Ni har säkert sett bilden till leda och läst om den. Men jag visar den ändå. Jag som är inne i magasinssvängen blir så lycklig över den här bilden. Inte enbart för att Glamour har visat den eller att modellen har visat upp sig så här. Utan för att läsarna reagerat så synligt och positivt!
Jag har ju ett förflutet som redaktör på tidningen mama. När jag jobbade där fick jag alltid frågan varför vi körde Charlotte Perrelli för tredje eller fjärde gången... Jag har inget emot henne, verkligen inte, men inte var det så att det var redaktionens första hands-val!
När vi mötte läsare på olika event och mässor och i brev och samtal ville de alltid ha lite annorlunda, oväntade mammor på omslaget. Varje gång vi provade sålde tidningen uselt. Vi provade Jessica Folcker, Louise Boije af Gennäs, Anna Mannheimer... Varje gång vi hade Perrelli på omslaget blev det rekord... Receptet för många sålda tidningar stavades: ljushårig kändis med bebis på armen... Agneta Sjödin, som var så poppis då, sålde uselt! Dels för att hon var mörkhårig, dels för att hon stod med sitt svarta fadderbarn på omslaget. (Tragiskt men sant.)
Det jag vill säga med detta inlägg är: Konsumentmakten är stor! Fundera på vilka tidningar ni köper! Och vilken reklam ni går igång på.
Ps. Bilden på Lizzie Miller kanske är början på en ny trend – jag hoppas det! Ds.
Inlägg
9 kommentarer:
Jag blir nyfiken, hur vet man att det var hårfärgen och fadderbarnet som avgjorde när det gäller Agneta? För liksom, fröken Jolie säljer ju precis hur mycket som helst oavsett hår- och barnfärg.
Undrar bara, för jag tänker spontant att de andra du nämner inte riktigt spelar i samma liga som Charlotte vad gäller svenskt kändisskap.
Nu har jag läst boken och är så arg att jag sitter och hoppar. Innerst inne visste jag ju redan allt det där (ja inte allt såklart). Jag är ju feminist.
Men till snyggingen valkarna; Det jag tänker på är att hon är väldigt fint fotograferad och ljussatt - inte alls sådär töntigt uppställd som kvinnor ofta blir. Hela bilden säger: avspänd supersnygging. Det gör ofta inte bilder på större kvinnor, iaf inte i magasinssammanhng. Tvärtom känns det många gånger som om fotografen inte riktigt vet hur man ska framställa en kvinna med valkar. Tycker jag alltså.
Anna Klara - nej, det är ju klart att man aldrig kan vet exakt varför ett nummer säljer eller inte. Men ett kan jag säga säkert: ljushåriga säljer. Svarta människor säljer inte. I Sverige. Det är så fruktansvärt tragiskt! Detta vet alla i branschen. Poängen med mitt inlägg är att det är skillnad på vad konsumenterna säger att de vill ha och på vad de köper. I alla fokusgrupper jag varit med och studerat säger läsarna att de vill läsa djupa saker om Afrika och djuplodande reportage. Och sen i faktiska mätningar så är det typ kändisar, sex och bantning... Jag älskar att göra tidningar! Men gudarna ska veta att det inte är lätt!
Jo, jag förstod poängen och jag håller självklart med om att det är beklämmande! Sorry för otydligheten. Jag blev mest nyfiken på om det gjorts marknadsundersökningar eller liknande.
Jo, jag fattade att du fattade. Ville bara förtydliga ;-)
Det är helt okej med fler frågor. Och LV - bra att du blev arg! För det var inte oss du blev arg på, hoppas jag ;-)
tack! nej jag blev inte arg på er, jag blev arg för att jag har gått på mammamyten utan att ens reflektera över det.
Vilken häftig bild... En fungerande kropp på en nöjd kvinna...
http://suratanten.blogspot.com/
hittade denna blogg och tror att den kanske skulle intressera er.
Mycket intressant inlägg. Jag arbetar också med medier och uppföljning av PR så jag tycker det är väldigt intressant, det du berättar. Och det där med vad som sägs i fokusgrupper och vad folk sedan faktiskt gör, ja det är helt korrekt. Det är ett rejält gap däremellan, så mycket vet jag också. Himla trist att det ska vara så - jag som har köpt Mama ända sedan första numret, jag har i alla fall uppskattat när det har varit variation på omslagsmammorna. Och det menar jag verkligen :-)
Skicka en kommentar