onsdag 3 februari 2010

Borde Birgitta stanna hemma?

Jag hade inte ens tänkte kommentera detta att Birgitta Ohlsson räknades bort av en massa människor för att hon är gravid. Men så läste jag Eva Sternbergs debattartikel i Expressen... Eva Sternberg tycker att Birgitta bör stanna hemma och att det är katastrof inte bara för Birgittas barn och Birgitta utan hela borgerligheten om Birgitta åker till Bryssel...

"Mina båda döttrar har jag absolut inte uppmuntrat att lämna sitt kvinnokön för att bli generaldirektörer eller styrelseledamöter i börsnoterade bolag. Efter det att jag hade startat mässan Kvinnor Kan stod det helt klart för mig, att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget. Ska vi göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas.
Birgitta Ohlssons beslut att tacka ja till jobbet som EU-minister är inget annat än tragiskt. Hon är inte bara en farlig förebild. Hon visar också att hon inte har förstått något om sig själv, om livet och vad det innebär att bli förälder."

och

"Människans barn föds egentligen två år och tre månader för tidigt med tanke på hjärnans utveckling. Kvinnor har genom historien förstått det lilla barnets speciella behov - fram till Alva Myrdal. Vi ska vara tacksamma mot våra anmödrar, som har stått på sig och förklarat för männen att barnens rätt ska sättas främst.
Tyvärr fick ett antal överklass- och medelklasskvinnor, inklusive min egen mor, i början av 1900-talet för sig att det som männen gjorde var finare och bättre. Det är våra mödrar och min generation, som ska ta på sig skulden för att Birgitta inte förstår bättre än att hellre arbeta i Bryssel för mänskliga rättigheter än för sitt eget barns rätt till tid med sin mamma.
Folkpartiet går nu in i en tid som liknar Socialdemokraternas under Alva Myrdal. Det är en väg mot borgerlighetens undergång."

Oj, oj. Man vet inte vad man ska börja... Jo, jag ska börja med att citera Katerina Janouch från hennes blogg:

"En sak ska jag berätta för dig Eva Sternberg, och det är att du borde läsa på din historia lite bättre. Detta att vi mammor själva tar hand om våra små barn är en tämligen ny lyx, en mycket ung företeelse som inte alls är av naturen ”given”. Ja, det är kvinnan som är gravid, kvinnan som ammar, men sedan är det långtifrån så att mammor alltid – fram till Alva Myrdal - varit den här Bullerbygestalten som du och de andra debattörerna gärna lyfter fram som den enda goda förebilden. Tvärtom har mödrar genom historien lämnat bort sina barn i stor skala, både de välbemedlade och de fattiga. Barn har tagits om hand av tjänstefolk, äldre släktingar, pigor, kammarjungfrur, andra barn… Kanske inte män/fäder, men varför skulle en kärleksfull pappa vara ett sämre alternativ än en kärleksfull mamma? Kvinnor har både velat arbeta och gjort det. Dock används moderskapet som ett förtryckarargument för att hålla kvinnorna nere. Underförstått, har du en gång blivit mor så är det detta din enda uppgift här i livet, och något annat bör du aldrig strävat efter. Men bara för att vi har det biologiska privilegiet att föda barn, betyder det inte att vi inte duger annat till! Vi kan visst arbeta utanför hemmet, vi kan visst vara chefer och politiker. I vår moderna tid måste inte det ena utesluta det andra. Tvärtom. I dag har vi alla möjligheter att kombinera rollerna på bästa sätt."

Jag håller med om att man aldrig kan veta hur man reagerar som kvinna när man får en liten bebis. Inte om man är man heller. Men jag stör mig något enormt på denna historieförfalskning som biologister och många hemmaföräldrar brukar dra till med. Att mammor alltid har varit med sina barn. Så har det absolut inte varit. Det är bara i modern tid föräldrar har lyxen att vara "lediga" med sina barn. Tidigare har man alltid jobbat för att överleva. Spelar ingen roll att man fått barn. Och barn sågs inte som barn särskilt länge heller. Det moderna barnet är en rätt modern uppfinning. De fick också jobba. Så tidigt de kunde. Och de som hade råd att gå hemma och dra med sina barn, de i överklassen, gjorde det inte heller. De lämnade sina barn till ammor och guvernanter.

Ps. Lite pinsamt är det också att Hanne Kjöller ger sig på Birgitta Ohlsson i dagens DN... Hittar det inte på nätet, men andemeningen går inte att ta miste på. Kjöller tycker att Birgitta ska stanna hemma med bebisen... Men titta här vem som kommer till Birgittas försvar! Maria Abrahamsson!

Ps 2. Några andra som bloggar bra om detta: Unni och Maria och Mia.

23 kommentarer:

Helga sa...

Jag hajade också till när jag läste HK imorse. Vad besviken jag blev på henne! Och vad bra MA formulerade det!

Det tycks som att vi har lång väg att gå innan vi helt lyckas frigöra oss från modersmyter och hormonstormar.

Bra att du framför det historiska perspektivet, förresten. Det är ju hårresande att folk på fullt allvar tror att man var hemma med barn länge förr, eller att barns rättigheter ens uppmärksammades. Visst finns det mycket kvar att göra, men det var heller inte bättre förr!

Helga sa...

Nu har jag läst Stenberg också. Och tar mig för pannan. Har faktiskt svårt att ta henne på allvar, det är så dumt.

Anna sa...

Jordbruket uppfanns för 10 000 år sedan. Innan dessa var människan jägare och samlare. I några hundra tusen år. (industrisamhället knappt 300 år)

Att legitimera bortlämnande av små barn med hänvisning till att det har man gjort i flera hundra år är som att legitimera gruppvåldtäkter med att det faktiskt har förekommit i flera år nu.

Hur länge något har pågått är inte det väsentliga. Det viktiga är huruvida barnen tar skada eller inte. Är det för sin egen skull eller för barnets skull man lämnar bort det.

Ja, barnet behöver föräldrar som mår bra. Barnet behöver dock inte föräldrar som gör karriär. Göra karriär är ett fenomen som funnits några få hundra år.

Fast om barnen nu inte tar skada av att bli bortlämnade kan man väl lika gärna lämna bort dem även på lördagarna. Dvs 6 dagar iveckan. Då får föräldrarna ännu mer tid till självförverkligande så då kommer de ju bli ännu bättre föräldrar.

Malinka sa...

Så här säger Kjöller:

Dinosaurier fick ungar
Jag har en modern man, inte en dinosaurie. Det säger Sveriges nya EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) apropå det faktum att hon förväntas föda barn halvvägs in i det blotta halvår som återstår av mandatperioden.
Själv funderar jag lite över vad det betyder. Oavsett grad av manlig modernitet är detta med att få barn en av de mest känslostormande upplevelserna i livet för de flesta kvinnor. Kvinnor, precis som dinosauriehonor, fylls av omhändertagandehormoner oavsett hur moderna deras män är.
Jag tror inte att barnet mår det minsta sämre av att tas om hand av sin pappa eller någon annan vårdnadshavare direkt efter förlossningen. Men jag undrar hur många mammor som mäktar med att vinka adjö till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i Bryssel.
Det ska nog en hårdhudad dinosauriemamma till det. Om ens det.


Hittade det inte heller på nätet, så jag skrev av det i ren ilska.

Karin sa...

Arrgh! Jag blir så arg så jag vet inte var jag ska börja!

Men jag tycker att Anders Wallner summerar det hela väldigt bra.
http://anderswallner.wordpress.com/2010/01/25/ohlsson-utraknad-men-inte-jag/

Hormoner och känslor i all ära. Jag är bara så förbannat trött på att pappor hela tiden räknas som oviktiga (och ibland inte släpps in av sina hormonstinna respektive!!! ) Men vad det har för påverkan på barnet att inte ha en nära relation till sin pappa diskuteras inte! Avskaffa den heliga modern eller skapa den heliga fadern! Det går jättebra att växa upp med bara en förälder (hade själv ensamstående mamma och oengagerad pappa) men en god relation till TVÅ föräldrar (gifta eller ej) gissar jag slår allt när det gäller en bra/lycklig uppväxt. Grrr!

Lilla O sa...

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste Sternbergs artikel. Helt vansinnigt att hon får utrymme att sprida sina åsikter. Vansinne också att hon arbetar som familjerådgivare.

Anonym sa...

Visst borde papporna ta mer ansvar (själv är jag just nu "ensammstående" pappa i veckorna med vår 1,5 åring medan min fru jobbar på annan ort). Men varför är det alltid som om kvinnorna ska ta efter de sämsta dragen hos männen. Män har under de sista år hundradet i stor utsträckning prioriterat jobb och karriär före familj å de flesta ångrar sig. Är det verkligen värt för kvinnor att göra samma misstag bara för att bli mer jämställda? Betyder jämställdhet att alla har det lika dåligt, eller tar lika dåliga beslut?

Hanna sa...

Matt är vad man blir...

Hur Eva Sternberg får till resonemanget om att "Det skapas inga "nya" män på kortare tid än åtta miljoner års evolution" samtidigt som Alva Myrdal lyckades förändra kvinnorna på en generation - det är höljt i dunkel... och faktiskt helt omöjligt att ta på allvar som någon skrev.

Just detta att hänvisa till historien och biologiska "sanningar" gör också mig väldigt upprörd. Min farmor är till största delen uppvuxen hos sin mormor sedan späd ålder - hennes mor lämnade sina åtta barn där för att klara av familjens försörjning genom att gå vall om somrarna och jobba åt "herrskap" på vintrarna i en karg finnmark. Att en frisk och arbetsför kvinna skulle gå hemma och sörja för spädbarn var långt ifrån hennes verklighet.

Min farmors far gick dagvall ensam i skogen när han var fyra år. Min egen pojke ligger gärna och förfasas åt historien om när det kom en björn och farmors far (min pojkes namne) fick sova i ett träd för att han inte vågade gå ner. Inte förrän till morgonen kom hans pappa och hittade honom. Allt var inte bättre förr.

Att det blir så kontroversiellt att en kvinna tar ett beslut som tusentals män tar varje dag är absurt... alldeles oavsett om man tycker att män som gör det samma också gör fel.

Charlotta sa...

Nu är ju jag kanske lite subjektiv i den här diskussionen eftersom Birgitta är en av mina närmaste vänner. Jag tror att hon kommer att klara av ministerjobbet och mammarollen galant.

Men oavsett vad jag tycker så är det ju ändå Birgitta själv och hennes man som har tagit det här beslutet. För mig känns det märkligast att människor protesterar redan innan Birgitta ens har testat på att kombinera de två rollerna. Hon kommer hinna vara minister i flera månader innan bebisen kommer. Hon har sin man som stöd. Det finns anställda runt omkring henne som säkerligen ser till att det fungerar även under "nattmanglingar i Bryssel". Varför utgå redan i förväg för att det ska gå åt skogen?

David sa...

Heja Birgitta! Helt rätt beslut, en stolthet för både henne, hennes barn och mannen, heja heja! Även föräldrar behöver stimulans utifrån och inte enbart gullande och fixande med barn.

Anna sa...

Om man tänker så här då. Givet hur sjukt, destruktivt och egoistiskt det svenska samhället ändå är (tror inte jag behöver exemplifiera), verkar det verkligen som att människorna har fått tillräckligt med kärlek, närhet och trygghet när de var små?

David sa...

Oh så bra att du ömmar för "människorna", Anna, och att ge dem kärlek. Och det är ju bara mammor som kan ta hand om det ... or what?

Rebecka Edgren Aldén sa...

Ja, David, jag håller med dig. Det är ingen som ömmar för barnen när manliga direktörer med 5 ungar jobbar 80 timmar i veckan... Biologisterna kryper bara fram och klagar när det handlar om mammor.

Charlotta sa...

Jag måste få länka till en alldeles utmärkt inlaga i den här debatten. Läs Danitras blogg och hennes öppna brev till Birgitta:

http://danitra.wordpress.com/2010/02/04/oppet-brev-till-birgitta-ohlsson/

Anna sa...

David,

Vad vill du ha sagt? Att så länge inte männen gör det feministerna tycker de är skyldiga att göra så får barnen klara sig själva?

Eller att så länge jag inte är för delad föräldraledighet är mina åsikter om barnuppfostran inte värt något?

Kan det bli mer anti-intellektuellt och omoget?

David sa...

Anna,

Du skrev så här:

"Givet hur sjukt, destruktivt och egoistiskt det svenska samhället ändå är (tror inte jag behöver exemplifiera), verkar det verkligen som att människorna har fått tillräckligt med kärlek, närhet och trygghet när de var små?"

Det tolkar jag som att du menar att kvinnor bör vara hemma med små barn och inte arbeta. Annars blir samhället än mer "sjukt, destruktivt" etc.

Jag menar att män också kan vara hemma med barn. Så när en kvinna tar ett toppjobb och väntar barn så finns det andra -- en man, en pappa -- som kan göra det möjligt.

Det har hänt förut och det kommer att hända igen. Det finns inget samband mellan detta och samhällsutvecklingen, som för övrigt inte alls måste beskrivas som du gör. Att kvinnor tar plats i offentligen har snarare förbättrat samhället. Vi har mycket att tacka för den utvecklingen. Själv arbetar jag på en arbetsplats med många kvinnor (och mammor) i chefsställning och skulle inte vilja ha det annorlunda. Undertecknad är och har varit hemma hälften av tiden med mina barn.

Jag tycker det är milt sagt insinuant och skuldbeläggande att antyda att kvinnors val att arbeta och ha barn skulle göra "människorna" mindre kärleksfulla. Därmed inte sagt att kvinnor som gör andra val skulle känna skuld eller bidra till elände, det tror jag inte heller.

Anna sa...

David,

Så för att du har "tolkat" min kommentar tycker du det är rätt att göra ett raljerande inlägg som inte ens berör vad jag skriver om?

Jag tycker att folk ska göra som de själva vill. Att de ska strunta i samhällets normer och värderingar. Samtidigt har jag egen erfarenhet av hur det kan gå för ensamma barn utan pappor och frånvarande mammor. Hur "tolkar" du detta?

Anna sa...

Samtidigt har jag egen erfarenhet av hur det kan gå för ensamma barn utan pappor och _MED_ frånvarande mammor.

behövs nog som rättelse.

David sa...

Anna, jag förstår inte ditt sätt att debattera. Din första kommentar var ju den mest raljerande. Min tolkning står jag för och jag har ännu inte sett något bra argument för att den skulle vara fel. Du menar ju att mammor ska vara hemma med sina barn och du tar samhällets elände som belägg för det -- den argumentationen tycker jag är felaktig. Det går inte att hävda att människors problem enkom skulle bero att mammor arbetar utanför hemmet när de har småbarn. Det är, minst sagt, raljerande.

Anna sa...

David,

Jag kommer inte framföra argument till varför din tolkning var fel. Alla dina tolkningar av vad jag menar eller tycker kommer vara mer eller mindre fel. Nån gång kanske det händer att du av ren tur gissar rätt, men då det kommer ske så väldigt sällan ser jag hellre att du håller dig till vad jag skriver och inte "tolkar" vad det är som jag egentligen tycker eller menar. Inte lägger ord i min mun, enkelt uttryckt, om man så vill.

Jag är säker på att ett litet barn behöver närvarande, välmående och kärleksfulla föräldrar. Däremot vet jag inte huruvida pappan utan risk kan ersätta mamman. Eller om det spelar någon roll att föräldern är biologisk eller ej. Men samtidigt är jag ytterst tveksam till om det är värt risken att chansa med barnets framtida välmående och möjligheter för den ena eller båda föräldrarnas tillfälliga möjlighet till självförverkligande eller maximal konsumption (eller ett politiskt ställningstagande).

Jag tycker att den enskilda mamman ska göra som hon vill. På samhällsnivå vill jag dock att mammorna inte lämnar bort sina barn för att förverkliga sig själva. Kvinnorna som är födda på 80-talet och senare kommer med all säkerhet ha mer makt och materialistiskt överflöd än vad de behöver för att det ska vara värt att ta risken för att på sätt om några årtionden kanske förverkliga den vision om jämnställdhet som kvinnorna födda på 70-talet och tidigare drömmer om.

Redan idag har en kvinnlig 80-talist konsumerat mer och varit mer fri än vad en kvinna född på 20-talet var och gjorde under ett helt liv. Att samtidigt tro att de kvinnliga 80-talisternas dominans över männen inom områden som skola, högskola och media inte är tillräckligt så länge de tar hand om sina barn tycker jag ändå är lite trångsynt. Medan männen med all sin kraft konkurerar med varandra om vem som är manligast för att få knulla så mycket som möjligt, konkurerar kvinnorna bort dem från högskolan för att sedan till helgen gå ut på krogen och välja ut en eller flera av männen att knulla, för att sedan återgå till böckerna när måndagen åter är här. Dessa kvinnor är inte så strukturellt förtryckta att de om några år inte har råd att ta hand om sina barn när dessa behöver det som mest.

Sara sa...

"Anna" är ett troll.

David sa...

Hej Anna,

jag tolkar bäst jag vill -- och jag tolkade dig tydligen helt rätt. Du menade det jag trodde.

Men du har fel, tycker jag. Samhället blir inte sämre av att mammor arbetar och lämnar över barnens omsorg till sina män. Det finns inget som tyder på det. Tvärtom, om fler män ägnade sig åt omsorg ... ja tänk själv vilket annat samhälle det på sikt skulle kunna generera.

Sedan heter det inte "konkurerar" utan "konkurrerar", alltså med två "r" Och alla föräldrar är "biologiska"; de är ju biologiska varelser. Du menar kanske att vissa är genetiskt släkt med sina barn medan andra inte är det? Det är märkligt att ordet biologisk har fått en sådan särskild betydelse i föräldrasammanhang.

Sedan är det förstås intressant att läsa dina iakttagelser av mäns och kvinnors nattliv. Men jag förstår inte vad det har med saken att göra, allra minst med Birgitta Ohlsson. Din världsbild verkar aningen enkelspårig, och förmodligen något bitter.

Allt detta skriver jag naturligtvis för att reta upp dig. Och känner jag dig rätt kommer jag att lyckas.

Anna sa...

Nä David,

Du får mig att känna mig gäspig samtidigt som det rycker i musklerna som får mig att le.
Stavfel är helt ointressanta så länge de inte är komiska. Och jag förstår verkligen inte varför du märker ord som biologiska föräldrar. Det är konventionellt språkbruk som dessutom är värdeneutralt.

Vidare trodde jag att det framgick att det här med natklubbar och utbildning var en del av förklaringen till varför jag och hur jag resonerar som jag gör.

------------
Sara: tänk att du är så bra på härskartekniker :S