Isobel Hadley-Kamptz gjorde ett upprop mot perfektionismen i DN i går:
”Varför måste allt vara så himla perfekt?” Den desperata frågan ligger inte bara bakom samtidsfenomen som populära Facebook-gruppen ”Family living – the true story”, där människor visar upp sina utpräglat ostylade, ostädade vardagsbilder eller bloggstafetter där kvinnor uppmanar varandra att våga vara dåliga förebilder. Sedd i ett vidare perspektiv är kritiken mot perfektionismen politiskt sprängstoff. En appell för det imperfekta samhället är en anmodan till revolution. Min revolution."
Ja, jag känner igen tankegångarna i vår bok, Skriet från kärnfamiljen.
Samtidigt känner jag mig lite uppgiven. Någonstans kan man aldrig göra rätt. Många skulle till exempel känna att detta inlägg står i direkt motsats till mitt förra inlägg. Och ja, så komplext kanske det är?
Är det inte lite sjukt till exempel att ha dåligt samvete för att man är för aktiv?
Hur som helst. Jag gillar allt som slår mot det perfekta, som tillåter skavanker, som utmanar och ifrågasätter. Så läs hennes text här (kan inte säga att jag håller med om exakt allt, vet inte riktigt vad jag ska tycka om festbilder på FB till exempel - det får jag fundera över).
Isobel har också en blogg som jag läser ibland. Här hittar ni den!
måndag 28 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Håller med! Ta ner garden och våga vara vanlig!
Skicka en kommentar