söndag 22 februari 2009

Är feminismen död?

På tisdag ska man diskutera feminism i P1 klockan 14.03 i programmet Nya Vågen.

Gäster är kulturjournalisten Malin Ullgren, Ylva Elvin-Nowak, fil dr i psykologi, PM Nilsson, skribent och kulturredaktionens Maria Edström.

Jag läser om vad det ska handla om här:

"På kultur- och debattsidorna lyser feminismen just nu nästan helt med sin frånvaro, medan familjeliv, vardagspussel och konsumtion diskuteras flitigt. Men finns det möjligen ett samband där emellan; har de nygamla familjeidealen sprängt feminismen inifrån? Eller har den blivit så självklar att vi inte längre ser den? Om könsroller och ideal i Nya Vågen, som också sett den nyskrivna pjäsen ”Monsterkabinettet” på Unga Klara, där kvinnors vrede genom historien gestaltas."

Här står det också:

"Nya Vågen om kvinnorollen och den döende feminismen? Eller hur är det? Var är feminismen? frågar sig tidskriften Arena i sitt senaste nummer och snart kommer debattboken ”Skriet från kärnfamiljen”, författad av Tinni Ernsjöö Rappe och Rebecka Edgren Aldén."

Vad tycker ni? Jag har länge stört mig på att man diskuterar familjeliv, livspussel och konsumtion utan att ta in jämställdhetsfokuset. Det presenteras som att det där livspusslet liksom bara är omöjligt att lägga. Som att mammor stressar och mår dåligt, och att det bara är så. Men det finns förstås strukturella förklaringar. Och det handlar förstås om kön och makt. Men det perspektivet försvinner ofta. (Som här till exempel, i det så kallade bloggbråket! Ingen diskuterar ens varför tjejer eller mammor har det jobbigt, bara att de har det och vem som har det jobbigast...)

Det var bland annat därför vi skrev "Skriet från kärnfamiljen". För att slå hål på myter som livspusslet, balans i livet, olika trösklar osv osv. Att det är mamman i en familj som vill hämta tidigare på dagis handlar inte olika personligheter, utan om förväntningar och könsroller. Eller att just han inte kunde vara pappaledighet. Eller att just hon känner skuld gentemot barnen när hon jobbar och inte han.

7 kommentarer:

Hemliga damen sa...

Hear hear - håller med helt och fullt. Att göra analyser av livet utan ett jämställdhetsperspektiv är som att baka bullar utan jäst (ha! där fick jag till det!).

Rebecka sa...

Ja, det fick du sannerligen! ;-)

Camilla sa...

Det kanske är så att i ett jämställt förhållande finns inte problemet med "att lösa livspusslet" och då förvinner även behovet av analysera?

Rebecka sa...

Jag tror förstås på att livspusslet (om det nu finns något sådant) underlättas av att man lever jämställt. Men att allt skulle gå som smort bara för att man lever jämställt tror jag inte. Vi har ju lagt till en massa pusselbitar, vårt moderna samhälle är så komplicerat, arbetstempot på våra arbetsplatser så högt att vi helt enkelt inte kan lyckas. Eller jo, möjligen om man lyckas stå emot alla krav på hur en förälder ska vara i dag, lever totalt jämställt, båda jobbar deltid. Men än har jag inte träffat den familjen... Skulle väldigt gärna vilja!

Camilla sa...

Jag tror inte heller att någon familj är helt perfekt, däremot kanske man inte behöver ventilera sina problem på samma sätt om man har en partner att dela dem med.

Därmed inte sagt att det är slutdiskuterat för det är viktigt.

Rebecka sa...

Nej, jag känner att jag är så tacksam över att vi kommit till en punkt där det inte är en diskussion om att vi ska dela. Det är så mycket ändå! En massa barn, två heltidsjobb, olika aktiviteter, hus, vänner, släktingar... Det är fullt upp ändå hela tiden. Och då delar vi ändå. Fatta vad mycket braindrain det är att så många kvinnor tvingas göra en så stor del hemma? Och jag har så många sådana kvinnor runt omkring mig. Ser och möter och pratar med de varje dag! Och de skulle inte ens komma på tanken att kräva att han skulle göra hälften... Ofta är det hans jobb som är i vägen. Det är så viktigt. Och han tjänar så bra. Vilket fälla!

L sa...

Intressant läsning! Har precis börjat läsa genusstudier på universitetet, tycker det är så spännande och VIKTIGT, vad alla de som vägrar befatta sig med ämnet än säger.