Det finns en sak jag funderar mycket på nu och det är skillnaden mellan 70-talistföräldrar och 80-talistföräldrar. För det är en stor skillnad, så mycket har jag förstått. Och skillnaden understryks oftast av 80-talistföräldrarna...
Själv är jag 70-talist. Och en rätt typiskt sådan. Jag får rätt ofta höra från 80-talisterna att de minsann inte har samma problem som jag och 70-talisterna och att vi är helt olika som föräldrar.
En sak som skiljer oss, enligt flera 80-talister, är synen på jämställdhet. De tycker att vi 70-talister är så överspända när det gäller jämställdhet. Att vi snöat in på milimeterrättvisa, varannan gång och sådana grejer. De är mycket mer laidback, tar jämställdheten som något givet och tycker att (och nu citerar jag) "vi är ju så jämställda redan så det gör inget att jag som mamma är hemma några år med vårt barn..." eller som en annan 80-talist sa till mig: "Jämställdhet är ingen issue för oss."
Jag har ju också ett förflutet från tidningen mama - som när den kom var en revolution (vilket många, många har glömt bort i dag!). Tidningen blev en succé direkt just för att den breddade mammarollen. Tidigare fanns liksom bara Vi föräldrar-mamman som hade förkläde och läste Röd och Rån om vilken barnvagnsmodell som var mest funktionell. Lattemamman uppfanns i och med mama och blev förstås rejält hånad. I dag vet inte ens 80-talistmammorna om att det fanns en tid då det sågs som fult att dricka en latte på ett kafé med sin bebis... Jag vet att mama just nu brottas med att omförvandla tidningen så att den ska passa denna nya föräldrageneration (som vill göra revolt och inte alls vara som vi 70-talistmammor).
Några nya tendenser som jag har sett, hört och fått bekräftat för mig:
- 80-talisterna får barn mycket tidigare - de föraktar ofta 70-talistmamman som var så nervös och ville ha allt ordnat innan hon fick barn.
- 80-talistmamman är mycket mer laidback, hon pratar inte lika mycket om problemen med föräldraskapet som vi 70-talistföräldrar.
- Jämställdhet är inte så viktigt, utan något självklart (fast sen är det inte det när man granskar hur de faktiskt lever).
- 80-talistmamman känner inte alls lika mycket skuld som 70-talistmamman.
- 80-talistmamman är rätt pysslig. Hon bakar, stickar, pysslar. Bryr sig inte lika mycket om karriären.
Det är rätt roligt att man själv har blivit så gammal att en grupp vill göra revolt mot en! Det var ju inte så länge sedan jag tillhörde den "unga" mammagenerationen som gjorde uppror på de tidigare mammorna. Och nu ses jag som en i etablissemanget - någon man ska förhålla sig till eller göra uppror mot! Hittade till exempel en motgrupp på Facebook som tar direkt avstamp i vår bok, Skriet från kärnfamiljen! Se här!
Och jag känner mig inte yngre precis när jag inom mig känner mig lite orolig över den yngre generationen... Haha, ni hör hur jag låter! Som en tant! Men när man tror att jämställdhet är en fråga om inställning snarare än praktik, ja, då tror jag man är illa ute....
Var nyligen och lyssnade på en fokusgrupp där de flesta var mellan 23-34. Det var flera mammor under 27 där, med minst tre barn! Och jag kände att de var så olika mig och min generation! För att exemplifiera med två citat:
"Ja, jag har ju småbarn så jag läser inte böcker..."
och
"Att gå på föreläsningar eller seminarier är ju roligt, men jag har ju småbarn så det går ju inte för mig..."
Så skulle aldrig en 70-talistmamma säga! Är min åsikt...
Vore kul att höra era reaktioner på det här – vet att jag har hårddragit/generaliserat lite här nu, men det är ju då det kan bli en spännande debatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Jag är född 86. Jag tycker jämställdhet är viktigt och absolut inget som är självklart! Jag tycker det är viktigt att båda parter tar någorlunda lika ansvar sen om det är 50-50 el 60-40, spelar mindre roll. Bara man trivs. Detta är jag och min sambo som är född 80 helt eniga om. Vi har ett husprojekt på gång som kommer ta mellan 3-4 år. Vi kommer välja att vänta med att skaffa barn tills vi känner att det värsta är över. Har sett och hört om många förhållanden som fått ta hårda törnar av att de kört husrenovering och småbarn samtidigt. Jag blir klar med min utbildning till våren som kommer att ge mig ett bra jobb. När jag får barn kommer jag antagligen gå ner i tid, detta kommer jag och min sambo att turas om med att göra eftersom att han oxå har en önskan om detta.
Jag är pyssligt, men älskar att jobba.
Min syn på jämställdhet kommer ifrån att jag vuxit upp i ett icke jämställt förhållande mellan mina föräldrar. Efter att jag levt med en mamma som grät en gång i veckan över detta kommer jag göra allt för att inte hamna där själv! Jag har haft en sådan tur som träffat den man jag lever med idag som har precis samma syn på detta som jag.
Intressant, tycker en 80-talistmamma (som inte bakar och pysslar men däremot läser mycket böcker...)
Visst är vi barn av vår tid, formas av strömningar i våran uppväxt men jag tänker att det är så mycket annat som påverkar hur vi "är" som föräldrar. Ekonomisk situation/bostadsort/utbildning, osv. Nog har väl jag och min mammagranne (70-talist) mer gemensamt än jag och en 80-talistmamma som bor på landsbygden och föder upp kor (exempelvis...)?
MEN, om man nu ska prata generationsskillnader så uppfattar jag inte alls bland mina vänner att jämställdhet skulle vara "självklart", tvärtom så är det något vi diskuterar ofta! Det där med ointresse för karriär känner jag inte alls igen mig i, men sen är jag också färgad av min egen situation (bor i storstaden och läser vid universitetsutbildning). Att "göra karriär" är ju inte förunnat alla...oavsett generation.
Kul ämne!
Intressant fråga, tror dock att det kan SE UT som en generationsfråga men andra skillnader döljs, under ålder, såsom klass, utbildning, kulturellt kapital.
En 70-talistmamma i min närhet utbrast häromveckan att hon inte läst några böcker "sen barnen kom".
Men det finns stilskillnader, beroende på tidsandan. Mama-föräldern är en del av den, och pysslandet, bakandet. Stil är dock inte samma sak som generation, på det sättet att en 70-talist mycket väl kan anamma en samtidstrogen stil och sätta igång och baka och pyssla och vara piffig själv, "trots" att han eller hon tillhör en äldre kohort ... De moderna 70-talisterna liknar vissa 80-talister, och vissa omoderna 80-talister kanske liknar (bilden av) 70-talisten.
Jag är 80-talist och känner inte igen mig, men andra föräldrar. Men främst tror jag att det handlar om att de 80-talister ni främst har stött på är de som fått barn tidigt (de allra första 80-talisterna fyller ju 30 i år liksom) och därför kanske tillhör en socialgrupp som även i vanliga fall inte bryr sig om böcker, studier, jämställdhet.
För oss är det jätteviktigt med jämställdhet och det är definitivt inget vi tar för givet. Skuld, ansvar - allt finns där. Däremot bakar jag lite. I'll give you that.
Har egentligen ingen aning om ifall du har rätt eller inte. Jag skulle dock gärna vilja se en liknande undersökning och se hur 70-tals- och 80-talspappan skiljer sig åt.
Om jag bara tittar i min närhet så är det faktiskt konstigt nog så att fler 70-talistpappor än 80-talistpappor ser till att ta ut lång föräldraledighet.
Min tes är en del av 70-talistpapporna kommit så långt i sin personliga utveckling att de inte längre tycker att karriär är så viktigt. 80-talisterna är fortfarande mer i uppbyggnadsfasen av karriären. Detta kan dock vara helt befängt och fel, vad vet jag?
Jag tycker också att meningsfull jämnställdhet handlar mer om inställning än att dela allt 50/50. 50/50 uppdelning är ytligt och behöver inte komma från hjärtat, utan snarare något man gör för att det är PK och man vill leva så som journalisterna och politikerna och vännerna säger åt en att leva sitt liv.
Ett par där pappan tar 80% av föräldraledigheten skulle förmodligen betraktas som extremt jämnställda medan det omvända vore riktigt patriarkalt och förtryckande.
Att inte värdera karriär och köpkraft högre än att ta hand om barn och hem och fritid är mer jämnställt för mig än att sträva efter 50/50. Vill man ha 50/50 är det vanligtvis för att man värderar det kvinnliga lägre och vill att även männen ska ta hand om detta oket så att även kvinnor kan vara som männen i det underbara utopiska yrkeslivet.
En intressant sak jag noterat när det kommer till 70 och 80 talister är att många kvinnor på dejtingsajter i 30-årsåldern ofta anger ett intervall på den sökta partnern där större delen av intervallet täcker åldrar yngre än kvinnan själv. ofta ner mot 25 år på killen. Har ingen aning om varför men ni kanske vet.
Möjligt att det här kommer bli fler inlägg, men jag börjar med ett påpekande:
Om man definierar "få barn tidigt" som säg innan 30, så är det helt enkelt så att de 80-talister som i dagsläget har fått barn är de som skaffat barn tidigt. Min poäng är att kategorin "äldre 80-talistföräldrar" helt enkelt ännu inte existerar. Ingen 80-talistförälder kan vara över 30.
Med basis av detta undrar jag om "80-talistmamman" är en statistiskt säkerställd figur eller om hon är just EN specifik 80-talistmamma?
Och så är det ju det eviga problemet med generationsjämförelse - är det verkligen en själv för 10 år sen man jämför med den nya generationen, eller är det ens egen bild av en själv för 10 år sen, som egentligen är mer präglad av den man är idag?
Kontenta: en stor skillnad mellan 70-talister och 80-talister är att de förstnämnda generellt är runt 10 år äldre ;).
Säg bara till så kan jag nog ordna såväl en fokusgrupp av fd unga 70-talistmammor som tycker det är (citat) "så smidigt att han tjänar så mycket, för då kan [hon] vara hemma mer med barnen", som en grupp ännu barnlösa 80-talister som vill ha etablerat sig karriärsmässigt först, och som gärna diskuterar milimeterrättvisa. Jag själv, t ex.
Här kommer en till 80-talist som snart är mamma. Jag kan bland mina tjejkompisar känna igen mig i resonemanget "vaddå jämställdhet, det är väl självklart?". Fast jag ser att deras parrelationer inte är jämställda och att många av dem anammar väldigt traditionella könsroller (bullbakande och allt vad det är).
Som min sambo sa för ett tag sen: "Vi är de enda bland våra (hetero-par) vänner som säger att vi inte är jämställda, fast egentligen tror jag är vi är de som lever mest jämställt i vardagen".
En annan fundering fick jag nu: Kanske är det inte så konstigt att de som är inne här och läser inte håller med och känner igen sig. Eftersom de som söker sig hit i många fall håller med om det jag säger...
Att kvinnan bakar bullar kan väl inte vara ett otvetydigt tecken på ojämnställdhet. Fler singeltjejer än singelkillar bakar, så om mammor sedan är överrepresenterade kan det ju lika gärna ha att göra med intresse som med förtryck.
Hm, om man är 60-talist och har barn med en 70-tailist, vilken blir analysen då? :-) Jag ser i alla fall ett tydligt arv i vår familj där min egen far som är 30-talist har tagit ett stort ansvar för hushåll, barn och hem, och min sambos far som är något yngre har gjort samma sak. Detta tror jag har bidragit till att vi aldrig ser några problem i "uppdelning av arbete". Allt är gemensamt, och vi fixar det som behöver fixas, utan större diskussioner och åthävor. Hoppas och tror att det är droppen som urholkar stenen. Ju fler som växer upp i sammanhang där könsroller inte är cementerade, desto fler kommer att leva på jämn fot med sin partner i framtiden.
Oj det här känner jag inte igen. De i min närhet bryr sig väldigt mycket om jämställdhet, satsar på sin karriär och väntar med barn. Däremot är familjen väldigt viktigt och de flesta jag känner, 80-talister, skulle inte låta karriären vara viktigare. MEN det här beror helt på var man bor.
Skicka en kommentar