fredag 28 maj 2010

Ann-Charlotte Marteus och KD:s familjepolitik

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag älskar Ann-Charlotte Marteus i Expressen! Här har jag i bloggen försökt skriva av mig min frustration över Göran Hägglund och hans partis enormt konstiga och inkonsekventa inställning till familjepolitik. Och försökt förklara hur jag menar att ickekvotering OCKSÅ är styrning. Och så kommer Ann-Charlotte och bara skriver allt jag har tänkt, på ett fantastiskt klart och tydligt och retoriskt så rätt sätt. Det är exakt detta jag menar!

Läs och njut (jag klistrar in hela, men länkar också förstås):

"I sitt nya epos, "Från den stora staten till det starka samhället", pekar Kristdemokraterna ut Alva Myrdal som svensk familjepolitiks onda styvmor. För att "främja ett ökat barnafödande föreslog hon att barnfamiljernas ekonomi måste förbättras samt att bägge föräldrarna skulle jobba utanför hemmet för att därigenom öka tillväxten."

Barnen skulle sättas "på någon form av institution" under arbetstid. Och "föräldrarnas eget val, traditioner och föräldrarollen undergrävdes."
Det var ingen ände på Alvas fulspel: "statliga subventioner, kraftigt utbyggd offentlig sektor och opinionsbildning" var bara några av de tricks hon använde för att få som hon ville.
Och Alvas rationalistiska tokerier lever kvar än i dag, meddelar KD, i form av idéer om "tvångsdelning av föräldraförsäkringen".

KD framställer sin egen familjepolitik som den totala motsatsen till 1900-talets socialdemokrati. Vänstern har haft skumma "idéer om hur det borde vara", men KD vill återföra makten till folket så att det kan följa sin traditionella, naturliga vilja. KD:s politik framställs som ursprunglig - icke-politisk.

Det är förstås nonsens. Om KD verkligen vill nollställa familjepolitiken måste de som en blygsam början lägga följande förslag: bort med barnbidrag, föräldraförsäkring, vabbersättning, jämställdhetsbonus och vårdnadsbidrag. Allt detta kan ses som politikers uppifrånförsök att öka nativiteten. Och bort med subventionerad barnomsorg, ett påfund som får mammor att förvärvsarbeta, vilket strider mot naturliga traditioner från långt före stumfilmstiden.
Endast så kan KD återföra svenskarna till det naturliga urtillstånd som fanns innan Myrdal satte tänderna i svensk familjepolitik och sabbade allt.

Men det finns förstås inget opolitiskt naturtillstånd. Det har alltid funnits påbud, förbud, ideal och föreställningar om hur kvinnor, män och barn är och bör vara. Inte minst från kyrkans håll. Och KD har lika bestämda "idéer om hur det borde vara" som andra partier.
När man vill ta bort pappamånaderna, så att familjerna helt "får bestämma själva", innebär det inte att man drar bort politikens makt från köksborden. Man tar klar politisk ställning för minskad jämställdhet.
Den långa, välbetalda föräldraledigheten, som till mer än 80 procent tas ut av kvinnor, har som så många andra lagar blivit normerande. Kvinnor förväntas stanna hemma länge, förväntas jobba deltid när barnen är små, förväntas hämta tidigt från dagis. Den kult kring mammarollen som finns i massmedierna, och de krav som ställs på en god modern mor, har delvis präglats av politiska reformer.
Arbetsgivarnas normer har också påverkats. De vet att fertila kvinnor som söker jobb eller en högre tjänst kommer att vara borta länge när de får barn, och de agerar därefter.
Det enda sättet att göra den skattefinansierade föräldraförsäkringen mer neutral, nämligen könsneutral, är att dela den. Men det vill inte KD.
KD säger alltså JA till mammakulten, till den könssegregerade arbetsmarknaden, till glastak, lägre löner och lägre pensioner för kvinnor. Och NEJ till pappaledighet.

KD är precis lika suget på att radikalt vända samhällsutvecklingen som Alva Myrdal var på sin tid. Det enda hindret är partiets ringa storlek.
Men dessvärre får lilla KD prägla alliansens jämställdhetspolitik. Och då är det en klen tröst att Moderaterna har gått från klarhet till klarhet på jämställdhetsområdet.
Rätt tröstlöst, faktiskt."


Japp. Så enkelt. Läs bara den här meningen igen:

"När man vill ta bort pappamånaderna, så att familjerna helt "får bestämma själva", innebär det inte att man drar bort politikens makt från köksborden. Man tar klar politisk ställning för minskad jämställdhet."

Och så detta:

"Den långa, välbetalda föräldraledigheten, som till mer än 80 procent tas ut av kvinnor, har som så många andra lagar blivit normerande. Kvinnor förväntas stanna hemma länge, förväntas jobba deltid när barnen är små, förväntas hämta tidigt från dagis. Den kult kring mammarollen som finns i massmedierna, och de krav som ställs på en god modern mor, har delvis präglats av politiska reformer.
Arbetsgivarnas normer har också påverkats. De vet att fertila kvinnor som söker jobb eller en högre tjänst kommer att vara borta länge när de får barn, och de agerar därefter."

Ja, jag håller med, det enda sättet att göra den skattefinansierade föräldraförsäkringen mer neutral är att dela den!

Tack Ann-Charlotte!

Vad säger ni andra?

13 kommentarer:

Zeb sa...

Kd må vara inkonsekventa men i motsats till dig tycker jag att Marteus är en sällsynt usel debattör.

Att kalla någon vars åsikt man ogillar för "dårfink" är att sätta sig själv på enormt höga hästar
och visar på dålig respekt i debatten. Man kan säga såhär. Efter att ha läst den där utläggningen var det knappast kd jag fick minskade sympatier för (även om de var låga från början). Snarare fick jag ytterligare en orsak att tycka illa om stöddiga journalister.

cruella sa...

Det var ju ett bekvämt ställningstagande, om inte annat, Zeb.

Jag håller med. Precis så brukar jag argumentera själv. All politik styrs av idéer och är det pengar inblandade blir ju styrningen högst påtaglig verklighet hemma hos enskilda personer. Att påstå något annat är ohederligt, minst sagt.

Jag är så jävla less på KD. Jag hoppas faktiskt att de hamnar under spärren och att ett mirakel sker i något av de andra partierna så vi får behålla en någorlunda modern borgerlig regering.

Zeb sa...

Cruella. Bekvämt? Kanske det. Min avsky för stöddiga journalister är mycket lättväckt. Jag avskyr i stort sett all svensk journalistik, och tycker den är vinklad, usel och undermålig på alla sätt och vis. Marteus är inget undantag.

Vill man framstå som seriös som journalist så undviker man töntiga glåpord om motståndare man inte gillar. Samma hade gällt om hon skrivit om sd eller v, två partier som jag tycker har djupt osmakliga åsikter, långt värre än kd. Men även i dom fallen hade jag föredragigit sakliga argument istället för löjliga retoriska knep.

Jag är inte särskilt konservativ, men i motsats till dig Cruella tror jag att det behövs ett värdekonservativt alternativ för att balansera politiken i Sverige. Alla sammanhang mår bra av balans. Och då hoppas jag kd kan utvecklas till ett frihetligt konservativt alternativ istället för dagens blandning av religion och moralism.

Zeb sa...

Sen tycker jag Marteus har en del märkliga resonemang. Om man inte vill ha en tvångsdelad föräldraförsäkring, kan man då inte vara "för jämställdhet"? Och är alltid den mest för jämställdhet som tror mest på statlig intervention i människors liv?

Jag tycker det är ett konstigt synsätt att den som föreslår regleringar, kvoteringar eller inskränkningar av människors frihet ska betraktas som mer "för jämställdhet" än den som inte vill ha dessa ingrepp från staten.

Det är klart att det gick att skapa 50/50 på alla nivåer i samhället om staten gick in och använde sin tvångsmakt lite överallt. Men vore det ett bra samhälle, och vore det verkligen att vara "för jämställdhet" att föreslå något sådant?

cruella sa...

Varför hoppas på KD i den riktningen, det verkar alldeles dödfött. Uppsvinget för partiet har ju kommit med nymoralism och penningmutor.

Värdekonservativ är inget ord jag gillar; det döljer oftast en massa åsikter som tycks sammanfalla med KD:s, hur gärna du och andra vill något annat. Du får gärna utveckla det om du anser att jag är ute och cyklar.

cruella sa...

Du blandar ihop saker, säkert medvetet retoriskt, men den går jag inte på, när du vill påstå att det är kvotering att knyta föräldrapengen till individen i stället för till ett par som har barn ihop.

Är inte vårdnadsbidrag en statlig intervention, precis som barnbidrag och förskola?

Zeb sa...

Cruella. Jo, som sagt är kd i högsta grad ett inkonsekvent parti. Men det finns ingen naturlag som säger att ett "konservativt" parti tvunget måste ägna sig åt religion, moralism eller bigotteri. Vad Hägglund åtminstone annonserat utåt är att han vill komma ifrån den positionen. Sen kanske inte det är möjligt av historiska skäl, vad vet jag.

Vad gäller intervention. Det finns ju grader även i helvetet. Det är klart att vårdnadsbidrag är en statlig intervention. Men om man nu från statens sida prompt ska lägga sig i folks val att skaffa barn eller inte så föredrar jag i alla fall att det görs med så få tvångsåtgärder som möjligt.

I det fallet är väl ett kontantbidrag egentligen att föredra eftersom det då inte ställer några krav alls på vilket sätt barnomhändertagandet ska ske, eller av vem. Fullt utbyggt skulle det då kunna användas för att antingen ta tjänstledigt från arbetet, eller betala för att någon annan tog hand om barnet (sambo, bror, farmor, morfar, granne, barnflicka).

Men det skulle kräva att man gjorde om hela tänket kring föräldra/barn-relationen och såg detta mer som en privatsak än en sak för politiker. Och det verkar inte särskilt realistiskt idag tyvärr.

Om vi ska ha föräldraförsäkringen kvar (vilket jag tror är mest realistiskt) så skulle jag föredra att den blev helt fritt överlåtningsbar, dvs inte bara mellan föräldrar.

Johan sa...

Hur kan man överhuvudtaget tycka om expressens ledarsida? Dom och Göteborgs Postens ledarsida är så dåliga. Bara samma gamla PK-propaganda som vevas om och om igen utan att ens vara i närheten av att uppvisa något som påminner om en nyanserad och saklig analys utan känsloargument och värdeord. Och just Marteus tillhör de sämsta av dem alla. Har slutat läsa hennes skit överhuvudtaget.

Jenny sa...

Jag håller med krönikan till fullo. Noterar som vanligt
att det främst är män som är emot kvotering/individualiserin på sådana här
bloggar och forum. Lite sorgligt enligt min åsikt, med 50/50 slipper ju männen ta fighten hemma iaf.

Vilse på Värnhem/Anders sa...

För mig är det svårbegripligt att sveriges liberaler valde att alliera sig med KD, istället för att närma sig de gröna, men det är ju deras val. Nu blir det med alla sannolikhet Ohly i regeringen, som en följd av detta.

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Just det, jag skulle ju kommentera i sak också ;)

KD vill att kvinnor ska vara hemma och passa barnen och att män ska förvärvsarbeta. Rent krasst tror man att Gud bestämt så.

Om man inser det, så förstår man deras världsbild, där alla vi feminister, socialister, gröna och liberaler konspirierar mot den naturliga/gudomliga ordningen.

Johan sa...

Vilse på Värnhem/Anders

VArken roligt eller relevant. Överdrivet trams helt enkelt.

Jessica sa...

"Men dessvärre får lilla KD prägla alliansens jämställdhetspolitik."

På vilket sätt? Göran Hägglund har ju som socialminister varit med att driva igenom könsneutrala äktenskap, abortturism och införa jämställdhetsbonus.

Visst har de dåliga åsikter om jämställdhetspolitik, men att de har någon större makt stämmer väl ändå inte?