...gillar jag! Tycker att det är så tråkigt att jämställdhetsdebatten till 98 procent förs av kvinnor – och sen kommer det en massa antifeminister som klagar på feministerna att de kämpar för "fel" saker (de tycker ofta att feminister har en skyldighet att slåss för andra, de själva behöver inte lyfta ett finger...).
Så, när jag läste denna pappa som skrivit om att föräldraledigheten bör delas mellan mamma och pappa blir jag mycket upprymd! Heja Anders! Läs här.
Ps. Och tack networkingbloggen som tipsade om krönikan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Heja Anders, säger jag med! Klart papporna också ska var hemma med barnen!
/Sofi
Håller med!
Man har dessutom en fördel att som man förespråka jämställdhet ur ett feministiskt perspektiv (bäst att tillägga det så att det inte blandas ihop med någon "jämställdhet" à la Hörstadius) än om man gör det som kvinna.
Vem skulle exempelvis få för sig att försöka framställa Göran Lindberg som hysterisk manshatare?
Visst ska man dela ledigheten lika, men att lagstifta om det blir bara fel. Dessutom lär staten ändå bara kunna lagstifta om föräldradagarna man tar ut från Försäkringskassan vilket inte speglar tid spenderat med barnet.
Hos oss tar jag ut 70 % av dagarna, men vi är hemma lika länge totalt sett.
jag tycker som den förvånande pappan att det skulle bli fel att lagstifta att föräldraledigheten ska delas rakt av. Varje familj måste få ta sitt eget ansvar och göra vad som blir bäst för den. Det börjar gå lite till överdrift, vi ska ta ansvar för så mycket själva, men då inte för hur föräldraledigheten ska tas ut då?
I vår familj skulle det inte heller bli "rättvist" om dagarna skulle delas rakt av, då skulle jag som mamma få mindre tid med våra barn, blir det mer rätt då? bara för att vi på pappret tar ut lika mycket?
Lite för mycket överförmynderi tycker jag att det skulle bli.
Va på en "mässa" för två år sedan och föreläste om detta för en massa kvinnor. Lynchades nästan när jag åberopade "delad" föräldraledighet (själv har jag tagit mer än frun).
Tror inte på en lagstiftning. Tror mer på mänskligheten - det kommer lösa sig i en framtid då vi alla ser varandra som individer - och inte som kvinna eller man.
Vi måste se förtryck, men inte sätta kön på det.
Hej Pontus, kul att du är här! Kanske kommer du ihåg alla gånger jag intervjuade dig för mamas pappapanel?
Hur som helst: Tror ABSOLUT på lagstiftning. Och med detta menar jag inte att LAGSTIFTA att pappan och mamman ska vara hemma halva tiden. Men försäkringen ska vara individuell och inte gemensam, och inte överflyttningsbar, som alla andra försäkringar. Det är helt oförsvarbart och idiotiskt att vi har ett system som ofrånkomligen diskriminerar kvinnor - och inte bara mammor. Pappan får ta sin del, mamman sin del. Gör vad ni vill med era delar. Men staten ska inte lita på backup-mammorna. Oj, oj, det här skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om. Återkommer garanterat i ämnet!
Ekonomiska styrmedel är bra om man vill ändra ett beteende, jmf godis och matmuta till barn...
En fråga till Rebecka Edgren:
"Det är helt oförsvarbart och idiotiskt att vi har ett system som ofrånkomligen diskriminerar kvinnor - och inte bara mammor."
På vilket sätt diskriminerar dagens system mamman????? Dagens system diskriminerar ingen. Man har 60 dagar var och resten får man dela själv. Personligen tycker jag att det är bra för det gör att vi i vår familj KAN vara hemma lika länge. 50 % var och vi skulle inte kunna det.
Om det är något så diskriminerar väl dagens system papporna som inte får/tar chansen att stanna hemma med barnen?
Jo, så klart diskriminerar det papporna också. Men som du säger, papporna har sin del och behöver inte skriva på överföringen av dagarna om han inte vill. En kvinna kan inte välja att inte bli diskriminerad i arbetslivet för att hon troligen någon kommer att bli mamma och då troligen kommer att ta ut den största delen av föräldraledigheten, det mesta av vabben, gå ner på deltid efter föräldraledigheten. Denna diskriminering drabbar ALLA kvinnor.
Jo, fast det är ju ldevis en annan fråga. I så fall får man ju även lagstifta om delad ansvar vid VAB.
Dessutom tror jag att den här diskrimineringen kommer att minska mer och mer med tanke på att pappor tar större och större ansvar. Jag hoppas att den här utvecklingen fortsätter och att det kommer att gå fort. Dock hoppas jag innerligt att man inte går in och lagstiftar om något som faktiskt är helt jämställd idag. 60 dagar till mamman, 60 dagar till pappan och sedan 360 gemensamma dagar. Det är jämställd och rättvist. Hur folk sedan gör sina val är upp till var och en, eller i alla fall upp till varje familj.
Lönegapet har dock inte minskat sedan 80-talet, så att lita på att förändringarna ska komma utan reformer känns för mig inte realistiskt.
Och hur menar du att det delvis är en annan fråga?
Att VAB inte har med föräldraledighet att göra.
Hur "lönegapet" ser ut beror på hur man räknar. Och nu trodde jag i min enfald att vi pratade om att vara föräldraledighet och inte löneskillnader. De ekonomiska anledningarna till hur man delar upp färldraledigheten köper jag inte.
Det är ju nämligen de med högre lön som oftare är hemma. (pappor alltså)
Nej, du har rätt i att Vab är en annan fråga. Men de hänger ihop. Även deltiden hänger ihop. Fram till ungefär 30-årsåldern har män och kvinnor rätt lika löneutveckling. Och då ska man komma ihåg att kvinnor har betydligt högre utbildning (oftare examen från högskolan), men trots det är de lika. Mellan 30 och 40 ökar skillnaderna enormt! Förklaringen är barnen och fördelningen hemma. Även de kvinnor som inte får barn (eller som får barn mycket senare), halkar efter för att de diskrimineras (eftersom företagen kallt räknar med dem som riskarbetskraft, en kvinna 30+ är inte lika attraktiv att satsa på som en man 30+ eftersom hon troligen kommer att vara hemma länge med barnen, gå ner på deltid och ta 60 procent av vabben - detta erkänner företagen, finns massor av sådana undersökningar och studier!). I de par där mamman tar det mesta av föräldraledigheten är det större risk/chans att hon sen också går ner på deltid (gör nästan alla småbarnsmammor i Sverige i dag småbarnspappor är tvärtom den grupp som jobbar mest i Sverige i dag), och tar det mesta av vabben "eftersom de annars skulle förlorar för mycket pengar". Det säger sig själv att en man som inte är hemma med barn, inte vabbar och inte går ner på deltid, utan istället ökar till 120 lätt drar ifrån sina kvinnliga kollegor. Deltidsfällan hänger också ihop med den statliga bestämmelse att man får behålla sgi om man blir med barn inom två år - vilket gör att väldigt många familjer får ett till barn inom drygt två år - en indirekt styrning från staten. Det finns också forskning som visar att så man fördelar arbetet där hemma den första tiden efter barn, så fortsätter det. Mamman blir ju proffs på barn och hem, pappan proffs på att jobba.
Skicka en kommentar