lördag 24 oktober 2009

Om mammor som inte vill skilja sig

Oh my god vad jag kommer få på nöten för det här resonerande debattinlägget på Newsmill. Jag blir som alltid lite förskräckt när jag läser kommentarerna under - det känns som en del väljer att missförstå, som att de inte läser färdigt innan de skriver sina arga inlägg. Jag slår inte fast något, jag presenterar fakta, jag funderar och jag ställer frågor. Rubriken är som vanligt mycket mer hårddragen än resonemanget i artikeln. Och jag står för det jag skriver. Pappor är kassare på att ta ansvar för hemmet och barnen (det visar all statistik), och kvinnors sätt att tro att de är primärförälder suger. Vore vi mer jämställda - om mammarollen och papparollen kunde likna varandra mer - skulle allt bli lättare.

Läs. Vad tycker ni?

21 kommentarer:

Kristina sa...

Jag har sett bägge programmen och tycker att de var mycket bra.
Det ÄR naturligtvis mycket tråkigt att barnen INTE HAR FÅTT HJÄLP TIDIGARE men de skulle med all sannolikhet inte ha fått det senare heller. Så min absoluta slutsats är; att de äntligen får hjälp väger över det faktum att de behöver berätta om det i TV med allt vad det innebär. Det hjälper många andra barn och de får en möjlighet att fortsätta prata om det i deras egen närmiljö.
Glöm inte att barnen nu får en chans att läka istället för ett livslångt trauma (förhoppningsvis)
Detta är det mest förbjudna i vårt samhälle, dysfunktion inom hemmets väggar, och behöver därför komma ut! Jag har själv haft det svårt under uppväxten men jag hade ingan aning om var jag kunde få hjälp.
Tack för en kanonbra blogg!
Hälsningar Kristina

Malinka sa...

Kommentarerna på Newsmill är alltid hemska. Ju. De har lyckats samla Sveriges internetläsande drägg på ett synnerligt skickligt sätt.

Jag beundrar alla feminister som utsätter sig för att skriva där. Själv skulle jag hellre bli gnagd på av små möss.

Helene sa...

Intressant. Kommer du på makalösas konferens den 13 nov, vi kommer prata om konflikter och vad de beror på och vad man velat ha för stöd och om skilsmässa beror på jämställdhetsproblem eller inte.

Anonym sa...

Har du tänkt på att statistiken kan vara missvisande? Att vi brukar prata om lögn, förbannad lögn och statistik? Att resultatet från undersökningarna beror på mätmetoden och de antaganden som gjorts?

Anonym sa...

Då den här bloggen handlar om varför skilsmässorna är så höga vill jag kommentera det.

En starkt bidragenade orsak är att både kvinnor och män attraheras av egenskaper som var viktiga på stenålder men så gott som oanvändbara för att skapa att långt, givande, utvecklande och harmoniskt förhållande i vår tid med de förutsättningar som samhället ger oss. Att vara lång eller har stor byst eller stor social status är inte egenskaper som bidrar till ett sådant förhållande. Och om ett sådant förhållande är vad de inblandade söker är risken rätt stor att det blir skillsmässa om det var stenåldersmänniskorna i dem som blev kära från första början.

MeraBlogg på MeraJobb.se sa...

Tinni, du har rätt i att Newsmill är en hård värld. Men tyvärr måste jag hålla med många där om att din artikel inte är helt glasklar. Jag har själv svårt att förstå vilken lösning du vill ha. Vill du avskaffa principen om växelvist boende? Vad vill du i så fall ha i stället?
Du kanske bara ville resonera om frågan i största allmänhet, men det blir i så fall för otydligt under en debattartikelvinjett. Och den otydligheten göder misstankar om att du innerst inne önskar att mammorna hade halva ansvaret för barnen i äktenskapet men hela makten vid en skilsmässa.
Jag har själv både velat och tvingats ta huvudansvaret från dag ett (och gjort karriär samtidigt, ja). I dag har jag min 12-åring på nästan heltid, vilket är mitt livs stora vinstlott.
Är det också en fälla? I så fall för vem? Och vilket namn ska vi sätta på den?
Hälsningar,
Martin Kreuger, vän och kollega

Tinni Ernsjöö Rappe sa...

Ja, suck. Jag fattade redan innan jag skrev artikeln att jag skulle bli kokt. Jag har liksom ingen agenda - förutom att lyfta på lock. Jag har ingen lösning (måste man ha det för att få peka på problem?) och jag har ingen statistik som belägger detta att det eventuellt finns kvinnor som stannar i destruktiva relationer därför att de ser sig själva som primärföräldern och inte nöjer sig med mindre (jag vet faktiskt kvinnor som inte skiljer sig därför att de är oroliga för hur deras barn ska få det hos sin pappa - för lite uppmärksamhet, inga vantar på vintern mm). Båda grejerna anser jag vara sunkiga och synd: de bygger på könsroller som säger att män är slarvigare och mammor bättre.

Jävligt synd att inte detta går igenom i artikeln - som var något av det svåraste och krångligaste jag skrivit. Många av kommentarerna har ju tokmissuppfattat, och jag bara andas och går vidare.

Tinni Ernsjöö Rappe sa...

Vet du Martin - min vän och kollega! Jag önskar att mamma-rollen och pappa-rollen var mer jämställda. På två ställen i artikeln har jag skrivit att det är SJÄLVKLART att vi ska ha lika rätt till våra barn efter en skilsmässa. "Att delad vårdnad är praxis idag är en landvinning vi ska vara rädda om. En mamma och en pappa har lika stor rätt till sina barn. Ingen är primärförälder i lagboken."

Problemet är nog att rubriken inte har täckning i artikeln. Som du vet sätter inte den skrivande journalisten rubriken.
Kanske funkar inte resonerande på Newsmill? Kanske är det får krångligt ämne? Kanske för känsligt?
Kanske fick jag ändå inte till det så tydligt som jag ville.

Och angående Malinkas "jag skulle hellre bli gnagd på av små möss", så känner jag igen känslan. Många gånger fattar jag inte hur till exempel Gudrun Schyman står ut. Men jag gillar att diskutera och att vända och vrida på saker. Själv skulle jag aldrig skriva taskiga kommentarer på debattartiklar jag inte riktigt hade läst - så jag gissar att jag bara skakar av mig det. Jag blir inte gnags på alltså. (Bara lite kanske.)

Anonym sa...

"Och jag står för det jag skriver. Pappor är kassare på att ta ansvar för hemmet och barnen (det visar all statistik)," ... "Läs. Vad tycker ni?"

Jaså? Tycker du det? Jag tycker du generaliserar...
Min fru jobbar 75% och jag jobbar 100%
Så där har du rätt i din generalisering. Men sen håller den inte. jag arbetar 9-5 i kontorsabete, frugan jobbar i butik. Det innebär att jag arbetar må-fre. Medans frugan arbetar ibland sena kvällar och varannan helg. Barnen är på dagis må-fr 0745-17.00. Det här upplägget gör att jag vissa sena kvällar, och varannan helg, när frun alltså arbetar, tar jag själv hand om barnen. De andra varannanhelgen har vi de tillsammans. Varannan helg har hon alltså inte barn alls. Den andra varannanhelgen har min fru hjälp av mig, när vi kan värna de tillsammans.

Jag har inte någon ledig tid. Någonsin. 24*7 (utom 5 veckors semster/år) arbetar jag eller har hand om barn. Dygnet runt. Min fru däremot kompenserar sitt helgarbete (när jag tar hand om barn och hem) genom att vara ledig vissa veckodagar, eller börja sent, sluta tidigt, sluta sent på sin 75% tjänst.

Det innebär att när barnen är på dagis, och jag förvärvsarbetar, kan hon slappa hemma, ibland halvdagar, och schemalagda heldagar. Vilket jag unnar henne. För jag skulle gärna själv vilja kunna ha en (1) ledig dag -enbart för mig själv, utan barn- eller andra krav.

Jag är trillingpappa. Kvinnor som vill försöka predika om föräldraskapets problematik småler jag åt. Jag är, mer än 100% belagd med både att dra in till hushållet, och underhålla hushållet, samt att ta hand om barnen.

Men det kanske inte passar i din" vi och dom" genus mall?

Johan Ahlin sa...

Resonemanget är det väl inget fel på, däremot rubriken. En sak är säker hos NM-läsarna och det är den fantasilösa inställningen till frihet/individualism. Innan vi blir fria måste vi bli jämställda och jämlika.

David sa...

Jag tror inte det enbart behövs statistik utan kvalitativa studier (intervjuer, fallstudier mm.) som ev. belägger problematiken. Nu blir det ju enbart en hypotes som Tinni presenterar. Och "anonym" har rätt i att saker och ting kan se annorlunda ut i vardagspraktiken, om man går bakom procenttal. Varför, ni som skriver intressanta debattböcker, gör ni inte egna intervjuer med folk, empiriska undersökningar? Det blir ju mest privata exempel som tas upp och de är trots allt ganska begränsade.

Tinni Ernsjöö Rappe sa...

Mitt debattinlägg är som flera säkert förstår en fundering som kommer från samtal med människor som upplever tillvaron så här. Min egen upplevelse använde jag bara som exempel. Inlägget är ju faktiskt en uppmaning till debatt om detta - och mer än gärna forskning.
Och anonym: du liksom jag vet ju att statistik inte speglar tillvaron i ALLA FAMILJER - utan är en genomsnittlig siffra genom vilken man kan analysera tillvaron i stort (inte din eller min familj i detalj, däremot kan den hjälpa till om man vill avslöja orättvisa mönster.) Grattis till trillingar, förresten. det måste vara tufft och kul samtidigt.

MeraBlogg på MeraJobb.se sa...

Hej igen, Tinni. Visst skriver du det där om landvinningar. Men det följs av ett stort "men". Citat:
"Självklart är det positivt att mammor och pappor ses som likvärdiga föräldrar vid en separation, men ändå? I det nuvarande systemet vilar en slags orättvisa som vi måste diskutera."
Sedan säger du inte mer. Och här behöver jag större klarhet. När jag läser en blogg har jag lätt att acceptera oavslutade tankegångar, för där bygger varje nytt inlägg vidare på de tidigare och formar en slags helhet. Men när någon begär ordet på den stora debattscenen väntar jag mig en vinkel, en åsikt, kanske en anklagelse – och framför allt ett tydligt ställningstagande.
Det är därför jag letar så vilset mellan raderna efter Din Verkliga Åsikt. Och plötsligt handlar hela diskussionen om din artikel i stället för om skilsmässor, barn och jämställdhet.
Det var inte vad du var ute efter, om jag känner dig rätt.
/Martin

Anonym sa...

Jag tycker debattartikeln var ett intressant inlägg med en lite annorlunda vinkel på det. Det är klart att ett sånt här resonerande alltid också blir generaliserande. Klart värt att debattera vidare iallafall.

Anonym den 24 oktober 2009 22:15: Utan att döma så måste jag säga att det inte låter bra med er uppdelning av ansvaret hemma och för barnen. Varför kan inte din fru ha barnen hemma åtminstone en del av de dagar hon är ledig? Låter som rätt långa dagar och veckor för barnen också. Sen är det väl självklart att du också behöver ledig tid ibland! Låter inte jämställd alls och med risk för att ändå låta dömande, rätt egoistiskt av din fru.
/Marie

Anonym sa...

"låter inte jämställd alls och med risk för att ändå låta dömande, rätt egoistiskt av din fru."

Jag har svårt att se hur det hjälpa mig, eller henne, (oss) om hon stannade hemma med barnen sina lediga dagar, och var hemma med dom själv, med mer än att hon snart skulle klättra på väggarna... Komma hem till en utbränd fru är inget jag ser fram emot. Tror inte heller det är så långa tider för barnen på dagis (de är ungefär samma tider som de flesta i deras grupp) våra har fördelen att de naturligt är en grupp i sig, och är mkt trygga i det.

Min fru behöver tiden till bl.a att studera för att ta körkortet, så hon kan bli mer fri och självständig, exempelvis åka och storhandla till hushållet när hon är ledig.

"däremot kan den hjälpa till om man vill avslöja orättvisa mönster"

Vände mig först mot generaliseringen om "alla pappor" och hur procentsatser inte speglar realiteter i alla lägen... Vad sägs, skulle det vara rättvist om jag tyckte att min fru använde lite av hennes lediga tid till att, exempelvis, städa och dammsuga?

KaosJenny sa...

Det är svårt att resonera i en artikel och jag tänker att det förstås finns folk som går emot statistiken och att alla ska lösa sin situation på sitt sätt... MEN det är verkligt speciellt att det så ofta "slumpar" sig så att föräldrarna är överens om att mamman tar den mesta föräldraledigheten.

Har hört argument från alla håll som alla talar för mamman mest hemma. Vi tjänar på att mannen jobbar/ Mannen tjänar mindre och kvinnan har ju bättre föräldrapenning så därför är hon hemma. Mannen har jobb och kvinnan har inget fast så därför är det lika bra att hon är hemma/ kvinnan har fast jobb men Mannen inget fast och därför behöver han jobba för att få fast.

Jag tror att det är bra att debattera om livspusslet och svårigheter. Det är inte så lätt att hitta lösningar och jag tror att det är bra att det lyfts på locket att det inte är lätt...

Rickard sa...

KaosJenny:
Exakt!

Helene sa...

Kom gärna på Makalösas föräldrars lunchseminarium som berör det ni diskuterar, jämställt föräldraskap, vårdnadstvister, varför man skiljer sig och vem som tar mest ansvar för barnet före och efter skilsmässan. Kanske bringar det någon klarhet?

Vi presenterar helt nya siffror.

http://makalosa.org/nyhet.php?p=4915313508165974347

Jenny sa...

Intressant att majoriteten av kommentarerna på Newsmilll var män. Känsligt ämne helt klart. Tråkigt att många män har så lätt för att känna sig påhoppade. Om de själva är jämställda är väl det jättebra men de borde ju för den skull inse att det finns många familjer där det inte är så.

Jag tycker inte alls det var svårt att förstå vad du menade och att det var ett öppet resonemang där inga självklara svar finns och att agendan var just att "lyfta på lock".

Jag tror dessutom att du har helt rätt i att mammor i högre utsträckning tänker sig för vad gäller skilsmässa på grund av barnen. Men självklart finns det undantag och många pappor som känner på samma sätt. Intressant inlägg i alla fall!

Anonym sa...

Majoriteten av kommentarerna är alltid från män på sidor som Newsmill, expressen, aftonbladet och så vidare. Inget unikt för den här artikeln eller ämnet ifråga.

Alfa Tik sa...

Jag vill bara tillägga i debatten att det finns kvinnor som stannar i sina förhållanden, inte bara för att de trivs med sin livskamrat, utan för allt det andra. Ett hus, en god ekonomi etc. Många människor bor på landet och har förutom sina barn att ta hand om även djur och småföretag i sina fastigheter.
Jag saknar ett bredare perspektiv i debatten. Lite väl mycket Sthlmsperspektiv.