Ibland undrar man om utvecklingen går framåt eller bakåt. Just nu känner jag att mycket går bakåt. Vi lever i en stockkonservativ tid med rasistiska inslag och det gör mig rätt nedslagen.
Mordet på Elin Krantz har berört mig, liksom många andra, de senaste dagarna. Det är fruktansvärt det som hänt.
Extra otäckt är de händelser som sägs ha inträffat innan. Hon sitter på spårvagnen och den nu misstänkte mördaren närmar sig henne. Den här situationen är en som de flesta tjejer/kvinnor som rört sig ute kvällstid känner igen. Och som man har varit med om ett otal gånger. Jag vet inte hur många gånger jag har åkt nattbuss eller tunnelbana hem lite berusad och stirrat ner i golvet och dragit jackan eller koftan runt mig för att inte visa hud, suttit stilla för att inte dra blickarna till mig - känt mig utsatt. Och ändå. Så många gånger som jag har blivit antastad. Fulla killar som kommit fram, velat snacka, tafsa, ragga. Och det gick sällan att säga nej tack - då blev de arga och man kallades för hora eller nåt annat (konstigt logik det där). Hur många gånger som helst. Från mina första trevande utekvällar som 14-15-åring till strax innan jag fyllde 30.
I dag är jag 38 och trebarnsmamma och inte ute särskilt ofta. Och när jag är det så drabbas jag sällan. Hade nästan glömt bort hur det var, hur det kändes. Men så läste jag det här blogginlägget av Elin Grelsson och jag slungades tillbaka tio-15 år i tiden. Det var precis så det var! Och det är så tydligt att Tommy Lindström inte fattar! Han är precis som lärarna i skolan som tröstade en med att killen nog var kär i en om någon kille hade slagit, dragit i håret eller tafsat...
Läs hur underbart Elin smular sönder hans "sexualintrig":
"Det handlar inte om en sexualintrig. Det bottnar i ständiga trakasserier mot kvinnor i det offentliga rummet. Inga trevliga närmanden och lyssnande efter signaler, utan män som tar sig rätten att tjata, tafsa, kommentera och göra intrång i personlig integritet gång på gång. Jag har pratat med många killkompisar som ställer sig helt oförstående till min utgångsavog. De har aldrig känt sig utsatta, de dansar härjigt och glatt i timtal och sätter sig sedan på spårvagnen hem och kanske somnar på vägen. Jag kan bli så sanslöst avundsjuk på deras oproblematiska förhållningssätt till utelivet."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Blev också mycket arg och upprör över mordet på Elin Krantz. Det är extra otäckt om man som jag bor på Hisingen och dagligen åker 5-ans spårvagnslinje. Har gjort ett bildreportage om mordet på min blogg. Kommer att följa upp med fler reportage.
Fast utelivet är ju en arena där maktbalansen är förskjuten till kvinnornas fördel. Ingen annanstans har jag blivit så illa behandlad av kvinnor som i utelivet. Kränkningar och misshandel. Så väl fysiskt som psykiskt.
Anonym: Inte på nattbussen... där kanske männen hämnas då, för att kvinnorna varit så vidriga, eller? Jag tror att få män är rädda ute i nattliver. Vet att de flesta kvinnor varit rädda och har upplevt samma sak som jag och Elin.
Anonym: Menar du att utelivet är en arena där tjejerna sitter på makten att nobba eller gå med? I så fall är det ju precis exakt det som är problemet: Den kvinna som inte har någon lust till inviter utan slår ifrån sig, mer eller mindre verserat, riskerar att anklagas för det ena och det andra, till och med för att kränka den stackarn som fått nobben.
Kan inte se att ditt inlägg motsäger grundtesen: Kvinnor är lovligt byte, den som inte vill vara med och leka på diverse killars villkor får ett sjå att freda sig.
Jag har alltid föredragit att gå ut i sällskap med killkompisar, då kan man vara precis så förbehållslös och dansa ohämmat etc. i trygghet.
Tack Rebecka!
Anonym: Det är väl det som är grundproblematiken: Män förväntas ragga, kvinnor förväntas ta emot raggandet. Naturligtvis finns det kvinnor som, liksom män, spelar på detta tråkiga maktspel.
Sedan är det stor skillnad på att närma sig en tjej trevligt och känna av signaler och att gå fram och tjata och tafsa på henne.
Makten i utelivet handlar om mer än att nobba eller inte nobba. Det handlar om vem som får gå på vilken toalett. Vem som ska få gå före i kön. Vem som ska en bra plats - må det vara i baren, vid bordet, på uteplatsen, på dansgolvet. Vem som får uppmärksamhet och har förmåga att få andra att göra som man vill. Vem som kan göra som den vill.
Vidare är det lustigt, om inte typiskt, att mitt ovanstånde inlägg möts med svar som kan tolkas antyda att det är pga MITT förmodade dåliga beteende som dessa kvinnor har kränkt och misshandlat mig. Att jag helt enkelt har mig själv att skylla. Mannen har alltså återigen förmodats vara förövare medan kvinnan endast ett offer som gör sitt bästa för att försvara sig något. Vad ska man säga...
Anonym, man kan ju bara kolla vilka det är som blir våldtagna och överfallna och i vissa tragiska fall även mördade efter att ha avvisat ovälkomna inviter.
Är det killarna?
Och så begår du misstaget att tro att generella attityder och värderingar går att överföra på enskild person. Den tjej du tycker att du intresserar dig för på ett högst civiliserat sätt har förmodligen utsatts för tusen riktigt kassa och faktiskt kränkande raggningsförsök innan hon träffar dig. Då kan garden tänkas vara uppe - visst förstår du det?
Kom igen nu. Så tröttsamt att mina eventuellt förekommande försök till raggning (och förmodade misslyckanden!!!) hela tiden ska stå i fokus. Varför ska de överhuvdtaget blandas in kan man undra. Ytterst fördomsfullt. Inte i någon situation som jag hade i åtanke ovan förekom det överhuvudtaget något som skulle kunna tolkas som raggning eller närmanden från någons sida. Mitt beteende i dessa situationers inledning kan endast beskrivas som helt passiv relativt min omgivning.
jag kan faktiskt hålla med anonym så till vida att maktbalansen är förkjuten till kvinnors fördel i utelivet. varför vet jag inte, men det är ju som dejtingsidor och dyra-betal-telefonnummer det går många män på en kvinna. och jag tycker inte du eller nån annan ska bli misshandlad ute. dock, på krogen är man bland folk, man har vänner, det finns nyktra bartenders och vakter. vilket iallfall ger en känsla av trygghet. på nattbussen däremot finns inget sånt, man är ofta ensam, och värre, man ska av och gå hem. Själv går jag aldrig ut med bara högklackat utan har alltid mer "spring-vänliga" skor i en påse att byta till på bussen. det finns dessutom män som tycker det är roligt att skrämmas, de går nära bakom, man går fortare, de går fortare, tillslut börjar man springa, då ställer de sig och garvar. det är en sån obeskrivlig terror.
@Cruella: Eh, ja. Det är killarna som i överlägset störst utsträckning blir överfallna och faller offer för våld på krogar och på stan.
Jag vet heller inte riktigt hur representativ er bild av att "killar aldrig känner oro" på stan är. Stämmer inte särskilt bra, skulle jag säga. Har hänt mig otaliga gånger att jag varit orolig på väg hem från krogen (och 1 gång hyfsat brutalt rånad).
Tittar man på våldsstatistiken så drabbas fler män än kvinnor. Så det finns nog anledning för män att känna viss oro när man är berusad i sådana miljöer.
Skicka en kommentar