onsdag 19 maj 2010

Kvinnors eget företagande

Zeb kommenterade att jag inte trodde på högerfeminismen i inlägget nedan. Och ja, jag bad om det, heller hur?

Jag blir väl svar skyldig.

Det här är en rätt komplicerad fråga. Ett kort svar är att nej, man behöver inte vara socialist för att vara feminist. Men jag tror inte alls att ökad valfrihet i skola och vård leder till ökad jämställdhet. Det finns andra positiva effekter av det, men inte just jämställdhet. Och när det gäller kvinnliga egenföretagare. Jag skulle acceptera att en feminist sa att hon/han ville förbättra villkoren för kvinnligt företagande. Men just fler kvinnliga företagare... hm, nej. Som jag ser det är det en av de stora fällorna i dag. Många kvinnor startar företag för att få ihop livspusslet. De hinner inte med att lönearbeta, för att de tar ett allt för stort ansvar för hem och barn, och i stället blir de egen företagare.

Vi skriver ett helt kapitel om detta i vår bok: Hoppa av eller starta eget?

Jag tror att för många kvinnor så är det samma sak. Livstilstidningarna är fulla med bytte liv-storys, typ: "Jag jobbade på bank, sen fick jag barn och kände att jag ville göra något annat, nu har jag startat en internetbutik där jag säljer ekobarnkläder... Det gör att jag får mer tid till familjen."

Jag känner hur många som helst egenföretagare till mammor som är förtäckta hemmafruar. De har sin business, som går varierande bra (vissa strålande), men det gemensamma är att de tar huvudansvaret för hem och barn, medan pappan jobbar på i sitt lönejobb (ofta mer än 100 procent).

Jag förstår verkligen den här drömmen! Den är oerhört lockande! För vem vill inte ha ett eget företag och samtidigt kunna vara med familjen? Men jag tror att den också är en kvinnofälla. Jag har själv varit egen företagare och vet att man är helt utanför samhällets skyddsnät. Om man inte satsar på sitt företag så har man väldigt lite skydd om man skulle bli sjuk, få fler barn (sgi blir väldigt låg) och pensionen får man betala in själv.

Många som har det så här tycker också att deras familjeliv har blivit lättare. För nu kan mannen koncentrera sig på sitt arbete, hon behöver inte tjata på honom längre (!)... Hon sköter allt i stället... Låter inte det mer som en hemmafru än som en egenföretagare?

När hörde man senast om en man som startade eget för att få mer tid med familjen? Som startade företag för att barnen bara ska behöva gå på förskolan mellan 9 och 15? Nej, tvärtom har en manlig företagare absolut inte tid att hämta på förskolan! Han kan absolut inte vara föräldraledig ("han är ju egenföretagare!"). En manlig egenföretagare jobbar betydligt mer än 100 procent.

För några år sedan kom en avhandling från Lund som precis bekräftar den här bilden. Kvinnor startar eget för att få ihop sitt (och hela familjens) livspussel. För henne är företaget inte det viktiga, utan att få livet att gå ihop. Kvinnors och mäns företagande ser alltså helt olika ut och är långt ifrån jämställda! Jag skulle säga: en klassisk kvinnofälla.

Alla dessa internetsajter med diskussionsforum, eller säljer ekobarnkläder eller pedagogiska leksaker som startas av mammor är vår tids små boutiquer.

Förr i tiden gav rika män sina hustruar små boutiquer där de kunde hålla till på dagarna. I boutiquerna sålde de fina kläder eller glas och porslin. De gick sällan med vinst (men kunde göra det - på samma sätt som många internetbutiker rattade av under cover-hemmafruar också kan göra det), ofta användes de till och med för att få ner vinsten i mannens bolag. Rena förlusaffärer med andra ord.

Jag tycker att vi pratar alldeles för lite om sånt här. Vad innebär det egentligen att kvinnors och mäns företagande ser så olika ut? Vad är det för braindrain när kvinnorna BÅDE driver eget företag OCH är hemmafruar? Och vissa lyckas ändå riktigt bra! Tänk vad de hade kunnat åstadkomma om de inte också hade haft helhetsansvaret för hem och barn?

När det gäller valfriheten inom vård och skola så är jag väldigt negativ till den utveckling som har skett. Vi har en enorm segregering i samhället. Det räcker inte att flytta till en förort som är totalt homogen, inom den förorten ska man dessutom "välja" rätt privatskola - för att begränsa barnens umgänge ännu mer. Och alla dessa val, vem hinner göra dem? Vem hinner sätta sig in och välja rätt? Det i sig är en ny kvinnofälla! För det är mammorna som framför allt jagar runt och väljer de bästa förskolorna och skolorna. Och inte allt för sällan blir det något förskolekollektiv som kräver enorma insatser av föräldrarna (och som gör heltidsarbete för kvinna näst intill omöjligt). Och även om man väljer en stor kommunal skola så tar föräldrarnas val och fysiska arbete stor tid. Det är städdagar på skolan, föräldramöten (inte bara för klassen utan för skolan och för föräldraföreningen), man ska baka, fixa loppis och allt möjligt. Det är inte lätt att jobba heltid som mamma till några barn i förskolan och skolan! Och nästan inga mammor jobbar heller heltid. Nära 70 procent av mammorna jobbar deltid. Medan papporna fortfarande är den grupp i samhället som jobbar mest.

18 kommentarer:

cruella sa...

Jag instämmer i allt du skriver om kvinnor och företagande och har luftat dessa funderingar olika varv när det kommer till kvinnliga ambassadörer för kvinnligt företagande. Inte fasiken är det väl sådant här näringsministern ser framför sig när hon talar om företag? Jag menar, det finns ju redan. Ambassadörer har man väl främst för att inspirera till nya stordåd, att våga tänka större och peka framåt - inte för att bekräfta den gamla skåpmaten.

Jag har också frilansat i eget företag genom åren med små barn och visst var det bra! Anställningar inom mitt område fanns bara inte att få; på det här viset kunde jag ändå kompetensutveckla mig själv och bida min tid. Och, inte minst, slippa springa som en skållad råtta mellan arbetsgivare och dagis. Prövade på det också, men blev knäpp.

Mina pensionspoäng från de åren är obefintliga. Kan man växla in tiden med ungarna mot cash i framtiden, tror du?

Rebecka Edgren Aldén sa...

OM man ska vara hemma med barnen (oavsett om det är under cover som egen företagare, nu är jag hård, men jag tror diskussionen behövs) så ska man för sin egen skull se till att mannen kompenserar, inte bara pensionspengar utan också det bortfallet av vad man skulle ha tjänat på att ha jobbat heltid på ett jobb. Det är inte för inte som klyftorna mellan kvinnors och mäns inkomster ökar drastiskt efter 30 när barnen kommer.

Och samtidigt: Visst var det praktiskt och underbart att vara egenföretagare och småbarnsmamma! Kan jag inte förneka. Men ta för bövelen ditt företag på allvar! Låt mannen fortsätta hämta och lämna varannan dag, och förstås dela på allt det andra. Tänk också på barnen! De ska inte behöver förlora sin pappa till övertid bara för att mamma ska vara under cover-hemmafru! Och vad signalerar det till barnen att pappas jobb är så mycket viktigare än mammas?

Zeb sa...

Tack för svaret. Men jag tycker kanske att analysen haltar lite. Oftast startas trots allt företag av någon inom en bransch där denne har erfarenhet och kontakter. Jag är själv inte företagare men känner ett antal som tagit steget. Det har handlat om snickare, vvs-tekniker och it-konsulter som startat eget. Det har till en början lett till en mer osäker tillvaro, men oftast även till högre inkomster eftersom kontakterna (de potentiella kunderna) redan funnits på plats. Steget har inte varit oöverstigligt långt och man har inte börjat från noll med sina företag, vilket jag företställer mig att man gör om man startar en nätbutik mot en okänd massmarknad.

Dessa personer jag nämnde har dock en sak gemensamt. De är alla män. Väldigt många kvinnor jobbar idag inom omsorg- och serviceyrken.
Den stora potentialen för kvinnligt företagande borde alltså rent logiskt ligga inom dessa sektorer, i alla fall inom överskådlig framtid. Det är där dessa kvinnor har sina kontakter, sitt nätverk.

När man talar om "fler kvinnliga företagare" är väl knappast idén att bara öka numerären för numerärens egen skull, utan att
det just ska etableras fler livskraftiga företag som drivs av kvinnor, och att det därmed dels ska kunna bli fler jobb i samhället som helhet, och dels att fördelningen av kapital mellan män och kvinnor ska kunna bli jämnare än den är idag. Det är i alla fall
så jag tolkar de sk "högerfeministernas" tal om fler kvinnliga företagare.

David sa...

Mitt i prick, Rebecka.

Sorgligt med alla män som inte backar upp sina kvinnors företagande genom att ta minst hälften av ansvaret hemma. Vad signalerar det? Arbetet sekundärt, moderskapet primärt.

"...slippa springa som en skållad råtta mellan arbetsgivare och dagis." Jo, men dela då, så får väl kvinnan springa hälften så mycket, i alla fall...

cruella sa...

Alltså, jag spekulerade mest utifrån det du skrev och det jag själv stött på i utsagor om kvinnors företagande, ibland hos dem som borde veta bättre i kraft av sina uppdrag.

Mitt eget företag drev jag på heltid och med framgång, sådan den nu ser ut i den branschen, och maken har sett till att ha flexibla villkor så att även han har hållit kontakt med skola och dagis genom att hämta eller lämna varje dag. Vab har vi delat på - eller rättare sagt inte tagit ut särskilt ofta eftersom jobbet ändå måste göras. Men delade dagar där man möts över lunchbordet hade vi.

Vi har alltid kört mina pengar är dina pengar - det är ett sätt att utjämna konsumtionsutrymmet. Och pensionspoängen då? Jo, där har vi varit slöa.

Det kan se ut på så många olika sätt, det här. Men medveten måste man vara. Och jag blir som sagt var orolig om det ska gå skattepengar till att peppa kvinns att starta eget för att det är så bra för hushållet;-)

cruella sa...

David, det blir lätt lite schematiskt när man beskriver det. Min man sprang lika mycket MEN hade en tusen gånger bättre arbetsgivare. Sånt är helt avgörande. Och det var heller inte tal om att inte dela på hemmajobbet.

David sa...

Cruella, jag förstår nu, ursäkta mig, jag förstod ditt uttryck på ett annat sätt. Insiktsfullt skrivet, det du skriver.

Andreas sa...

Suverän analys och väl formulerat. Tack!

Rebecka Edgren Aldén sa...

Cruella, jag är helt med dig. Det är just det som oroar mig. Kvinnor ska starta företag för att täcka upp allt det som samhället borde täcka upp för men inte gör (gratisarbete). Och sen vara flexibla till arbetsmarknadens tjänst när den behöver det, utan trygghet.

KaosJenny sa...

Mycket bra skrivet... Håller helt klart med om att kvinnors egna företagande kan vara en kvinnofälla om man inte tänker sig för. Intressant att om man generaliserar så ser det "fria valet" alltid så pinsamt likadant ut. Män jobbar mycket och kvinnor blir hemmachefer. Känner mig tacksam över att Mannen och jag båda har jobb som är viktiga (vem har inte det?) men ändå kan köra sten sax påse om vem som ska Vabba osv osv. Kanske är detta att det alltid blir så likadant när vi väljer fritt ett argument för att knyta fler föräldradagar.

Egentligen borde det kanske när jag tänker på saken heta barndagar. Det är ju barnets dagar då det kan vara med en av sina föräldrar och då är det ju underligt att det så "slumpartat" ofta blir mammadagar...

Angående segregering så förfasas vi över den men jobbar genom de fria valen ständigt på att upprätthålla ett segretionen. Jag har gått på en skola som var långt ifrån Bullerbyn men känner mig väldigt tacksam över det.

Zeb sa...

Fast om du driver förskola, utbildningsföretag, distriktssköterskemottagning, hemserviceföretag eller liknande så sitter du ju knappast hemma. Det finns många kvinnor inom dessa sektorer idag. Men lustigt nog så brukar dessa "radikalfeminister" du hyllade tidigare inte vara så pigga på att underlätta för dessa att starta företag inom sina områden. De brukar snarare tycka att det är samhället som ska ta hand om de verksamheterna, samtidigt som det är väldigt få som kräver att byggföretag, vvs-firmor eller datakonsultbolag ska drivas av det offentliga. Samma tänk går ju igen lite när det gäller synen på Rot- och Rut-avdrag.

Tycker också att det en är rätt märklig prioritering att man lägger så liten vikt vid kvinnors företagande och kapitalbildning i debatten, och på samma gång kör stenhårt med könskvotering i styrelserna för ett gäng halvdöda storföretag. Luktar mer gammaldags socialism än jämställdhetsfokus tycker jag.

Därav också min misstanke om att många tycker att man bör vara socialist för att kvala in som feminist.

cruella sa...

Zeb, nu rör du ihop det lite. *Finansieringen* ska vara offentlig, *driftsformen* är något annat och där är det inte många till vänster som säger nej i dag. Fast man förordar förstås fler kooperativ än vinstdrivande aktiebolag som köpt en alltför billig förskola av staden. Om man ska hårddra det.

Så är i alla fall partiernas officiella linjer, sedan finns det en hel del fria radikaler som säkert tänker annorlunda. Men det gör det ju till höger också.

Jenny sa...

Så "på spiken" Rebecka, kommer ihåg att jag lånade någon bok om livspusslet och där den enda lösningen på att få mer tid med familjen som presenterades var i princip att starta eget. Jag blev oerhört provocerad av boken (ösnkar jag kom ihåg titeln).
Jag är mellanchef i finansbranshcne och trivs jättebra med det, jag tror inte att varken bli konsult eller starta egen bank skulle göra mig lyckligare.

Stefan sa...

Cruella. Såvitt jag vet strävar många till vänster ännu idag mot att t ex förbjuda vinstdrivande skolor. Man har historiskt motarbetat privata initiativ inom vård och förskola. Man vill även avskaffa Rut-avdraget vilket skulle försvåra avsevärt för hemserviceföretagen.

cruella sa...

Driva med vinst får man lov att göra, men bland annat sossarna har ju pratat om att förbjuda uttag av vinst, dvs man vill att ev. överskott/vinst ska tillbaka in i verksamheten.

Visst, frågar du Vänsterpartiet så företräder de en hel del bekvämt radikala (eller reaktionära, beroende på hur man ser det) åsikter som de ju vet att de aldrig behöver ta ansvar för, vare sig i opposition eller, gud förbjude, regeringsställning.

Ulrika sa...

haha har länge funderat på att starta eget och ironiskt nog ekologiska kläder... Tankarna fick jag då jag var barnledig. Hm !
Jag har inte tänkt på att mina tankebanor är så färgade och inte alls mina egna fria val...
Det ligger så mycket i det du skriver om att få livspusslet att gå ihop. Jag och min sambo delar idag lika på hämtning/lämning och annat men båda känner att tiden för familjen inte räcker till.
Vi jobbar båda skift.

Idag är jag anställd och jobbar skift 90 % och driver företag hemma på sidan av. Min inkomst jag har därifrån gör att jag kompenserar mig själv för mitt inkomstbortfall från anställning.
Jag ser det som kompetensutveckling och betryggande att inte behöva satsa 100 % på detta just nu.
Det är något som jag är utbildad inom men inte jobbar med på mitt "lönejobb".

Gunilla Thorstensson sa...

Företagande är verkligen ingen universallösning; ingen vill se något fattigföretagande, som bygger på att antalet företag är det viktigaste.

Däremot kan det ju ta olika lång tid att bygga upp en verksamhet så att den blir lönsam. Och de kvinnor som är eller vill bli företagare ska kunna start och driva sin verksamhet på samma villkor som män.

Visste du att de flesta kvinnor är nöjda med sin inkomst som företagare, se sid 19, http://publikationer.tillvaxtverket.se/ProductView.aspx?ID=1417&pageIndex=0

Gunilla Thorstensson, Tillväxtverket

Anonym sa...

Hänvisar du till en avhandling bör du länka till den.