onsdag 9 september 2009

Män som ammar-debatten


Jag måste ju lägga upp en länk till programmet – för dem som missade det. Se här på SVT play.

Ska försöka klargöra några saker också. Vet inte om jag fick fram det i direktsändningen, nämligen...

1. Jag skulle aldrig förorda varannan amning eller kräva att alla män ska amma, jag tycker att detta är ett intressant experiment som ställer rätt mycket på sin spets - om det lyckas. För just amningen och det biologiska kring att bli förälder används rätt ofta som argument mot jämställdhet. Tycker själv att amning inte är ett skäl att leva ojämställt – jag har ju själv ammat i drygt 4,5 år totalt och ändå delat lika med min man. OM män kan amma så öppnar det ju upp för ett helt nytt sorts föräldraskap. Är inte det spännande?

2. Men ännu mer intressant blir det här experimentet när man ser på reaktionerna. Jag har tragglat igenom flera hundra kommentarer på olika bloggar och i anslutning till artiklar - vissa är helt vansinniga! Detta är tydligen enormt provocerande för väldigt många människor. Många aversioner handlar om att man tycker att män ska få vara män och kvinnor få vara kvinnor. Att man inte ska leka med naturen och gå emot det "naturliga" – allt skrivet från ett mycket heteronormativt och konservativt perspektiv. Det finns många homofobiska uttalanden i debatten - "män blir fjolliga", vilken "riktig" man skulle vilja amma och så vidare...

3. Förstår inte riktigt varför de som tror så fruktansvärt mycket på biologi och biologiska skillnader är så upprörda. Antingen är det "onaturligt" och han kommer att misslyckas med sina amningsförsök - eller så ÄR det naturligt och han lyckas.

4. Debatten på nätet visar också på en mängd föreställningar kring föräldrar, mammor och pappor. Det är tydligt att mamman i dag i Sverige fortfarande står ohotad som primärförälder. Många talar om SINA barn - att de aldrig skulle tillåta någon man amma SITT barn... Det är uppenbart att män inte har lika mycket att säga till om när det kommer till barn, och framför allt småbarn.

5. Visst kan man tycka att det mest naturliga eller praktiska är att en kvinna som är gravid och sedan föder och mjölken kommer igång också ammar barnet - det tycker jag också! Men för det första KAN inte alla mammor amma. För det andra - om en man verkligen VILL och lägger ner den energin så LÅT honom! Jag tror absolut inte att barnet tar någon skada. För det tredje kan det ju hända mamman något. Adoptivmammor har ju lyckats få igång amningen, det verkar inte uppröra särskilt mycket. Kanske är mäns bröstvårtor ett backup-system? Att om något händer mamman så finns pappan där? Det finns vissa belägg för det, fast jag vet inte alls om detta är fake. Men läs gärna det här! Jag tyckte att det var mycket intressant (även om jag inte vet om det är sant)!

6. Eftersom jag har ammat länge själv och tyckte mycket om det så känner jag bara att det skulle vara underbart om någon man får uppleva det jag har upplevt! Jag känner mig inte det minsta hotad!

Go Ragnar, go!

Ps. Mannen på bilden är en 38-årig man från Sri-Lanka som sägs kunna amma sin dotter. Mannens fru dog och lämnade honom med två små spädbarn. Den äldsta dottern vägrade ta ersättning och i ren desperation skulle han ha lagt henne till bröstet för att trösta henne och då insett att han kunde amma henne. Kan inte garantera att bilden eller historien är äkta! Men det är en fin bild! Han ser inte särskilt omanlig ut heller ;-) Ds.

3 kommentarer:

Malinka sa...

Jag har försökt med punkt 3 som argument i diskussioner om det här, och kan väl säga att det är ett kraftfullt ett. Inte för att "motståndarna" tar till sig det, utan för att det uppstår en tystnad och sedan kommer det "men jag tycker ändå att ...".

För det går inte att komma runt – då ignorerar man det i stället.

KaosJenny sa...

Jag tycker det är spännande att folk blir som tokiga, jösses så fastlåsta könsrollerna är. Att det ska vara så hotfullt... Varannan amning ger oanade perspektiv...

LV sa...

Tycker också att många av argumenten mot manlig amning är så hatiska och moraliserande - precis som Rebecka påpekade så kryper homofobin fram också, vilket är lite obehagligt. I förlängningen är det samma logik som Erik Hörstadius' "kvinnor ska vara kvinnor - män ska vara män" (även om Hörstadius inte är hatisk på det sättet, och säkerligen respekterar alla individer).
Kanske är det som det står i Skriet - att ideologiproduktionen ökar när familjekonstellationen håller på att förändras. Då blir bevarandet av gamla roller och normer extra viktigt.
Jag vet inte om "vart är vi påväg när skillnaderna utplånas"-rädslan fanns på samma sätt när kvinnor fick rösträtt, började yrkesarbeta, blev myndiga, osv, men jag kan tänka mig att det var så.