Och så min debattartikel i Aftonbladet: Till försvar för Ohlys bröstpumpar ;-)
Läs här!
Det finns ju många som hävdar att vi är mer jämställda än vad statistiken visar. Att pappornas uttag inte skulle synas i statistiken. Men jag har aldrig egentligen trott på det. Jag tror att sånt där jämnar ut sig. Och om det slår åt något håll så tror jag tyvärr att det slår åt andra hållet. Att det ser bättre ut i statistiken än vad det egentligen är. Jag vet många pappor som tar en dag i veckan, många tar ut lite extra kring jul och sommar. Jag fick ett intressant meddelande från Lars Jennfors. Han har gjort några riktigt intressanta iakttagelser när det gäller hur det egentligen ser ut. Läs här:
Hela mitt år som föräldraledig har jag fört statistik på antalet pappor och mammor som jag mött på vardagar, som jag antar vara föräldralediga. Lite ovetenskapligt, men dock intressanta siffror. Den slutgiltiga siffran blev 126 pappor och 762 mammor, vilket ger drygt 14 procent pappor och knappt 86 % mammor som jag mött på gator, kaféer eller vad det nu kan vara. Min tes bekräftas. Jag har mött färre pappor och fler mammor än vad jag borde gjort om man utgår från statistiken på uttagna föräldradagar. Enligt statistiken skulle jag som bor i Kristianstad, även om jag vissa dagar besökt andra orter, i snitt påträffat 20,8 % pappor. I stället har jag mött drygt 14 % pappor och det är väldigt långt från denna siffra. Jag tror att detta kan bero på några olika faktorer:
1. Som förälder har du möjlighet att jobba måndag-torsdag, ta ledigt fredag och samtidigt kunna ta ut föräldradagar fredag-söndag. En man som jobbar 80 % skulle alltså kunna ta ut 3 dagars föräldraledigt, medan mamman som är hemma tar ut 4 dagar (måndag-torsdag). Jag tror att det är betydligt vanligare att män utnyttjar denna möjlighet än att kvinnor gör det. Tyvärr leder detta till att pappan fortfarande inte tar det fulla ansvaret för barnen trots att han tar ut föräldradagar, då mamman i många fall fortfarande är hemma.
2. De pappor som är hemma med sina barn är det, oftare än mamman, under andra året. Enligt de regler som finns så måste man från och med att barnet är 1 år ta ut minst 5 föräldradagar i veckan, för att behålla sin sjukpenninggrundande inkomst. Detta krav finns inte under det första året. Tar vi mig och Louise som exempel så innebär det att vi varit föräldralediga ungefär lika länge, men eftersom hon var hemma första året och jag andra året så har jag tagit ut betydligt fler dagar än vad hon gjort. Hon tog ut 4 dagar per vecka och jag 5 dagar per vecka. I statistiken kommer det alltså se ut som jag varit hemma beydligt längre än henne, även om så inte är fallet. (Vi är för övrigt 1 av 1000 familjer där pappan tar ut fler dagar än mamman, 1 av 1000!!!)
3. Jag tror att många pappor tar ut föräldraledighet i anslutning till sommaren då även mamman är ledig. Det innebär att pappan återigen inte tar huvudansvaret för barnet. Jag tror att detta är betydligt vanligare än tvärtom, det vill säga att mamman skulle tar ut föräldradagar på sommaren då pappan redan är hemma.
Statistiken, som i sig inte visar på något särskilt jämställt samhälle (I Sverige 2009 tog kvinnorna ut 77,7 % av föräldradagarna och männen 22,3 % av dagarna), är missvisande. Mitt ovetenskapliga räkneexempel visar att statistiken ljuger. Tyvärr tror jag att mina siffror ligger närmare sanningen än vad den officiella statistiken gör vad gäller antal dagar då mamman eller pappan tar huvudansvaret för barnen.
Slutsatsen blir att den statistik som redovisas offentligt ska man ta med en nypa salt. Verkligheten vad gäller jämställdheten i vårt föräldraskap är tyvärr troligtvis sämre än denna.
Ja, vad säger ni? Tror ni att papporna tar ut mer än vad statistiken visar, eller mindre?
Ps. Tack Hillevi Wahl för ditt inlägg och dina fina ord! Ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Ha, ha, ha så bra skrivet! Jag tror själv, precis som pappa, att pappor tar ut mindre än vad statistiken visar. Jag och min sambo har noterat precis samma trender som "pappan" tar upp dvs. man tar fred-sönd, man tar andra året och man tar framförallt somrar. Min man blir så less på dessa pappor som sitter och skryter om två månaders pappaledighet mitt på sommaren och som på allvar tror att de vet hur det är att vara hemma med barn. (Min man har tagit halva tiden med båda våra barn, vilket i vårat fall betyder ca 7-8 månad)
Jag behöver inte vara anonym. Lars Jennfors heter jag som skrivit detta.
Jag tror det förhåller sig precis så som pappa lars skriver! Kolla bara hur förhållandevis få killar det är som skriver om och reagerar positivt på frågan om individuell föräldrapeng! Att farsornas föräldraledighet är av en helt annan beskaffenhet än kvinnornas tror jag vi kan vara rätt eniga om...
Förlåt Lars! Missade det. Har ändrat nu! Nu har jag skrivit in ditt namn direkt i inlägget! Mycket bra skrivet och observerat för övrigt!
Jag ville bara tacka Rebecka och er andra klartänkta människor här för ert kloka resonemang. Jag gick till öppna förskolan igår (första gången...) och kände mig oändligt ensam i min ståndpunkt för individualiserad föräldraförsäkring. Jag berättade att det kändes lite tungt att återvända till jobbet efter min föräldraledighet och fick höra från tusen håll att min man borde ha förståelse för detta och avstå sina dagar till förmån för mig - min längtan efter barnen var ansedd som större och mer naturlig än min mans.
I denna lilla utflykt ut i den föräldralediga vardagen såg jag så tydligt hur pappor är sedda som den sekundära föräldern och hur förtryckande könsroller och den existerande föräldraförsäkringen är för båda könen.
Tyvärr mindre, just det här med sommarledighet verkar väldigt vanligt. Å andra sidan var vi hemma båda två de första två månaderna när Lillebror var nyfödd för att inte Storebror skulle känna sig helt utanför.
Att ta tre dagar (fre-sön) är ju inte olagligt, det är möjligt att det är vanligt. Jag vet inte.
De flesta jag känner har, precis som vi, satsat på att spara så många dagar som möjligt så man just kan vara långledig över sommaren och över jul. Under första året har vi tagit så få dagar som bara är möjligt och sedan har vi tagit så få som man varit tvungen att ta för att skydda SGI.
Hur det ser ut i de flesta fall är svårt att avgöra, statistik är statistik. Man kan i princip visa vad som helst med siffror, bara man ställer frågorna tillräckligt luddigt.
FÖr mig är det viktiga att familjens rätt att bestämma hur de ska vara lediga finns kvar, även om även jag har svårt att förstå varför så få pappor tar ut fler dagar.
fick en länk till denna blogg och vill skriva ett litet tack! :D Intressant reflektion (fast mycket ovetenskaplig ;) Jag har en tes om att uttaget av föräldrapenning har mycket låg korrelation med det faktiska förhållandet mellan mäns och kvinnors "tid med barnen" eller vad man ska kalla det. Jag tror till och med att oavsett hur mycket man från politiskt håll försöker styra föräldrar att ta ut samma antal föräldradagar, så kommer det inte att påverka mammors och pappors engagemang i barnen. Tittar man på mig och min man så kommer det i slutändan att se väldigt snyggt ut - vi kommer att ta ut precis hälften var. I praktiken har jag varit hemma mycket mycket mer än min man. Vi är ett envist könsstereotypt par ;-) men det ser snyggt ut på papperet. Man kan fixa och trixa med föräldraförsäkringen, tex så som beskrivs här med att ta ut för helgerna - lär man sig systemet så kan man göra väldigt mycket som man vill ändå. Det innebär bara en massa mer trixande och pappersarbete. Kvotering av föräldradagarna är uddlös politik, alltså, anser jag.
Visst kan man trixa med dagarna, det är ju det jag beskriver. Ska man ändra reglerna för att dela på antalet föräldradagar, så ska man givetvis också se över hur dessa dagar får tas ut. Att man kan ta ut två helgdagar och en vardag i veckan är ju helt galet! Vem som kom på den idén från början förstår jag inte.
Larsjennfors
Eftersom ersättningen beräknas på 7 dagar är det inte speciellt konstigt att man kan göra så. För att få 80%*0,97 av sin lön måste man ta ersättning sju dagar i veckan (och tjäna under taket) så naturligtvis ska man kunna ta ut dagar fredag - söndag.
Att det beräknas på 7 dagar vet jag. Men jag tycker att det är konstigt. Hur många av oss jobbar 7 dagar i veckan? Om man nu inte gör det bör man väl inte kunna ta ut föräldradag en dag då man normalt ändå är ledig? Det rimmar illa tycker jag. Dessutom innebär det väl att om man jobbar 80 % är ledig fredagar och tar ut föräldradag fredag-söndag, så får man ut mer än sin heltidslön per månad? Jag har inte provat, men visst måste det bli så? Det i sig är ju helt sjukt!
Det finns oändligt många olika sätt människor arbetar på så någon har kanske kommit på att detta är det bästa sättet, vad vet jag.
För mig hade det också kännts betydligt mer logiskt att få ersättning för 5 dagar per vecka. Å andra sidan är det bra att man kan begöra för sju dagar eftersom det kan underlätta att skydda sitt SGI när ingen förälder jobbar heltid.
Äh, jag vet inte. Är man inte ekonomiskt pressad ser jag ingen anledning alls att göra så, det förlorar man bara möjlig tid med barnen på och det känns oerhört dumt tycker jag.
Skicka en kommentar