I say no more.
Läs och begrunda. Därför hyllar vi bara våra pappor av Calle Schulman.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Finns i en bokhandel nära dig eller på www.adlibris.se
Populära inlägg
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Min blogglista
My blog is worth $564.54.
How much is your blog worth?
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
6 kommentarer:
No more needs to be said.
Visst är det bra - heja Calle Schulman! Har skrivit om detta på NetWorking:
http://networkingblogg.blogspot.com/
Kul! Där steg han avsevärt i min aktning!
Hoppsan! Ibland blir man förvånad och glatt överraskad. Sannerligen.
Jag gillade också denna artikel. Men för att nyansera hyllningarna:
(1) alla pappor är ändå inte så kul, de fastnar framför datorn, teven, flyr till garaget etc., så inte är det en garanti att man är rolig och minnesvärd om man slipper hushållsträsket,
(2) fler mammor borde nog tagga ned på hushållsarbetet och, framför allt, göra det snabbare och inte så oerhört omständligt.
Jag blir oavbrutet förbluffad över dessa avancerade framdukningar, märkliga kokboksrätter, pedantiskt tvätthängande (som om det vore en helig syssla vid ett altare) och petigt gnuggstädande som faktiskt vissa kvinnor i småbarnsfamiljer sysslar med, och det oombett. För att matcha andra kvinnors insatser? För att leva upp till perfektion? En flykt från lek och trams eller dialog med barnen, som kräver interaktion?
Birgitta Knutsdotter-Olofsson, en lekforskare, talade om Wettexsyndromet, att den vuxne gärna vill stå där med sin trasa för då har man tankarna för sig själv och slipper bli involverad med barnen. (Och mannen.)
Därmed inte sagt att papporna inte ska göra hälften av hushållsarbetet och mer därtill, det tycker jag också.
Härligt, jag har också länkat till den, som ett varningens exempel och håller med David. Klart att föräldrarna både ska få ha kul och trixa med städning, i den mån man nu "måste" göra det...
Skicka en kommentar