Det är intressant att följa de små debatterna som uppstår i anslutning till olika artiklar. Självklart läser jag med stort intresse trådarna efter artiklar om vår bok...
Den vanligaste kritiken är följande:
1. "Det är redan jämställt i Sverige, vad gnäller de om?"
2. "Det är faktiskt inte pappornas fel att de inte är pappalediga, det är mammorna som bestämmer." (Ja, men läs boken, det finns med, vi skriver ingenstans att det är "pappornas fel".)
Och så den vanligaste:
3. "Åh, vad trött jag blir på gifta medelklasskvinnor som ältar om lyxproblem när det finns så mycket andra saker att kämpa för i dagens läge..." (och förstås ett otal varianter på denna, men alla går ut på att göra de heterosexuella, gifta, medelklass-, livspusselfeministerna till så överordnade som det går, allt för förminska och döda debatten.
På den här bloggen, fiavg.wordpress.com, hittade jag det här citatet från Karolina Ramqvist: "Borgerlig regering, klimathot och finanskris, framstår feminism just nu som ännu en dyr handväska, en identitetspolitisk lyx som man inte kan unna sig förrän det blir bättre tider." På bloggen finns ett intressant resonemang om detta, apropå P1:s program Nya vågen. Kolla in här.
Och när man lyssnar på radioprogrammet blir man ju inte direkt förvånad över det som sägs. Det är för praktiskt, för medelklassigt, för heterosexuellt, för kärnfamiljsaktigt, för rikt. Inte tillräckligt fin feminism (om det ens får kallas det ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar