Fredag. Vad härligt!
Läser om velourpappan i DN. Och intervjun med pionjären Erik Centerwall. Förstår inte att fler pappor inte vill bli pionjärer...
Och så läser jag Jonas Lindbergs debattartikel i Aftonbladet, där han hävdar att föräldraledigheten om möjligt är ännu viktigare för pappan. Hm, intressant tanke!
Men mest av allt tänker jag på att jag skulle velat ha varit på Globen i kväll. Tycker att Lady Gaga är riktigt häftig (fruktansvärt duktig, musikalisk, kaxig – och förstås feminist)! Så nu avslutar vi arbetsveckan med en Lady Gaga-video:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Hej,
Har läst din/er bok. Efter att även läst här (din/er blogg) så får jag en stark känsla av att bloggen går ut på att du/ni skall dra uppmärksammhet år din/er bok. Ligger längs upp till höger + massa refferenser. Jämnställheten kommer i andra hand på din/er blogg. Dogge Doggelito säljer diskmaskiner mm. för El Giganten och snart gör du/ni reklam för barntalk, stödhjul till cyklar eller något annat.
Jag hoppas att du/ni inte bloggar mer än din/er partner, allt ska ju vara lika. Själv har jag räknat alla bokstäver (i mitt inlägg, inklusive det innom paranteser) och sett till att min sambo bloggat/mailat/facebooka't precis lika mycket som det här inlägget så det blir precis lika delat..
För din/er del blir det svårare eftersom du/ni indirrekt tjänar pengar på din/er blogg och att det tar viss tid att blogga, hur räknar du ut det på ett jämställt sätt?
Din/er ståndpunkt i boken är ohållbar när det gäller att dela lika på alla sätt. Ett förhållande/sambo/äktenskap är ett "kollektiv" där alla som är inblandade bidrar, även barnen. Att likställa hur mycket ens bidrag värderas till är omöjligt. Små saker kan ha stor verka likväl som stora saker kan ha liten verkan.
Ps Du/din din/er är en pik eftersom Rebecka verkar vara frånvarande på den här bloggen, hoppas ni delar lika på det ni skall dela på. Ds.
@ Anonym; jösses...
Tycker iofs det är bra Anonym påminner om att gränsdragningsproblematiken inte är riktigt så enkel att den kan betraktas som avgjord. Så gott som alla tycker att städning och diskning ska fördelas lika. Många tycker att heminredning, bullbak, trädgårdsarbete och fixandet på huset ska delas lika. Långt ifrån lika många tycker att till exempel bloggande, träning och bärplockning ska delas lika.
För att strävandet efter jämnställdhet och att fördelandet av uppgifter mellan man och kvinna inte ska bli helt godtyclikgt eller bero på den samtida opinionen vore det nog fördelaktigt att försöka skapa någon form av definition man kan ha som utgångspunkt.
Om man formulera en definition som beskriver alla de olika aktiviteter och sysslor som bör fördelas lika mellan könen för att jämnställdhet ska kunna realiseras, då borde man kunna undvika godtycket i fördelning av aktiviteter jag nämnde ovan.
Jag är inte helt hundra på vilka aktiviter som feminismen vanligen anser ska fördelas lika men jag tycker mig ändå kunna identifiera några karaktärsdrag.
Aktiviteter som ökar den nuvarande och framtida inkomsten bör fördelas lika. Och omvänt bör aktiviteter som minskar den nuvarande och framtida inkomsten fördelas lika.
Aktiviteter som bidrar till att underlätta och förbättra familjens vardag bör fördelas lika.
Aktiviteter som syfta till att skapa bästa möjliga skolgång samt utveckling för barnen bör fördelas lika.
Hmm det är ganska mycket som skulle kunna fördelas lika. Det verkar faktiskt lättare att definiera det som inte behöver delas lika, och det är väl då endast fritidsaktiviteter och aktiviteter man gör för sitt eget nöjes skull som inte behöver fördelas lika. Fast mångden fritid ska förstås fördelas lika.
Ni skriver i "introt" till boken att ni skall modernisera kärnfamiljen så både mamman och pappan skall kunna ha jobb osv... Er bild av att kärnfamiljen skall bestå av mamma-pappa-barn känns ju inte så modern från början då många familjer idag har utsendet mamma/mamma och pappa/pappa med barn därtill dvs HBT-familjer. Tar ni upp det i boken och här på bloggen eller utesluts dessa människor och deras barn i er bild av kärnfamiljen?
Anonym - ditt inlägg är väldigt förvirrat. Men jag ska svara på några saker. Du verkar inte ha en aning om hur det är att skriva en bok. Eller att blogga... Tror du att jag har blivit rik på min bok? Tror du att jag har tjänat en spänn på allt det jobb jag lägger ner på bloggen? Om man säger så här. Vi skrev boken under ett år. Ungefär. Eftersom man måste leva på något annat medan man skriver bok, så drog det ju ut på tiden. Man tjänar INTE mycket pengar på att skriva en bok. Jo, om den säljer mycket. Men en sån här bok säljer sällan så mycket att man tjänar några pengar. Jag skulle säga att det jag har tjänat på boken motsvarar två månadslöner. Och då räknar jag på min egen månadslön - då jag har ett heltidsjobb vid sidan av jobbet med boken och den här bloggen. Hade jag inte haft ett jobb, eller en annat sätt att dra in pengar hade jag aldrig kunnat göra det. jag har bloggat i drygt ett år, skrivit en 25-30 inlägg i månaden. Lagt ner rätt mycket tid. Boken tog också mycket tid att skriva. Som du kanske förstår så överskrids det arbete jag lagt ner två månader rätt ordenligt... Varför gör jag då detta? Jo, jag har alltid gillat debatt. Jag har alltid (eller de senaste 15-20 åren) brunnit för jämställdhet. Jag är djupt engagerad i jämställdhetsfrågor och eftersom jag själv har familj så tycker jag att jämställdhet, föräldraskap och familjeliv är spännande områden. Inte för att jag tycker att det är viktigare än andra jämställdhetsfrågor. Utan för att det är det jag kan. Det jag är inläst på. Jag har tidigare i mitt liv skrivit och läst mycket om till exempel våld mot kvinnor, våldtäkter, genus och kultur. Och även queerfrågor. Men det finns andra som är betydligt bättre på de frågorna än vad jag är. Jag utesluter verkligen inte andra sorters familjer än mamma-pappa-barn. Jsg skriver om det jag kan, helt enkelt. Andra kan och skriver om andra frågor. Jag har skrivit om andra familjekonstellationer också. Men varför ska alltid just feminister ha kravet på sig att täcka in alla områden? 72 procent av alla barn under 18 år lever med sina biologiska föräldrar i en kärnfamilj. Jag tror att just kärnfamiljen brottas med en massa jämställdhetsproblem, stereotypa könsroller och så vidare. Och de är en sån stor grupp att de sätter normer - och är alltså en viktig grupp. Många andra duktiga debatterar jämställdhetsfrågor ur andra perspektiv. Och inom andra områden i livet. Jag har valt att nischa mig på detta område - här i bloggen.
Jag skulle kunna tjäna några kronor på den här bloggen om jag lägger in annonser. Och jag har funderat på det. Men inte kommit till skott. Vi får se hur jag gör. Oavsett om jag gör det eller inte, så kan jag försäkra alla om att jag inte blir rik av att blogga - det tar bara tid, man tjänar inte en spänn. Självklart vill jag att folk ska läsa min bok. Men det ska säljas rätt många ex till för att jag ska tjäna något på det. De allra flesta som skriver böcker gör det för att de vill bli lästa. Ytterst, ytterst få tjänar några större pengar på sina böcker. Om jag ville tjäna pengar på böcker borde jag skriva deckare (och det kanske jag gör en dag), inte debattböcker om jämställdhet ;-)
Hej, den här kommentaren handlar inte om det här inlägget utan är att jag reagerade på en artikel i DN idag. Artikeln i sig är väldigt bra och tar upp ett viktigt ämne, "När leken på skolan blir förtryck" http://www.dn.se/insidan/nar-leken-pa-skolgarden-blir-fortryck-1.1091231
Men i Artikeln säger en sociolog vid namn Björn Eriksson detta
"Det är nästan omöjligt och dessutom olämpligt att förhindra barn att leka den här sortens lekar. Det säger Björn Eriksson, professor i sociologi som har studerat mekanismerna bakom mobbning.
Barnen testar gränserna, skaffar sig en självuppfattning, lär sig de sociala spelreglerna och fastställer en rangordning i gruppen. Och det sistnämnda sker i de flesta mänskliga sammanhang, även bland vuxna.
– Utan rangordning hotar kaos, förklarar han. Ledaren har hela tiden behov av att visa vem som bestämmer, och den som inte vill vara med riskerar att bli utstött – det är ett väldigt högt pris att betala.
Genom våld kan man visa styrka. Det är en av de allra äldsta ritualerna.
– Och den som tål smärta är en man och inte ett barn. De här lekarna handlar till stor del om att bevisa sin manlighet, det är ingen slump att det främst är pojkarna som leker dem. Och det är klart att det är tokigt om lekarna urartar till trakasserier eller misshandel – då måste de vuxna ingripa, säger Björn Eriksson."
Nu kan han ju självklart ha citerats väldigt löst ur sitt sammanhang men det han säger här är ju rätt hårresande tycker jag. Att det skulle vara något naturligt och bra att pojkar i skolåldern skulle ha diverse manlighetsritualer där vissa ska bestämma över andra svagare pojkar. Jag tycker rätt ofta att vuxenvärlden sviker de känsliga pojkarna och deras rätt att vara sig själva och inte passa in i pojkmallen. Och det sociologen Björn Eriksson säger bekräftar ju bara detta. Vad tycker ni andra här? För mig känns det självklart att om vi vill stötta pappor som vill ta hand om sina barn så måste vi ju rimligtvis även stötta pojkar som inte vill vara starka, modiga och tuffa.
Skicka en kommentar