tisdag 23 februari 2010

Förebilder!

Läs om det här paret! Vilka förebilder! Tycker jag.


De har tillsammans kommit fram till hur de vill leva sitt gemensamma liv. Hur de ska dela upp sysslorna. De strävar efter att leva jämställt. De värderar varandra så pass mycket att de tycker att de båda förtjänar jämställdhet. De tycker båda att den andres tid, jobb, vänner, fritid är lika viktig. Och vilka förebilder för barnen sen! Snacka om demokratiövning på hemmaplan!


Jämfört med den ojämställda familjen där det bara blev så...

13 kommentarer:

Mia sa...

Vi har också gjort så, inte nedskrivet, men ett avtal typ. Och man har ju fått gliringar från höger och vänster. "Hon är ju ingen husmor direkt" eller "stackars sambon som får plocka fram damsugaren efter en arbetsdag". Men bara för vi valde att jag skulle ta merparten av föräldraledigheten innebär det ju inte att familjen fått en automatisk hushållerska och städerska.

Anonym sa...

Så där har vi också gjort, delat på ALLT. Har bott i ett typiskt radhusfamiljeområde utanför stad i norrland i 2 år. Har 2 barn. Vi är kort sagt väldigt udda. Här tar mammor ut hela ledigheten och sitter sedan i sandlådan och är väldigt bittra på sina män. Om karlarna hörde vad deras respektive sa om dem när de inte hör skulle de nog bli både förbannade och ledsna. Det vanligaste argumentet här är inte "det bara blev så" utan de kanske ännu värre: Jobbet klarar sig inte utan honom (men det gör barnen), alt "barnen är ju bara små en gång" (och därför har mammor första tjing). Hörde dessutom ordet "feminist" användas i nedsättande syfte av en mamma. ("Vaddå, tror du jag är feminist eller?"). Oroar mig ibland för hur jag ska släppa in andra världar och värderingar till mina barn. Några tips?

Översättarhelena sa...

I de flesta par jag känner där man delar (någotsånär) på hushållsarbetet är det konstigt nog så att mannen lagar mat medan kvinnan städar och tvättar. Nej, förresten, inte de flesta, utan alla. Min inre misstänkometer säger mig att det finns en anledning till att det har blivit så. Matlagning anses väl av många som roligare och mer kreativt än städning. Kan det vara anledningen? Är det helt enkelt så att kvinnorna även på den här domänen låter männen få den syssla som värderas högst?

Mia sa...

Stämmer inte hos oss i alla fall. Vi turas om med matlagning, turas om med städ (den som drar nitlotten) Jag tvättar och han tar disken. Jag har klädvård och han bilvård(2 bilar).Han lämnar , jag hämtar. På sommaren blir det mer för då är det gräsklippning osv. Det flyter på.

Jenny sa...

Min man städar 100 gånger hellre än lagar mat, om vi är undantaget som bekräftar regeln vet jag dock inte.

Anonym sa...

tror man måste våga ta livet lite på volley. Verkar astråkigt att spalta upp tillvaron så till den milda grad. Vad händer med spontan lust och lek? Ja, kanske man får tid över till det men till slut är pippandet också schemalagt. Tror att om man är trygg i relationen behöver det inte vara absolut rättvist.

tristessan sa...

Jag tycker det verkar lite konstlat att leva hela sitt liv så efter ett schema. Förstår inte tjusningen i det även om det är demokratiskt, man behöver nog vara en "schema strukturerad gillar att planera" typ av människa för att må bra av det, eller?

tristessan sa...

Jenny - Jag städar också hellre än lagar mat. Har inte tänkt på att mat skulle värderas högre än städning.

Kirsten sa...

Vi jobbar heltid båda två och delar rakt av på vab, hämtning, lämning, hushållssysslor, precis som vi delade på f-ledigheten. Jag lagar mer mat och grovstädar mer, men han tvättar, diskar och plockar undan mer.

Men jag skulle vilja jobba deltid. Inte främst för vårt barns skull utan för att jag tycker att det är så livet ska levas - jag tror de allra flesta i samhället skulle må bättre av lite kortare arbetstid. Det är ekonomiskt möjligt för oss att jobba deltid båda två och det är det jag skulle önska. Efer långa diskussioner har vi kommit fram till att vi tycker olika, min man vill inte gå ner i tid. Det skulle alltså funka hur bra som helst på hans jobb och rent ekonomiskt - men han vill inte för han gillar att jobba och tycker att vi får ihop vardag med dagistider och allting bra ändå, eftersom vi kan flexa och ingen av oss pendlar.

Den här frågan sliter jag mitt hår över nu. Ska jag då också jobba heltid av princip, för att inte hamna i en deltidsfälla? Eller ska jag följa min magkänsla i frågan och tagga ner på arbetstiden men ta de konskevenser som det säkert kommer att innebära? Ekonomiskt kan vi ju ordna ett kompensatoriskt pensionssparande åt mig. Men allt det andra. Mer tid hemma, mer tid med barnet - jag kan tänka mig hur snabbt jag skulle bli den som har koll på allt som är slut och ja, allt det där som jag aktivt vägrar ha koll-monopol på.

Jag har så svårt att leva med idén om att låta dottern växa upp med en pappa (jurist!) som jobbar heltid och mamma som jobbar deltid (socionom!) "för att det bara blev så". Men - ska jag verkligen låta den här principen vara starkare än min andra princip om hur livet ska levas, i ett lugnare tempo, med mer glädje, mindre prylar?

Ibland blir jag bara galen på idealen och tycker att mina egna principer är det som gör mig mest ofri.

Anonym sa...

Vi delar på det mesta och jag tycker att det är bra att ha någon form av kontrakt, det där med VAB dagarna ska vi nog ta efter. Är dock man och lagar mat...vet inte om det är en ursäkt men min känsla är att män är mer 'beroende' av mat, jag älskar att gå i mataffären och hitta så väl erbjudanden som ny spännande produkter...det är dessutom jag som blir hungrig först så då är det liksom automatiskt jag som får stå för maten. Min fru hatar att gå i mataffärer och jag hatar damsugaren men i övrigt tycker vi att alla hushållsbestyr är lika roliga/tråkiga så hon slipper maten och jag slipper damsugaren:-) / Oskar

Camilla sa...

Kirsten: Åååh, vad jag känner igen mig i dina funderingar. Precis det där har jag också funderat över och diskuterat med min man.

Skillnaden är att om min man går ner i tid så måste han ändå "jobba in" det han missar. Det slutade nämligen så när vi delade på föräldraledigheten och tog halva veckan var. Däremot har han mer semester och har en möjlighet att vara ledig utan att ta semester och sånt i perioder då det är lite jobb (som kompenserar perioderna med mycket jobb).

Så frågan är om jag ska jobba heltid bara av princip?

Hittills har jag använt mig av föräldradagar och fyllt upp till heltid när jag jobbat mindre. Det är egentligen samma sak men jag behåller min heltid i alla papper t ex när det gäller försäkringskassan. För även om jag går över maxtaket när jag jobbar deltid så får jag inte maxutdelning på sjuk- och föräldrapenning just pga detta.

Ang den andra frågan så delar vi på allt även om det är min man som oftast lagar mat och diskar (om han är hemma). Helt enkelt för att jag tycker att det är så tråkigt att laga mat så jag tar varje chans att smita ;-) Men vi har inget schema utan vi delar på allt som ska göras tills vi är klara.
Vi bråker heller inte så ofta om hushållsarbete eftersom båda har ungefär lika hög toleranströskel till smuts och stök.

erika sa...

Men är de verkligen förebilder?
Klart det är bra att man delar upp allt (det tycker jag, och då framförallt vem som har ansvarsbitarna i huvudet (så att inte en blir projektledare och en hantlangare, så att den ena inte har huvudet fullt av inköp som måste göras, eller familjens sociala agenda..)

Men de här förebilderna i artikeln köper ju tjänster!
Klart det är lättare att vara en jämställd man, ett jämställt par om man köper tjänster på de områden som det är svårt att få till jämställdhet inom, som tex städning och mat. Jag tror inte på att köpa sig till jämställdhet, jag tror på att männen måste ta mer ansvar, städa (och då städa riktigt och inte "glömma" massa tråkiga städuppgifter..)

När jag och min partner gör fördelning tänker vi också på vad det innebär om bara den ena hämtar (vilket merjobb innebär det (handla,laga middag?), hur påverkar det arbetsdagen etc?)
Jag tror inte bara man kan dela på saker rakt av.

Anonym: Jag tror inte det handlar om att man är trist och inte vågar ta livet på volley. Om man inte gör uppdelningen blir det ju trist för den person som får ta konsekvenserna av det ojämställda förhållandet.(och när man sätter sig ner och går igenom vad man faktiskt gör, så visar det ju ofta att man även som ett par som tror man är jämställt, ofta faktiskt inte är det när allt kommer ner på papper..) Och man blir nog roligare av att ha ett jämställt förhållande, på riktigt.
Och spontanknullande blir det inte mindre av hos oss bara för att vi delat upp sysslor och ansvarsområden!

Tristessan: jag är ingen strukturerad schema-människa, men jag märker att jag kan njuta mer av livet och vara softare om vi delar på allt, eller åtminstone har pratat om det och gjort en uppdelning. Man kan ju göra en uppdelning utan att allt blir schemalagt.

Nu lät jag kanske som en negativ besserwisser. Jag tycker det är grymt bra att det här paret har engagerat sig för en jämställd relation. Jag tycker bara det kan vara svårt att det är så mycket man måste ha i beräkning när man ska göra en bra uppdelning.

Jag tycker Ordination:vardagsfeminism, Familjens projektledare säger upp sig och såklart Skriet från kärnfamiljen är bra böcker att läsa, allrahelst för att få en oförstånde partner att förstå, men också för att komma fram till hur man ska få ett mer jämställt liv. Och att se det lite större mönstret än sitt egna,och vänners.
Nån som har fler tips på bra böcker?

erika sa...

apropå män och matlagningsstatus:
http://elingrelsson.se/2010/03/04/man-vid-spisen-hojer-statusen/