Och med den rätt mycket stress. Jag håller med Helene Sigfridsson om att det är en stressig tid som småbarnsförälder. Aktiviteterna på förskola och skola och fritids avlöser varandra. Och det är många klämdagar, studiedagar och städdagar som man måste försöka klämmas in i den redan stressade kalendern. Och man undrar alltid om semesterdagarna kommer att räcka.
Jag har ett bra jobb, flexibelt, kan gå lite tidigare vissa dagar, komma lite senare andra (i dag var det mellantjejen som skulle vaccineras, i går var det lilltjejen som skulle vabbas, i måndags var det picknick för en klass, nästa vecka är det bvc och tandläkaren för den lilla. Städdagen på skolgården och städdagen på förskolan missade vi, men vi var på föräldafikat på förskolan förra veckan, nästa vecka är det dessutom klasspicknick med andra klassen, klämdagen efter Kristi himmelsfärd var skolan stängd...). Och vi är två personer som delar på uppgifterna.
Det är ändå svårt att hinna med. I tisdags körde det ihop sig för min man när han skulle hämta (vi hämtar lilltjejen 16.00 och de två skolbarnen strax efter det). Han kom inte förrän tio över fem - då var det bara ministingen och en fröken kvar på förskolan, och bara våra två skolbarn och en fritidsledare kvar på skolan. Tio över fem!
Visst är det trevligt med alla aktiviteter, men nästan omöjligt att hinna med alla. Och om jag vore ensamstående förstår jag inte alls hur man ska hinna.
Vad händer med barnen när det allt mer hänger på föräldrarnas närvaro och medverkan både på förskola och skola? Jo, samhället blir ännu mer segregerat. De som har TVÅ föräldrar, helst övre medelklass med akademiska, välbetalda och flexibla jobb klarar sig. De som inte har det hinner inte med. Jag tycker att utvecklingen är oroväckande. De barn som kanske behöver det mest, får inte den hjälp och närvaro de behöver - för att det är omöjligt för föräldrarna. De barn som redan har det bra förspänt har föräldrar som klarar av alla krav på närvaro och engagemang. Skolan som utjämnande funktion försvinner. Barn får inte samma förutsättningar. Jag tycker att det är riktigt läskigt.
Leo Lagercrantz skriver också om den stressiga tid nu kommer.
Inlägg
5 kommentarer:
Bra att du lyfter segregeringsaspekten. Den tog jag inte med, men hur skolan utvecklas av det jag ser, så ökar segregering. Värt att återkomma till.
Linna Johansson har också skrivit väldigt bra om alla dessa extra aktiviteter:
http://linnajohansson.se/13373/
http://linnajohansson.se/ps-om-barnaktiviteter/
Tack för länktipsen! Jag gillar Linna!
I går hämtade jag lite tidigare för att vi skulle få besök på e.m., sådär kvart över tre.
Gården var full av barn som sprang omkring och massor av föräldrar överallt. Jag blev alldeles snurrig och sa något om det till en av pedagogerna, som svarade:
"Ja, ni hämtar ju sent så det brukar inta vara så mycket folk."
Och så tystnade hon lite innan hon fortsatte:
"Fast ni hämtar ju halv fem! Det är ju inte så sent alls egentligen!"
Apropå hämtningstider då, inte försommaraktiviteter. Vi har bara dagis än så länge.
Jag kanske börjar skriva om en helt annan sak men det är vad jag kom att tänka på när jag läste här. Jag läste nyligen att det mer var just "den kategori av förälder" du skriver om som var i riskzonen med för lite tid för sina barn just pga av alla aktiviteter och där med tog till diverse mindre bra metoder för att hinna allt. Det var från Lars H Gustafssons bok växa inte lyda. I alla fall att ha det bra förspänt verkar inte alltid gå hand i hand just närvaro och engagemang.
Skicka en kommentar