Det här var intressant! Att naturen ger en mer jämlik lekmiljö!
Jag kommer mycket väl ihåg hur det kändes när man var barn. Även om man ville, förstod man vart man inte skulle gå, vad man inte skulle leka med - för att man var flicka. Säkert kände pojkarna likadant.
Jag drömde alltid om en bilbana - men fattade inte ens att jag KUNDE önska mig en sådan. Hoppas, hoppas att det har blivit bättre i dag. Men ser jag på mina egna barn och deras dagis och skola så ser det tyvärr väldigt könsstereotypt ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Skickar en tacksam tanke till mina föräldrar som gav mig både bilbana och dockskåp att leka med på 70-talet :)
Ja, mina föräldrar var inte elaka. De tänkte nog inte. Vi var tre flickor och ingen av oss önskade oss något "pojkigt". Minns att en av min mammas vänners son hade ett playmobil piratskepp - hur kul som helst. Och jag kom inte ens på att jag kunde önska mig det!
Och på 70-talet var det ju betydligt mer uppblandat än vad det är nu!
Oj vilken bra blogg! Hamnar bland favoriterna direkt.
Jag har en son och en dotter. Jag är mycket bättre på att ge henne coola pojksaker än att ge honom dockskåp och dockvagn. Sucka.
Dottern vägrar idag ha trosor på sig. Hon vill ha kalsonger med bilar och spindelmannen. :-)
Karolina! Vad kul att du har hittat hit! Jag känner inte dig alls, men har varit inne på er blogg flera gånger! Ska absolut kolla in den flera gånger. Låter som ett spännande projekt att vara ett nätverk som bloggar tillsammans!
Haha, min son vägrar, vägrar rosa och sånt. Han spelar hockey och klär sig mest i jeans och spindelmannentryck och sånt. Min mellantjej VÄGRAR att ha byxor på sig! Hon har bara sommarklänningar, strumpbyxor och en långärmad tröja över (som kompromiss när det är vinter, fast den åker av rätt snabbt)...
Min yngsta har nästan bara brunt och grönt på sig. Och lite lila. Men så är hon inte ens två år.
Skicka en kommentar