Okej, och så här gick det... Kändes väl helt okej, men fem minuter är verkligen försvinnande kort! Inte hinner man säga det man skulle vilja...
Min åsikt är i alla fall att man ska lägga korten på bordet, visa alla studier, både de som talar för amning och de som talar mot. Och sen kan mammor och pappor göra egna val - amma eller inte amma. En jobbig amningsstart kan förstöra så mycket annat - anknytning till barnet, hela den där första mysiga tiden - i det fallet kan det vara skönt att veta att amning inte är på liv och död i Sverige. Att det inte hjälper mot allergier. Att det inte skyddar mer än nämnvärt mot infektioner. Att det INTE är det bästa för barnet att helammas i sex månader (men att det är fullt möjligt).
Mycket av det jag ville säga men inte hann ;-) finns här i det här inlägget.
Catia Hultquist skriver utförligt och välskrivet på DN om hela den naturlighetsvurm som till stora delar lever kvar inom gravid- och mödravården. Läs här!
Läs också artikeln om Mona Broshammar som inte ammade sin dotter.
Här är inslaget, men det ligger nog bara ute ett kort tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Håller verkligen med om att all information ska ut, båda sidorna om ammning. Funkar det så är det bra men funkar det inte kan det inte vara meningen att man ska plåga både mor och barn med tvångsammning med hungrigt/ underviktigt barn som följd. Det finns mammor som inte kan amma och det finns bebisar som inte kan bli ammade och ingen ska behöva känna skuld. Skuldkänslor leder ingen vart...
Vad bra du var tycker jag. Och jag håller med dig till fullo, sanningen om maning måste komma fram. Håller ögonen öppna, snart kommer min bok om Flaskmatning!
Eftersom jag bor i Frankrike och förmodligen är lite "miljöskadad" så känns hela debatten förlegad och lite rigid... Här blir man uppmuntrad om man väljer att amma, men det ska inte ske till vilket pris som helst, och i slutet av graviditeten får man ofta frågan "Har ni tänkt amma?". Och både valet att amma och att inte göra det respekteras.
Hann inte titta på inslaget men har pratat jättemycket om det här på senaste eftersom jag är nybliven mamma och träffar många andra sådana. Frågan "Hur tänker du med amningen?" kom jättetidigt på mödravården och det kändes som att man försökte få mig att känna att allt var okej men egentligen BORDE jag ju, FÖR BARNETS SKULL (stora skulden), självklart vilja amma!
Nu trivs jag bra med att amma men jag är glad att jag hade min svägerska, (som ammade sina barn 2 resp. 1 månad), som peppade mig med att OM det inte känns bra, VÅGA SÄGA TILL! För tanken på att amma var absolut inte självklar.
Det är en viktig debatt som måste bli fri från skuldbeläggandet!
Heja!
Snacka om att det är vinklat när hon pratar om "modershormon" och "kärlekshormon". Min man kan intyga att även han kände av oxytocinet när han flaskmatade. Själv varvade vi med flaska redan från efter några månader eftersom jag började jobba igen, men när jag sen var hemma så ammade jag helt. Det är aldrig så enkelt som de vill få det till i webbfrågan.
SYnd bara att kvinnan i inslaget hökk sin dotter vänd bort från sig när hon gav henne flaskan. Precis så som man inte kan/ska göra när man amar.
Sedan så måste jag, med risk för att låta grinig, bara få säga ar´tt om sex månaders helamning är det största hindret för ett jämlikt föräldraskap, då har vi större problem än en eve ntuellt amningslobby på halsen.
Varför måste det va4ra så binärt i Sverige? Jag kan inte låtya bli att få vibbar av att det är många kvinnor som blev dåligt bemätta då de av olika skäl inte kunde amma, som nu av någon anledning vill ge igen på de som vill och kan amma?
Jag betraktar mig som hyfsat toleran, men att aktivt välja bort bröstmjölk till förmån för kranvatten och fabrikstillverkat pulver, om man faktiskt kan amma - det ställer jagmig ytterst frågande till.
Jättebra Rebecka,ett kärt ämne för mig, här är mitt svar på DN.se:
http://www.dn.se/blogg/catiasblogg/2010/02/10/propaganda-till-mammor-6153
Catia Hultquist
Håller helt och hållet med dig Rebecka! Har själv två helt olika historier bakom mig, där personalen på BB betedde sig rent ut sagt för jävligt mot oss efter vårt första barns födelse. Han är dessutom född med ett sk urakut kejsarsnitt och både han och jag var väldigt tagna efter den upplevelsen och han hade svårt att amma. De skrek på oss, slet i brösten och försökte tvinga honom att amma. Jag grät och blödde och sonen fick inte i sig något - till slut smet ett snällt vårdbiträde in på vårt rum med en kopp ersättning, viskandes "Det här får jag egentligen inte ge er". Med vårt andra barn fick vi en helt annan hjälp och stöd med amningen och det var ingen som stressade oss.
Det här ämnet är verkligen jätte intressant (tycker jag även fast jag bara är 19 och inte ens tänkt tanken på barn) Ja i Sverige har vi verkligen den här hysterin att vara en bra mamma (amma, laga bra mat, föda naturligt, ta familjen föra karriären..) Men varför ska man tvinga sig själv till att amma om det inte går? Det är 2010, är det inte bättre skippa amningen (eftersom mamman då gör hela jobbet) Det finns bra ersättning!
Annika - När min son var i den åldern som barnet i inslaget (ca halvåret gissar jag)satt han verkligen inte vänd mot mig då jag ammade. Han drog och slet i bröstet och tittade överallt utom i mina ögon under matning.
Bara på kvällen när han var mycket trött var matstunderna lika de man har med ett litet barn. En stund av närhet, ögonkontakt och gos ...och då fick min pojke oftast flaska eftersom min mjölk inte räckte hela dagen.
Hanna: Jag vet, jag har ammat fyra barn - om man nu vågar skriva det utan att misstänkliggöras som amningslobbyist ;).
Det är den åldern då de äter snabbt och intensivt för att de har så mycket annat som lockar. men det är ju lite omöjligt att dia med huvudet bortvänt från bröstet. Målsättningen måste väl ändå vara att ha ögonkontakt med sitt barn, även om man flaskmatar?
Amningen är förmodligen bara en pusselbit. Vill man skippa amningen kan man säkert kompensera detta med fler kramar och smekningar, till exempel. Fast om man vill skippa amningen för att man vill ut och göra karriär och förverkliga sig själv nu när barnet är ännu en av "måste-ha-statusprylarna" man hunnit skaffa sig bör man nog tänka om för barnets skull.
Ursäkta, men jag blir helgalen av att läsa allt stirrigt tjafs om amning.
AMNING ÄR NÅGOT SJÄLVKLART. En rättighet BÅDE FÖR MAMMAN OCH BARNET.
Amning hänger på att man kan slappna av tillsammans med barnet, kan man inte det är det väl jävligt viktigt att man lär sig det.
Själv har jag ammat fyra barn, det första var helknepigt, råkade ut för en barnmorska som spotskt tittade på mina bröst och sa att de inte skulle duga att amma med. Men det gick. Hur bra som helst.
Största problemet idag är att vi har en sån brist på kloka lugna prestigelösa betrodda äldre kvinnor som kan sprida tillförsikt till nyblivna mammor.
Mitt bästa tips när man plötsligt inte kan få fram nån mjölk ur brösten och barnet är jättehungrigt och allt är stressigt runt en, skit i allt annat, sätt på tvn, slappna av, så sätter brösten igång.
Läs på om amningsreflexen så fattar ni varför.
Hur kommer det sig att så många gapar om ekologiskt och antioxidanter och viktiga fettsyror och sånt och samtidigt ifrågasätter det enklaste och självklaraste "ekologiska" sättet att föda upp vår egen avkomma på?
Koola ner er och låt naturen fungera som den ska.
Det gör den om vi inte stirrar upp oss så gräsligt hela tiden.
Ensamstående mamma, egen företagare, projektledare och nätverkare.
Jag funderade länge innan jag bestämde mig för att skriva här, för jag tycker att det alltid blir alldeles för svart-vitt så fort mammaskap ska diskuteras.
Jag som läser medicin tycker inte att man kan säga att amning är likvärdigt med mjölkersättning. Det finns fördelar med att barnen ammar från sin mamma (även om allergi inte verkar påverkas nämnvärt) bland annat får barnet antikorppar från mamman så att barnet skyddas mot infektioner. Men, det finns natruligtvis gränser för hur långt man ska gå för att få amningen att fungera.
Det är så tråkigt att debatten blir så het. Istället borde alla sträva mot att stötta mammorna i sin strävan att amma, men även stötta mammorna att ta steget att sluta om det inte funkar. Varför är det så svårt?
Skicka en kommentar