Tack Rebecka för din nyårsberättelse nedan. Jag har själv just kommit hem från fyra ljuvliga nyårsfirardagar uppe i Dalarna. Åtta roliga vuxna, sju leksugna barn, snö, massa minusgrader, bad i vak, snack och sånt. Hur kul som helst.
En liten grej bara - en fundering som föddes när jag läste Rebeckas inlägg - en spaning som gäller inte bara detta nyårsfirande utan från väldigt många andra tillfällen vi brutit oss loss från tillvaron och bott tillsammans med andra familjer:
Mammor lägger sig alltid tidigast (nästan alltid i alla fall...).
Mammor är kanske tröttare (av ojämställda skäl), mammor är kanske smartare (hur kul är det egentligen att vara komatrött på dagarna?), mammor har kanske svårare att släppa kontrollen (det gör man ju faktiskt om man går och lägger sig kl 5 på morgonen i ett hus fullt av småbarn) eller så finns det kanske någon slags press på pappor att vara uppe sent?
Hur som helst så tycker jag själv att det är väldigt roligt att vara uppe om nätterna - mycket bra blir sagt sent - och får jag lite sovmorgon så är det bara lyxigt att vända lite på dygnet. Men jag måste också erkänna att det bor en liten käringen mot strömmen i mig: även om jag är trött så segar jag mig då och då fram genom natten bara för att. Bara för att det inte ska bli sådär att alla mammor ligger och sover och sen möts i köket på morgonkvisten med barnen. Och då känner jag ju plötsligt igen mig i Rebeckas berättelse. Suck.
Kanske dags för lite kvotering? Du och du får vara uppe i natt, du och du får gå och lägga dig.
Ha ha.
Kom nu inte och skriv att alla får väl vara uppe hur länge de vill: klart att det är skönt om ens partner är någotsånär utvilad dagen efter om man själv väljer ett nattpass med kompisar (om det finns barn med i leken).
Vad säger ni?
Alla har rätt att få släppa kontrollen och vara vaken till klockan sex och dessutom vara i visshet om att morgondagen kommer att lösa sig fint. Eller hur.
Inlägg
5 kommentarer:
När jag läste rubriken i min rss-läsare blev jag genast väääldigt upprörd – det gör inte mammor alls, sådeså! ;-)
Jag är alltid sist uppe och sist upp. Det går bara inte annars. Tur för mig då att jag har en man som gärna lägger sig halvtidigt (även om han inte är direkt kvällstrött) och går upp halvtidigt (även om han inte är direkt morgonpigg).
Tur också att jag inte är sådär jättepåverkad av hur mammor "ska" vara. Annars hade jag varit ständigt trött alternativt fylld med mammaskuld.
Jag har alltid varit nattens drottning - som mina föräldrar kallade mig som barn, haha... Men jag har gjort samma iakttagelse som du Tinni - de flesta mammor lägger sig tidigare. Liksom att det är fler mammor som kör bilen hem efter en fest än män som kör bilen hem från en fest. Malinka - du har tur som inte blir så påverkad och har "tur" som har en man som gillar att lägga sig och gå upp tidigt. Jag har också en man som klarar att gå upp tidigt, men han har problem att gå och lägga sig. Han går upp tidigt för att vi försöker leva rättvist och jämställt. Men han är också snäll, är jag trött låter han mig sova. Är han trött, låter jag honom sova. Lever man rättvist är det lättare att vara generös, har jag märkt ;-) Jag blir en bitch direkt när det blir orättvist!
Jag lägger mig oftast först, men vi går alltid upp tillsammans, vardag som helgdag. Om vi är borta och en måste köra, turas vi om. Varannan herrarnas, alltså. Kram och tack för en spännande blogg.
Känner igen iaktagelsen och det beror nog på många olika saker. Vi bestämmer alltid innan vem som ska gå upp med barnen på morgonen och sen får den personen sova middag med yngsta. Oftast får jag sovmorgon efter en fest eller middag just för att min man vill att jag inte ska tänka för mycket på morgondagen vilket jag lätt gör. Han har mycket lättare att bara köra på även om han vet att han blir trött dagen efter. Men så har han lättare för att sova middag också så det brukar ordna sig!
Två Nattugglor behöver inte få nattugglor som avkomma, det har vi märkt ;-) Vi sover igen när vi kan helt enkelt. Men tanken om att pappor har roligare tycker jag kan märkas på kvällar men framförallt märks det i skidbackar och på sandstränder... akta er vad mammor står och tjatar med mackor i händerna :-( (märker att det där nog får bli en blogg en vacker dag) Kram
Skicka en kommentar