Åh, det här var ju härligt! Gudrun Schyman tipsade på FB om Kajsa Wahlströms debattartikel i Expressen. Ja, "verklighetens folk" (Göran Hägglund) gillar genusdagis! När jag var nere på bokmässan åt jag middag med Ingemar Gens, som var med i projektet och sen skrev om det. Han sa precis samma sak! När folk förstod vad genusdagis handlade så ville de ha det! (Det är ett tecken på att det mer handlar om kunskap än tyckande.) För det handlar ju inte om att ta bort något, utan tvärtom lägga till! Att ge barnen fler än ett sätt att vara på.
Läs bara här, saxat ur debattartikeln:
"En del föräldrar var till en början tveksamma till jämställdhetssatsningen. "Hur ska min dotter någonsin bli bortgift" och "jag vill inte ha någon bög med ring i örat", var några kommentarer. Men farhågorna försvann när vi berättade om arbetssättet. För det handlar inte om - som du påstod i Almedalen, Göran - att lekarna ska vara könsneutrala, utan att lärarna förändrar sitt bemötande av barnen. Barnen ska inte byta kön. Men det ska däremot få möjlighet att se en större värld. Flickor ska tillåtas att vara hjälpsamma och empatiska, samtidigt som de ska uppmuntras att ta plats. Och pojkar ska inte få beröm bara när de är starka och snabba, utan också när de pratar om känslor. Alla barn behöver inte stöpas i samma mall.Verklighetens folk visade sig vara mycket tacksamma över vårt arbete - såväl pappan till dottern som fått bättre motorik sedan hon vågade hoppa i kuddrummet, som mamman vars stökige son plötsligt berättade hur han mådde. På Tittmyran blev vi nedringda av föräldrar som ville placera sina barn hos oss eller som bad oss starta förskola i deras stadsdel. Därför blir jag lite konfunderad när du talar om genuspedagoger som någon slags överhet, Göran. I de allra flesta kommuner får föräldrarna i dag välja vilken förskola de ska sätta sina barn i. Du underkänner väl inte de val de gjort hemma vid köksborden?"
Om det handlar ju också den spännande boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2.
Jag skulle älska om mina barn fick gå på något sådant här dagis - även om jag har varit nöjd med de dagis mina barn gått och går på.
Går era barn på genusdagis? Skulle du vilja det? Varför, varför inte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Hade det funnits genusdagis hade mina barn gärna fått gå där. Fastlåsta, "så här ska det vara" gagnar ingen. Tänker att det är samma sak med diskussionen om aktiviteter. Kan se på mina fyra att de vill och orkar med olika mycket, både när det gäller kompisar och aktiviteter. Och så är det viktigt att familjen hittar en balans som känns bra. T o m Mannen och jag har lite olika behov...
Allting som står i inlägget är ju så självklart för mig, det är ju klart att pojkar ska få bekräftelse när de talar om känslor och att flickor ska uppmuntras att ta mer plats. Det är så himla självklart i min värld!!!!! Så ett sådant dagis vill jag gärna att min dotter ska gå på.... Men måste det heta "genusdagis" för det? Ska det finnas speciella dagis för detta? När det i min värld är självklart att ALLA dagis skulle tänka i dessa banor.... Jag antar att ditt inlägg och Gudruns artikel visar att det tyvärr inte är så i verkligheten. Det gör mig ledsen... /Charlotte
Välkommen Charlottes Mirakel! Detta som beskrivs i Kajsas artikel och i Ingemars bok ÄR genusdagis. Och det är det Göran Hägglund menar att "verklighetens folk" INTE vill ha. Men jag tycker som du - det borde vara självklart! Och jag tror inte att de flesta är dumma i huvudet. Jag tror att de flesta är dåligt pålästa!
Absolut! Oxh det får gärna heta genusdagis. Avdramatisera mera!
Hade gärna satt sonen på genusdagis! Nu går han istället hos en underbar dagmamma, det enda jag har emot henne är att hon inte är särskilt genusmedveten. Men man kan inte få allt!
Ja, alltså genusdagis och genusdagis, men vårt dagis arbetar med genuspedagogik. De har haft en genuspedagog som iakttagit arbetet och personalen har gått några kurser i genuspedagogik. Jättejättebra är det! En enorm skillnad mot vårt förra dagis, där det gick 12 pojkar och 4 flickor. Pojkarna tilltalades som grupp, "lugna ner er nu grabbar" medan flickorna fick sitta i famnen och bli gullade med... Det var extremt polariserat. Stackars allihop.
Det borde vara självklart, men tyvärr är det inte det. Och tyvärr är det också en klassfråga. Vårt nuvarande dagis är ett medelklassigt föräldrakooperativ, vårt gamla var ett överbelastat kommunalt dagis i en socialt utsatt stadsdel.
Ja tack! Varför kan inte alla dagis vara det - det borde ju vara helt självklart att arbeta så här. Ingemar är för övrigt bäst!
Det står klart och tydligt i Lpfö-98, läroplanen för förskolan, att förskolan ska jobba aktivt med jämställdhet. Jag är förskollärare och vi jobbar mycket med det. För oss är det en självklarhet. Fler borde inse att man inte kan välja bort det. För visst gör det skillnad!
Lilla P
letar just nu genusmedvetna dagis i Karlstad. Inte helt lätt. Överväger att starta ett själv.
Skicka en kommentar