Dags för arbetstidsförkortning?

Håller med Gudrun Schyman. I dag pratar vi alldeles för mycket om livspussel och individuella problem. Man förnekar strukturerna och spär istället på den redan tunga mammaskulden och räknar med att den gör att mammorna kliver tillbaka och löser de strukturproblem som finns i samhället på egen hand, på sin egen bekostnad. Om vi verkligen menar allvar med att barn behöver mer tid med sina föräldrar. Om vi menar allvar med att försöka ta oss ifrån konsumtionshysterin och verkligen vill göra något åt klimatförändringarna så är arbetstidsförkortning absolut en väg att gå. Och detta skriver jag, en riktig arbetsnarkoman! Jag har alltid varit skeptisk till sextimmarsdagsförslaget. Men jag börjar mer och mer tänka om... På mitt jobb har vi sommartid och går hem klockan 16.00 på sommaren (från slutet av maj till mitten av september någonting) - och det funkar ju alldeles utmärkt! Inte behövs det fler personer. Vi blir effektivare på jobbet och hinner gå hem och umgås med våra familjer innan det är dags att gå och lägga sig.

Så här skriver hon bland annat i Sundsvalls tidning:

"I samhällsdebatten verkar alla vara överens om att barn och unga behöver mycket mer tid med sina föräldrar, att små barn inte ska ha för långa dagar på dagis och att även tonåringar behöver mycket tid med föräldrarna. Det här står i stark motsättning till regeringens, och numera också oppositionens politik, där allt fler ska jobba allt mer, allt längre. Därför är det viktigt att arbetstidsfrågan breddas till att handla om mer än föräldraskap.

Arbetstiden får konsekvenser för miljö, hållbar utveckling, hälsa, stress, som särskilt drabbar kvinnor på grund av dubbelarbetet, och är en viktig del i en allmän välfärdsutveckling."


Läs hela Gudruns debattartikel i ST - här!