Gudrun Schyman om jämställdhet och lycka på Newsmill:
"Jag vill inte påstå att feminister per definition är mer lyckliga än andra men det finns numera vetenskapligt klarlagt att jämställda relationer, på alla nivåer, håller längre och att feminister, av alla kön, har bättre sex. Det kan väl i alla fall ses som ett steg på rätt väg..."
Vad tror ni? Är man mer lycklig om man är jämställd? Och i så fall varför, varför inte? Jag vet, ingen enkel fråga ;-)
"Jag vill inte påstå att feminister per definition är mer lyckliga än andra men det finns numera vetenskapligt klarlagt att jämställda relationer, på alla nivåer, håller längre och att feminister, av alla kön, har bättre sex. Det kan väl i alla fall ses som ett steg på rätt väg..."
Vad tror ni? Är man mer lycklig om man är jämställd? Och i så fall varför, varför inte? Jag vet, ingen enkel fråga ;-)
Inlägg
11 kommentarer:
Underbar fråga! Jag ska bära med mig den ett tag innan jag svarar...
Ja, självklart är man lyckligare! Som jämställt blir livet enklare, mer harmoniskt - och mindre bittert. Det är inte mer komplicerat än så.
Som jämställd ska det stå...
Håller med Världen enligt J; det blir mindre bittert! I en jämställd relation respekterar man ju varandra. Tycker Maria Sveland beskriver det där så otroligt bra i Bitterfittan; att bitterheten beror på att maktfördelningen blivit skev.
Förståelse för varandras situation är en bra grund i både par- och vänskapsrelationer. Om man lever jämställt underlättar man för det. Det behöver dock inte innebära exakt fördelning av precis allt tycker jag, för det blir bara fånigt. Det som är viktigast är att båda har lika mycket fritid över. Så tänker jag!
Nja, jag vet inte riktigt..
Jag tror man är lyckligare i en relation om det råder konsensus kring villkoren, inom rimliga gränser.
Om man är helt överrens om en syn på könen som fundamentalt olika, med olika plikter och olika privilegier så kan man säkert vara mer lycklig än en feminist som hela tiden ser orättvisor utan att kunna förändra dom.
Men väldigt många, kanske främst kvinnor, har insett vilket underläge man befinner sig i när det gäller villkor och arbetsbörda och om man då kan lyckas leva i ett jämställt förhållande så är man med största sannolikhet också lyckligare i detta än i ett mer könsstereotypt.
Jag svarar SJÄLVKLART! Jag uppskattar verkligen att skratta tillsammans med Mannen när vi hanterat magsjuka ihop till exempel. Att kunna säga -I can´t stand this but let´s do it anyway... (kan sägas om nästan allt som är jobbigt och tråkig, sen känns det bättre). Delningen och humor räddar oss ofta undan det yttersta vanvettet och bitterheten.
Jag levde tidigare i ett samboförhållande med en man (pojke..) som visade sig vara väldigt traditionell och könskonservativ.
Trots att jag redan innan hade de värderingar och det synsätt som jag har nu, så upptäckte jag allt eftersom hur jag blev mer och mer låst i en roll som jag inte ville ha.
Jag var den som gjorde allt hemma. Jag tog upp striden om saken med jämna mellanrum för att däremellan sköta allt, muttrandes mellan sammanbitna käkar. Jag var den tjatiga, den arga, den bittra. Så nej, det var inte lyckligt.
Jag personligen är betydligt lyckligare som singel än vad jag var med honom, i den relationen och med de rollerna. Trots att jag var vansinnigt förälskad i honom och hans goda egenskaper samtidigt. Men det väger inte upp. Inte på långa vägar.
Lycklig är man när man lever livet som man vill leva det.
tror att vägen till målet för jämställdhet kan vara knepig och tung. Den kortsiktiga lyckan kanske inte finns pga bitterhet, aggressioner och diskussioner.
Men på långsikt, vid det slutgiltiga målet,absolut JA.
Att synliggöra det ojämställda förhållandet, sätter ofta fingret på varför det finns problem.
Medvetandegörning skapar även det lycka
Nu har jag tänkt! Välkommen hem till mig så får du veta hur...
Skicka en kommentar