Elin Grelsson

Jag har upptäck en alldeles fantastisk blogg - ja, jag vet den är inte ny, och hon är inte ny, det är bara jag som är sen... Men varje gång jag läser på Elin Grelssons blogg blir jag så glad!

Jag har varit feminist i tja, lite drygt en tredjedel av mitt liv. Rätt länge i alla fall. Och jag känner ju själv hur mitt engagemang har förändrats. I dag har jag koncentrerat mig på familjeliv och jämställdhet. Inte för att jag tycker att det är viktigast, utan för att det är det ämnet jag kan. Och för att jag tror att det är här jag kan göra någon nytta. Men det är klart. Några av de där mer grundläggande feministiska frågorna. De stora frågorna. De existentiella - de jag var alldeles uppslukad av som 20+feminist för snart 20 år sedan - de kommer jag inte lika ofta till. Och det är därför jag läser Elin Grelsson med så stor behållning. Hon påminner mig! Om de starka känslor jag fick när jag för första gången läste Nina Björks Under det rosa täcket, eller Carin Holmbergs Det kallas kärlek. Eller Simone de Beauvoirs Det andra könet (vad tror ni att mitt tredje barn heter?) eller Judith Butlers Gender Trouble.

Läs bara här:

"Jag fyller i ett formulär via Internet. Vid frågan om kön stannar jag till. Man eller kvinna? Jag lämnar den blank och försöker gå vidare till nästa sida. Markören står still. Rödmarkerat felmeddelande: Var god uppge kön.

I hela mitt liv, från första andetaget, har mitt kön varit specificerat och befäst. Varje dag förväntas jag bekräfta det. Både genom bokstavliga handlingar, såsom att svara ”man” eller ”kvinna” i allt ifrån kundundersökningar, formulär, beställningar och presentationer. Dessutom genom medvetna handlingar, såsom könsmarkerande kläder och smink. Mest av allt i omedvetna handlingar, där jag bekräftar min könstillhörighet som kvinna.

Var god uppge kön. Jag lyder."

Här hittar du hela inlägget!