fredag 15 maj 2009

Fler gnälliga män

I går var jag och pratade för ett gäng frilansande journalister från "andra sidan" (eftersom jag är redaktionschef). Mycket kul! Träffade många trevliga människor. Jag hamnade senare bredvid en kille som jag började diskutera jämställdhet med. Han var hur trevlig som helst, men snart kröp det fram – samma tendenser som hos så många män. Han tyckte att det jag hade skrivit om i boken, och sånt jag kämpar för (ett jämställt föräldraskap, jämställdhet inom familjen och i arbetslivet) var "skitsaker". Han förstod inte varför jag la ner tid och energi på sånt när jag kunde kämpa för "kvinnorna i Afrika". Jag frågade retoriskt vad han gjorde för "kvinnorna i Afrika" och då svarade han att han var så desillusionerad över biståndet... (han gjorde nada med andra ord). Och sen kom det. Det som alltid kommer:

– Men för din trovärdighets skull så borde du vara lika engagerad och kämpande när det gäller att kvinnor bara väljer macho-män. Att de säger att de vill ha snälla män, men sen väljer de elaka.

Det hade nämligen han drabbats av. Och så tyckte han att jag, "för min trovärdighet som feminists skull", borde kämpa för att kvinnor inte skulle välja bort för korta män (han hade blivit bortvald för att han var för kort, berättade han). Om jag inte engagerade mig i det så kunde han inte "respektera" mig som feminist...

Vad är det med vissa (många) män? Varför kräver de att feminister ska driva alla kamper samtidigt? Jag frågade förstås honom det, men han hade inget svar. Och sedan påpekade jag att han inte skulle vara arg på feministerna. För det är ju feminister om några som kämpar för att luckra upp könsrollerna, som försöker vidga rollerna. Det är ju de konservativa, biologisterna (han var givetvis biologist och tyckte att jag förespråkade ett förmyndarsamhälle när jag sa att jag ville individualisera föräldraförsäkringen...) som begränsar könen. Sedan är feminister förstås också vanliga män och kvinnor, uppväxta och fostrade i detta samhälle med dess normer och kultur – det är inte så lätt att bara programera om sig!

Ja, ja, ville bara dela med mig av ännu en gnällig man som tycker att "feministerna" ska skyllas för allt ont, samtidigt som han tycker att det är "feministernas" ansvar att även förändra och förbättra detta (som han lider av).

Vojne, vojne, suck suck!

Tack Garbo produktionen för en urtrevlig kväll!

3 kommentarer:

Hemliga damen sa...

Det är svårt att få till konstruktiva möten med människor som har den där typen av snäva perspektiv. All heder åt dig som ens orkade debattera, jag blir trött bara av att läsa om det. I det där läget när de grundläggande värderingarna skiljer sig så mycket åt är det i princip omöjligt att komma därifrån utan känslan av uppgivenhet tycker jag. Det skulle knappast ha spelat någon roll om du sagt "feminister tycker att jorden är rund" - han hade inte kunnat hålla med dig i alla fall.

veronicasvard sa...

Vi feminister har fått till uppdrag av resten av befolkningen att lösa alla världsproblem själva verkar det som ibland. Särskilt vi utan pengar och personal får ofta höra att vi gör för lite. Tacka sjutton för det. Ge oss pengar och politiskt inflytande så ska det bli andra bullar av!

Milla sa...

Vill börja med att tacka för er underbara blogg. Här finns många av de tankar jag själv går och funderar på och inte verkar kunna dela med min övriga umgängeskrets. Tack.
Typiska när man diskuterar jämställdhet med andra icke insatta (och oengagerade) (oftast män) är ju just det du skriver att jämställdhet inte är ett problem värt att tas upp. Det finns alltid andra problem som är värre. Men om han har valt att engagera sig i skolan så är det okej medan de som vill stå upp för feminismen alltid får höra att "ja men tänk på världens fattiga, varför gör du inget för dem istället?". Ja, varför gör han inte det själv istället för att lägga ner energi på det han brinner för? Feminismen ska alltid förminskas.