Åh, precis detta har jag tänkt flera gånger att man borde skriva. Nu har Tove Karlsson gjort det! Skrivit en bok om varför vi måste föda i smärta och hela naturlighetshetsen inom svensk mödravård (och då menar jag inte att det är barnmorskorna enbart som står för hetsandet, de är ju också produkter av vår kultur). Föda som en man, heter boken. Och det står om den här.
Jag undrar också varför det är så "fint" att föda utan smärtlindring. Och varför det kallas naturligt.
Hinner inte utveckla, sitter och sliter med bokföringen och deklarationen så jag får återkomma med mina synpunkter i ämnet. Så länge vill jag gärna höra vad ni tycker!
Inlägg
9 kommentarer:
För min del handlar det inte om någon annans åsikt om vad som är naturligt eller ej, utan snarare om bristen på bra smärtlindring.
Jag använde enbart lustgas under mina förlossningar och anledningen till det är att tanken på att få en gigantisk nål instucken i ryggen skrämmer mer än tanken på förlossningssmärtan, dessutom finns det alltför många fall av biverkningar av EDA.
Artifiell livmoder är framtiden, har redan lyckats i djurförsök.
Vore bra om vi fick slut på kvinnors särbehandling enbart för att de är "de enda" som kan föda.
I framtiden kanske ni inte ens behövs ;)
Hm, ja just ja... Att föda barn är naturligt och "behöver" ingen smärtlindring, bli vän med smärtan typ. För våra elitseriehockey killar är ingen smärta naturlig utan de har egna doktorer och får kliva före i operationsköer osv.. Lite intressant
EDA räddade mig under min första förlossning och några biverkningar fick jag inte. Andra gången hann jag inte med mer än lustgas, men hade inte tvekat EDA igen. Håller dock med om att det borde forskas mer på området för att få fram bättre smärtlindring, men det får kanske vänta tills män börjar föda barn.
För min del handlar om jag inte tycker om att använda mediciner överhuvudtaget - om det inte är livsnödvändigt. Jag är tex en sån som i princip aldrig tar en alvedon, eller har aldrig ens ätit penicillin.
Jag föder också naturligt - av den anledningen. Skulle helst föda mina barn hemma - men det får jag inte.
Jag tycker inte man ska behöva ses som en "kuf" för att man förespråkar det naturliga heller.
Under min första förlossning klarade jag mig inte utan EDA, så var jag tvärsäker på att jag måste försöka klara mig utan den andra ggn jag skulle föda.
Det gick inte. Aldrig i livet att jag skulle kunna föda utan smärtlindring, det vore döden. Jag e säker på det, jag hade inte klarat det med livet i behåll...
Jag fattar inte hur andra kan klara det, tänker att mina värkar nog isåfall varit mycket värre än andras..... ?
Kunde inte lägga ifrån mig boken när jag hittade den i bokhandeln inför min förra förlossning.Hjälpte mig liksom att resa på mig. Hittade ett eget förhållningssätt till allt det här naturliga. Tror någonstans att det handlar om att få behålla ett jag även i rollen som mamma.
/Karin
Bra bokuppslag och många bra poänger. Tyvärr lite väl abstrakt och det finns fallgropar med risk för grova generaliseringar. Boken riskerar att bidra till isärhållande av kön istället för ett närmande. Själv fick jag inte alls tankar om 'naturligt födande' pådyvlade mig när jag födde barn. Sjukvården var tvärt om mycket behjälplig och flexibel efter mina behov. Även mödravård och BVC har alltid varit stödjande i att inte lyssna på krav och gå efter andras föreställningar utan att istället vara föräldrar på egna villkor.
"Jag undrar också varför det är så "fint" att föda utan smärtlindring. Och varför det kallas naturligt."
Undrar du på allvar varför en förlossning utan smärtlindring kallas naturlig? Well doh! Kanske för att den ÄR naturlig utan smärtlindring.
Skicka en kommentar