söndag 18 oktober 2009

Veckopeng och mobiler

Min son tjatar om veckopeng. Vi har inte riktigt börjat med det ännu. Han ska fylla 8. Han tjatar om mobiltelefon också. Men jag tycker att det är lite tidigt...

Känner att det är så svårt. Många barn har väldigt mycket prylar, mycket pengar och det finns de som har mobiltelefon redan på 6-års... Och jag vill absolut inte vara med och trissa upp status- och prylstressen!

Vad tycker ni? När ska man börja med mobiltelefon?

Så läste jag det här om barns veckorpeng.

Hur mycket ger ni era barn och när började ni/planerar ni att börja ge veckopeng?

7 kommentarer:

LindaGunillaBeatrice sa...

Först, Tack för en trevlig och läsvärd blogg.

I mobilfrågan är min ställning att när mina barn är myndiga får de köpa sina egna mobiler innan dess kan de vid enstaka tillfällen få låna de vuxnas. Hur farlig strålningen egentligen är vet man inte MEN man vet att det ger en avsevärt förhöjd risk för att utveckla diverse tumörer i hjärnan. Barn, dvs ända upp till 20 års ålder, är extra känsliga för strålning, all slags strålning och jag kan faktiskt inte ha på mitt samvete att jag mot mitt bättre vetande gav mina barn cancer. Däremot kan jag leva med att vara en skitmamma som inte faller för "alla andra har en, du är dum osv.".

Veckopeng började vi med vid tre års ålder, samtidigt så sonen tyckte han var stor nog att få köpa några godisar. Han får tio kronor varje fredag och så får han själv välja ett par från lösviktsburkarna. Fem sex stycken brukar han ta. Ibland väljer han att spara sin peng och just nu ska han spara två veckor och få välja någon bil han tydligen vill ha istället. Självklart kostar ju bilen mer än 20 kronor men de är inte det viktiga. Vi tycker det är viktigt att barn redan när de är små får lära sig om pengars värde.

Annika sa...

Jag skulle kunna tänka mig att mobil kan bli akgtuellt när vår äldste son i större utsträckning kommer att börja röra sig ute på egen hand, t ex till och från skolan. Nu går han bara i första klass, och kan inte ens läsa ännu, vilket ju måste vara en grundförutsättning för att ha nytta av sin mobil (god läskunnighet). Kanske från tredje klass? Jag har inget principiellt problem med just mobiltelefonsinnehav hos barn. Se bara på oss vuxna, och hur samhället i övrigt ser ut.
Vad gäller veckopeng, så började vi ge det till vår äldste i augusti när han började första klass. Han får 20 kronor varje söndagskväll, om han utfört sina uppdrag:
bädda sin säng
duka av bordet
lägga smutskläderna i tvättkorgen
hjälpa till att komma ihåg jympakläder, löxdagar etc

Han klarar detta med bravud, och han har sparat varenda krona ända sedan han började få sina pengar.

jag tycker inte det är intressant at ge honom pengar som han sedan ska gå och köpa lördagsgodis för- Godis köper vi vuxna till hela familjen (2 vuxna, 4 barn). Däremot är det kul att han vill spara sina pengar, hellre än att rysa åstad och köpa småsaker för dem. Tycker jag ;).

Cecilia sa...

Vår son går i andra klass. Han har en mobiltelefon som han bara får ha vid speciella tillfällen, när han kan tänkas behöva kontakta oss (skoldiscot, när han åker själv nånstans under kontrollerade former osv).

Det handlar ju huvudsakligen om behovet, i vilket läge ger en mobiltelefon ökad trygghet för barn eller förälder?

I och med att han kommer att röra sig mer självständigt om något år (gå hem från fritids själv t ex) kommer ju behovet/nyttan att öka.

storskrutten sa...

Håller med Linda helt angående mobiltelefoner!! Det är rätt tänkt att strålningen är skadlig och att man inte vill ha det på sitt samvete. Jag hoppas verkligen att jag också kan stå emot pressen och vara en "skitmamma" tills barnen blir myndiga. Eller åtminstone minst 15 år.
Angående behov av mobiltelefon så levde jag själv helt utan mobil telefon ca 8 år längre än alla av mina kompisar. Nu har jag en för att kunna skicka sms till folk i Sverige, då jag själv bor i Finland. Att behovet av att ha mobil skulle öka av att barnen rör sig mer själva handlar ju bara om att man som förälder lär dem andra sätt att hantera situationer på.
Om man har plan b, plan c osv för situationer som kan uppstå när barnen är själva kan de klara sig utan telefon, precis som vi gjorde när vi var unga. Det är prylarna som skapar behoven inte tvärtom.

Alvarsam sa...

OT: Jag missade att föräldraledighetskrönikan, som refererar till "Skriet..." blev publicerad. Här kommer en länk, ledsen att den är så försenad! Läs den på: skd.se

Rebecka Edgren Aldén sa...

Intresanta kommentarer! Jag kan säga så här att när det gäller veckopeng är vi nog reda att ge båda våra stora en peng, kanske en gång i veckan - cirka 20 kr (läste att det var ungefär vad de flesta får). När det gäller mobiltelefon är det svårare. Visst förstår jag alla era argument - jag har väl själv tänkt så, också. Men det är lite lustigt att det är föräldrar till rätt små barn som säger nej, aldrig och föräldrar till lite större barn som säger, ja, kanske. Tror tyvärr att verkligheten hinner ifatt de flesta föräldrar - oavsett vad man tycker om det eller inte. Och då menar jag inte bara att man följer med strömmen, inte kan stå emot grupptrycket. Man inser att det inte är så dumt med mobiltelefoner till barnen... Och bara för att det inte fanns när vi var små betyder det inte att det var det bästa! Nu har ju ingen av mina barn en mobiltelefon, men vi funderar allvarligt på det. Kanske inte i år, kanske inte i nästa. Men jag börjar luta åt att han ska få en när han slutar fritids, när han börjar gå hem själv efter skolan. Vi får se. Jag fattar inte beslutet i dag. Jag ska fundera ett litet tag till. Tack för alla tänkvärda inlägg!! Och kom gärna med fler! Jag går tillbaka och läser! Jag tycker att det är enormt intressant att läsa om hur andra väljer att göra och varför de väljer det ena eller det andra. Tack!

Alfa Tik sa...

Som förälder till vuxna barn samt en 13-åring kan jag känna att problemen löser sig när de är aktuella. Veckopeng kan man ju basera på prestation, om man så önskar. Man ska nog också tänka igenom vad pengen ska gå till, spara eller slösa.
Ang. mobiltelefon kan jag tycka (som själv är teknikintresserad) att det är bra om barnen börjar med det tidigt. Liksom att sitta vid datorn och leka. Den teknik som vi vuxna använder idag är ganska begränsad. Den teknik som våra barn kommer att använda i sin vardag kommer att vara betydligt mer omfattande. Så varför inte låta dem växa in i tekniken tidigt?
Men självklart ska det finnas begränsningar och självklart ska vi som föräldrar ha insyn i vad de sysslar med. Kanske kan man höra med föräldraföreningen om de kan fixa en kurs i hur man har teknik-koll på sina barn när de vet och kan betydligt mer än oss?