onsdag 9 december 2009

Berättelsen om kjolarna


Någon som minns hur härligt det är att ta på sig en vid kjol och bara snurra runt - så där så att kjolen står runtomkring en.
Jag minns. Och jag tror nog att jag fortfarande skulle tycka att det var härligt om jag provade.

Den känslan var utgångspunkten när en förskola i min närhet bestämde sig för att sy kjolar till alla barnen. En till varje. Härliga snurrvänliga kjolar. De hade några stycken till en början, och såg hur barnen njöt av att dansa i dem. De såg också att småpojkar provade kjolen och dansade runt alldeles lyckliga, men att de nångång i tre-fyraårsålder slutade med det. Redan i fyraårsåldern begränsar sig kidsen därför att de inser vilka ramar som könsrollerna ger.
I alla fall: förskolan i fråga nöjde sig inte med att konstatera detta. De sydde kjolar till alla och började ha dans som aktivitet. Dans med kjol. Oj vad det snurras i dessa danskjolar nu.
Vår förskola ska ta efter.
Snurr åt alla!

Ett litet men ändå stort steg för mänskligheten. Tycker jag.

12 kommentarer:

Rebecka Edgren Aldén sa...

På min yngsta dotters avdelning har de tyllkjolar åt barnen - i alla möjliga härliga färger. Varje dag sätter pojkar liksom flickor på sig kjolarna och dansar till musik. Det är så härligt att se. Och jag tycker så synd om pojkarna som sen "tvingas" avstå när de blir lite äldre. Flickorna kan glatt snurra vidare.

Danitra sa...

Åh, vilken kul idé!

Jag minns mycket väl hur kul det var som liten (och även nu!).

lilling sa...

Vilken fin aktivitet. Snurrande i kjol... Det var en alldeles särskild känsla. Måste nog prova imorgon igen.

Fröken Gustavsson sa...

När jag va liten och fick en klänning på mig vid ett festligt tillfälle sa jag till min mamma: "Jag ser ju ut som en flicka!" Säger en hel del om hur könsroller sitter i kläderna... Var aldrig (och är fortfarande inte) någon kjol-tjej.

KaosJenny sa...

Tycker fortfarande att det är underbart att snurra i kjol (även om det inte är så praktiskt). härligt att det finns en massa kjolar till barnen på dagis. Märker att flera av de små grabb kompisar som kommer (främst de som bara själva har brorsor med spindelmannengrejer i utklädningslådan) tycker att det är härligt med kjolar och glitter. Glitter och snurrkjolar till alla...

KaosJenny sa...

Håller förresten med Rebecka om att det är synd om smågrabbarna när det "tvingas" avstå för att de blir äldre

David sa...

Hrm, men tillåt mig kasta in lite grus i glädjen. Hur många vuxna kvinnor bär kjol och klänning till vardags? I vintern? Det är ju främst sommar- och festkläder.

Jag tycker det är häpnadsväckande att så många mammor styr ut sina döttrar i kläder som bara veckar sig och blir klumpiga innanför overaller och utebyxor och jackor, medan de själva föredrar topp och jeans. Och så färgkombinationerna på det -- ganska grällt. Och alla kommentarerna: å-så-fin-du-blir-i-den-klänningen!

Om män hade varit jämställda och brytt sig lika mycket om sina söners kläder hade det motsvarat att klä dem i små kavajer, finbyxor och slips. Praktiskt? Lekvänligt? Ger det utrymme för många olika karaktärsdrag och aktiviteter, stilar och humör?

Det handlar mer om projicering av egna drömmar, tycker jag, drömmar som döttrarna bära. Enda anledningen till att pojkar kommer undan är att papporna inte bryr sig ett spår om kläder, ja inte om textilier över huvud taget ... Pojkar kläs följaktligen i "barnkläder" med mycket fantasi, om än mörk och hemsk sådana (dödskallar etc.), en fantasi som de lämnas ensamma med från både pappors och mammors sida, medan flickor ska vara "fina".

Rebecka Edgren Aldén sa...

David - jag är helt med dig. Det är precis det vi skriver här på bloggen också. Men det är inget argument mot det Tinni skriver. Alla barns glädje att ibland få sätta på sig en kjol, bra musik och sen dansa tillsammans på dagis! På min yngsta dotters dagis har de en sådan stund varje dag - alla är med. Underbart. Sen håller jag helt med dig när det gäller att flickor spökas ut för att vara fina, medan pojkar får ha praktiska kläder som är till för att lekas i. Det gillar vi inte.

David sa...

Jo, jag håller såklart med dig Rebecka, och förstår poängen. Jag ville mest muttra: varför inte maskulint definierade fest- och danskläder, då? Varför kjolar..? För att det ingår i övrigt klädmönster för barn, tror jag. Och i personalens ofta feminina värld finns nästan inga finkläder som inte är feminint markerade, kulturellt sett.

Evas värld sa...

I min blogg skriver jag om Nobelstiftelsens uppmaning att damerna inte skulle bära svart - jag föreslår att de nästa år uppmanar HERRARNA att inte bära svart. Jag vill se kungen i gult, Daniel i lila, prinsen i rosa och varför inte Horace i något riktigt glatt och inbjudande men inte alltför urringat och utmanande - tänk tanken och fundera över hur tydligt genusperspektivet blir! Jag skrattade i alla fall länge åt tanken på hur det skulle se ut om vi vände på begreppen på Nobelfesten!

KaosJenny sa...

Åhå, jag håller med David men måste nog också erkänna att jag alltid klättrat i träd oavsett klädsel och gillar att ha kjol som vuxen men alltid tänker mig för. Hur kul kan jag ha i denna klädsel och för samma diskussioner med döttrarna (så då blir det inte så ofta). Blir det fotboll så får damerna spela fotboll i finklänningen om de vill för jag sstår inte ut med att de ska sitta på sidan av och vara fina.

KaosJenny sa...

Och Eva jösses vilken revolution om karlarna på nobelfesten fick ha på sig lite skojigare kläder ;-)