"Min man är bättre än din"?

"'Min pappa är starkare än din”, lät det när man satt i sandlådan som barn. Nu står man utanför sandlådan, och ser på när ens egna barn 
leker. Men repliken har bara ändrats, och kommer från de andra 
mammorna: ”Min man är bättre än din.” Men är han verkligen det?"

Så börjar en artikel i Mama om den nya jämställdhetstävlingen. Jag blir riktigt trött när jag läser den här artikeln. Vinkeln är alltså att kvinnor skryter om sina jämställda män och att det är synd om de som har ojämställda män nu – för att andra kvinnor ser ner på dem... (och inte för att de lever ojämställt?)

Visst, jag vet att en jämställd man numera för vissa kvinnor ses som en fjäder i hatten. Det är djupt orättvist att nivån på jämställdheten ska ligga under hennes ansvar eller vara hennes skuld.

Men, den här artikeln är bara ett sätt att göra ner kvinnor som strävar efter och kämpar för att leva mer jämställt. Ungefär som att de lever jämställt BARA för att få bräcka andra kvinnor. Tror inte det... Försöker man leva jämställt har man fullt upp med det. Inte gör man det för att kunna skryta om det på tjejmiddagarna, i mammagruppen eller i parken?

Läs bara det här stycket ur artikeln:

"Att ha en jämställd man som inte bara utför hushållssysslorna men som dessutom njuter av dem har i dag blivit en statussymbol kanske än mer värdefull än ett nystajlat kök. 
I bilden av den perfekta familjen ingår två lyckliga och mogna föräldrar, som lyckats med konstycket att lämna bitterfittigheten bakom sig och som nu lever i klockrent samförstånd kring vem som gör vem. Där kvinnan gärna blir uppassad och omhuldad av mannen, som både arbetar, tjänar pengar men samtidigt även är en hejare på att skura golv och laga mat, efterlämnandes en skinande ren diskbänk efter sig. Och observera, han gör det utan att någon bett honom. För även projektlederiet är jämställt, ingen behöver hålla efter den andre. Den Nya Tidens Hemmaman ligger dessutom ständigt steget före, hans privilegierade kvinna behöver aldrig ens uppleva irritationen av ett solkigt badrumsgolv eller smutsiga strumpor."

Vem har det så här? Den kvinna som har uppnått total jämställdhet har fått jobba hårt! Samtidigt: Något annat än det som beskrivs ovan kan vi inte acceptera. Detta borde vara grunden!

Men istället för att lyckönska dessa familjer som lyckats med jämställdheten trycker man ner dem: Ni gör det bara för att kunna peka finger åt oss andra... Och så har alla som inte lever jämställt en ursäkt att fortsätta med det. För vem vill vara osolidarisk?

Och sedan en till sak som irriterar mig med den här artikeln: Den spelar på fördomen att kvinnor alltid konkurrerar med varandra, aldrig kan hålla sams, alltid motarbetar varandra. Jag tycker inte att så är fallet.

Nej, kära bloggläsare: Gå inte på detta!