Och här på Hemmets Journals hemsida hittar jag ett fantastiskt bra blogginlägg om boken från Ingrid Winterhofs blogg: Ingrid – den bloggande terapeuten!
Måste citera lite:
"Boken ”skriet från kärnfamiljen” låter som om nånting jag själv skulle kunna skriva.
Två kvinnor har upptäckt nåt drömmande i blicken på andra kvinnor när hemma fru rollen kommer på tal.
Det här att pynta och inreda och koka lingonsylt och leva en Bullerbyidyll med sin sin familj.
Det är med all säkerhet på väg att skapas en svensk motsvarighet till amerikanska opt-out generation.
Det handlar alltså om högutbildade kvinnor som ger upp sina jobb och sina karriärer när de får barn – för att istället ge sina ungar den ultimata uppväxten.
Författarna påstår att sådana kvinnor finns det många av också i Sverige och det tror jag är sant.
Hemmafru på heltid?
För en som stod på barrikaderna på 70 talet låter det här sanslöst.
Ska vi nu tillbaka till spisen igen ?
Vi är lurade om vi tror att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Ha ha, så klart det inte är.
Det lutar sig fortfarande på kvinnor som jobbar deltid eller anpassar sina karriärer till familjen.
Istället för att drömma om hemmafruliv – borde mammor peppa varann att tagga ner och lära sig av oss som var med på 70-talet."
Precis Ingrid. Vi ska lära oss av er som var med på 70-talet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Jag skulle behöva er bok numeddetsamma. Önskar att jag kunde göra mig fri från den förbannade inredningsnojan. Läser iofs INGA såna tidningar sedan flera år tillbaka men inser ändå alltför ofta att vi inte har det särskilt coolt/stylat/tipptopp här hemma. Och det retar mig. Och det retar mig att det retar mig. Jag vill att det ska vara oviktigt.
vilken bra blogg det här håller på att bli!
Tack Lisa!
Bara för att vara tydlig: jag har inget emot inredning. Det finns många med ett genuint inredningsintresse. Mina båda systrar och min mamma till exempel. De är alla jätteduktiga! Problemet är att i dag är ALLA småbarnsmammor intresserade av inte bara inredning, utan även tusen andra "husmorssysslor" (baka, odla, pyssla, sticka...)
Inred gärna, men se över andra "intressen". Vad är intresse? vad är yttre tryck?
"Bakar jag bullar med barnen nu för att jag verkligen vill det, eller gör jag det för att kunna säga efteråt att jag har gjort det..."
Typ.
Lisa: eller hur! Precis sådär känner jag med. Det retar mig också att det retar mig att...
Det där med att inte läsa sånadäringa tidningar är nog ett bra tips. Jag träffar fler och fler som inte gör det.
Håller med er båda! Fast man ska inte vara så sträng mot sig själv, tror jag. Gillar man tidningar kan man väl läsa dem.
Jag tänker, det får ju inte gå åt andra hållet heller. Att man hittar nya saker att känna skuld över... Som att känna skuld för att man vill läsa tidningar...
Äh, det blir bara rundgång av alltihopa. Huvudsaken är väl att man kan diskutera sådana här saker, se mönster och skratta åt sig själv ibland ;-)
...och det allra viktiaste är väl att en i familjen inte slår knut på sig själv, medan den andra hälften självförverkligar sig själv. Att ha små barn, hem och familj tar tid, vilket jag anser att man måste inse. Men arbete och familj går faktiskt att kombinera om alla vuxna i familjen drar sitt strå till stacken och tar ansvar.
Syster C
Vi som var med på 70-talet behöver inte glamourisera det. Vi vet hur lätt det var mycket lättare då än nu att få smarta tjejer att spilla tid på att koka kaffe åt alla machograbbar som pratade om att göra revolution… Utan att fatta att det var vi kvinnor som skulle göra den. Genom att "spränga" de snäva normerna för kärnfamiljen.
Love,peace & understanding!
Nej, Baldo, det är som du säger. Inte var det jämställt på 70-talet! Absolut inte. Jag kan gott tänka mig att det var jämställdhet och fri sexualitet och klasskamp - på männens villkor. Visst! Men kvinnorna tog gigantiska kliv framåt och gjorde sig av med gammal skåpmat. Nu har vi kvar alla krav + att vi gräver upp våra mormödrars och farmödrars... DET är dumt!
Skicka en kommentar