Hade svårt att sitta stilla när Göran Hägglund rapade upp samma fras om och om igen i söndagens Agenda: "Det ska familjerna själva få bestämma om." I hans värld verkar det inte finnas något som påverkar människor, utan alla har precis samma förutsättningar och kan välja fullt fritt. Det finns ingen kultur, ingen ekonomi, inga könstereotypa föreställningar, normer eller nåt som påverkar - alla kan göra fria rationella val...
Fnissade lite sen när jag läste Hanne Kjöller i DN:
"Enligt Kristdemokraterna finns inga normer som är överordnade självbestämmandet inom familjen.
Inom parentes kan man påpeka att Kristdemokraterna här är inkonsekventa. Partiet planerar knappast att ta några steg tillbaka och låta människor gifta sig och bilda familj som de själva vill – för dessa beslut skulle kunna kollidera med Kristdemokraternas syn på hur en familj bör se ut."
Vad han och många andra inte förstår är att det är ett slags styrande att INTE styra familjerna också. Alla bidrag, försäkringar, lagar normerar. Att inte styra, styr också.
Jag är emot vårdnadsbidraget, av många skäl. Dels för att det är enormt könskonserverande. Dels har vi arbetslinjen - samhället hjälper människor så att de kan arbeta och bidra till vårt gemensamma (med sitt arbete och med sin skatt). Sedan fungerar bara bidraget för gifta personer, det blir ett litet bidrag till de som redan har. En ensamstående förälder kan ju aldrig använda vårdnadsbidraget.
Läs hela Hanne Kjöllers ledare här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
23 kommentarer:
Ja, vårdnadsbidraget är en fullkomlig anomali i vårt samhälle.
Det är svårt att rösta borgerligt ska jag säga;-)
Så vad ska man rösta på? Om man vill ha bort vårdnadsbidraget och få till stånd en individualiserad föräldraförsäkring? Jag är lat nu -frågar här i stället för att göra efterforskningar på egen hand...
Samtidigt skulle jag vilja ha kvar rut-avdraget. Fast kan ha och mista jobbskatteavdraget. Hrm.
Jenny. Kan ha och mista jobbskatteavdraget? Oj, du måste vara rik.
Zeb: det är ju endast de rika som tjänar ordentligt på jobbskatteavdraget, då avdraget blir större ju högre lön du har. Jag som tjänar runt 25 000 kr i månaden klarar mig hellre utan det, om de pengarna läggs på något annat vettigt.
Rösta på Miljöpartiet, Jenny. Säger jag, fast jag själv röstar borgerligt.
Jenny, nu har jag i och för sig antagit en del saker för att kunna göra beräkningarna.
Men om vi antar att du är född 1980 och tjänar 25000 och allt annat lämnas blankt får du behålla 1751 kronor mer per månad nu än när S satt vid makten. Själv tycker jag 1751 är ganska mycket och då tjänar jag ändå mer än vad du gör.
Totalt har du på fyra år fått behålla cirka 70 000 kronor mer. Det är ganska mycket pengar tycker jag.
Om man tjänar 15 000 med andra förutsättningar lika får de behålla 1139 :- mer per månad. Totalt under mandatperioden cirka 60 000. Definitivt inte lite pengar.
Eftersom skattesystemet är procentbaserat blir det så att om man tjänar mer får man behålla med. Men kom då ihåg att marginalskatter och dylikt fortfarande jämnar ut en del av de skillnaderna. Och att de som tjänar mer betalar MER skatt än de som tjänar mindre.
Med S vid makten skulle alla som jobbar få en högre skatt (inte bara de som tjänar över 40 000 vilket är LÖGN från S att påstå).
Uträknat via jobbskatteavdrag.se
Cruella
Själv tycker jag att det är enkelt. Det räcker med att säga Östros högt så blev det genast väldigt enkelt att rösta borgeligt...
Cruella.
Vill verkligen MP ha kvar RUT?
Jenny, mittåt. Rösta på Centern eller Folkpartiet i stället.
Angående Miljöpartiet har de många bra poänger och är ju egentligen ett mittenparti. Fast nu är de i ruskigt dåligt sällskap och därför otänkbara för mig. Å andra sidan är det ju önskavärt att mp blir så stora som möjligt inom vänsterkartellen.
Fast Jenny verkar ju inte vara i behov av 1700 kr extra i månaden, enligt egen utsago. Du måste vara en arbetsgivares dröm säger jag bara. Jag skulle vilja vara din motpart i en löneförhandling. "Nej tack, jag tror företaget behöver dom här pengarna mycket bättre än jag...". ;-)
Jag, som efter fyra års oaramedicinska studier och en legitimerad yrkestitel tjänar drygt 25000/månad (tack för det, Landstinget)om jag arbetar 100% (vilket jag inte gör) har verkligen märkt av och uppskattat jobbskatteavdraget.
Tyvrr lider en stor del av Sveriges befolkning av sviterna efter det undermåliga skolsystemet, i bemärkelsen att man inte behärskar procenträkning. Jag tar då hellre hand om mina egna pengar än att de ska försvinna in i ett svart hål.
Vill definitivt ha kvar RUT-avdraget, och tycker visserligen att delad föräldraförsäkring är en viktig fråga, men inte så viktig att den skulle få mig att vandra över till det substanslösa rödgröna blocket.
Blotta tanken på Måååna som statsminister och Ohly i regeringen ger mig frossbrytnigar. Snacka om mardröm.
Jag avstår gärna från mitt jobbskatteavdrag om det betyder att min mor kan få sin pension höjd istället för sänkt. Eller alla andras gamla mödrar som jobbat hela livet och nu måste vända på slantarna...
Klart det är kul med mer pengar i kassan men mitt samvete tillåter mig faktiskt inte att tycka att det är OK att min redan ganska stadiga lön ökar medan inkomsterna för sjuka och pensionärer sänks.
Tack för den, Annika :-)
Den förvånade pappan: jag visste förvisso inte att det rörde sig om så pass stora belopp, men jag står fast vid att jag skulle kunna avstå från de pengarna till förmån för t.ex. ökad föräldrapenning.
Och jag skulle hellre få ut mer pengar genom högre lön än genom skatteavdrag. Jag försöker överlag inte tänka så egoistiskt i dessa frågor. Ja, JAG skulle tjäna på att ha kvar jobbskatteavdraget nu, men vad händer om jag blir arbetslös (och mot förmodan inte hittar nytt jobb på en gång)? Jo då är villkoren för min a-kassa (eller sjukpenning om jag blir sjuk) inte de mest förmånliga.
En annan tanke: inkomst i form av föräldrapenning får inte något jobbskatteavdrag (även om gudarna vet att det är ett jobb att vara hemma med barn...). Ytterligare en ursäkt för papporna - i egenskap av höginkomsttagare - att inte ta ut så många föräldradagar; då förlorar de ju ännu mer än de gjorde före jobbskatteavdraget.
Annika du sammanfattar det på ett mycket bra sätt!
Lalove och Jenny
Jo, man kan ju se det på olika sätt. Jag har dock svårt att se det som att min lön har ökat. Däremot har jag fått behålla mer pengar av min lön och det tycker jag är en väldigt skillnad. Jag tycker att människor som jobbar ska tjäna på att jobba. Sverige har redan bland världens högsta skatter och det är inte bra.
Själv tycker jag inte att ersättning för föräldraledighet ska öka. 80% av inkomsten för de flesta måste väl definitivt räknas som en tämligen bra ersättning.
Även pensionärerna har fått skattesänkningar, dock inte lika stora som löntagarna. Sedan är det flera andra faktorer som påverkar hur pensionen ser ut.
Det är tyvärr inte så enkelt som att högre skatt ger högre intäkter till staten. Det kan vara tvärtom också, speciellt om man höjer fel skatter. (Något som tyvärr Östros tycker låter som en lysande idé)
Hmm, ännu en feminist som anser att jag inte existerar.
Jag har som pappa tagit ut merparten av fp (allt utom mammans 60 dagar) och tagit vårdnadsbidrag, men uppenbarligen finns jag inte eftersom det inte ingår i er tankevärld att en traditionellt uppfostrad man skulle kunna ta egna beslut i samråd med sin sambo.
Visst ja, jag finns inte heller med tanke på att jag lagar mest mat också, trots att min pappa inte ens kan laga mat och att jag aldrig gjorde det i föräldrahemmet.
Fri vilja, någon? Inte existerande i feministernas teorier.
Lalouve. Inget hindrar dig väl från att avstå från pengarna om du tycker att du inte behöver dom. Ge dom gärna till din mor om du tycker att hon behöver dom bättre än du. Eller lägg dom i ett kuvert och posta till finansdepartementet.
Det finns inget solidariskt med att kräva att någon annan ska avstå ifrån sina inarbetade slantar.
Problemet med dig är att du vill tvinga mig att ge bort mina pengar till Thomas Östros. Varför han skulle vara bättre på att ta hand om mina pengar än jag själv begriper jag inte.
Varför skulle det vara bättre att vara konsekvent än inkonsekvent? Vem skulle vilja leva ihop med en människa som är 100% konsekvent i allt den säger och tar sig för?
Johan. Det beror väl på vilken typ av inkonsekvens vi talar om. Själv skulle jag aldrig kunna leva med en dubbelmoralistisk människa, som ställde andra krav på sig själv än på andra. Klarar du inte av att leva i enlighet med det du vill kräva av andra så har du noll trovärdighet i mina ögon.
Sen så har Rebecka alldeles rätt. Att inte lägga sig i är också en form av politik. Oftast den klokaste. Håller också med om att kd är ett väldigt inkonsekvent parti. Att å ena sidan säga sig stå för familjers valfrihet och å andra sidan vara ett förbudsparti (t ex mot alkohol, sexig reklam och homoäktenskap) är inte trovärdigt.
Men om jag förstått saken rätt så vill Hägglund ha en makeover i mer frihetlig riktning, dvs bort från
den gamla moralismen. Kan ju vara intressant att se om han lyckas med det eller om det kristna arvet sätter stopp.
Jag är helt emot vårdnadsbidraget också - av de anledningar du skriver och med tillägget att det dessutom förstärker segregationen. I Norge har de tagit bort samma bidrag då det visade sig att invandrarkvinnor hamnade utanför arbetsmarknaden och deras barn utanför samhället, inte minst språkligt. Nu händer samma sak här.
Sen vill jag tillägga att jag är för en delning av föräldrarförsäkringen, MEN jag vill samtidigt ha kvar RUT. Får man tycka så? Det känns ofta som om de två sakerna står emot varandra.
Jag definierar mig som socialliberal och önskar och hoppas att alliansen ska formas av en samhällssyn där företagande och välfärd kan samverka, skola och utbildning/forskning är viktigt och miljö- och jämställdhet tas på allvar.
En viss styrning från politiskt håll behöver inte vara fel.
Bläää
Jag kan hitta inkonsekvens i alla partiers politik.
Hur konsekvent från ett solidariskt perspektiv är det att en del får närmare 20000 kr i A-kassa i månaden medan andra får gå mer eller mindre utan inkomst och utan bidrag från staten under 2,5 års tid, men kan ändå inte få en spänn i socialbidrag?
Det här är dagens Sverige. Skyll den här inkonsekvensen på valfritt parti. Ingen av dem bryr sig ändå.
Konsekvent eller inkonsekvent är något orelevant för mig för huruvida det är det ena eller det andra beror alltid på hur man ser det och det är därmed något högst subjektivt. Pragmatism är något långt mycket viktigare och meningsfullare.
Är emot vårdnadsbidraget eftersom det inte är något som alla har praktisk möjlighet att utnyttja. Röstar i och för sig inte borgerligt heller då jag arbetar i en verksamhet där det är väldigt tydligt att människor har oerhört skilda möjligheter redan från födseln och att det är lätt att tänka att vi har för höga skatter om man har det väl förspänt.
Har inga problem med att betala skatt eftersom jag tjänar under 25000 och ändå tycker att jag klarar livhanken och kan hålla bra livskvalité. Jag har bott i andra länder där det inte är självklart att ens barn får vård om de inte har föräldrar som betalat dyra försäkringar. Jag tror att det är viktigt att väga in och värna om den välfärd som vi ser som självklar när vi räknar skattter i kronor per månad i vår egna plånbok.
Jag är starkt emot vårdnadsbidraget rent ideologiskt, men privat så hoppas jag att det blir kvar tillräkligt länge för att min sambo ska kunna söka det... Men måste man vara gift för att få vårdnadsbidrag? Eller går det bra för sambos också?
KaosJenny
Bara en kommentar. Det finns egentligen inte något rakt samband mellan högt skattetryck och stora skatteintäkter till staten. I praktiken kan det faktiskt vara tvärtom, exempelvis om skatten påverkar sysselsättningen.
Någon sa att de var emot subventioner för vissa områden. Varför då? Om subventionen ger mer än den kostar och ger lika eller större intäkter än innan subventionen, vad är i så fall problemet??? (RUT är ju ett exmepel på just detta. Jag anväder inte RUT men tycker att det är lysande, det har skapat jobb OCH det ger staten större intäkter än tidigare.)
Skicka en kommentar