Oj, så fria vi är!

Den förvånade pappan som inte är för individualiserad föräldraförsäkring (TILLÄGG: men han är FÖR att man delar! Dock inte för en lagstadgad delning) skriver i en kommentar här nedan:

"Dessutom är det lite tröttsamt att som pappa alltid bli anklagad för att man inte vill vara hemma med sina barn. Ja, det finns pappor som inte vill, men det finns också mammor som inte vill dela. (Jag tycker i och för sig att det är konstigt att man som pappa går med på det, men hur man än vrider och vänder på det ligger man automatiskt lite efter som pappa i början och det krävs att man anstränger sig för att komma ikapp. Och det krävs att man tillåts anstränga sig, annars finns en överhängande risk att man ger upp. "Man gör ju ändå bara fel"."

Men att papporna inte skulle ta ut sina dagar är ju något de som är MOT individualiserad föräldraförsäkring brukar använda som argument: Stackars barn, då kommer papporna inte ta sin del och så måste barnen börja på förskolan alldeles för tidigt... så brukar det låta. Som om inte papporna också skulle se till barnens bästa?

I dag delar vi ojämlikt (cirka 80-20) därför att det är så systemet ser ut (och därför att cirka 20 procent inte kan föras över på den andra föräldern och alltså är "tvingande" - märker ni hur otroligt lika siffrorna är? Vi gör exakt som systemet säger åt oss att göra!). Samtidigt finns det studier som visar att uppemot 70 procent tycker att man ska dela (dock inte lagstiftad delning), men att det inte går i just deras familj - ofta av ekonomiska skäl.

Det är ett moment 22.

"Han har inte råd att vara hemma", säger man. Han tjänar för mycket pengar, hon för lite. VARFÖR tjänar hon för lite och han för mycket? Jo, det hänger ihop med förväntningar på arbetsmarknaden. HON har förväntan på sig att ta ungefär 80 procent av föräldraledighen och 60 procent av vabben och rätt troligt gå ner i tid efter att barnen kommit (och allt detta gör hon! Oj, vad vi är fria!). Han har förväntan på sig att INTE vara hemma mer än max två månader, sällan uttagna i sträck, vabba bara 40 procent och INTE gå ner i tid när barnen kommer. Detta gör att kvinnor får lägre ingångslön. När de sedan uppfyller alla förväntningar (vilket de alltså gör) så halkar de efter lönemässigt och karriärsmässigt ännu mer. Och han drar ifrån. Han har sen inte råd att vara hemma med barn nummer två, hon har inte råd att låta honom vara hemma.

Och på detta kan vi lägga till förväntningen att blir gravid med ett barn till inom två år sedan första barnets födelse (så att föräldern - mamman - får behålla sin föräldrapeng trots att hon gått ner i tid...). Vi är så sjukt förutsägbara om man tittar på statistiken. Och ändå så snackas det om alla dessa fria val!

Det lustiga är att det är de som brukar vara emot offentliga bidrag som är mest emot att man villkorar bidraget! (När händer det annars?) OM nu staten ska bekosta så lång hemmavaro med barn, har då staten inte rätt att styra? Och skulle det vara mindre styrning om staten tvingade företag att anställa riskarbetskraft? Tvingade de att satsa lika mycket på arbetskraft som kommer att vara borta väldigt mycket här framöver och sedan inte heller jobba full tid? Det om något är väl styrning?

Och till alla som kallar sig liberaler och som av frihetsskäl är emot en individualisering av föräldraförsäkringen (det finns många liberaler som är för en individualisering): Om man individualiserar föräldraförsäkringen signalerar man individens ansvar för sitt barn, för sitt föräldraskap. Och avkollektiviserar familjen som samhällets minsta enhet. Vi kan väl inte ha ett system som ser familjen som minsta enhet? Enormt gammelkonservativt i så fall!

Och vem tänker på barnen i det här? Barnen har för det första rätt till både sin mamma och sin pappa. Och de har rätt att växa upp och inte vara förutbestämda att bli diskriminerade på arbetsmarknaden bara för att de råkat födas till flickor.

Och sen detta med att pappor inte vill... Den mesta forskning visar att det oftast är mammorna som bestämmer. De vill ha hela ledigheten och männen låter henne få den. Egoistiskt, tycker jag!


Om vi vore så fria så skulle statistiken inte se så otroligt förutsägbar ut. 80-20! Och vi pratar om världens mest jämställda land (om det nu är det). Var femte pappa har inte tagit en enda dag föräldraledigt. I endast 0,1 procent av alla familjer tar pappan MER dagar än mamman. I 0,4 procent av alla familjer tar mamman och pappan ut exakt lika många dagar.

I alla andra familjer (rätt många) tar mamman ut fler dagar.

Oj, så fria vi är!