torsdag 20 maj 2010

Oj, så fria vi är!

Den förvånade pappan som inte är för individualiserad föräldraförsäkring (TILLÄGG: men han är FÖR att man delar! Dock inte för en lagstadgad delning) skriver i en kommentar här nedan:

"Dessutom är det lite tröttsamt att som pappa alltid bli anklagad för att man inte vill vara hemma med sina barn. Ja, det finns pappor som inte vill, men det finns också mammor som inte vill dela. (Jag tycker i och för sig att det är konstigt att man som pappa går med på det, men hur man än vrider och vänder på det ligger man automatiskt lite efter som pappa i början och det krävs att man anstränger sig för att komma ikapp. Och det krävs att man tillåts anstränga sig, annars finns en överhängande risk att man ger upp. "Man gör ju ändå bara fel"."

Men att papporna inte skulle ta ut sina dagar är ju något de som är MOT individualiserad föräldraförsäkring brukar använda som argument: Stackars barn, då kommer papporna inte ta sin del och så måste barnen börja på förskolan alldeles för tidigt... så brukar det låta. Som om inte papporna också skulle se till barnens bästa?

I dag delar vi ojämlikt (cirka 80-20) därför att det är så systemet ser ut (och därför att cirka 20 procent inte kan föras över på den andra föräldern och alltså är "tvingande" - märker ni hur otroligt lika siffrorna är? Vi gör exakt som systemet säger åt oss att göra!). Samtidigt finns det studier som visar att uppemot 70 procent tycker att man ska dela (dock inte lagstiftad delning), men att det inte går i just deras familj - ofta av ekonomiska skäl.

Det är ett moment 22.

"Han har inte råd att vara hemma", säger man. Han tjänar för mycket pengar, hon för lite. VARFÖR tjänar hon för lite och han för mycket? Jo, det hänger ihop med förväntningar på arbetsmarknaden. HON har förväntan på sig att ta ungefär 80 procent av föräldraledighen och 60 procent av vabben och rätt troligt gå ner i tid efter att barnen kommit (och allt detta gör hon! Oj, vad vi är fria!). Han har förväntan på sig att INTE vara hemma mer än max två månader, sällan uttagna i sträck, vabba bara 40 procent och INTE gå ner i tid när barnen kommer. Detta gör att kvinnor får lägre ingångslön. När de sedan uppfyller alla förväntningar (vilket de alltså gör) så halkar de efter lönemässigt och karriärsmässigt ännu mer. Och han drar ifrån. Han har sen inte råd att vara hemma med barn nummer två, hon har inte råd att låta honom vara hemma.

Och på detta kan vi lägga till förväntningen att blir gravid med ett barn till inom två år sedan första barnets födelse (så att föräldern - mamman - får behålla sin föräldrapeng trots att hon gått ner i tid...). Vi är så sjukt förutsägbara om man tittar på statistiken. Och ändå så snackas det om alla dessa fria val!

Det lustiga är att det är de som brukar vara emot offentliga bidrag som är mest emot att man villkorar bidraget! (När händer det annars?) OM nu staten ska bekosta så lång hemmavaro med barn, har då staten inte rätt att styra? Och skulle det vara mindre styrning om staten tvingade företag att anställa riskarbetskraft? Tvingade de att satsa lika mycket på arbetskraft som kommer att vara borta väldigt mycket här framöver och sedan inte heller jobba full tid? Det om något är väl styrning?

Och till alla som kallar sig liberaler och som av frihetsskäl är emot en individualisering av föräldraförsäkringen (det finns många liberaler som är för en individualisering): Om man individualiserar föräldraförsäkringen signalerar man individens ansvar för sitt barn, för sitt föräldraskap. Och avkollektiviserar familjen som samhällets minsta enhet. Vi kan väl inte ha ett system som ser familjen som minsta enhet? Enormt gammelkonservativt i så fall!

Och vem tänker på barnen i det här? Barnen har för det första rätt till både sin mamma och sin pappa. Och de har rätt att växa upp och inte vara förutbestämda att bli diskriminerade på arbetsmarknaden bara för att de råkat födas till flickor.

Och sen detta med att pappor inte vill... Den mesta forskning visar att det oftast är mammorna som bestämmer. De vill ha hela ledigheten och männen låter henne få den. Egoistiskt, tycker jag!


Om vi vore så fria så skulle statistiken inte se så otroligt förutsägbar ut. 80-20! Och vi pratar om världens mest jämställda land (om det nu är det). Var femte pappa har inte tagit en enda dag föräldraledigt. I endast 0,1 procent av alla familjer tar pappan MER dagar än mamman. I 0,4 procent av alla familjer tar mamman och pappan ut exakt lika många dagar.

I alla andra familjer (rätt många) tar mamman ut fler dagar.

Oj, så fria vi är!

10 kommentarer:

Den förvånade pappan sa...

Mycket ironi där... Men du bemötte inte det jag hela tiden påtalar.

1. Uttagna förälradagar är inte samma sak som ledig tid med barnet.

2. Mitt fall där en förälder tar 70 % av dagarna med 50 % av tiden. Det blir praktiskt svårt mer era krav på 50/50

3. Ju högre utbildning föräldrarna har desto mer lika delar de. Alltså är det inte ekonomi som styr speciellt mycket då det generellt är de med högst utbildning som tjänar mest.

4. Vad är det för fel på att öka morätterna för företagen att uppmuntra delad ledighet istället för att tvinga in precis alla i samma ram. EN ram som inte ens majoriteten av mammorna vill ha.

Utöver det undrar jag var du fått statistiken att kvinnors ingångslön är lägre? De senaste undersökningarna jag har läst att att löneutvecklingen är tämligen lika fram till familjebildning, typ 30-35 år.

Dessutom tar jag lite illa upp över att inlägget verkar antyda att jag är emot att man delar lika på ledigheten. Det är jag inte och har aldrig varit. Som sagt, vi har delat lika i ledig tid men inte i uttagna föräldradagar. Man kan ju undra vilket som är viktigast...

Och hur man än vrider och vänder på det kommer många hamna i kläm om ni får som ni vill. Och hur man än vrider och vänder på det är det ett friare system nu än det ni vill skapa.

Rebecka Edgren Aldén sa...

Nej. Jag håller inte med alls.

Men först: Sorry om det framstår som om du är emot att dela - jag vet att du delar. Bara att du är emot en lagstiftad delning.

1. De uttagna dagarna är inte samma sak som tid. Men det finns ingen statistik som visar att det jämnar ut sig om man räknar tid, snarare än uttag av dagar! Tvärtom!

3. Ja, här är jag helt med dig! Jag har aldrig trott på de ekonomiska argumenten. Det är svepskäl.

4. Visst kan företagen ha morötter också. Men faktum är ju att kvinnor är "sämre" arbetskraft
- inte lika närvarande, huvuduppgiften någon annanstans än på jobbet, betydligt mer bortavaro. Som sagt, man behöver inte plocka ut sina dagar om man inte vill. Jag vobbar till exempel, tar hand om sjuka barn samtidigt som jag jobbar - och tar inte ut pengar för vård av sjukt barn. Man behöver inte ta ut sin semester heller.

Statistiken om lönerna - precis! Det är i barnafödande ålder de drar ifrån. MEN ingångslönerna är också lägre för kvinnor, och där ska också räknas in att många företag fortfarande väljer att anställa män (erkände de 100 största företagen i en stor studie för några år sedan). Och detta trots att ju kvinnor nuförtiden sitter på bättre utbildning.

Nej, jag håller inte med. Det system vi har nu är oerhört konserverande. Det konserverar våra könsroller, att kvinnor ska vårda och män försörja. Och det förstör för alla kvinnor, även de som inte har barn.

Den förvånade pappan sa...

Jag är emot att ni verkar tro att det är så enkelt, om man delar 50/50 på ledigheten så löser sig allt. Det tror jag inte ett ögonblick på.

Inte innan majoriteten av kvinnorna faktiskt vill dela lika.

Inte innan pappor räknas som fullvärdiga föräldrar på BB, BVC, dagis, familjerätten och alla andra instanser när pappan mest ses som ett nödvändigt ont. (Ja, jag överdriver, men inte så mycket som man hade kunnat önska)

Inte innan företag slutar sätta press på pappor att inte ta ut sin ledighet.

Anledningen till att jag tar mig själv som exempel är att sådana exempel också finns och för oss skulle en 50/50 delning vara ytterst ofördelaktig. Och det finns mängder av sådana här "konstiga" familjer som skulle komma i kläm.

Er "universallösning" tror jag inte på just av den anledningen. Politiker vet inte vad som passar varje familj bäst.

Däremot är jag helt för morötter som sagt, både riktade mot föräldrarna och mot företagen. (Dock är jämställdhetsbonusen tämligen kass, men det är i alla fall en morot och inte en piska).

Om man nu skulle lagstifta om något tycker jag att man ska lagstifta om "ledig tid med barnet", inte hur föräldradagarna ska tas ut. (Och nej, jag tycker inte att man ska lagstifta om det heller)

Jag vet var du står (och det visste jag redan innan) och du vet var jag står (och det visste du redan innan) men eftersom jag inte alls håller med måste jag säga emot...

cruella sa...

Lagstiftning kan hjälpa attityder och praktisk tillämpning på traven så varför inte använda sig av det på detta viktiga område?

Lagen mot barnaga var det inte många i folklagren som var för. Att något som våldtäkt inom ett äktenskap öht skulle kunna förekomma skrattade man åt på 60-talet (och gör fortfarande på andra håll). Men attityderna förändrades förvånansvärt fort efter att lagarna införts.

Rebecka Edgren Aldén sa...

"Inte innan pappor räknas som fullvärdiga föräldrar på BB, BVC, dagis, familjerätten och alla andra instanser när pappan mest ses som ett nödvändigt ont. (Ja, jag överdriver, men inte så mycket som man hade kunnat önska)"

Men om man individualiserar föräldraförsäkringen får vi en tydlig signal från samhället att båda föräldrarna är lika viktiga! Dagens system förväntar sig inte mycket från papporna. Och därför ses de heller inte som så viktiga! Och Cruella har helt rätt. Man kan inte vänta på folkopionen. Då hade vi fortfarande haft barnaga i Sverige och rökning på krogen.

Den förvånade pappan sa...

Men kan ni då inte förklara för mig vad MIN familj som delar lika tjänar på en 50/50 uppdelning föräldraförsäkringen? För det förstår inte jag.

Det känns konsekvent som ni undviker att svara på den frågan och det kan jag förstå, eftersom svaret är att vi bara förlorar på det. Mamman förlorar på det, pappan (jag) förlorar på det och barnet förlorar. Och att tro att de flesta skulle tjäna på det är att påstå sig veta hur "alla" familjer i Sverige fungerar och det vet ni inte. Det vet inte jag heller och det är en mycket bra anledning till att motsätta sig kvotering.

Tyvärr är jag inte säker på att en majoritet är emot barnaga längre. Men jag tycker att det är en dålig liknelse då barnaga är att bruka våld mot en annan människa och det bör vara reglerat i lag om man får eller inte får göra det.

Hur vi som föräldrar väljer att leva vårt familjeliv vet varken ni eller staten bäst. Faktiskt.

Den förvånade pappan sa...

"Men om man individualiserar föräldraförsäkringen får vi en tydlig signal från samhället att båda föräldrarna är lika viktiga! Dagens system förväntar sig inte mycket från papporna."

Dagens system förväntar sig precis lika mycket av papporna som av mammorna. Varje förälder har 60 dagar och resten får man fördela som man vill. Det ligger ingen vikt eller förväntning i dagens system. Det är helt egalt om man är mamma eller pappa, man har samma rättigheter.

Ni tycker att folk gör och väljer fel. Det är faktiskt på gränsen till översitteri och besserwissertakter. Folk gör sina val baserat på vad de tycker är bäst för dem. Sedan kanske man kunde önska sig att andra val hade gjorts, men det har man egentligen inte någon rätt att göra något åt. I alla fall inte genom tvång.

Det är just därför morötter är så mycket bättre, då får folk fortfarande chansen att göra sina val, även om man lite mer försiktigt kan puffa dem i den riktning man vill, men de som inte vill de slipper.

Dessutom tror jag att ni fullständigt underskattar hur många unika lösningar som familjer gör som inte syns i FK:s statistik.

Lotta sa...

Göran Hägglund (kd) tycker tom enligt den här artikeln (tredje stycket ungefär) att man ska ta bort "pappamånaderna" för att ytterligare stärka familjens rätt att bestämma själv... Skrämmande!
http://www.aftonbladet.se/brollopet/article7162001.ab

cruella sa...

Det är möjligt att just du, förvånad pappa, skulle dra ett kortare strå vid en individualiserad föräldraförsäkring, men jag tror att långt, långt fler skulle vinna på det - både pappor, mammor och barn.

Dålig liknelse att jämföra med lag mot barnaga, säger du. Det tycker jag inte alls! Argumenten emot gick mycket i samma riktning - samhället ska inte lägga sig i familjens angelägenheter etc.

Men min poäng var att lagstiftningen fortare än man kunde ana öppnade ögonen på folk och förändrade attityder.

Annika sa...

Läs detta intressanta inlägg inne hos Malinka på Mellan Sabb och Skogis! En genomgång av s k "vanliga" kvinnors och mäns "val"...