går före allt. Det är förkastligt att dricka ett glas vin inför barnen, eller erkänna att man inte tycker att det är särskilt kul att stå och titta på fotbollsträningen. När jag på senaste föräldramötet suckade över att all info numera skulle läggas ut på skolans hemsida, och att man därför måste in där med jämna mellanrum för att hålla sig uppdaterad, fick kommentaren: "Men är man intresserad av sina barn så är det väl inga problem att gå in där.." Den attityden stör mig och oroar mig mer! Jag ogillar också när hemmaföräldrarna säger: Vi prioriterar barnen, som om de som jobbar inte gör det? Jag tycker, på fullt allvar, att jag gör mina barn en tjänst när jag inte hänger upp hela mitt liv på dem! Att de finns för sin egen skull och deras mamma har ett eget liv. Och att jag är en förebild när jag satsar på mitt jobb och är duktig på det. Och att jag har mina egna vänner och intressen - vad vill vi att våra döttrar ska växa upp till egentligen? Och vad vill vi att våra söner ska tycka är rimligt att begära av en framtida flickvän? Om de nu överhuvudtaget är hetero, det vet man aldrig.
Och ja, jag håller med om att 50-talsmodet faktiskt är en sund reaktion på något också, till exempel modet! Och kroppsidealen. Och även på konsumtionen!
Hur som helst är det en intressant diskussion! Och jag har mycket att lära av de yngre kvinnorna.
Då förstår jag mycket mer hur du menar.
Vad jag har så svårt för är att medierna har vinklat diskussionen till att se stilen som uttryck för det amerikanska hemmafruidealet. Man ser alltså inte i debatten uttryck för dessa två helt skilda strömningar, vilket är vad jag personligen har svårt för.
Hemmafrun dyker upp som idealet i artiklar och debatter där det sägs att man ska amma, ägna varje vaken sekund åt barnen etc etc in absurdum, annars är man en dålig förälder. I samma sekund är det däremot de pysslande kvinnorna som får skit för att de skulle vara de som vill vrida klockan tillbaka. Eftersom de gillar att sylta och safta.
Jag har personligen svårt att se den kopplingen, framförallt då dessa skilda debatter rörs ihop till nåt alldeles osaligt och ytterst irriterande för feministiskt medvetna och agerande kvinnor som gillar kläder som bejakar former, plockar bär istället för att låta dem förfaras, ser bakande som avstressande åtgärd och inte skulle ha en tanke på att vara den enda som stannar hemma med barnen.
Skicka en kommentar